Höststädning i trädgården och en liten fotostund.

Jag uppskattar verkligen lördagsmorgnar dår man ta det lugnt på morgonen. Här brukar det blir så att hela familjen ligger och myser och småpratar en ganska lång stund innan vi går upp och äter fruktost. Oftast är det jag och Lydia som går upp först medan Esther o pappa ligger kvar och myser en stund.

I morse var det mulet ute och vi hade mycket att göra ute i trädgården och så hade jag ett litet fotoprojekt på gång så jag blev ganska besviken. Väderappen hade igår talat om för mig att det skulle bli sol idag även om det skulle vara kallt. Vi fixade inne på förmiddagen och tvättmaskinen har gått varm hela dagen. Jag har börjat planera vilja kläder som vi skall ha med oss på semestern. Det är så roligt att en gång till få plocka fram alla söta sommarklänningar innan de blir för små.

 

Efter en pannkakslunch så gick vi ut hela familjen och Lisbeth, vår norrlandsmormor som är på besök. Lisbeth är helt otrolig på att fixa både ute och inne så det blir alltid mycket gjort när hon är här.

 

Efter en stund tog jag med mig tjejerna och en tunna ner till ett ställe där det finns många fina höstlön på marken. Tyvärr hade löven på det fina trädet tappat alla sina löv under de sista dagarna.

 

De sista fina höstäpplena plockade vi ner men innan tog jag två fotografier på dem.

På gården har Lisbeth kämpat på och fixat med allt möjligt. Här klipper hon vid alla kanter, något som vi själva inte varit så duktiga med.

Två medhjälpare fick hon också när vi kommit tillbaka från vår fotostund.

 

Sören kämpade på han också. Här klipper han av staketet mellan oss och grannen eftersom det skall borras efter bergvärme för oss båda nästa vecka. Grannen skulle ta ner sina träd för att få in "borrmaskinen" och eftersom den förstör ganska mycket så är vi glad att ej behöva ha den rullandets på framsidan. De kommer nu att kunna rulla den från grannen till oss och tillbaka.

Av någon positiv anledning så har Sören blivit riktigt intresserad av att elda i vår brasa och då behövs ved. När han var på tippen och slängde saker så passade han på att ta hem lite virke som han genast sågade upp som ved.

Nu ska jag snart lägga om mitt sår på benet och jag hoppas verkligen att det har börjat läkas nu.
Tjejerna och Sören skall just påbörja en Wiimatch.

Önskar er fin fin lördagskväll.

Ulrika

Ombytta roller och en panna som det forsar vatten ur!

Det senaste dygnet har varit innehållsrikt med både positiva och negativa upplevelser.

Det mest positiva var nog avslutningen på PREP-kursen. Jag och Tord ägnade eftermiddagen åt att laga avslutningsmiddag till våra par. Då bytte vi  roller. Jag var chef och Tord min medarbetare. Det klarade han galant. Jag instruerade och han gjorde så snällt vad jag sa. Hoppas han tycker att jag också gör det jag ska när han är min chef. Vi trivs bra ihop och jag är så glad att jag ÄNTLIGEN hittat en manlig präst att dela detta uppdrag med. Som sagt, nu är kursen slut och det känns bra att ha provat konceptet "en vända" nu. Vi hoppas på att komma igång med nästa kurs den 17:e  januari nästa år. Bor du i Kungälvsområdet och läser detta så gå gärna in på vår hemsida och läs mer om kursen.

www.svenskakyrkan.se/kungalv

Info om PREP ligger under rubriken Barn och familj. Har ni frågor så hör gärna av er via mail eller telefon: ulrika.algesund@svenskakyrkan.se eller 073 707 70 09 

 

 

Innan jag hade kursen på kvällen var jag iväg på ett litet fotouppdrag. Jag tycker väldigt mycket om att fotografera, speciellt barn och gärna tillsammans med deras föräldrar. Solen kom  fram en stund och de färgglada löven satt fortfarande kvar på vissa träd så det gällde att ta vara på tillfället.
Hoppas att de blir nöjda med resultatet. Kanske blir det julkort av dem och även en canvasväv.

 

Igår morse åkte Sören iväg på tjänsteresa. Vår snälla norrlandsmormor Lisbeth är här och tog hand om barnen igår när jag var  på relationskursen. Jag kom i säng sent och kl tre vaknade Lydia och skrek så då haltade jag iväg och hämtade henne ( jag har skadat benet). Straxt före fyra kommer Lisbeth upp som sover där nere, och berättar att det forsar vatten ur pannan. Vad gör man så mitt i natten? Jag kan säga att jag är VÄLDIGT TACKSAM att jag inte var helt ensam. Sören fick jag lov att ringa och väcka, han som skulle ha en skön nattsömn på hotellet. Jag satte på datorn och googlade på vvs jour och fann ett nummer för göteborgsregionen så det ringde jag. Där svarade en trött man som säkert som gott. Han kunde inte göra något men sa åt mig att stänga av vattnet i hela huset. Ja det kunde jag naturligtvis gissa men inte har jag tagit reda på var man gör det. Men Lisbeths hjälp så fann vi kranarna för vattnet efter en stund och försökte stänga av, men det var svårt. Lisbeth kom då på idén men att använda en kofot och då gick det bra. Då var det dags att försöka somna igen för att ta tag i allt på morgonen. Efter en stund somnade jag men väcktes av Sörens väckarklockan kl fem som han glömt att stänga av. JA jag är trötti dag, väldigt trött, men glad och tacksam att vi fick av vattnet.

 

På förmiddagen var jag på vårdcentralen för att lägga om mitt sår som jag lyckats få i benet när jag ramlade på löv i måndags. En läkare fick komma och titta om jag skulle få antibiotika och han frågade om jag sågat mig i knät, vilket jag då inte gjort. Det hade inte läkt något alls sedan i måndags och det vätskar och luktar mindre gott. Nu är min bön att det skall läka under veckan som kommer eftersom vi snart ska besöka sommaren.

 

Under dagen fick jag kontakt med firman som ska installera vår bergvärme och de skickade hit en kille i eftermiddagens som konstaterade att varmvattenberedaren gått sönder. Han tömde kärlet och satte på vattnet igen men det kommer bara kallvatten. Senare ikväll ska det komma en annan kille som ska montera en reservvarmvattenberedare tillfälligt eftersom vi troligtvis få den nya pannan inkopplad redan nästa vecka på grund av allt detta. Inget dåligt som inte för något gott med sig.

 

Nu pågår fredagsmyset här i huset med lite godis, brasa och en barnfilm på tv:n. Lydia var så trött så hon ville gå och lägga sig med mig så hon sover redan gott och det tänker jag också göra straxt.

 

Önskar er en fin helg.

Du har aldrig tänkt på att det kan vara du som underreagerar för att du är underkänslig?

På torsdag har vi vår sista PREP-kursdag. Det har varit ett spännande arbete på många sätt.

 

Sist pratade vi bl.a om livsåskådningar och värderingar. Vissa kanske inte tror att de har en livsåskådning men det har alla på något sätt även om den inte är uttala. På något sätt skådar vi alla på livet och möter de existentiella frågorna. Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? Vad är meningen med livet? Finns det någon högre makt som styr våra liv?

I mitt arbete som familjediakon möter jag ofta vuxna som undrar hur man pratar med barn om döden och vad man skall säga när de undrar var tex gammelfarmor är? Då brukar jag vända på allt och fråga vad de vuxna själva tror. Det brukar bli en aha-upplevelse och den vuxne inser att de kanske själv måste jobba med frågan. Ju större barnen blir ju mer konkreta blir frågorna. Innan de är fem är det ofta svårt att förstå begreppet död. Men sedan när åren går kan ett barn inse att den som är död aldrig kommer att komma tillbaka. Men vart finns då den som dött och hur förklarar man en sak som man inte själv reflekterat över?

Jag är glad att jag själv har ett hopp om att döden bara är en del av livet. Att vi sedan skall få mötas igen i himlen och att vi även där skall få möta vår Skapare och Herre. Gud har i Bibeln sagt att Han skall göra en ny himmel och en ny jord och att det inte skall finnas några sjukdomar eller tårar där. Det tycker jag låter fantastiskt, vilket hopp.

