Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara...

Idag fick vi glädjen att vara med när Lydias kompis Elina bars fram till dopet i Turinge kyrka.
Att få vara med när ett litet barn döps är egentligen en enorm gåva. Vilken tacksägelse till Gud det är att få tacka för det under Han skapat. För mig som valt att leva som kristen kändes det naturligt att själv låta döpa våra barn. I dopet föder Gud oss till ett nytt liv i gemenskap med Hans egen son Jesus Kristus. Prästen ber också om att barnet skall befrias från mörkrets makt, något som man kanske kan tycka låta lite konstigt. Ett litet oskyldigt barn, vad har den med mörkrets makt att göra? Ja för mig räcker det att titta på Aktuellt för att se vem det är som råder i denna världen. Jag tror att vår värld ligger i den ondes våld pga syndafallet MEN eftersom Gud sände sin son Jesus till världen och för att Han dog på korset och tog på sig våra synder på sig så finns det hopp för oss. Att säga ja, detta hopp vill jag också ge till mitt barn är en gåva som vi naturligtvis måste förvalta och vårda. Som förälder tar man ett ansvar att lära barnet vem Jesus är eftersom barnet själv är för litet att ta ställning. Sedan finns ju möjligheten för barnet att säga ja eller nej till detta "erbjudande" i konfirmationen.

Elina Maria döps här av Christina Porat under uppsikt av storebror Erik

En nydöps Elina får en kram av mamma Linda.

Efteråt fick Esther äntligen hålla sin Eriks hand. Det är inte ofta han går med på det fast att Esther tjatar om det ganska ofta.

Mammas gullunge!

Pappa och lilla Lydia på kyrktrappan.

Vipps så var Erik borta, men jag fann honom klättrandes i en slänt framför kyrkan.

Visst är det underbart med barn och sommar.

Efter dopet i kyrkan blev vi bjudna på fantastiskt god smörgåstårta som Lina gjort och sedan fika med smarrig tårta och massor av annat gott fikabröd.

Tack Linda och Lasse att vi fick dela denna stund med er idag.

När Lydia döptes den 18 mars i Nykvarnskyrkan lovade jag , spciellt farfar Jörgen att det skulle komma en blogg om det men tiden bara rann iväg och det blev aldrig av. Därför kommer nu några bilder därifrån när vi ändå är inne på temat dop.


Mormor Ingrid rättar till klänningen så att allt skall se bra ut.

Ett JÄTTESTORT tack till min fantastiska väninna Astrid som hjälpte oss så mycket denna dag.

En stolt farmor Inger och farfar Jörgen med sitt yngsta barnbarn.

För oss var det väldigt viktigt att välja faddrar till våra barn som är kristna. Bla. därför att det faktiskt tar på sig ett böneansvar för våra barn och det kommer nog verkligen att behövas.

Sedan känns det ju roligt att vi bor så nära varandra så att de har möjlighet att verkligen lära känna sina faddrar och sysslingar som deras barn är till våra barn.

Tack Anna, Uffe, Cornelia, Adrian och Edward för att vi finns för våra barn. Ni är så värdefulla för oss.

Vi tackar Gud att vi får leva ett liv i gemenskap med Honom och vår önskan och bön är att få dela detta liv tillsammans med våra döttrar.