torsdag 24 februari 2011

Västerås och tatueringar!

I måndags var jag på en intervju i Örebro.  När jag skulle åka hem så körde jag på och pratade i telefonen. Helt plötsligt ser jag ett stort IKEA-varuhus. Jag åkte ju aldrig förbi något sådant på väg till Örebro så snabbt blev jag misstänksam och anade att jag kört fel, men vart? Jag fick snällt stanna bilen och gå in på första bästa affär och fråga. När jag stod vid disken inne på en leksaksaffär så ställde jag frågan till tjejen bakom disken: Kan du möjligtvis berätta för mig var jag är? Tjejen tittade på mig lite konstigt och svarade med försiktig röst: -Du är på Toys´rus ( vet ej stavning). Ja det insåg jag också men i vilken stad var min fråga. Då fick jag veta att jag var i Västerås. Wow, vilken överraskning. En ung kille kom och hjälpe mig att hitta bästa vägen hem på sin Iphone. En timme försenad kom jag hem till två tjejer och välkomnade mig med en bamsekram när jag kom innanför dörren.

Jag såg genast att både Esther och Lydia hade LÅNGA och MÅNGA streck och krumelurer ritade med en tjock mörkblå tuschpenna på sina armar. Jag valde att inte bli arg men frågade om pappa hade sett det?  Då svarar Esther: Nej det har han inte. Då frågar jag lite försiktigt: Esther vad är det du gjort på dina och Lydias armar?

Esther: Mamma, jag ville ju också ha så där fina märken på armarna.
Jag: Vad då för märken?
Esther: Sådana som faste Chana med hunden har så klart!
Jag då kunde jag ju inte bli arg även om det inte ser grant ut.
Vi har skrubbat och skrubbat i badet men tuschpennorna var nog av bra kvalitet. Så nu vet du faster Chana att Esther gillar både dina tatueringar och din fina hund.

Tjejerna är äntligen friska och igår var båda på dagis för första gången på 11 dagar. Då hann jag passa på att ringa på en annan tjänst i Uppsala som lät intressant. Det börjar kännas lite konstigt i huvudet för ibland har vi flyttat till Örebro, nästa dag till västkusten och så igår gick flytten till Uppsala. Kan också berätta att jag hade ett intressant samtal med stiftsdiakonen i Strängnäs som tyckte att domprosten skulle anställa mig för ett projekt. Hon lovade att prata med honom och återkomma. Vi trivs ju så bra där vi bor med både området och vännerna som vi lärt känna så att flytta gör vi bara om vi måste.

I helgen som var skulle Sören backa en sockerkaka med barnen. Han frågade om vi hade någon färdig mix men det hade vi inte. Jag hänvisade till kokboken eller recept.nu på webben. När jag kom hem stod en sockerkaka på diskbänken och när det blev eftermiddag skulle vi fika och kakan ställdes på bordet. Lydia åt glatt medan Esther grinade illa och såg konstig ut. Jag tog mig en bit och anade på smaken att Sören hade prövat ett eget recept. Efter att ha gissat länge på hans smaksättning fick han berätta att han  hade haft i muskotnöt. När jag frågade om han visste vad man brukar ha det i visste han inte. Ja smaken kan man tycka olika om men jag hoppas han smaksätter kakan med något annat nästa gång. Jag tyckte även att den var lite "svampaktig" och inte så fluffig som den brukar vara. Jag vet att jag sa innan jag gick att det kanske fattades några gram margarin så att han kunde ta olja för att smörja formen i stället för margarin. Olja hade han hört , så han hade skippat margarin i kakan och hällt i några droppar olja istället. När jag fick veta det förstod vad den svampliknande konsistensen kommit ifrån. Sören tycker i alla fall att den var jättegod så idag när det fortfarande fanns en stor bit kvar tog han den och lade ner i en påse för att ta med till fikat på jobbet. Kanske ska jag se till att det står en mix i skåpet till nästa baktillfälle! 
(Älskling, jag är dock jätteglad att du tog tjejerna och lät dem hälla och vispa för kul hade det, berättade Esther)
Nu är det Tottefilm på G här. Innan dess har Esther och jag byggt ett högt klosstorn och räknat alla bitar. Esther skulle räkna klossar till hon tröttnade, sedan skulle jag fortsätta, det var vår överenskommelse för hon ville verkligen veta hur många det var.

Bara 8 minus nu, kanske går vi ut efter maten.

Ulrika

2 kommentarer:

Charlotta sa...

Kan inte låta bli dra på smilbanden både åt din bilutflykt och åt novisen vid spisen :-)

Elaine sa...

Vilket äventyr!!