Ibland får jag höra kommentarer som :- Men Ulrika tänk om du har fel och efter döden inser att det verkligen var slutet. Hur kommer du att tänka då om det liv du levt när du gått i kyrkan, läst Bibeln, bett osv. Ja om det nu är så så har jag i alla fall haft min tro som min styrka och hopp under jordelivet för ingen kan ju helt säkert veta. MEN, hur blir det om det jag trott är sant. Om det är så att den som i sitt hjärta tror och med sin mun bekänner att Jesus är Herre verkligen blir frälst, räddad och får komma till en underbar plats och får leva där i evig harmoni tillsammans med Gud själv och alla andra som valt att tillhöra Jesus, då är det värt allt.  Vad tror du själv händer efter döden?

 

Avslutar med en scen från söndagens Solsidan.

Mickans man tycker att Mickan ofta överreagerar och får då denna replik tillbaka.

 

Varför är det ofta kvinnor som uttrycker mest känslor och har ett stort behov av att prata?

Detta skulle helt klart kunnat vara en replik från mig till Sören. Jag känner ofta för mycket i ett visst ämne eller teman och säger då till Sören: Men Sören, känner inte du något allt?

Nu är det inte så att jag har en känslolös man, tvärtom är han väldigt duktig på att prata och verbalisera sig men jag tror att mina känslor oftare åker berg och dalbana än hans. Någon som känner igen sig? Om ja, vad tror ni det beror på?

 

Jag tror jag får ta med denna bild till torsdagens relationskurs.

 

Önskar er en fin måndagskväll.

Ulrika

Höstfoto med nya objektivet!

Idag kom det äntligen lite solsken på eftermiddagen. Då passade jag på att ta med Esther ut på en cykeltur och samtidigt tog jag med mig mitt nya objektiv och provade för första gången.

Här nedan kan ni se några av resultaten. Höstlöv i bakgrunden är en av mina favoriter när det gäller fotografier.

 

 

 

 

Tittade igenom mina fotomappar för oktober några år tillbaka. Här var det höst i Nykvarn för tre år sedan.

Utanför Herrgården i Nykvarn, där kyrkans Öppna förskola ligger, låg denna "lövmatta" när vi skulle promenera hem.

 

Lydia 10 månader.

Här nedan, tre prinsessor bland höstlöven. Först prinsessan Lydia och sedan prinsessan Estelle och sist prinsessan Esther.

 foto lånat från hovets hemsida

En lycklig föräldraledig Ulrika på höstpromenad i skogen tillsammans med Esther och Lydia.
Varje dag tänker jag på alla fantastiska dagar tillsammans med tjejerna i Nykvarn. Oj vad bra vi hade det. Jag har det i och för sig väldigt bra idag också men min långa föräldraledighet är verkligen ett stort tacksägelseämne jag bär med i hjärtat.

Önskar er en fin vecka.

Ulrika

Kalasdags!

Idag var det dags att ha 6-årsklas för några klasskompisar!

Ja efter att ha funderat mycket på vilka vi skulle bjuda km vi överens om att bjuda 5 killar och 5 tjejer och det blev riktigt bra. Sören och jag hade gjort ett kalasschema och det följde vi. Vi är ett riktigt bra team min man och jag. Först när alla kommit blev det paketöppning och Esther fick en chans att verkligen säga tack till den som gett paketet. Jag har lite svårt för när det rivs upp direkt när man kommer innanför dörren och sedan är det glömt.

 

Efter hälften av paketen var jag klar med mitt försök till att skapa en "Prinsessborg av glass och lite annat, så då blev det en paus med fika.

 

Mina små älsklingsprinsessor!

Mitt i denna blogg kommer några bilder från den riktiga födelsedagen. Här är Esther med favoritkortet. Tack fina faster Chana för det.

Pappa och Lydia på en bild som mamma tycker blev ganska bra.

Kram min stora fina födelsedagstjej. PÅ sidan syns den stora fina kartboken Esther fick av norrlandsmormor Lisbeth och den fina jordgloben hon fick av mormor Ingrid.

Av mamma och pappa fick Esther äntligen sitt efterlängtande Wii-spel. Tur att hon varit hos en av sin killkompisar A och lärt sig hur man gör.

