Avslutning och kalas!

Igår var det dags för min sista arbetsdag som även var avslutningen för öppna förskolan.
Jag började jobba redan 7:30 vilket var rena lyxen för då fick jag gå upp själv och duscha och äta frukost och packa väskan innan resten av familjen kom upp. Bara att äta frukost och läsa tidningen var väldigt avslappnat och skönt. Sören fick ta en semesterdag för att jag skulle kunna vara med och förbereda och sköta efterplock efter avslutningen. Dagen började med en minstinggudstjänst i Nykvarnskyrkan, där Lydia är döpt. Pappa Sören kom med tjejerna straxt innan och de var så fina i sina nya sommarklänningar. Efter detta åkte vi till Herrgården där det blev teater och sedan fika med korv, tårta, kakor och glass. Det var så skönt och roligt att ha hela sin familj med sig denna förmiddag. PÅ eftermiddagen fick pappa lite egentid att ringa och kolla på jobbannonser. Esther tittade på Emil och Lydia och jag vilade.

Våra sommartjejer!


SommarLydia!



Pappas tre tjejer!


En av Esther favoritsysselsättningar nu är att leka med små figurer och djur. Dessa små hundar hittade jag jättebilligt i en affär och sedan när jag var på en barnbasar hittade jag några till som även hade små hundskålar och lite annat. Jag tror jag betalade 10 kronor för dem och oj vad Esther leker med dessa. Det är perfekt att de inte tar så stor plats för de går ju lätt att ta med i bil på semester.


Favorithunden


Eftersom Lydia tog en lång tupplur efter lunchen så tänkte vi att hon skulle få studsa mycket och länge till hennes stora glädje. Pappa och Lydia gick ut till studsmattan först och där kom pappa på att han kunde ligga och vila medan Lydia sparng runt.


Om Lydia får vara ifred kan hon springa omkring här hur länge som helst. Helt perfekt för henne som inte har den bästa balansen.


Imorse hände något som ej hänt förut. Båda tjejerna vaknade 8:20, helt otroligt. Vi hade en lugn morgon. Innan jag sprang bort och kikade på en utförsäljning av barnkläder som en väninna hade anordnat nära oss så hjälpte jag Sören att förbereda lunchen som skulle bli ugnspannkaka med bacon. Jag hällde upp mjölk, knäckte ägg och bad Sören om hjälp att räkna ut hur mycket mjöl vi skulle ha i om vi ökade på mjölkmängden. Vi kom fram till att det skulle vara 3 dl mjöl och jag sa till Sören att låta Esther hälla i det och få vispa, sedan gick jag. När jag kom hem var maten klar men vad jag såg på plåten var ingen fluffig fin pannkaka utan en tunn, tunn, omelett eller något liknande. Jag hade inte varit övertydlig som verkar behövas för att min man skall förstå hur jag planerat med pannkakan. Inte hade han förstått att det var HAN som skulle se till att mjölet hamnade i smeten och att Esther skulle vispa. Omeletten blev dock helt OK och vi åt av den hela familjen. Tur att vi hade en prinskorv och några köttbullar i kylen som barnen kunde få till omeletten. Klockan 14 var Esther bjuden på 4-årskalas hos en dagiskompis så pappa gick med henne dit. Lydia och jag gick på kalas till Elliot som fyllde 3 år. Där var dte så trevligt så vi blev kvar där till straxt före 19, så både pappa och Esther hann komma dit och få fira Elliot också. Väl hemma var barnen SÅ TRÖTTA medn ingen ville sova. Lydia var helt tokig och ville bara gå ner och leka men jag höll i henne med våld till hon somnade. Esther har just klivit upp och klämt ner sig i fotöljen bakom mig. -SNÄLLA mamma, kan jag inte få sitta bredvid dig en liten liten stund. Vad svarar men då? Ja visst min älskade lilla gumma blev svaret. Nu är lördagen snart slut och jag känner mig väldigt nöjd med dagen. Vågar man hoppas på en sovmorgon till?

p.s Glömde berätta att när Esther kom från 4-årskalaset sjöng hon något som liknade:
Manboy, manboy, you can call med manboy.... De hade sjungit karaoke. Undrar vad det blir nästa gång.

