torsdag 31 december 2009

Tack för detta året!

Om vi skulle samanfatta år 2009 med två ord är det TACKSAMHET och TRÖTTHET.
Både Sören och jag hade länge längtat efter att få en egen familj och det kan vi verkligen säga att vi fått idag. När vi hade fått Esther kändes det som att alla böner och önskningar hade uppfyllts. Gud är en god Gud och gav oss ännu en underbar dotter som vi fått fömånen att börja lära känna detta år som gått. Tänk när man får det första leendet, oj vad jag har känt mig bekräftad som mamma detta år. Esther har haft explotion i sin utveckling. Vi har tampats med 3-årstrots. JAG KAN SJÄLV är en mening som sägs många gånger per dag här hemma. Hon är väldigt duktig på att uttrycka sig och när vi var på 3-årskontroll i höstas fick jag stolt höra att hon pratade som en 4-åring. Något annat som gått lite trögare är att sluta med blöjan men idag på årets sista dag har hon klarat att göra både det ena och det andra på pottan. PÅ BVC sa de när jag frågade om råd och tips att kom igen om hon är 5 år. De sa också att ofta är det så att barn med högt IQ och som har en duktig språkutveckling slutar ofta med blöja sent. Nog om detta.

Andra tacksägelseämnen är att vi fått lära känna så många trevliga människor, både med och utan barn. Ninni är en ny vän som jag börjat umgås med och lära känna så smått. Vi har gått i skogen tillsammans och letat efter svamp, varit ute och ätit och pratat om olika teologiska frågor. Nu efter nyår så skall jag faktiskt även börja jobba med Ninni här i församlingen. Jag skall också avlösa henne lite så hon får tid till de varnliga prästuppgifterna som döpa, viga och begrava. Jag är i alla fall jätteglad åt att ha fått lära känna en ny kompis.

Alla mina nya mammavänner här i Sandtorp är också ett tacksägelseämne. Malin, Linda och Jenni, jag är så glad att få bo nära er och att vi har barn i samma åldrar. Tänk att jag fått chansen att vara mammaledig en gång till med både Malin och Linda och tänk att även Lydia fått två så bra små vänner att leka med.

Redan när Lydia var 2 veckor gammal började vi i en föräldragrupp på bvc för två- barnsmammor. Jag hade inga höga förväntningar efter den gruppen jag var med i när Esther var nyfödd men detta var något helt annat. Jättetrevliga och initiativrika mammor som vi fortfarande umgås med. Efter de 5 gångerna som bvc anordnade fortsatte vi att träffas var annan vecka och efter sommaren blev det byte till papporna som varit hemma sedan i höstas. Det har varit riktigt trevligt att även få lära känna dem. Jag har aldrig haft så många träffar med andra män som denna höst. Vi har gått på 1-årskalas tillsammans och träffats på öppna förksolan och i parken. Vi har också träffats tillsammans med de stora barnen så de har fått lära känna varandra. Jag tror faktiskt att dessa vänner kommer att fortsätta vara vänner

Lydia längst till höger tillsammans med sina babyvänner.



Som sagt, här är mina trevliga mammavänner. Vi har turats om att bjuda hem varandra på fika, lek och lunch.



I mars fick vi med glädje bära fram vår Lydia till dopet i Nykvarnskyrkan. Där fick hon mottaga Guds heliga "vattenstämpel" i sitt hjärta. Nu ber vi att Gud själv skall fortsätta bo i hennes lilla hjärta resen av hennes liv. Vår bön är att hon skall få lära känna Jesus Kristus och hans uppståndelsekraft. Vi är också glada att barnens mormor, farmor och farfar är med och ber för våra tjejer. Ni är så betydelsefulla i deras liv.


Nya vänner är alltid trevligt. I somras gav sommarvärmen och besöken på stranden oss en möjlighet att lära känna familjen Henrixon lite mera. Elliots och Ediths mamma är syster till våra barns gudfar Uffe. Vi träffades flera gånger i veckan och barnen lekte och vi fick möjlighet till fina samtal om livet och tro. Cissi och Göran vi är så glada att vi fått börja lära känna er. Det betyder så otroligt mycket att vi är i samma "livsfas" och delar tron. Hoppas det blir en lika varm sommar nästa år så vi kan ses oftare än nu. Vi har ju setts på öppna förskolan en hel del men sommar på stranden är ännu bättre.



Vi är också så glad att Esther har så många fina vänner här i området. En an dem går på samma avdelning som henne på dagis och en dag gick vi tillsammans hem och då visade de verkligen sin kärlek till varandra. Bilderna talar för sig själv.