Här är mammas försök till att skapa en Prinsessborg.

Avslutar med en bild på Esther och mormor Ingrid.

Tack mormor för all hjälp med denna dagen

Nu sitter två trötta  tjejer och tittar på en film i soffan. Själv skall jag börja förbereda mig inför morgondagens familjegudstjänst i  Ytterby kyrka.

Önskar er en fin lördagskväll.

Ulrika

GRATTIS ESTHER 6 ÅR!

GRATTIS ESTHER PÅ 6-ÅRSDAGEN!

 

Om några timmar är det precis 6 år sedan vi efter mycket blod svett och tårar fick ta emot lilla Esther i våra armar. Med hjälp av min väninna Tina som är barnmorska så kom hon äntligen ut. När jag var 5 år började jag längta eter en egen bebis så jag kan säga att jag vet vad det är att längta efter barn. 30 år senare kom hon , vår lilla Gudagåva.

Nu är det 6 år sedan och mycket har hänt under den tiden. Idag är hon en skoltjej som just tappat en tand.

För 6 år sedan såg hon ut så här.

 

På den tiden jobbade pappa Sören på Ericsson i Kista så det blev långa dagar för honom , men när han kom hem ville han ligga på soffan med Esther på bröstet och bara njuta av hennes närvaro.
Jag kan säga att de fortfarande älskar att ligga tätt tillsammans och bara mysa.

Det är så svårt att komma ihåg hur liten hon var. Här får Esther en ny blöja av en nybliven stolt mormor.

En liten bebisfot i mammas hand!

Idag ser Esher ut så här. Undrar just vad de nästa 6 årenkommer att innebära och vad som kommer att hända? Den som väntar får se.

TACK GUD FÖR VÅR FÖRSTFÖDDA DOTTER ESTHER!

Nu ska jag går och väcka Lydia och sedan ska vi gå och sjunga för Esther.
I eftermiddag kommer mormor och ikväll blir det taccomiddag med prisesstårta till efterrätt enligt Esthers önskemål.

Höst och kalasplanering.

Nu är det verkligen höst. För en stund sedan var jag iväg och hämtade Esther som varit på tjejträff med alla tjejer i klassen. En ambitiös och jättetrevlig mamma skickade ut en inbjudan till alla tjejer i klassen som idag blev inbjudna till Tjejträff hos N.

 

Igår ringde en mamma till en av Esthers killklasskamrater och sa att hennes son ville leka med Esther. Detta är en ny värld för mig, eller kanske inte. Esther är van att leka med killar sedan hon var bebis, men nu är det nya killkompisar som ringer varje vecka. Snart är det dags för vår Esther att ha 6-årskalas och just är är frågan: VILKA SKA HON BJUDA? Hon kan ju inte bjuda hela klassen på 24 barn och eftersom hon mest leker med killar så känns det konstigt att bara bjuda alla tjejer. Men vi kan ju som sagt inte bjuda alla killar och tjejer så hur gör man för att det skall bli rättvist? Jag har försökt fråga vilka hon leker med mest och utifrån de svaren har vi gjort en lista.

 

 

Här är Esther och hennes gamla pojkvän Erik precis 1 år.

Tänker på gamla tider och inser hur otroligt underbart det var att vara föräldraledig tillsammans med sina barn. Under första föräldraledigheten gjorde Eriks mamma och jag väldigt mycket trevliga utflykter tillsammans med våra barn. Här var vi på en höstutflykt till Hötorget i Stockholm.

Här en bild från parken utanför Öppna förskolan i Nykvarn. Där tog vi många fina höstbilder på barnen tillsammans.

 

Esther bland alla fina höstlöv!

Två är senare tog jag denna höstbild på samma ställe på lillasystrarna Lydia och Elina!

Oj vad vi saknar er familjen Almgren/Meijer. Nu får ni snart komma och hälsa på oss.

Ulrika

Blå och grön!

Så här kan man se ut när det inte är några lugna lekar i dockrummet.