Ulrika

Nyklippt Lydia!

Idag äntligen kom jag iväg med Lydia till frissan. Ni som sett henne sedan hon var nyfödd vet att hon föddes med en "ryamatta" på huvudet och nu var det verkligen dags att fixa till den. Jag har själv klippt henne många gånger med nu kändes det som jag behövde proffshjälp. Esther har en kompis på dagis som också bor på vår gata och hennes mamma jobbar på en frisersalong här i Nykvarn så dit åkte vi. I morgon är det min tur att gå dit och fixa lite sommarfrisyr.



Så här lycklig kan man vara om man fått ny frisyr.



Esther har ju haft hög feber denna vecka IGEN men idag var den normal så vi ringde våra vänner på Åkerbersvägen och frågade om de hade lust att gå till skogen med oss på en liten utflykt och de vill de. Så vi gjorde oss klara och packade en liten utflyktsryggsäck och gick iväg vid 9:30. Vi hade en jättemysig förmiddag tillsammans och barnen lekte i skogen och i sandlådan och jag och Cissi hann faktiskt börja prata om en del viktiga saker. Ser fram emot fler samtalsstunder med henne. Fantastiskt roligt att de just flyttat ut hit också så man kan ses lite spontant när man är ute med barnen. Jag verkligen njuter av att få vara med mina tjejer ute i naturen. Sedan kan jag ju även ärligt säga att det är skönt att gå iväg från dem en stund när vi ätit middag och pappa är hemma. Snart är det dags för att se på kungligheter på tv och då brukar Esther få sitta och gosa i mitt knä, liksom jag fick göra när jag var liten och mamma skulle se på sina viktiga program. Då fick man sitta eller ligga med huvudet i mammas knä och somna OM MAN VAR TYST och det var jag naturligtvis för där ville man ju ligga och mysa med mamma.


Mer och mer märker man hur roligt tjejerna har av varandra och Lydia följer Esther varje steg hon går här hemma, till och med på toaletten och vipps så är mamma framme med kameran och tar ett gulligt syskonfoto.


Förra veckan var vi och hälsade på Anton och då fick Esther prova att åka med honom i hans egen elbil. Det var väldigt roligt och sedan fick Esther prova att sitta vid ratten och köra själv. Tur att pappa sprang bredvid för naturligtvis lyckades Esther lägga in den högsta växeln direk så bilen skenade iväg. Kan också berätta att pappa blev ganska sugen på en elbil, men oj vad de kostar och sedan skulle man ju behöva ha ett garage till också.



Pappa och Lydia innan klippningen.


Lydia gillar verkligen musik och nu några dagar har hon velat sitta vid pianot och spela och spela.

Det skall börjas i tid!

Det är söndagskväll och ännu en vecka har passerat. Vi har haft många fina varma sommardagar och det är svårt att tänka sig att det inte var allt för länge sedan det fanns stora snöhögar utanför huset som vi inte trodde skulle försvinna förrän till midsommar.

Lydia snart 1,5 år har full koll på hur man använder en dator. Esther gillar att spela datorspel så en dag när hon var hemma fick hon sitta bredvid pappa som jobbade och spela Fem myror är fler än fyra elefanterspelet. När hon lämnade datorn var Lydia snabb att försöka prova. Tänk att hon redan vet hur man skall göra.




I tisdags hade vi utflykt med öppna förskolan till Stjärnholms stiftsgård där stiftet anordnat en barndag för alla barngrupper. Vår församling hade hyrt en buss som körde oss dit. Vi fick en fin dag med sol och lagom värme. Till Esthers stora glädje fanns många av hennes vänner med på denna utflykt. Här är hon tillsammans med Erik när de skall åka tåget.


Vår lilla Lydia som nu precis har avslutat sin penicilinkur. Nu skall hon fortsätta äta en ml av en annan sort varje kväll innan läggning. Detta lär vi få hålla på med ett tag.


Esther var mycket peppad och hade längtat efter att få rida för första gången.




Min kollega Anne gick bredvid Esther för att jag skulle slippa eftersom jag är så allärgisk mot hästar.


