Gott Nytt år önskar vi alla våra vänner!

Idag är det årets sista dag och det är naturligt att ta en stund och försöka minnas vad som varit och vad som hänt både i vår familj och i världen.

Helt klart har barnen tagit vår mesta tid och glatt oss med alla möjliga framsteg och roliga händelser.

.Esthers ordförråd både förvånar och gör att vi får oss riktigt härliga skratt tillsammans ibland. Kiss och bajsålderna är i antågande och det börjar bli viktigt vad hon har för motiv på kläderna. Hon har mycket svårt att förstå att hon skall behöva gå hem så tidigt från förskolan när hon har så roligt. Det känns så skönt med tanke på vilken kamp det varit att lämna henne där under en långt tid efter inskolningen.

I höstas började även lilla Lydia som vi tyckte var en anings för liten men det har gått bra. De har ju verklien fått en mjukstart eftersom vi båda varit hemma denna termin och då är det 15 timmar de får vara på förskolan.


Flera har frågat och frågat om vi inte varit oroliga när vi båda varit arbetssökande men vårt svar är ett klart NEJ. Vi har sett dessa månader som en skänk från ovan. Vi har verkligen hunnit med att ge mycket näring till familjesammanhållningen. Nästan alla dagar har vi fått gå hand i hand till förskolan för att tillsammans hämta tjejerna. Sedan har vi tex gått till skogen eller någon lekpark och ätit mellanmål tillsammans. Sören har fått många pappatimmar med tjejerna och det gör mig glad.

I somras njöt vi av naturen i Norrhassel hos Lisbeth och hann med att träffa lite vänner i Sundsvallstrakten. Sören ägnade MÅNGA timmar till att riva tapeter och spackla i vårt sovrum. I höstas fick jag och Linda en dag för oss själva då vi åkte till Ullared och shoppade loss, vilket var MYCKET trevligt. Nästan alla julklapparna detta år kom därifrån.
I november fick vi vår efterlängtade Thailandssemester som blev så otroligt lyckad. Att både Astrid och Lisbeth följde med berikade verkligen resan både för oss och barnen. I Thailand fyllde min älskade Sören 40 år så nu är han en mogen man på riktigt. Han berikar mitt liv så otroligt mycket och jag är så tacksam att jag får dela livet tillsammans med honom. Ingen kan ha en bättre pappa än mina döttrar och det är så fantastiskt att få känna så.

Flickorna är våra Gudagåvor som vi önskar uppfostra på bästa sätt, hur man nu gör det. Vi pratar mycket om vad vi vill och vad vi prioriterar när det gäller barnen. Nu när det är aktuellt att gå hem till andra barn och leka är vi så glad att vi lärt känna så många föräldrar i detta område för man lämnar ju faktiskt ett stort ansvar när man låter ens barn gå hem till en annan familj. Samma ansvar tar vi ju självklart också när andra barn kommer hit till oss. Då inser vi att behovet av regler och gränser är jätteviktigt. Vad är det som gäller hemma hos oss både för våra egna barn och när de har kompisar här.

Lydia lärde sig äntligen att gå på senvintern och nu har hon även börjat prata, något vi tycker är jätteroligt. Hon är en underbar tjej med otroligt stark vilja som älskar att HOPPA. Hon kommer verkligen att älska studsmattan i vår när vi kan sätta upp den igen på vår lilla baksida.

Något annat som hänt med barnen detta år är att de verkligen kunnat börja leka tillsammans och ha stor glädje av varandra. Esther har tappert försökt öva med Lydia att prata och nu äntligen börjar de ge resultat. Esther pratar bra och MYCKET, ibland så vi nästan får skavsår i öronen. Det ska bli skönt när Lydia kan svara henne så vi kan vila öronen ibland.

När vi var i Thailand sökte Sören ett jobb via Internet. Dagen efter vi kom hem ringde de och ville att han skulle komma på en intervju. Dagen efter det var han på en annan intervju och den dagen ringde de från Poolia till mig på min mobil och bad så mycket om ursäkt att de ringde en familjemedlem men sa att de var mycket måna om att få tag i Sören. ( Sören hade då stängt av sin mobil eftersom han satt på en annan intervju).

De berättade då att han fått tjänster på Astra och ville att han skulle börja omgående. Så den 13.e december började han ,samma dag som tjejerna hade luciatåg på förskolan så det missade han tyvärr. Vi var dock glada att vi fick ta med mormor i stället.

Nu är det bara jag som saknar ett jobb och det är väl min största önskan inför detta nya år, så jag kan få använda min nya diakonklänning jag lät sy upp i Bangkok.

Jag skall på en intervju den 3:e januari som jag hoppas blir givande. Det är dock ingen diakontjänst som jag helst önskar. Annars litar jag på att Herren har något annat på G för mig.

Vi, ja det är faktiskt både Sören och jag som önskar er alla som läser detta ett Gott Nytt År och Guds rika välsignelse över ert nya år. Jag hade önskat att Sören skulle skriva delar av denna blogg tillsammans med mig men han står nu tillsammans med Lydia vid diskbänken och förbereder nyårsmiddagen samtidigt som han övervakar Lydias diskande så att det inte slutar med en översvämning.
Ulrika & Sören Algesund