Det är härligt när kärleken är besvarad.


Nu är det ju så att Esther har 3 "Erikar" som hon tycker väldigt mycket om. Här är "Lindas Erik" , ja vi måste ju säga så för att veta vem vi pratar om. Visst är de söta tillsammans.


Linda och jag tillbringade många dagar med barnen på stranden i somras och det är ett minne som jag kommer att bära med mig länge. De var så härligt att se när barnen lekte och bebisarna låg på en filt och sprattlade med benen. Då var livet verkligen underbart.


Att umgås med gamla vänner är också väldigt roligt. När jag flyttade tillbaka till dessa trakter började jag umgås med min gamla klasskompis Chatarina. När hon fick sin Erik 4 månader innan jag fick min Esther så blev det ännu roligare.



En vän har kommit och erbjudit sig att promenera med Lydia så jag skulle få en chans att vila och det är min nya väninna Ninni som faktiskt inte är speciellt förtjust i barn. Bara hon är matad och bytt på så kan jag promenera så du kan få vila, sa hon när hon kom och hämtade Lydia. Detta kallar jag vänskap




En av alla varma sommardagar åkte vi till Mariefred och åt brunch på golfklubben. efteråt strosade vi omkring i stan och njöt av familjelivet. Jag är verkligen stolt att få vara hustru och mor till dem på bilden.


I somras gjorde vi det som vi och speciellt jag gjort så många andra somrar. Vi åkte på OAS-möte, denna sommar i Borås. Det var härligt att träffa gamla vänner men jag kan ärligt erkänna att det var en anings överkurs att vara där med två småbarn. Får se hur vi gör nästa sommar. Här på bilden sitter vår Timråvän Eva Hanssom och ritar med Esther under ett kvällsmöte i dne stora sporthallen.



Andra vänner träffade vi också såsom Sörens gamla lärare från internattiden i Hua-Hin, Eva och Claes.



En sommarvecka åkte vi och hälsade på Lisbeth vår norrlandsmormor som bor i Norrhassel. Det var så otroligt fina dagar och Esther verkligen stormtrivdes där och ville absolut inte åka hem. Där kunde hon leka och gå i skogen och titta på myrstackar med Lisbeth eller bada i sjön eller titta på kossorna i hagen. Om Esther skulle kunna svara så tror jag att hon skulle säga att detta var den bsäat veckan på hela sommaren. Att vi hade mormor med oss gjorde inte saken sämre. Det var jättemysigt att få dela denna upplevelse med min mamma Ingrid. Hoppas det blir fler turer till Norrhassel.


Som jag nämt tidigare så är vi så glada för alla våra nya vänner vi fått sedan vi föyttat hit. Det är dock inte bara jag som tycker det utan även Sören. Här får han hjälp av Eriks pappa Lasse som också blivit en mycket god vän. Att han älskar att hjälpa till med diverse jobbprojekt som jag kommit på gör ju inte honom sämre precis. han är så otroigt snäll och har hjälpt till med bilen och i somras hjälpte han Sören att sätta upp vår markis. Du är toppen Lasse.


Även vår kära släkt som finns i området är så värdefulla för oss. Anna vi gillar Dig och din familj. Barnen gillar er också och jag hoppas att Lydia snart vågar vara hos er utan att vi är där.


Apropå släkt så är det också en stor gläjde att min systerdotter Camilla har barn i samma ålder som våra. Tilde är 4 månader yngre än Esther och Ebba är 4 månader äldre än Lydia och det är så roligt när vi ses och barnen kan leka tillsammans. Camilla, vi tycker om er.



I höstas tillbringade vi många lediga helger tillsammans i skogen. Det behöver inte vara så långt bort men att bara gå in och strosa runt i skogen och kika på alla bär och växter tillsammans med sina barn är en rikdeom.



Och så en bild från idag. Som jag skrev tidigare så har Esther inte varit så förtjust i att sitta på potta eller toalett men denna vecka och faktiskt idag har det gått riktigt bra. Hon ville väldigt gärna sitta där när jag kom på den briljanta iden att sätta den bärbara dvd:n på toastolen framför pottan så hon kunde kika på sin film. Detta var en hit och den gav resultat ÄNTLIGEN!




Nu har jag bara beskrivit roliga och positiva saker som vi är tacksamma för men det finns annat också. Vi har vänner som mår väldigt dåligt på olika sätt och det är våra stora böneämnen för kommande år. Livet gå upp och ner och kan vara en otrolig kamp och vi vill vara med i den kampen, mot svår sjukdom och annan smärta. Gud bär våra vänner och möt dem med helande, befriele och upprättelse. AMEN

måndag 28 december 2009

Moster Annika och gudmor Anna med familjer på besök.