Som tur var mamma med mig på denna utflykt och kunde hjälpa till med barnen eftersom jag faktiskt var i tjänst och behövde utföra några små arbetsuppgifter. Tusen tack snälla mamma för hjälpen


I fredags på väg till Stockholm stannade vi till vid Hornbach för att köpa lite saker. Där inne hittade pappa två saker som han gärna hade velat ta med sig hem. En hängmatta och enslags större solstol för 2, vet ej vad de kallas.
Vi inser dock att vi aldrig skulle få tid att sitta still i dem så de fick snällt stå kvar i affären. Kanske en annon gång när tjejerna blivit lite äldre.


Efter att vi varit på Hornbach åkte vi vidrae till min mamma där vi åt middag. Sedan fick Esther vara med mormor medan Sören, Lydia och jag åkte och hälsade på en kompis och sedan hann vi också med att gå till Katarina Kyrka där det var OAS-möte. Alla min planer med Lydia fungerade så hon åt gröt och fick pyjamas när vi fikade hos Johanna sedan somnade hon i vagnen innan mötet började och sov tills det var slut trots ganska hög musik. Sedan gick vi till bilen och lyfte in henne i bilen, åkte och hämtade en sovande Esther hos mormor, åkte hem och lyfte över tjejerna till sina sängar där se sov till nästa morgon. Det var så skönt att få gå på något bra och uppmuntrande medan Lydia sov, det behövde vi. Nu sover tjejerna och Sören tittar på fotboll.

Ulrika

Urinvägsinfektion och studsmattepremiär.

Under veckan som varit blev Lydia sämre och sämre, och på onsdagen när hon hade haft 40 grader i två dygn fick jag en tid på vårdcentralen för att kolla om mina farhågor stämde att hon hade fått tillbaka urinvägsinfektionen. Efter 3,5 timmar lyckades hon äntligen klämma fram några droppar i en påsen som satt rätt. Inann hade det misslyckats med två påsar så min ork och mitt tålamod var inte stort. Tyvärr stämde det jag misstänkte så det var bara att åka hem och packa en väska och förhandla med Sören vem av oss som skulle åka in till Huddingeakuten. Eftersom båda är helslut försökte vi se det hela så positivt som möjligt så vi bestämde oss för att göra detta till en familjeutflykt. Efter en snabb middag satte vi oss alla 4 i bilen och åkte. Till vår stora förvåning och glädje var det väldigt lite sjuklingar på akuten denna kväll så det gick jättefort. Vi kom in på direkt en och fick träffa en trevlig läkare. Esther fick följa med in som lite debriefing för alla gånger hon varit där själv. Hon var väldigt intresserad av om Lydia skulle behöva ta ett blodprov samtidigt som hon flera gånger försäkrade sig om att ingen skulle ta ett blodprov på henne. Hem åkte vi efter en dryg timme och då hade Lydia fått sin första dos av peniciln. På måndag skall vi tillbaka till en avdelning och träffa en annan läkare.

Så här gosigt kan man ha det om båda tjejer är "mammasugna" (som Esther uttrycker det) samtidigt.


Mysfaktorn kan inte blir så mycket högre för mamma än den är här. Mina tjejer är underbara, även om de har andra sidor också.


Lydia har blivit väldigt intresserad av Esther matstol och vill så gärna sitta där Ibland är det faktiska så att jag tycker synd om Esther för hon skall ju inte behöva hoppa ner när hon äter för att lillasyster vill sitta på hennes stol. Men imorse kom Esther på att de kunde dela stol och det gick ju bra, en kort stund.


I torsdags åkte pappa och köpte en studsmatta och idag satte han upp den. Som tur var kom Lasse och Jens och hjälpte till. Jag kan säga att det varit många barn här idag och studsat. Villkoret som Esther fick var att om vi köper en studsmatta får alla hennes vänner komma och studsa med henne och det har hon gått med på.


Tjejerna väntade med spänning på att studsmattan skulle blir klar.


När jag visade denna bild för Esther sa hon: - Mamma, visst är han söt vår pappa.


En tacksamhetspuss fick pappa av Esther.


