Hur är det möjligt att människor behandlas så här i vårt land?

Breaking news – chockerande – sprid – så här gick det till när pastor Jean skulle utvisas

Så här gick det till enligt advokat Claes Strömwall när pastor Jean Kabuidibuidi skulle utvisas från Sverige tidigare i veckan. En människa med normal moral och samvete blir inte annat än upprörd över hur svenska myndigheterna och politiken behandlar utsatta och hjälplösa flyktingar. Läs, bli chockerad och engagerad – gör något!:
1/ Han omhändertas av 5 poliser den 15 november i Förvaret Märsta ca kl 1800. Man sätter på honom handbojor, fotbojor samt fängsel (kedjor) runt livet som i sin tur är fastkedjat i hans ena ben. Advokaten informeras inte om detta.
2/ Jean förs ut till transportbilen av 5 poliser. Ytterligare 1 polis kör bilen mot Skavsta. Under transporten till Skavsta flygplats misshandlas Jean av 1 polisman i samband med att Jean ber till Gud om hjälp i den situation han befinner sig i. Polismannen slår med knuten näve två gånger mot Jeans bröst så att smärta uppstår. Jean är ju försvarslös med sina bojor och kan givetvis inte skydda sig mot detta övergrepp. Jean börjar gråta och frågar varför han misshandlar honom. Inget svar ges.
3/ Klockan 2000 den 15 november är transporten framme på Skavsta flygplats. På flygplatsen noterar Jean att 30 poliser! är
utkommenderade för bevakning. Jean får sitta i transportbilen från kl 2000-2200 och vänta på vad som skall hända.
4/På Skavsta flygplats får Jean sitta inlåst ensam i ett låst rum från kl 2200-0130 på natten. Vid två toalettbesök han tvingas be om sker detta under bevakning plus att handbojor, fotbojor samt livfängsel fortfarande påsatt honom. Han tvingas att öppna sina byxor med bojorna på!
5/ Klockan 0200 den 16 november avgår det chartrade planet med Jean samt ytterligare 3 kongoleser mot Kairo. 15 poliser medföljer flygplanet. Samtliga kongoleser är fängslade på samma sätt som Jean utom en kvinna med barn.
6/ Klockan 0730 den 16 november anländer planet till Kairo.
7/ Jean får sitta i flygplanet från kl 0730 till kl 1900 den 16 november. Då ges besked att landningstillstånd inte ges i
Kongo. Jean tror sig veta att det beror på att presidentval skall hållas den 28 november.
8/ Klockan 1950 åker flygplanet tillbaka till Sverige och Arlanda. Anländer Arlanda kl 0130 den 17 november. Jean förs till häktet Sollentuna. Under denna totala transporttid varken äter Jean eller sover!! Den 18 november transporteras Jean till
Förvarsanläggningen i Flen.
Advokaten uppskattar flygplanskostnaderna till cirka 400.000:- plus polisens kostnader i form av utkommendering på
flygplatsen. Obekväm arbetstid samt traktamenten. Därtill har vi kostnader för 15 poliser som medföljt planet tur och retur (traktamenten samt obekväm arbetstid). Hotellkostnader för poliser.

Min lilla fotomodell Esther

Vi har haft en väldigt bra början  på helgen. Igår jobbade jag fram till lunch, sedan fick vi helt oväntat tilla på ett hus som vi fick info om från ett barns föräldrar som jag känner till genom en grupp jag har i kyrkan. Sedan åkte vi vidare till Kungsbacka där min väninna Maria var och hälsade på sina små gulliga syskonbarn. Jag tror att både vi vuxna och alla barnen fick en mysig kväll tillsammans. Trötta åkte vi tillbaka till Kungälv. Idag har Esther och jag haft mamma/dotterförmiddag. Vi har varit och shoppat och ätit lunch ute. Sedan fick Esther för sig att hon ville ha pappiljotter i håret som vi fixade till några. Sedan fluffande vi till håret och hon fick lite lite läppstift, till hennes STORA glädje. Sedan gick vi ut och fotograferade lite med objektivet jag fått låna av en snäll kollega. Här kan ni får se några smakprov på de bilder jag tog. Sören tog också en ny bild på mig och tjejerna som ligger högst upp på bloggen. Hoppas få lite hjälp att få texten i rätt storlek och på rätt plats också.

Efter ett tag kom även Lydia och pappa ut, så de fick också vara med på varsin bild.