Esther har sedan skolstarten varit med om några ganska påtagliga krockar som i fredags gav detta resultatet. Hon är blå på båda sidorna om näsan vid ögonen och hon har en stor bula som också är färgglad, eller vad man ska kalla det. Det måste verkligen ha gjort jätteont. Hoppas det inte blir några fler blåmärken och bulor på ett tag nu. Förra gången var det skrapsår i pannan och blåa ben. Vi har aldrig varit på akuten på grund av fysisk åkomma utan i stort sett bara vid jättehög feber typ dryga 41 grader och vid astmatillfällen men nu börjar jag undra om det snart är dags för något annat besök. När vi bodde i Nykvarn hade vi klippkort på Huddinge barnsjukhus så när vi skulle flytta hit till västkusten var en av mina första frågor, vart närmaste barnsjukhus ligger. Vi har på detta året bara varit där en gång och då fick vi nästan åka hem direkt, och det är vi så tacksamma för. Det är knappt att jag vågar skriva det men  inte har vi behövt vabba mycket sedan vår flytt. Min läkare påstår att det är mycket sämre för mig att bo här på västkusten än i Stockholmstrakten men barnen har i alla fall mått bättre och det känns bra.

 

Får avsluta med en finare bild på systrarna tillsammans. Ibland leker de så bra med varandra och ibland är de som hund och katt. Antagligen ganska normalt.
Imorgon ska jag till tandläkaren och jag hoppas och hoppas att jag inte ska ha några hål. Jag borstar tänderna 10 gånger oftare än Sören och han hade bara ett minihål  som de kanske ska laga nästa år så det beror någon inte bara på borstningen utan också på ens tandkvalitet.

Önskar er en fin kväll.

Ulrika

Församlinghelg men bus, stoj och en fin gemenskap.

 I fredags eftermiddag packade vi ihop hela vår familj och for till Bobergsgården utanför Falkenberg. Där var vi med på Ytterbys församlingshelg. För mig som kommer från " den andra sidan" där solen skiner lite mer än här och där man inte behöver slita på sina paraplyser lika mycket som här, tycker det är helt fantastiskt att en församling från Svenska kyrkan anordnar församlingshelger där det kommer drygt 65 personer. I mitt" tänk" gäller detta enbart aktiva frikyrkoförsamlingar. Jag är så glad att jag får jobba i den här församlingen där det finns så många aktiva och trevliga medlemmar där väldigt många även är småbarnföräldrar som vi. Jag var ansvarig för barnens aktiviteter så jag har inte tagit del av så mycket av undervisningen och samtalen med de vuxna men jag fick glädjen att få umgås med de yngre åldrarna i vårt gäng. Vi har pratat om att Gud har skapat alla djuren. När vi hade en gemensam bönestund fick alla barnen själv välja ett djur som de ville tacka Gud för att Han skapat. Sedan pysslade vi och skapade egna sköldpaddor, nyckelpigor och lejon men hjälp av papperstallrikar, färg, ståltråd och lite annat.

 

När vi skulle äta lunch igår började Lydia hålla för näsan och gnälla att det luktade mindre gott ( hon uttryckte det dock annorlunda) och att hon inte kunde andas. Själv tyckte jag att det vare n underbar laxlunch som serverades. Jag tog potatis till vår envisa lilla dam och mosade det i hopp om att hon skulle glömma bort fiskdoften som jag hellre kallar det, men icke. Där satt  hon och höll för näsan med båda händerna och bad att jag skulle mata henne. Det var dock inte det lättaste att hitta den lilla munnen med en stor gaffel när båda hennes händer var i vägen. Till slut blev jag så trött på det och föreslog att hon skulle ta sin tallrik och gå ut och sätta sig på bron och äta, vilket hon nappade på direkt. Jag hjälpe henne att bära ut den stora tallriken och hon satte sig på en bänk och åt utan händer för näsan. Efter en stund tittade jag ut till henne och frågade hur det gick? ( Tänkte på att vissa som var där kanske trodde att hon fick sitta ute och äta som straff, men så var det absolut inte)  Lydia var så nöjd och sa att det gick jättebra. Alla potatis och morötter försvann från tallriken och sedan lekte och lekte hon med sin kompis Emeline.

 

Vår älskade lilla envisa Lydia.

Här tillverkars en sköldpadda.