Esthers kompis Ines som bor bakom oss kom upp flera gånger under dagen och ville hoppas. Vi är så glada och tacksamma att vi och barnen har så många fina vänner här i området.


Under eftermiddagen fick jag, eller rättare sagt tog jag mig tid att plantera blommorna jag och tjejerna var iväg och köpte igår på en handelsträdgård i Enhörna.
Med denna temperatur som var idag så kändes det som riktig högsommar när jag sedan njöt av fina blommor. Jag har bestämt mig för att åka och köpa lite fler och sätta på baksidan. Jag har liksom en vision om att vi denna sommar kanske skulle kunna sitta i var sin baden baden och njuta av sommaren medan barnen leker. Får vänta och se om detta är fantasi eller verklighet.

Sommarhälsningar Ulrika

Konfirmation och dop!

Detta har varit en mycket innehållsrik dag för mig. Först så åt jag frukost tillsammans med Lydia. Sedan vid 8:3o-tiden åkte jag bort till Turinge kyrka. Vid 9-tiden började konfirmanderna droppa in. De fick ta på sig sina kåpor och fick en ros fastsatt på kragen, sedan hade vi repititon inne i kyrkan. Efter att klockorna ringt vandrade vi bort till kyrkan och där väntade en jättfin och högtidlig konfirmationsgudstjänst/mässa. Konfirmanderna skötte sig utmärkt och prästen hade ett väldigt bra och innehållsrikt tal/predikan till dem, och resten av församlingen.
Vid handpåläggningen och förbönen tror jag verkligen att Guds Ande berörde ungdomarna och jag hoppas och ber att de skall fortsätta på vägen tillsammans med sin Skapare och Herre. Nu är denna grupp som jag jobbat med under terminen slut.

Ulrika tillsammans med arbetskamraten och prästen Ninni. För er som kikat noga på bilden och kan se att bandet som kallas stola hänger olika på oss. Då kan jag berätta för er som undrar att på en diakon så hänger den snett över axeln medan den på en präst hänger över båda axlar.


Efter jag var klar i kyrkan åkte jag till Sörkan som ligger ute i skogen vid en sjö. Där skulle våra tjejers syssling Cornelia döpas. Sören hade åkt i förväg med tjejerna så de hann vara med på själva dopakten som jag tyvärr missade. Det hade varit en fin stund med psalmsång, dopet och bön för Cornelia. Det var min väninna Ulrica Stigberg som förättade dopet. Jag hann som sagt till fikat och grillnigen så när jag kom väntade en mumsig hamburgare.


Även när man döps som stor får man ett dopljus med kristusmonogrammet på.


Cornelia med sin bästis Frida och lillkusinen Eliott.


Detta var det mest annorlunda med väldigt trevliga dopfikaplatsen jag varit på.


Cornelias pappa Uffe tillsammans med Eliotts lillasyster Edit som är Lydias jämnåriga kompis. Edit med familj har just flyttat till samma område som oss och det är vi VÄLDIGT GLADA för. Uffe är också våra tjejers gudfar.


Familjen Algesund vid grillplatsen. Esther ville dock inte vara med på bilden.
( I veckan som var var vi på en leksaksaffär i Kungens Kurva och där blev Sören intervjuad av Expressen och de ville också ta en bild på hela vår familj. Esther blev helt rasande och sprang iväg och grät krokodiltårar för hon skulle minsann inte vara med på någon bild som fotografen ville ta så där blev det också bara på oss föräldrar och Lydia. Om någon ser oss i tidningen kan ni väkl hojta till för det är inte den tidningen vi läser varjde dag direkt.)


Sörkan är en kåta som ägs av EFS i Södertälje och där i lekte barnen.


När mamma plockade upp lilla kameran ställde Esther i alla fall upp på en bild till mammas stora glädje


Sedan var det dags att vandra mot bilen igen. Man kan inte dra barnvagn dit så Lydia fick sitta på pappas rygg.


Esther stormtrivdes ute i skogen och tyckte att spången var ett jättebra fiskeställe där hon mer än gärna ville dröja sig kvar.


Jag tyckte att naturen var så vacker så det fick bli en bild utan människor också.


Lydia trivdes väldigt bra på pappas rygg.


Vår stora kamera är på reparation så jag har fått använda vår lilla gamla ett tag och med den kan jag ta bilder själv på oss och det gjorde jag här.


Nu har jag just vunnit en traderaaktion, en ny vårjacka till Esther för den gamla börjar verkligen bli för liten. Sedan har jag varit väldigt aktiv att sälja sådant som blivit för smått också så denna vecka har jag inkasserat hela 1600 kr och det känns bra. Jag fotograferar och packeterar och Sören åker till posten och kollar vad portot blir och lämnar in saker som skall skickas iväg. Detta är ett väldigt bra teamarbete. Jag gillar faktiskt att pyssla med sådant så jag funderar allvarligt på att starta någon slags firma som skulle kunna sälja både det ena och det andra.
Får de vad det kan blir, jag har faktiskt sökt ett jobb som skolfotograf med därifrån har jag inte hört något alls. För mig attraktiva diakontjänster finns tyvärr inte i vårt område, alla är norr om Stockholm så jag får snällt vänta eller vidga mina tankar om jobb i höst.

Nu väntar dock sängen på mig för att jag skall orka med en morgondag.
Är lycklig och tacksam för en bra dag/helg.

Ulrika

Vi är trötta på lite av varje

Tiden går fort. Nu är all feber borta men nu tampas vi med ett enormt 3,5-årstrots. Hur envis kan en 3,5-åring bli? Hon är underbart faktastisk men nu kan hon verkligen även vara bedrövligt jobbig. Ofta så skriver ju föräldrar om hur duktiga och fina deras barn är och det har ju jag också gjort men nu är inte allt fantastiskt. Vårt tålamod prövas varje dag, flera gånger om dagen, för att inte säga ständigt. Jag kan i mina ljusa stunder tänka att denna erfarenhet kommer jag ha stor nytta av som familjediakon. I andra stunder får man ibland bita sig i läppen eller verkligen skärpa sig för att inte bli för arg, som i och för sig aldrig hjälper även om vi tycker det är viktigt att sätta gränser och säga stopp. Hoppas denna period försvinner snabbt.

Här är i alla fall en lycklig Lydia som skall få följa med mamma på studiebesök på ett jobb som jag eventuellt funderar på att söka.



I fredgas ringde en läkare från Huddinge sjukhus och berättade att Lydias njurar ser jättebra ut så det känn skönt.


Esther i sina nya solglasögon. Vill bara poängtera att det är pappa Sören som tagit denna bild.


För några veckor sedan fick Esther en sparkcykel och naturligtvis vill även Lydia prova att åka sparkcykel.


Vad underbart det är att det är ljusare på kvällarna ny så att man kan gå ut och leka en stund efter maten. Såpbubblor är roligt, det tycker även pappa.


Att få blåsa dem tillsammans med sin dotter är jätteroligt.


I morgon får Sören veta hur det blir med hans jobb. Alla kontorstjänster skall flytta till Göteborg så nu hoppas vi och ber för att Sören skall hitta något annat jobb i SÖdertäljetrakten som han tycker verkar spännande och intressant. Han var på en intervju i måndags så vi väntar med spänning på om det blir någon fortsättning där eller om det blir något annat. Själv läser jag också jobbannonser men tyvärr är de attraktiva tjänsterna inte på pendligsavstånd från oss. Inte enligt mina mått mätt i alla fall. Kan säga att jag sökt ett annat jobb som inte har något med diakoni eller kyrka att göra men jag har inte hört något alls därifrån.
Nu har båda tjejer vaknat ett antal gånger och skrikit och klockan är bara 22. Måtte denna natt ge oss föräldra mer sömn än förra. Man orkar faktiskt inte hur mycket som helst och det har min kropp visat. Förra veckan kom flera av mina gamla utbrändhetssymptop tillbaka och då kan jag känna rädsla för att hamna där igen. Jag tar det på allvar så jag har avsagt mig en hel del jobb framöver och det känns faktiskt bra. Nu längtar jag efter värme också för då mår min kropp lite bättre.
Nu väntar sängen på mig. God natt.

Ulrika