I morgon blir det familjegudstjänst i Ytterby kyrka med Tord. Jag skall vara med och leda barngrupperna i sång och dans. Sedan är vi även hembjuden till en av tjejerna på kyrkans barntimmar och hennes familj. De har ganska nyss byggt ett hus så det lär säkert bli mycket husprat.

Sören ligger och busar med tjejerna på sängen samtidigt som han spelar wordfreud med både Linda och min chef Tord. Han blev liksom VÄLDIGT intresserad när jag installerade det på min nya telefon.
Om någon vill spela med mig  heter jag Ancilla domini där.

Allt gott

Ulrika

GRATTIS PÅ FARS DAG ÄLSKADE PAPPA SÖREN!

Vi älskar dig JÄTTEMYCKET

Kram Esther & Lydia

NU ÄR DET HÖST!

Förra söndagen hade vi familjegudstjänst i Ytterby. Då sjunger alltid barnkören men nu är även en grupp med låg och mellanstadiebarn kallad "Öppet hus" med. På vissa av sångerna får till och med de små kyrkans barntimmebarnen vara med. Esther och Lydia tycker det är jätteroligt att få vara med och jag som mamma tycker det är helt perfekt att de får öva på att stå framför andra.

Här sjunger de en sång som heter : -Vill dy veta hur det lät när Gud skapade alla kossor......

De små baren fick ha mössor på sig som föreställer olika djur så när det var dags för att sjunga om ett visst djur så fick de som hade en sådan mössa hoppa fram och i mikrofonen låta som det djuret. De stora barnen förstärkte med sången i bakgrunden.

Om två veckor är det dags för nästa familjegudstjänst så redan imorgon får vi börja öva på nya sånger.

 Förra helgen hade vi besök av en STOR älg och hennes  två kalvar utanför vårt köksfönster. Det var en stor upplevelse för tjejerna.

Nu är det verkligen höst och igår var vi ute och promenerade i området där vi eventuellt ska få köpa en tomt. Vi packade lite fika i en ryggsäck och gick omkring där i omgivningarna för att fundera på om vi skulle kunna trivas där. Det fanns en hel del fina promenadestigar där vi mötte flera andra som var ute och promenerade med sina hundar. Esther om är totalt oblyg går fram till alla som har hund och börjar prata och frågar vad hunden heter och om hon kan få klappa den. De sista vi mötte var en äldre dam med sin stora hund. När vi sa hej då och hade gått en bit vände Esther på sig och ropade till damen:
- Hörru, föresten, om vi ses igen så heter jag Esther.....   Ja blyg är hon inte.

Idag har vi varit och tittat på ett hus på Stället. Jag fann en privat annons på Blocket så vi var där men det är bara 122 kvm utan förråd som vi tror inte att det blir aktuellt. Innan vi åkte ringde jag till en av Esthers dagiskompisar som bor i samma område som huset vi tittade på fanns, och frågade om barnen kunde leka. Vi blev då inbjudna på fika efter vår hustitt så Esther blev verkligen jätteglad att åka iväg. Det var trevligt för oss föräldrar också så vi hann prata en hel del medan våra 4 tjejer lekte tillsammans.

Här kommer lite HÖSTBILDER som jag tog igår.

VI avslutade vår utflykt igår med att åka till kyrkogården. Där gick vi till minneslunden och tände ljus för morfar och farbror Hans. Sedan vandrade vi runt där och tittade på olika gravstenar. Esther blev mycket intresserad av dem som hade olika små keramikdjur på gravarna. Vi tittade även vad det stod på olika stenar och både Sören och jag påminns om att livet kan vara skört. Det fanns gravar där människor skulle ha varit i både vår egen ålder och yngre. Livet är en gåva som vi varje dag behöver tacka för. Inget är självklart. Esther har sagt att hon vill att jag skall leva länge för hon vill inte leva ensam och visst är det en bön att man ska få göra det. Jag har dock sagt att man inte vet hur gammal man blir men att det är min önskan att både jag och Sören skall få se dem växa upp och få egna familjer.

Nu är det dags att ladda för en ny vecka fylld med spännande möten och händelser.

Allt gott

Ulrika

Älgbesök, kurragömma och de stora frågorna om livet och döden.

Nu är det verkligen länge sedan bloggen uppdaterades. Först och främst beror det på att tiden går till annat och sedan för att vår dator havererade. Nu står det en ny dator här men tyvärr finns inte alla mina fotoprogram så jag kunde inte redigera alla nya bilder jag tagit. Ni får hålla till godo med tre stycken oredigerade.

