Skogsdag

Igår blev vi hembjudna till en kristen familj som jag träffat genom öppna förskolan som jag ansvarar för. De har tre barn och föräldrarna är i vår ålder. Det kändes så roligt att få dela familjetankar, barnuppfostransfrågor mm med nya vänner som är i precis samma livsfas som vi. Pga att det var 5 barn så var ljudnivån ganska hög men med lite tålamod så hörde vi vad vi sa. Hoppas att samtalet skall få fortsätta en annan dag. Deras minsta är 1,5 månader så jag passade på att "gosa bebis", vilket jag också gör när jag jobbar med öppna förskolan. Våra tjejer och deras kille och tjej lekte så bra nör det var dags att gå hem. På hemvägen släppte jag av Sören på mitt jobb så han fick gå på ett bibelstudium med min chef. Jag har varit borta så många kvällar så nu var det Sörens tur att få lite egentid.

Idag har Esther varit på sin första "skogsförmiddag" med 5-årsgruppen. De ska ha en packad ryggsäck med sig varje onsdag med enkel lunch och någon smörgås. När jag mötte henne efter att jag kommit hem från jobbet frågade jag om hon haft det bra i skogen och det blev ett tydligt JA MAMMA DET HAR JAG, och så sprang hon och hämtade denna:

De hade fått plocka saker de hittat i skogen och så hade de tagit reda på vad det var. Jag blev så lycklig när jag förstod att hon var nöjd med dagen.

Imorgon blir det fotografering på dagis så klädhögarna ligger på vardagsrumsbordet, lagom för att kläs på under "klädracet" på Bolibompa. Hoppas jag hinner få till lite toffsar i deras nytvättade hå innan jag skall åka till jobbet.

Allt gott
Ulrika

Barnkörspremiär för tjejerna

I veckan som varit har jag för första gången upplevt att Esther reagerar på att vi flyttat. Jag har frågat henne om hon gillar huset och stället där vi bor och det gör hon, men det klart att det är JÄTTESTOR skillnad på att bo här och i vår gamla radhusområde där vi bodde innan. En morgon när vi satt och åt frukost säger Esther plötsligt:- Mamma, kan du lova mig att vi ALDRIG mer sk flytta? Vad svarar man på det? Mitt  svar blev faktiskt, nej det kan jag inte. Sedan fortsatte hon:- Kommer du ihåg när vi bodde i "det där andra landet". Nu har hon nog kommit på att vi verkligen flyttat 50 mil bort. Nu är min önskan och bön att vi verkligen snart skall hitta ett eget hus där det finns andra familjer i närheten och där man kan gå ut och cykla och leka i en park.

Idag medverkade jag i gudstjänsten och våra tjejer var för första gången med och sjöng tillsammans med de stora barnen, vilket kändes VÄLDIGT ROLIGT för mig. Hoppas , hoppas att det intresset kommer att fortsätta. I kväll kom farmor och farfar hit på besök så nu får barnen lite fler vuxna att få uppmärksamhet ifrån. Farmor har redan fått ta del av Esthers dataspelsintresse och hennes stora önskan var att farmor skulle sitta bredvid henne och titta när hon spelar. Farfar och Lydia har suttit och tittat på fotografier.

Nu är det dags att krypa ner i sängen för imorgon väntar en LÅNG dag på jobbet .

Idag var Esther väldigt med på att vara min lilla fotomodell. 

Allt gott

Ulrika

En fredag på Universeum.

Nej jag har INTE slutat att blogga men jag har börjat att jobba, därav de mer sällan kommande blogginläggen. Idag har jag haft en ledig fredag och då ville jag passa på att göra en mysig familjeutflykt och det blev det också. Efter fruktosten packade vi ihop oss och åkte till Universeum i Göteborg.

Det är väldigt svårt att förklara vad Universeum är men ni som vet vad Tom Tit är tänk er det plus att man lägger till en stor regnskog och massa annan natur med massor av olika djur. Ni som är intresserade kan gå in på www     och titta. Till er som har barn kan vi verkligen rekommendera en utflykt hit. När ni varit där får ni mer än gärna komma och hälsa på oss som bor c:a 2 mil därifrån..universeum.se

Lydia framför entrén.

 Först gick vi in i ett enormt stort rum där man kunde se in i havet på olika sidor. På olika sidor kunde man se in i olika hav från olika världsdelar. Jag kan säga att Esther verkligen var i sitt esse. Hon kan nästan varenda fiskoch djursort.

 Sedan blev det dags att vandra från de stora haven och gå och titta på ormar.

 När det blev dags för den svenska naturen, både under och över ytan kändes det som vi var utomhus.
Man kunde tex få se vad som fanns i våra älvar och i sjöar.

 Här pekar Lydia på en stor lax ( tror jag det var)

 Sedan fanns en avdelning för vintern. Här kunde man gå in i ett rum med glasväggar. Där kunde man trycka på en knapp så man fick känna hur kallt det är när det är kulingvarning och när det är storm på ett fjäll. Det var väldigt kallt kan ja berätta.

 Prova snöscoter kunde man också göra till tjejernas stora förtjusning.