I mellandagarna kom barnens moster Annika med familj hit och grattade Lydia och åt lunch med oss. Eftersom det också varit jul så blev det paketöppning av både julklpappar och Lydias födelsedagspresent. När det var dags för middag kom barnens gudmor, gudfar och sysslingar och gjorde oss sällskap.

Efter att Annika varit här ett tag så gick det bra för Lydia att släppa på mammigheten och sitta i mosters knä.


I Esthers ena julklapp fanns det fina pärlor från Panduro. Lyckan var total.


Lite hjälps behövdes dock så kusin Daniel hjälpte Esther. Att ha en så stor kusin tycker Esther är jätteroligt. Daniel kunde även hjälpa Esther att installera ett av sina nya dataspel.


Tack snälla moster Annika för alla fina paket. Esther har även klippt och klipps med de nya saxarna och pärlorna kommer fram någon gång varje dag. Prinsessklänningen både till sig själv och till dockan kommer nog också fram så småningom, när det är dags för kalas. Tilde kanske får komma och inspirera henne.


Vi är så glada att vi har familjen Ceder i samma område som vi bor i. När Esther blev sjuk och fick 41,3 graders feber kunde jag ringa Anna och fråga om hon kunde köra oss till sjukhuset och bara på några minuter var hon här. Känner vi för att gå en liten promenad med barnen är der helt perfekt att ha Cerers som mål. Esther stormtrivs i sysslingarnas sällskap och hon tycker även jättemycket om Anna och Uffe. Vi är så glada att just ni är våra barns faddrar.


Våran stora tjej Esther. Idag kom hon med ett dataspel som vi inte har öppnat ännu och ville spela det. Då sa jag att hon fick vänta och att vi kanske skulle hinna spela det senare på kvällen. Då var hennes kommentar:- men mamma vi måste ju installera det först. Hon är 3 år och kan det vokabuläret "installera" och förstår innebörden av det. Jag undrar just vad det kommer att bli av våra tjejer när de blir stora. Pj vad mycket spännande vi har att se fram emot.


Tjejernas yngsta syssling Edward. Kolla hans vackra ögon, de går inte av för hackor.


I morgon är det nyårsafton och då skall jag försöka summera året i en sista blogg 2009. Vi ses.

Ulrika

söndag 27 december 2009

Paketens tid!

Nu har vi firat 1-årsdag den 23:e och julafton den 24:e . Eftersom Lydia har vattkoppor har vi inte kunnat bjuda så många på kalas men mormor, farmor och farfar kom och var med oss dessa dagar. En tårta med ett ljus fick vi i alla fall till så att vi kunde fira Lydia.



Sören med sin kära mor Inger. MÅste medge att jag är ganska nöjd med bilden, eller vad tycker du farmor?



1-årstårta med julstämning. Vad annat kan det bli om barnet blir till i mars?



Esther trivs verkligen att vara nära sin pappa. De är experter på att gosa tillsammans.




Ulrika med sin mamma Ingrid






Mamma och Lydia provar nya födelsedagspusslet.



Mamma, pappa och Esther framför vår fantastiska plastgran.



Momor med Lydia



En förväntansfull Esther sitter och väntar på att startskottet går för att få börja öppna paketen. Här kom det nämligen ingen tomte.


Oj vad min lilla tjej har blivit stor. Idag för ett år sedan kom vi hem från bb.



Farmor och farfar öppnar sitt paket som var en brandsläckare. Hoppas att vi skall lyckas undervisa dem hur man skall göra om man skulle behöva använda den. Annars har den ingen funktion.


Eftersom mormor är helt övertygad om att Lydia är musikalisk har jag köpt ett piano med en oktav. Jag har också tänkt försöka lära Esther att spela på detta eftersom man kan skriva "pluppar" med olika färger på ett papper och så blir det en melodi om man följer det. Jag är faktiskt riktigt peppad att prova.




Tjejerna hade gett pappa fina stumpor:



Nej, nej inte en present som kräver att jag skall ut och jobba tänkte pappa Sören när han såg spaden han fick av Lisbeth. När han väl fick ut den ur pappret såg han att det var en riktigt trevlig spade som man skall sätta på typ husväggen. Då kunde han andas ut.