Här har Esther ritat en kamel med en sköldpadda som kan prata.

 Esther fortsätter att titta på alla djurprogram som finns. Ofta kan hon komma och fråga mig saker om djur som jag inte har en susning om. Förra lördagen gick jag upp tidigt och bakade scones. När det var dags att äta frukost ser jag en stor älg stå precis utanför köksfönstret. Sedan kom två älgkalvar och smaskade på de löv som finns kvar på träden. Detta blev en fin upplevelse för tjejerna. Pappa smög sig ut med kameran men de bilderna måste redigeras innan ni kan få se dem.

Esther fortsätter även att reflektera över livet och döden. Idag frågade hon om jag kan leva länge, för hon vill inte leva själv. Jag har sagt att jag hoppas att vi skall få leva länge tillsammans. Andra frågor hon ställde idag var: - Mamma dör det alltid någon? Jag försökte då förklara det som jag kan och berättade att en människa som dör bara ligger helt still. Att hjärtat har slutat att slå och att blodet då inte åker runt i kroppen. Det är då som själen, alla dina tankar och känslor åker upp till himlen. Då får jag följdfrågan: - Men mamma, hur ska dom hitta dit? Vad svarar man på det? Jag försökte förmedla att Jesus vet när vi är på väg och att han tar emot oss. Då kommer hennes följdfråga: -Men mamma vad händer när en präst dör då, måste du skaffa en ny till jobbet då? Logisk fråga min älskade lilla unge ställde. Nu tror jag det är dags för "farbror Tord" som vi kallar min chef, att hjälpa till att svara på Esthers fina frågor. Oj vad jag är glad att hon redan kan reflektera över de stora livsfrågorna.

För någon dag sedan satt tjejern aoch tittade på en kvällsfilm. Jag tyckte att de var väldigt tysta så jag sa till Sören att jag skulle gå och titta vad de gjorde. Då hittade jag Lydia sovandes på fotlöljens armstödarmstöd. Andra dagar pågår nattningen LÄNGE.

Lydias favoritlek är KURRAGÖMMA. -Pappa gå och göm dig så skall jag räkna..... Sören börjar få brist på nya gömställen men han är tapper och provar ALLA ställen han kan komma på.. Detta är väl ett fantastisk gömställe. När Lydia hittat Sören så skall han räkna och så går hon och gömmer sig på precis samma ställe, minst 5 gånger. Sedan förväntar sig hon att man skall vara lika förvånad varje gång.

Jag har det väldigt bra på jobbet. Arbetskamraterna är väldigt trevliga och bra på alla sätt. Jag börjar lära känna fler och fler av mammorna  och papporna som kommer till öppna förskolan. Nu har jag en stor längtan att få prata mer med dem om livet och tillvaron. Det är dock lite svårt när de har barnen med sig så nu ska jag bjuda in alla mammor till en "Tjejträff för trötta mammor". I december blir det även en "Julpysseleftermiddag för familjer". Tanken är att det skall bli en aktivitet som förenar och inte splittar familjen en lördag.

Sören fortsätter att vara en fantastisk hemmapappa samtidigt som han söker jobb och letar bostäder.
Han har nog insett nu vilken tid jag investerat i tjejerna under den tid jag varit hemma. Nu är det hans tid att ta igen lite. Han kämpar på med att komma på vad de skall äta men ibland får han lite tips av mig. ( För att jag har nog svårt att låta bli) . På tisdag skall Sören till Husknuten och träffa en husleverantör som vi tycker verkar intressant. Troligtvis får vi en tomt mellan Kungälv och Ytterby. Ja får och får är inte sant men vi kan få lov att köpa en. Helst skulle vi vilja flytta in direkt så vi har denna vecka gått och hoppats på ett hus som vi skulle få köpa till fast pris om ägarna vann en budgivning på ett mindre hus de ville ha. Tyvärr vann de inte budgivningen så igår fick jag mentalt lov att flytta ur det huset som jag redan börjat möblera. På jobbet är de så tappra och lyssnar om och om igen på allt husprat. Idag kom min snälla  och omtänksamma kollega och frågade om jag ville låna en sak av honom för att jag i helgen skulle kunna tänka på något annat än hus. Det var väl omtänksamt. Vi delar nämligen ett stor intresse, fotografering, så jag har fått låna ett av hans objektiv, ett sådant som är är lite intresserad av att köpa.

Nu är det hög tid för fredasgmys men en ny fim, skruvar och lite smågodis. Önskar en en fin helg.

Ulrika