 Det fanns även en shop med massor av olika pedagogiska experiment och djur. Här sätter Sören en slags borste med piggar mot Esthers ansikte.

 Sen kunde man se konturerna av hennes ansikte i den. Tyvärr ser man det inte så bra på fotografiet.

 När det var dags för lunch plockade vi fram vår egna matsäck på nedervåningen och där fanns MASSOR med roliga lekställen. Dockköket var superfint och Lydia lekte där LÄNGE.

 Det var nästan som en liten stad. Där fanns både affär och bankomat som var för barnlek.

Esther ägnade sig åt att leka med alla gosedjur i en stuga.

En liten paus från dockköket gjorde Lydia och gick och satte sig i den stora apans knä

 Sen tog vi hissen upp till rymdavdelningen.

 Esther och Lydia som astonauter. ( stavas det så?)

 Här kunde man göra rymdhopp. Esther vågade inte först med Lydia gick glatt fram och lät sig spännas fast i selen innan killen hissade upp henne.

 Esther  provade en rymdstol som man kunde köra upp och ner till hennes stora förtjusning.

 Sedan provade även Esther på att göra rymdhopp.

 I andra rum fanns massa olika saker man kunde göra. I detta rummet skulle man lista ut vilka skor som gjort olika avtryck.

 Esther letade och letade och fann tillslut vilja skor det var.

 Här mäter sig Lydia med hjälp av laser.

 Hon var 90 cm lång.

 Tyvärr lyckades jag inte fånga så många av djuren i regnskogen. Jag tror det beror på att det sprang massa små apor lösa där och då fick jag liksom lite bråttom. Här fick jag tillslut med två av Esthers favoriter men de fångade jag genom en glasruta.

Det blev en väldigt lyckad dag som även innehöll mycket solsken och varma vindar utanför Universeum.

Nu är det fredagsmys här hos familjen Algesund. Vi skall titta på Tingeling och äta salta pinnar och popcorn.

Önskar er en trevlig helg.

Ulrika

Hur skulle världen se ut om det inte fanns någon kärlek?

Idag skjutsade jag tjejerna till förskolan innan jag skulle börja jobba. När vi satt i bilen säger Esther från baksätet. -Mamma, jag har en fråga

-Ja älskling, vad fundera du på, svarar jag.

-Jo jag undrar hur världen skulle se ut om det inte fanns någon kärlek?

Vad svarar man på det, lite stressad i bilen på väg till jobbet.

Med blixtens hastighet försöker jag komma på det rätta svaret men inser snabbt att jag inte har det.

Som tur är slår pedagogens tänk in och jag frågar tillbaka: -Vad tror du själv älsklings-gumman?

-Jo då skulle jag nog inte ha några kompisar, svara Esther som fyller 5år om en månad.

Jag är en mycket tacksam mamma som fått denna underbara dotter som verkligen visar att hon funderar på de stora frågorna redan nu. 

Gud hjälp mig att möta henne där hon befinner sig och inte ge mina svar utan låta henne vara öppen för dina svar och ditt Ord 

Tänk vad mycket som hänt under dessa 5 år även om hon ser ganska smart och fundersam ut även på denna bild, en månad gammal.

Sören och jag ser med stor glädje fram emot att även fortsättningsvis försöka fånga upp hennes  funderingar och frågor om livet, tillvaron och tron.

Läste just en Facbookväns uppdatering som jag även vill dela med er. Hon och hennes familj upplever just nu en mycket stor sorg. Så här har hon skrivit:

Så snart lidandet kom in i vår värld var Gud där och lindade in det i sin kärleks mantel" Ur "Jag lovade dig en rosenäng" Gaudete förlag

Vilken mening, helt underbart mitt i all smärta och sorg. Jag var tvungen att direkt beställa boken citatet kom ifrån för att få läsa mer av den kloka författaren.

Ja, hur skulle vår värld se ut om kärleken inte fanns?

Kärleken har ett namn och jag är så glad att jag vet vad det är.

Allt gott

Ulrika

Idag blev jag välkomnad i Ytterby församling!

Idag har vi haft en underbar dag med värme, sol, gudstjänst och goda vänner på middag.

Det började med att jag åkte till kyrkan vid 9-tiden för att öva två sånger med kantorn.

Under gudstjänsten blev jag officiellt välkomnad som familjediakon i Ytterby församling.

Efter två verser i första psalmen fick jag komma fram och ställa mig framför altarringen. Där gav kyrkoherde Martin Lindh mig ett välkomstord som handlade om att få vara en tjänare för de människor jag kommer att möta. Sedan fick jag falla på knä och så kom flera personer från kyrkorådet fram och lade händerna på mig och så bad de för mig och min tjänst. Tänk vilket jobb jag har fått, men ett så engagerat kyrkoråd. När jag vände mig om för att tacka de som stod närmast såg jag "min mäklare" som även försöker hitta ett hus till oss. Det kändes fint att få förbön även av honom som jag hittills bara mött när det gäller att köpa och sälja hus. Naturligtvis uppskattar jag alla de andra också  men mäklaren kände jag igen efter alla "husprat" vi haft.

