Förfest och ljuständning!

Idag på förmiddagen åkte jag till stan för att köpa det sista inför resan. När jag kom hem hade farmor och farfar kommit på besök för att fira Sörens 40-årsdag i förskott. Det blev trevlig gemenskap, lunch, utelek och födelsedagsfika med farmors goda chokladtårta. 

Födelsedagsbarnet tillsammans med sin kära mor och far och sina två kära döttrar. Är faktiskt ganska nöjd med kortet.

När det efter fikat blev dags att öppna paketen blev barnen väldigt måna om att få hjälpa pappa med det.

Min älskade man Sören kommer att fira sin 40-årsdag på vår semester i Thailand den 14:e novmeber.

Mammas lilla gullplutta Lydia. Nu har det äntligen kommit två ord till: hoppa och äpple. Till och med Esther tycker att det dröjer länge innan lillsyster vill prata med oss med riktiga ord. Ofta så säger hon till Lydia:-Kan du inte säga mormor i all fall? Men icke. Oj vad mormor har fått vara tapper och vänta på det ordet. Esther sa det när hon var 14 månader. Lilla Lydia, nu får du mer än gärna börja prata. Något som är väldigt roligt är i all fall att tjejerna har börjat leka mer och mer tillsammans inne i lekrummet eller i rutschkanan. Ibland hinner man till och med fixa maten i köket medan de leker. Det är vi inte direkt bortskämda med.

Esther gosas med mammis.

Efter middagen klädde vi på oss ordentligt, packade in oss i bilen och åkte till kyrkogården här i Nykvarn. Esther och jag var själva förra året med idag ville vi gärna ha sällskap av resten av familjen. Det var flera minusgrader, så det var kallt. Tur att båda tjejerna har nya varma overaller. Det är en bit att gå från parkeringsplatsen till minneslunden så Esther hann berätta massor av allt hon tänker och funderar på när det gäller döden och himlen. Oj vad mycket en nybilven 4-åring kan reflektera över. När skall vi till himlen? Får jag träffa Jesus då? Vem är i himlen? Ska vi följa med Jesus till jorden igen sedan? Var är alla gravar?

Får jag träffa min morfar i himlen? Ja de var bara lite av de funderingarna som vi hann prata om där ute i mörkret och kylan. Lydia hon var nöjd och gick hela vägen bara hon fick hålla i min hand.

Väl framme vid minneslunden tände vi ett ljus för morfar Erik och ett för farbror Hans och Esther valde med stor omsorg vart ljusen skulle stå.

Det var väldigt skönt att komma hem igen  och mysa ihop oss i soffan.

Nu sover tjejerna och vi forsätter med packningen.

Ulrika