Dockskåpet hade vi inte slagit in. De satte mormor och jag upp medan de andra var i kyrkan på förmiddagen så att Esther kunde leka med det innan de blev julklappsuttdelning. Hur stort intresset är vet jag inte i skrivandes stund men hon jag inser mer och mer att hon nog mer hade uppskattat ett pippihus med figurer som hon sett hemma hos en dagiskompis. Bryr hon sig inte kan vi ju alltid ställa det på vinden ett år så kanske det blir jätteroligt nästa gång vi tar ner det.



På juldagen satt farmor och Esther och skulle göra pärlplattor men Esther gjorde bara "pärlhögar", men kul hade de.



Tack kära mormor, farmor och farfar att ni kom och delade vår jul här i vårt gula radhus. Vi tycker om er.

onsdag 23 december 2009

Grattis på 1-årsdagen vår älskade lilla Lydia!

För precis ett år sedan satt värkarna igåg kl 01 på natten. Vid 01:20 väckte jag Sören och en timme senare stod vi utanför Södertälje sjukhus, Klockan 9 var hon ute och vi fick äntligen träffa den person som hade legat i min mage i 9 hela månader. Hon hade en kalufs som en ryamatta och den finns fortfarande kvar.



Jag har nog klippt henne c:a 5 gånger och då pratar vi om några centimeter varje gång. Vi har haft ett underbart år tillsammans då vi fått lära känna henne ordentligt.
Esther tyckte verkligen om henne från första stund och ville hjälpa till att ta hand om henne



Lydia 2 månader gammal i sin coola frisyr.



Nu ser man verkligen att de redan kan ha kul tillsammans. Jag vet hur underbart fantastiskt det kändes första gången Esther ville lägga sig bredvid Lydia i babygymmet. Esther tittade på henne med stora ögon och log och så låg de där och svängde på leksakerna som hänhde i gymmet. Det var första gången son jag fick en förnimmelse hur det kommer tatt kännas att se sina flickor leka tillsammans. Nu hoppar Lydia efter Esther när hon gör något spännande och Esther har precis kommit på att hon kan skylla på Lydia om det tex är repor på en dvd-skiva. Är det ett veck på en sida i en bok säger hon genast:-Mamma det är nog Lydia. Jättepraktiskt att ha en lillasyster ibland.

I somras var det så mysigt att fotografera Lydia och (naturligtvis Esther också) ute. Jag köpte en ny kamera så naturligtvis har mina tjejer fått fortsätta vara mina modeller.



Lydia med sin älskade storasyster Esther som alltid vill henne så väl.



Några bilder har jag även låtit ta hos en fotograf och en kan ni se här.



En liknade bild tog Esther och jag hos Stjärnfoto så naturligtvis ville jag låta Lydia få en mor /dotterbild också.



I lördags innan Lydia blev sjuk hann vi leka ute i snön hela familjen. Tänk att vi har varsin pulka att dra med en underbar dotter i varje.



Lydia ute i snön.



Så idag, dagen före julafton så fyller våran lilla Lydia 1 år och hon är alldeless prickig.
I söndags misstänkte vi urinvägsinfeltion så jag ringde vårdguiden som sa att vi genast skulle ta henne till barnakuten. Hos små barn är det lätt att urinvägsinfektion går upp i njurarna. Så hon och jag åkte iväg i värsta snöovädret men som tur var gick det bra.
Väl hemma igen började prickarna komma och nu är hon full av dem främst på rygg, nacke, mage och hals. Men trots detta skall det bli lite 1-årskalas för farmor, farfar, mormor. Tyvärr blir det ingen krubbsamling i kyrkan för hennes del på julafton men det kommer ju fler år. Natten till hennes födelsedag var bedrövlig. HOn får ju tavegyl mot klådan och den blir man väldigt trött av men i natt fick den nog motsatt effekt. På eftermiddagen igår trodde jag att hon höll på att somna men hon höll sig till 20:30 och sov då 1,5 timmar sedan skrek hon och ville ABSOLUT inte ligga ner. Kanske kliade det på ryggen??? Vem vet. 00:30 gick vi i alla fall och lade oss och hon snurrade runt som en propeller till klockan var bortåt 03. DÅ gick jag upp och ringde vårdguiden men de kunde inte ge mig så mycket råd. Sedan domnade hon bort runt 04 men oj vad hon skakade i kroppen hela tiden så jag var faktiskt rädd att det var feberkramp på väg. Vi var vakna igen vid både 05, och 06 och klockan 8:15 ville hon upp. Hur kan man vara så pigg med all tavegyl i kroppen, det är min stora fråga??? Nu skall jag slänga mig på sängen soh försöka sova en stund innan jag skall fixa en födelsedagstårta.



Ulrika