Och här med

 

och samma här med.

Många papperstallrikar gick det åt. Här hade vi kommit halvvägs.

Vår Esther är VÄLDIGT FÖRTJUST i Leon som går i en årskurs över henne i skolan. De ses varje dag på skolgården och på fritids. Förra veckan delades det ut faddrar från årskurs 1 till de i 6-årsgruppen och då fick även Esther Leon som fadder. STOR LYCKA!!!!!!!

Under helgen har de busat och lekt. Ibland sitter de och bygger och bygger med lego men ibland är det bara bus och stoj och man får stoppa farten på dem lite.

Esther har ju som favoritlek på skolan att springa och jaga killar på skolgården så vid två tillfällen har lärarna ringt hem och berättat att hon gjort sig ordentligt illa. Detta hände också i fredags. Själv märkte jag det inte eftersom jag hade så bråttom när jag hämtade henne och hon har ganska lång lugg, men när vi satt i bilen ringde en lärare från skolan och sa att hon hade glömt bort att berätta att Esther hade fått en jättebula i pannan och det såg jag ju när jag vände mig om i bilen och lyfte på luggen. Igårkväll hade hon blåa streck bredvid båda ögonen och en stor bula i pannan. Att leka i dockrummet med tjejerna är inte det minsta intressant. Hur skall detta gå?

 

En glad Lydia som fått låna min barnkära chefs glasögon och knä.

På lördagskvällen hade vi 5-kamp för alla familjer. Jag hade försökt att hitta på grevar som både barn och vuxna kunde tävla i tillsammans. Här håller Esther på att  fortsätta pappa Sörens försök att få på så många små minipärlor som möjligt på en tunn tråd. Esther var jätteduktig och deras lag vann den grenen tack vare Sörens och Esthers snabba små fingrar.

Pappa Harry och sonen Sammy ( Leons storebror) var inte så dåliga dom heller.

 Här var det dags att bygga ett så högt och fint torn som möjligt. Familjen Algesund har här hjälp av vår organist T.

De vann inte i grenen högst torn men fick stilpoäng för finaste bygget. De andra byggde med mer stadig grund medan Algesundarna och T satsade på ett smalt torn till sist. Någon undrade om det var byggt i "thaistil"?

Jag kan säga att barnen var helt slut efter denna helg. Lydia somnade c:a en minut efter att vår bil började rulla hemåt. Lydia var så arg och besviken när jag sa att det var dags att åka hem. Hon ville minsann inte vara där tre dagar bara utan minst 7 veckor. Det var så roligt att se hur bra de lekte tillsammans alla barnen.

Fina Emeline ( lillasyster till Esthers favorit Leon)

Här fick Lydia chansen att nå riktigt höga höjder för att se det vackra spindelnätet som Imse vimse hade växt ute vid taket. Det är inte alltid hon kommer så här långt upp i luften.

 

Under söndagens gudstjänst medverkade barnen med sång. Här en lycklig Esther med glimten i blicken. Vem tror ni att hon tittar på?

 

Visst var de söta tillsammans i kyrkbänken!

Återigen  en lycklig blick som spanar på , gissa vem?

 

FINA LEON!

Mycket lek och gemenskap blev det men också viktiga samtal. En kristen polis besökte både de vuxna och barnen. Barnen var mycket imponerade att få besök av en polis i uniform och de fick sälla alla sina frågor om tjuvar, fängelse, vapen mm.

För de vuxna hade han bl.a berättat om att han var med och fånga Mattias Flinck i den tragedin som utspelade sig i Falun för några år sedan.

På gudstjänsten pratade jag om att jag tror att alla föräldrar som var där hade tackat Gud när de fick veta att de väntade sina barn. Sedan  tror jag också att ett antal böner sänds upp för sina barn under åren. Igår gjorde vi tvärt om. Barnen fick vara med och tacka och be för sina föräldrar. Det kändes fick att få göra det. Alla barn som vågade, och de var de flesta bad högt och tackade för sina föräldrar med namn. Jag tror att det betydde en del för dem som fick mottaga förbönerna.

Nu skall jag snart åka iväg och ta emot 25 barn på öppet hus.

Allt gott

Ulrika