Sedan blev det kyrkfika då både Martin och min arbetsledare Tord sa några fina ord och kallade mig för 08-an. De brukar vara lite elaka mot 08-or ibland sa de men jag har lovat att ge igen om de bråkar för mycket.
Hittills har jag bara mött värme av alla västkustbor vi mött. Hoppas att de också kan ändra sin uppfattning om hur en Stockholmare är. Jag skall nog visa dem.

Gud ge mig frimodighet att vara den du skapat mig till.

Jag har märkt att jag har en hel del nya läsare här på bloggen. En kyrkorådsledarmot och hans man erkände att de var två av dem. Kanske är det någon annan som vågar visa vem ni är. 34 st idag och 37 st igår.
Ni kan väl skriva en rad på kommentarsfältet, bara för min skull.

Önskar er en ny bra vecka.
Själv så blir det premiär för mig imorgon på kyrkans barntimmar  där 9 st 3-5-åringar väntar och på öppet hus som är en kvällsverksamhet för låg och mellanstadiebarn. På tisdag och torsdag kör vi igång med öppna förskolan och det ser jag också jättemycket fram emot. Oj vad jag är glad att jag har nästan 5 års egen erfarenhet av att vara "mamman på golvet" vid sådana tillfällen. Det har verkligen varit familjediakoniutbildning på hög nivå. Nu kan jag säga att jag vet hur det är att vara småbarnsmamman som är så lycklig för sina barn men som samtidigt är så trött eftersom jag inte sovit många hela nätter på 5 år.

Nu skall jag sluta denna blogg på riktigt.

Ulrika

Ostindienfararen och Geocaching!

I torsdags hade vi lite kick off med jobbet. Bussen kom och hämtade oss vid 9:30 och körde oss till Ostiniefararen inne i Göteborg. Där fick vi först kliva på skeppet och klättra ner genom en lucka så vi kom ner i ett stort rum där vi bjöds på fika. Därefter fick vi en gedigen guidning i grupper. Vår guide, en mycket entusiastisk ung kvinna berättade verkligen på ett mycket intressant sätt hela historien om skeppet och hur det är att leva sitt liv på det idag. Tyvärr är mitt minne inte det bästa så gå gärna in på :

http://www.ostindiefararen.se/content/historia.html

ni som är historieintresserade

Här fick vi efter guideningen inta lunchen som bestod av en underbart god fisksoppa med vitlökscremefrech, smör, ost och bröd.

Så här såg en av de riktigt lyxiga hytterna ut där höjdaren fick sova under den långa resan som tog 1,5 år.
20% av alla som for iväg till Kina kom aldrig tillbaka. De hade med sig boskap som delade plats med folket för att de skulle ha att slakta och äta under den långa resan. 20 % dog dog under resan och de kan jag mycket väl förstå efter det som guiden berättade om hygienen. Läs gärna på deras hemsida.

Mycket porslin finns bevarat från orginalskeppet, här är något av det.

Så här var guiderna klädda, beroende på vilken grad de var.

Så här som resten som inte fick en egen hytt. Det är bord som står längst fram och i bakgrunden ser ni våningssängar i massor. Sedan hängde de upp många flera hängmattor som de sov i även idag där de är ute och seglar.

Efter att vi tackat för oss och klivit av båten så körde bussen oss till en kursgård i Hindås som ligger mellan Göteborg och Borås. Där fick vi träffa Frilufskompaniet ( tror jag det hette) som instruerade oss i Geocaching. Vi blev indelade i lag och så fick lagen varsin gps. Sedan gick vi iväg för att leta efter de olika bokstäverna som fanns gömda i skog och mark. På några ställen var det gemensamma övningar som gav olika poäng beroende på skicklighet och snabbhet.

Ingela och Åke söker rätt riktning på gps:en

Här skulle vi stoppa i en pil i detta långa spjut. Sedan skulle man skjuta iväg det genom att blåsa i munstycket och rikta det mot en piltavla.

Här gör Lena sitt bästa för att skaffa några poäng till laget.

Sista gemenskapsövningen gick ut på att en person, Marie, fick kliva i en sorts sele som satt fastkrokad på en lång liva med flera knutar. Vår uppgift var att så fort som vi kunde knyta upp knutarna så att Marie kunde ta sig igenom dem och ta sig till mål.

Med sin otroliga smidighet gjorde Marie detta supersnabbt, vilket var bra poäng till laget.

Efter denna geocaching fick vi gå in och byta kläder för den senaste halvtimmen regnade det ordentligt.
Sedan blev det trerätters middag och vid 21:30 var jag åter hemma hos min kära familj.
Det var en mycket rolig och givande dag tillsammans med alla min nya trevliga arbetskamrater.

Idag har vi varit och tittat på ett hus som vi inte ska köpa.  I morgon väntar gudstjänst i Ytterby där jag ska bli välkomnad som familjediakon. Jag har även lovat att sjunga en sång på gudstjänsten.
Sedan bjuder vi hem två vänner på thaimiddag som Sören nu håller på att förbreder.

Allt gott

Ulrika