fredag 13 augusti 2010

Tänk att ha fått vara gifta med varandra i 50 år!

Förra veckan var vi i Norrköping och träffade barnens farmor Inger, farfar Jörgen, kusin Sharon, kusin Camilla med barn och en hel del andra vänner. Två av Sörens ungdomsvänner fyllde 40 år och vi var bjudna på deras fest.

Fredagen den 6:e augusti firade mina svärföräldrar 50-årig bröllopsdag, de ni!

GRATTIS INGER & JÖRGEN
 till dessa innehållsrika år ni haft tillsammans. Jag vet att ni tackar Gud både för varandra och för de ni fått vara med om både som äkta makar, som föräldrar till Ing-Marie och Sören ( min älskade make) och som medarbetare för Guds rike.
Vi hoppas och ber att ni får många fler år tillsammans.


 1961 åkte de som nygifta 23-åringar till Thailand för att arbeta som missionärer. 1997 flyttade de åter hem till Norrköping där de fortfarande bor. Sedan dess är det bara på kortare uppdrag till Thailand och undervisar på bibelskolan och förbereder den resa de anordnat under många januarimånader.Då har alla som är intresserade möjlighet att under några veckor följa med och besöka barnhem, missionsprojekt och underbara stränder tillsammans med erfarna reseledare som kan språket, kulturen, maten och mycket annat.
 För de som är intresserade finns möjlighet att i januari få åka med på den troligtvis sista av Inger och Jörgen anordnade gruppresan. Då har de varit i Thailand i 50 år. Maila mig om ni vill få kontakt och mer information.




INGER & JÖRGEN
 på deras 50-åriga bröllopsdag


Vi är glada att ni finns för oss och ber för oss och vår framtid.


Vi hann även hälsa på Britta och Kristoffer och deras barn Alice och Algot.
Att lyssna på pappa Sörens saga var poppis.

Min underbara familj som jag älskar mest av allt.


Precis som när Esther var 1,5 år har också Lydia blivit lockig. Hoppas det får förbli så. Esthers lockar försvann tyvärr men kanske kommer de tillbaka i tonåren, vem vet?

Just nu har Esther en komis här och det är SÅ ROLIGT när det fungerar. De har lekt sedan 9:30 och nu är klockan 13:15. Varken Sören eller ja har behövt säga till dem en enda gång, så skönt. Nu vill de gå hem till kompisen så jag skall gå ner och följa med dem. Mer Norrköpingsbilder kommer senare..

Sommarhälsningar Ulrika

Inga kommentarer: