Esthers första mattematiklektion!

Idag har vi haft en ganska bra dag. Lydia var jättetrött igår och somnade redan klockan 19 så vi var förberedda på att hon skulle vakna jättetidigt. Hon vaknade som vanligt flera gånger och gnäller ynkligt men jag lyckades sova om henne i sin egen säng. Till slut var det dock dags för henne att gå upp men då var klockan 07:15 så det kan man absolut inte klaga på. Våra barn har ju ALDRIG sovit 12 timmar på en natt men tydligen så gör Lydias sömnmedicin att hon behöver fler sömntimmar. Tyvärr gör den inte så att hon sover hela nätterna. Förmiddagen har vi spenderat på öppna förskolan tillsammans med andra trevliga mammor, pappor och barn. Esther älskar att sitta med Erik och trä pärlhalsband. Det är så roligt att se dem och framför allt höra dem. De har verkligen konversationer nu om både det ena och det andra.

Ikväll har Esther och jag haft hennes första mattematiklektion. Igår var vi på skridskobanan och då säger Esther: -Mamma det är tre tjejer här och två killar. Lite senare kommer en till kille gående men skridskor och Esther säger då direkt. Kolla en kille till på skridskor, nu är de tre. Jag frågade då hur många vi var tillsammans på banan och hon upp med sitt lilla finger och räknar till 6. Detta gav mig stor inspiration att passa på att lära henne medan hon är intresserad så vi tog framn Lydias klossar hon fick i julklapp av mormor Ingrid. Vi satte oss tillsammans vid bordet och började rada upp 3 röda klossar och sedan 2 gröna och så fick hon räkna. Det fungerade väldigt bra och hon räknade och räknade nästan helt själv (fick lite hjälp vid tiotalsbytena) till 39. I morgon skall vi ta ner slalomskidorna vi köpte till Esther innan jul och se om det går att pröva dem i den största backen i Sandtorp. Hoppas att det ej snöar för mycket för det känns så värdefullt att få gå ut tillsammans hela familjen på helgen nu när jag ofta jobbar lördagar och söndagar.

Min lilla tjej som med stor entusiasm räknar klossarna på bordet.





Lydia hon vill bara gå och gå men tvärr ej själv. Fortfarande envisas hon att hålla i ett finger och envis är hon så det går absolut inte att lura henne. Favoritleksaken är mammas gamla mobil som går att sätta på så att den låter när man trycker på knapparna. Hon har börjat att uppskatta Mora Träsk och Teletubbies liksom sin storasyster gjorde som 1-åring. Bästa låten är Bä, bä vita lamm, har du någon ULLERULLERULL, och så far armarna runt som en liten propeller. Det är verkligen hennes stora favorit nu.


Nu skall jag jobba på med min nästa fotobok. Kanske kanske kan jag hinna ifatt tiden snart. Beror dock lite på hur mycket tid jag får att ägna till detta.
Kvällshälsningar Ulrika.

Jag är glada att ni finns!

Vänner är vårda guld, både för stora och små. Jag är så glad att jag har trevliga mammor i vårt område som är hemma samtidigt som jag själv. Nu märkaer man även tydligt att de små uppskattar att vara tillsammans. De lekr ju inte tillsammans men de tittar på varandra och kan faktiskt redan kivas om sakerna. Jag vet ju hur otroligt värdefullt det är att Esther har bra vänner i närheten och nu gläds jag även att Lydia har det som hon säkert mer och mer kommer att uppskatta. Tjejerna växer och tiden som hemmamamma krymper så idag passade vi på att träffas när de stora var på dagis. Än så länge pratar de ju inte så vi får faktiskt en chans att prata själva som vuxna även om de på sitt sätt ofta kallar på vår uppmärksamhet. Men som småbarnsförälder blir man ju väldigt flexibel så vi är proffs på att föra samtal på köksgolvet ieller någon annan stans. Det gäller att ta vara på tillfällena för snart börjar alla jobba. Föresten, på tal om jobba kan jag berätta att jag idag blev erbjuden lite mer timmar i juni som låter intressant. Återkommer med det. Nu skall jag väcka Lydia och äta melleis och sedan ta med skridskor och hämta Esher på dagis. Igår såg hon isbanan och blev så sugen på att åka skridskor men då hade jag ej orka att först gå och hämta dem och sedan gå tillbaka så idag tar jag med dem på en gång. Ikväll blir det en trevlig middag med mitt arbetslag.

Tjejligan!


Linda och Elina


Malin och Ida


Lydia med Ida i vagnen!

Vår sjuka vecka!

I morgon är det fredag och veckan har gått fort trots att vi haft det ganska tufft denna vecka. Jag jobbade förra helgen på ett ungdomsläger och när jag kom hem på söndag eftermiddag var Esther jättevarm och hade börjat må dåligt. På natten mot måndagen fortsatte hon att ha hög feber så på måndag förmiddag fick Sören ta med henne till vårdcentralen. Läkaren där skall vi nog inte gå till igen. Hon ville inte låta Esther inhalleras även fast att hon gjort det sedan hon var ett år. Läkaren påstod att man inte kan inhallera så små barn som 3-åringar. När Sören ringde hem sa jag att han skulle gå tillbaka till läkaren och säga att hon måste inhalleras för hon hostade och rosslade som hon gör när hon får sin astmahosta. Till slut hade hon gett med sig men däremot lyssnade hon aldrig på henne efteråt som läkarna alltid brukar göra för att se att det hjälpt. Jag ringde till vårdcentralen när de kommit hem och då fick jag prata med den sköterskan som inhallerat Esther och även hon var väldigt förvånad att läkaren inte lyssnat på henne eftråt. Hon frågade om det var läkaren NN vi varit hos och jag svarade ja. Hennes kommentar var då: Ja men hon är ju bara en inhyrningsläkare. UNDERBART, nu kan jag tydligen inte lita på dem heller. Förra gången jag blev skeptisk av ett råd jag fick av en läkare sa en annan vårdpersonal: Var det NN du var hos? Ja svarade ja. Ja men hon är ju inte svensk, hon har gått en helt annan skola och tänker annorlunda. Efter det är jag också skeptisk mot utländska läkare. Förstår naturligtvis att man inte kan dra alla över en kam men jag vill ju verkligen att man kan lite på det en läkare säger, speciellt när det gäller mina barn.

När det blev måndag kväll blev Esther ännu sämre och febern var uppe i dryga 41 grader och vi fick inte i henne någon vätska så då fick vi åka till Huddinge. Efter en ganska lång väntan fick vi komma in och träffa en manlig trevlig läkare. Han hörde något på ena lungan och skickade oss därför till lungröntgen. Han sa också att Esther hade dubbelsidig öroninflammation och därför skrevs amimox ut. Dessförinnan
hade vi tampats för att få i henne alvendom men det slutade med att hon kräktes upp allt, och där stod vi med en nedkräkt Esther. Helt plötsligt blev hon kissnödig men vägrade kissa i toaletten utan skulle kissa i en potta som inte fanns. Snabbt iväg för att försöka hitta en potta som jag faktiskt tycker är ganska konstigt att man inte har på en barnakut. Till slut kom dock en sköterska med en potta och Esther kunde kissa. Sedan gick jag iväg till röntgen med en envis 3-åring. När det väl var vår tur vägrade hon ta av sig tröjan. Jag fick ta av den med våld, men då vägrade hon stå framför röntgenapparaten och jag var MYCKET pedagogisk den första kvarten som jag försökte övertala henne att stå still och lyfta upp sina armar. Som tur var så var det en myckt trevlig röntgenskötare som själv hade två småbarn hemma så jag kände hans empati. Mitt i allt säger Etsher att hon återigen är kissnödig, och killen pekar snällt på en dörr som vi går in i. Där finns en toalett men INGEN potta så fullständigt kaos bryter ut. Mitt tålamod börjar sina så jag stänger dörren och med våld så trycker jag ner en gallskrikande Esther på toasitsen. Trodde inte att det skulle fungera men rätt som det var så hör jag att det gör det och känner en ENORM lättnad. Återigen går vi in i röntgenrummet och försöker övertala en otroligt arg envis 3-åring att hon skall göra som vi säger men hon totalvägrar. Då kommer hotet om att vi måste lägga henne på en brits och hålla fast henne och så fick de blir. Oj vad hon såg ynklig ut när hon låg där gallskrikandes fasthållen men jag visste ju att det inte gjorde ont. Efter detta bestämde jag mig att om vi skulle behöva åka in flera gånger så får Sören göra det. Väl hemma så försöker vi få i henne första kuren av penicillinet, även det med tvång. Efter 45 minuter så kräks hon upp det och sedan fortsätter hon kräkas hela natten. Vi försökte hela tiden få i henne vätska men om hon fick i sig en klunk så kräktes hon en halv deciliter mörkbrun vätska. Oj vad vi tyckte synd om henne då. 5 pyjamasar gick åt den natten och ett antal lakansbyten. På morgonen var vi trötta men Esther mådde så dåligt så Sören fick ta henne i bilen och åka till Huddinge igen. Väl där fick de träffa en jättetrevlig ung kvinnlig läkare som gav Sören i uppgift att med en spruta mata Esther med 5 ml vätska var 5:e minut. Efter några timmar började hon piggna till. Kan tillägga att denna läkare bara hittade en anings röd trumhinna på ena örat. Snabbsänkan var dock väldigt dålig, hon hade 195 ( skall vara runt 12 om jag uppfattat det rätt). Halsen såg också bedrövlig ut men det var inga bakterier. Hon skickade hem dem men uppgiften att försöka få i henne mer än hon kräktes upp. Nästa natt blir bättre förutom att hon hostar så man kunde tro att lungorna skulle spricka. Nu hade det blivit onsdag och jag gick och jobbade på öppna förskolan med Lydia och Esther hade bara kräkts en gång undertiden. Hon var jättetrött och somnade i sin säng och efter 3,5 timmar bestämde vi oss för att vecka henne. För er som känner oss väl vet att Esther adrig sovit speciellt länge så vi förstod att hon fortfarande var ganska dålig. Under tiden hade läkaren som undersökte henne på aktuten ringt för att checka hur Esther mådde. Hade vi bott närmare sjukhuset hade ett mobilt team kommit över och undersökt Esther men vi fick veta att vi bodde för långt bort. Läkaren blev bekymrad när hon hörde att Esther inte druckit eller kissat på länge så vi fick vet att om vi ej lyckas få i henne dricka eller om hon ej kissat innan kvällen så behövdes hon läggas in. OJ vad vi kämpade och peppade att hon skulle både dricka och kissa men vi vet inte om hon inte kunde eller om det var envisheten som gjorde att hon inte ville. Jag fick ringa jobbet och säga att jag ej kunde komma och så packade vi en väska och så tog jag med Esther till sjukhuset 3 gången på denna vecka. Det var proppfullt i väntrummet så vi fick inte ens en stol att sitta på. Det var kaos, flera barn satt och kräktes och andra låg i föräldrarnas knä och en del tjoade runt som om de var hur pigga som helst. Jag insåg att detta skulle komma att ta tid. Efter att vi anmält oss inne hos sköterskorna så kom en läkare och sa: Men där är ju Esther, henne tar jag hand om. OJ vadskönt, den kvinnliga läkaren som hon träffat dagen innan tyckte synd om oss att vi var där för tredje gången så hon tog oss till ett undersökningsrum direkt. Hon klämde och kände på Esther som var ganska negativt inställd till att sova på sjukhuset. Hon ville bara hen till sin älskade våningssäng. Jag bad henne titta i örat men de såg helt bar ut båda två så man kan undra hur hon i

måndags kl 10:45 hade 2 friska öron
Måndag eftermiddag hade dubbelsidig öroninflammation
Tisdag hade en anings röd trumhinna på ena örat
På onsdag var helt frisk i båda öron.
?????????????????????????????????????????????????????
Glada är vi dock att vi bestämde oss för att inte ge henne amimoxet förrän vi visste helt säkert att hon hade öroninflammation.

Sedan sätter de emlasalva i båda Esthers armveck och de tar en snabbsänka igen. Denna gång var Esther så ledsen att hon inte ens ville ha ett bokmärke eller klistermärke efteråt. Viktigare var att hon fcik välja färg på plåstret.
De tog också en snabbsänka som denna gång bara var 50. En sköternsa kom och frågade vad vi gjort, om hon ätit pencilin? Hon sa att det var ganska ovanligt att den ena dagen är 195 och andra dagen 50. Nej inget penicillin, bara förbön, tänkte jag.

Sedan fick vi komma upp på avdelningen som var ett isolerat rum. Påvägen dit såg Esther lekrummet och jag lovade att vi skulle gå dit sedan men det gick ju tyvärr inte. Väl där inne så blev Esther på ganska gott humör. En sköterska kom med fika till oss båda och en lång lista med dvd och videofilmer för att Esther skulle få välja en. Jag läste och läste alla filmernas namn och när jag kommit till den sista säger hon: Mamma jag tror vi ta Den om Lillefot ( den hade vi med oss hemifrån och vi hade sett den typ 4 gånger under dagen redan) WOW, jag som trodde att vi skulle kunna mysa i sängen till en ny film men icke. De hade en stor fin platt-tv på väggen men hon skulle bestämt titta på den lilla bärbara dvd:n som vi själva hade med oss.
Sedan ville hon äta så hon klämde i sig en yoghurt och drack massor med klunkar i festisen hon fått. När sköterskan frågade var hon gillade mest av allt svarade hon snabbt: KÖTTBULLAR. Efter 5 minuter kom sköterskan in igen med ett litet glas fullt av köttbullar som Esther genast började mumsa i sig. Anar att hon hade svårt att förstå att jag berättat att hon både mat, drick och kissvägrat. Detta gjorde att hon sa att om jag lyckades få i henne 3 festisar under natten så skulle de inte behöva sätta dropp. Jag kände en lättnad och kämpade på med drickandet och erbjöd ofta Esther små klunkar ur sugröret. Helt plötsligt är hon även med på att sätta sig på pottan och visst, helt plötsligt hör jag att det kommer och jag blir överlycklig och jublar. Esthers kommentar då var: Mamma, min rumpa var inte redo förut. Visst är den underbar den kommentaren!
Esther får ringa på klockan och berätta vad som hänt. Då börjar de prata om att vi kanske skulle få åka hem och sova och så blir det. Klockan var nästan 23:30 när de säger att vi kan åka hem och Esther blir glad och börjar prata om sin våningssäng. Jag packar ihop allt och klär på oss men blir lite fundersam att hon inte ens fått träffa en läkare innan vi åker hem. Det bestäms att en läkare skall ringa mig på torsdag em och det gör han. Han underar vilken läkare som gav oss permis och jag svarar att vi inte träffat någon läkare på avdelningen. Han blir ännu mer förvånad att ingen ens tittat på Esther innan en sköterska säger att vi kan åka hem. Ja ibland funderar man på hur kommunikationen fungerar och vilka regler som gäller.
På akuten emalade de armveckan och när vi kom upp och de tittade så satte de emlaplåster på handleden i stället för att de i stort sett aldrig sätter nålen i armvecket. Hur svårt kan det vara att de pratar med varandra om vart det skall emlas? Läkaren som ringde undrade om jag kuna komma in med Esther för att han ville se henne innan han skriver ut henne men då sa jag nej. Vi har varit där 3 gånger denna vecka och när han ringde hade jag just varit med Lydia på barnmottagningen på Södertälje sjukhus. Så roligt är det inte att sitta och åka till Huddinge. Vi bestämde att han skulle ringa i mrogn också och då skriva ut oss om hon fortfarande är på bättringsväg. Idag har Esther både kissat, bajsat, druckit och ätit även om det var små portioner men vi är tacksamma och lyckliga att vår vanlia Esther är på väg tillbaka.

För att blir ännu mer fundersam på släktet läkare och sköterskor kan jag bara kort berätta om Lydias sjukhusbesök. Hon har ju sovit så otroligt dåligt på nätterna de senaste halvåret så vi har frågat om hon under en kort tid skulle kunna få pröva något sömnmedel. När sköterskan har vägt och mätt Lydia så tar hon in oss i ett provtagningsrum. Innan hade jag fått veta att de skulle göra en pricktest för att se om hon är allergisk mot mjölk. Sköterskan ber mig väcka Lydia som sover i vagnen eftersom hon skall ta ett blodprov i fingret. Jag tycker det låter en anings konstigt men OK, det kanske kan visa något som är av värde i hennes situation. Sedan säger sköterskan att hon skall ta ett halsprov på Lydia och då reagerar jag. Ett halsprov? Vi söker för sömnsvårigheter, säger jag. Men är det inte Lydia Algesund? Jo det är det svarar jag. Och hennes personnummer är 0702?? NEJ säger jag, det stämmer inte. Hon inser snabbt att hon blandat ihop diverse papper och information och ber så mycket om ursäkt. Naturligtvis kan sådant hända men nu har jag verkligen insett att det gäller att vara med och se till att allt går rätt till ( så mycket man nu kan men den kunskapen man har). Ja såhär har vår vecka seett ut. Detta blev en uppsats och kanske ingen orkat läsa ända hit. Ville dock skriva ner det som hänt så Esther får läsa när hon blir större. Nu sover båda tjejer och Lydia har fått 5 droppar sömnmedel i sig. Är väldigt spännd på hur natten blir. I morgon skall jag åter jobba på öppna förskolan och på söndag skall jag ha min konfirmandgrupp och undervisa och kärlek och relationer.

Här är Esther pigg och rosig om kinderna. När jag hade henne i famnen idag och vi stod framför spegeln såg det ut som jag varit och solat för hon är så vit i ansiktet . Nu kämpar vi på för att få hennes matlust att bli normal igen. Tack alla betydelsefulla vänner som varit med och bett för Esther. Utan er hade nog aldrig sänkan gått från 195 till 50 på knappt ett dygn.

Lördagskväll med Carola i BK

I morse vaknade en glad och lycklig och pratandes Lydia klockan 6:15 och ville upp och leka och ha vår uppmärksamhet. Jag var SÅÅÅÅÅÅ trött så jag erbjöd snabbt Sören att fåsovmorgon på söndag om han tog Lydia idag och stängde dörren till mig. Snäll som han är tar han henne och går ner och ger henne gröt. Efter en timme ropar Esther så då är det dags att gå upp på riktigt. När jag då öppnar dörren och går in till henne hör jag att det plaskar i badrummet intill. Där i badkaret sitter Lydia och Sören och leker ocg ser riktigt söta ut. Han är SÅÅÅÅ bra min älskade make.

På eftermiddagen åkte vi till min mamma och ät middag. Sedan fick Esther stanna kvar hos mormor så åkte vi andra vidare till Betlehemskyrkan där det pågick en EFS-konferens. Lördagskvällen avslutades med Carola som sjöng och undervisade. Jag tror bara hon sjöng 3 sånger men hon pratade destomer. Hon bjöd verkligen på sig själv och berättade många händelser ur sitt liv. De som säger att hon inte har en äkta tro är verkligen ute på hal is för så Jesusfokuserad och personlig som hon var ikväll har jag aldrig hört henne. Hon är verkligen en tjej som är ledd av Guds Ande och som längtar efter att få se väckelse i vårt land. Sedan jag jag erkänna att hon var en anings flamsig ibland också men alla har vi våra sidor. Kan ni tänka er att Sören följde med på detta nästan frivilligt och han tyckte till och med att det var ganska bra. Lydia skötte sig exemplaerikst bara hon fick gå, gå och gå. Kyrkan hade ett ovanligt bra barnrum med bara glasväggar och bra högalare så där var vi ett tag när vi inte traskade omkring i kyrkan. Måste också tillägga att vi hade en stor parkeringsängel (ja det finns faktiskt sådana) med oss. När vi kom fick vi köra runt en stund för att försöka hitta en parkeringsplats men sedan insåg vi att Sören skulel få köra oss ända fram till kyrkan så vi kunde gå in och ta plats. Då fanns det EN parkeringsplats kvar precis utanför kyrkporten så när vi skulle åka hem var det bara att kliva ut och sätta oss i bilen. Esther var JÄTTEBESVIKEN att hon inte hade hunnit sova hos mormor när jag hämtade henne. Naturligtvis trodde hon att hon skulle göra det när vi tillsammans packade ner hennes pyjamas i väskan hon hade med sig.

Min kära gamla Carola



Kolla vilka klackar, dessa skulle jag inte kunna gå i länge.






Min vän och kollega Jessica filmade Carola med sin mobil när batteriet i hennes kamera tog slut.


När Carola skulle läsa lite bibelord fick hon ta på sig glasögon. Första gången jag ser henne i det.


Mina kära älsklingar med Carola anandes i bakgrunden,


Nöjd och glader skall jag nu skynda mig i säng för i morgon är det min tur att gå upp med tuppen och Lydia. Hoppas, hoppas att även hon är trött efter sitt första möte med Carola så hon väljer att ta sovmorgon.

OJ vad tiden går fort, redan 2 veckor sedan sist.

Tiden rullar på och det är 2 veckor sedan jag uppdaterade bloggen. Sedan dess har jag jobbat lite. I onsdags var första kvällen med ungdomsgruppen SKUNK i Nykvarnskyrkan. Svårt för namn som jag har måste jag verkligen lägga på ett kol för att lära mig några nya namn varje gång. Mina kära arbetskamrater Richard och Ninni ordnade med diverse namnlekar men som sagt så gäller det ju att minnet är i toppform,På lördag åker jag på mitt första konfirmandläger och då blir det ännu mera namn.

Nu har Esther ÄNTLIGEN kommit på att det är roligt att gå till dagis och det är så skönt. Det är verkligen en smärtsam upplevelse för en mamma att formligen dra loss sin älskade dotter och snabbt lämna över henne till en personal medan hon gråter. Att hon sedan blivit glad snabbt efter jag gått är skönt att veta men det hjälper dock inte vid själva överlämnandet så de senaste dagarna har varit fantastiska. I morse skulle pappa lämna tidigt eftersom jag jobbat sen kväll igår och skulle få en chans att vila en aning (hur lätt det nu är med en aktiv 1-åring som bara vill gå och gå med ett finger i sin lilla hand.)

Annat som vi gjort den sista tiden är att gå på julgransplundring på Herrgården. Innan den var vi på familjegudstjänst i Nykvarskyrkan där alla blivande 4-åringar fick ta emot en barnens bibel. Esther var så modig och sprang glatt fram och ställde sig bland de andra barnen på en rad utan att mamma eller pappa behövde följa med. Där stod hon förväntansfullt och väntade till hennes namn lästes upp sista sist av alla. Sedan satt hon resten av gudstjänsten som ett ljus och bläddrade med stora ögon i sin nya bok. Den är redan mycket välläst kan jag berätta. Pappa och Esther läser många sidor varje kväll och det är mycket text kan jag lova men oftast säger hon: -pappa läs mera.



Till Esthers stora glädje var även Erik och hans familj med denna eftermiddag.


Vad jag med stor glädje nu lägger mer och mer märke till är att tjejerna verkligen börjat att leka tillsammans. De dagar då Esther är på dagis är Lydia i ett VÄLDIGT stort behv av min uppmärksamhet. På eftermiddagarna när vi hämtatEsther kan Lydia sitta med henne på golvet och leka länge. Det är så mysigt att se och bättre lär det ju bli även om de säker kommer att ryka ihop många gånger för de har ju otroligt starka viljor båda två.


Att spela på mammas piano tycker båda tjejerna är kul. Hoppas verkligen att de båda två vill börja spela instrument i framtiden.


Lydia har redan en bra handposition inför kommande pianolektioner.


Efter att jag varit i köket och fixat lite så gick jag åter in i vardagsrummet där tjejerna var. Esther tittade på en film liggandes på golvet med benen på soffbordet och Lydia hade lyckats ställa sig över henne.

Idag har va varit och fikat hos en av Esthers dagiskompisar och hennes familj. De bor i vårt område och det var jättetrevligt att få lära känna ännu en trevlig småbarnsfamilj här.

Snart skall jag packa min väska för i morgon skall jag jobba på mitt första konfirmandläger. Det skall bli spännande och jag är övertygad om att pappa kommer att fixa att sköta både markservice och barnen här hemma helt perfekt. Mormor kommer dock på lördag förmiddag för att finnas som en extraresurs. Känns även skönt för mig att veta att Sören inte är helt ensam första gången jag lämnar tjejerna över natten för att jobba. Jag kommer säkert att sakna dem så jag storknar i morgon kväll men på söndag eftermiddag så får jag ju krama om dem igen och sedan skall Esther vara ledig på måndag så att vi får en hel dag tillsammans att leka och gosa på.

Ulrika

Bambi, Bambi och åter Bambi!

I dag är det söndag kväll och både Sören och jag är TRÖTTA. Hur envisa kan barn bli?
Nu är det lite krävande men när de blir större kan det vara en fördel för att komma vidare i livet. Jag hoppas tjejerna kommer att fortsätta ha bra sjävförtroende och kämpa för sin sak men just nu si skrivandets stund så är det en trött och slut mamma bakom tangentbordet. Jag har jobbat i två dagar nu och det har varit riktigt trevligt att komma hemifrån och göra något helt annat ett tag. Sedan har det varit underbart att komma hem och mötas av två små underbara tjejer som bara vill kram och klättra upp i mammas famn. För att inte tala om Lydias blöta pussar hon ger med munnen öppnen. Det är kärlek på hög nivå.

Igår var det minus 18 grader här när vi eftermina övertalningar klädde på hela familjen och gick ut i 30 minuter. Lydia hade, body, två par stumpbyxor varav det ena paret var i underställsmaterial, långärmad tröja, stickad tröja, byxor, extra sockor fuskkrage, tunna vantar, tjocka vantar, overall, kängor och tjock mössa. Väl påklädd satte jag hemme i åkpåsen som jag hade tryckt ner skinnet i. Där satt hon som stoppad i ett korvskinn, men nöjd var hon. När vi kom in igen och jag klädde av henne så var hon faktiskt varm överallt men ansiktet blir ju väldigt kallt. Det är ju ingen direkt utelekstemperatur men jag tyckte att Esther hade varit inne i flera dagar och behövde ut och leka av sig så efter lite påtryckningar så hämtade Sören alla sina kläder och följde snällt med även om han nog hellre hade velat ligga kvar inne i soffan och sappat bland tvkanalerna.

Här hemma har Esther just ni BAMBItema. VI läser Bambiboken MÅNGA gånger per dag, tittar på Bambifilmen, lyssnar på cd med Bambisagorna för vi har två i alla fall som vi kan växla mellan. HOn fick Nalle puh i julklapp för jag tyckte det kunde bli lite enformigt att bara lyssna på Bambi men den ligger fortfarande oöppnad i hyllan. Sedan är det två små plastdjur som hon döpt till Bambi och Fahlene som hon vill att vi skall leka med. I kväll skrek hon som en siren för att hon inte fick ta med Bambiboken i badkaret men det fick hon göra, skrika alltså.
Vi läser annat också för hon stormligen älskar att lyssna till sagor. Igårkväll var jag lite orolig när hon var uppe på sitt rum länge och det var så tyst så till slut sprang jag upp för att titta om hon hade hittat på något bus men där i sin säng satt hon med en massa böcker som hon snällt tittade och bläddrade i. Senare på kvällen skulle hon somna med sina sagor som hon uttryckte sig och när jag innan jag själv gick och lade mig gick in till henne för att plocka bort eventulla böcker som låg kvar i hennes säng räknade jag till 27 st som låg under henne täcke. Själv låg hon sovande längst nere vid fotändan. På morgonen var hon väldigt bekymrad för att jag tagit bort hennes sagor.

Något annat som tjejerna gillar är att leka i dockköket i Esther rum. Lydia blir mer och mer medveten och vill leka där Esther leker.


En lycklig lillasyster med diskborsten i högsta hugg.


Så här kan man ofta hitta Esther, sittandes i sin säng med sina bäcker.


Ännu mysigare är när pappa kryper ner bredvid Esther och läser och läser bok eftr bok. De är två som är verkliga bokmalar.


Nu njuter Sören och jag av att det är tyst i huset och egentligen skulle vi ägnat kvällen åt att plocka ner alla bortplockade julsaker i kartonger men jag vet inte om jag orkar mer saker idag. Sören väntar där uppe så jag skall väl ta och stänga av datorn och borsta mina tänder och gå en våning upp.
God natt
Ulrika

En fin vinterdag på skridskobanan.

Oj vad dagarna rullar på även år 2010. Nu är det måndag igen och Sören jobbar första dagen efter många dagarns julleldighet med sina tjejer. Det har varit väldigt skönt och trevligt att få ha haft dessa gemensamma dagar. Som sagt idag var det jobbdag och jag hade tjejdag. Idag har vag varit VÄDLIGT trött för det var en bedrövlig natt. Tror inte att jag sov en enda hel timme utan bara lite strötid då och då. Esther vaknade bara en gång och skrek från sitt rum men den lilla älsklingen vaknade många gånger och vred sig och ville inte alls ligga still. Till slut tog jag upp hene ur sin säng men det gjorde inte saken bättre för min del för hon vill verkligen ligga nära hela tiden. Sören skulle för en gång skull få sova ensam där ner för att orka upp lite extratidigt för att jobba in någon timme eftersom han skall vara hemma med tjejerna på fredag då jag börjar jobba. Han hade dock inte alls sovit bra utan hade vaknat många gånger trots att han var ensam i sängen och rummet så ikväll får han sova bredvid mig igen. PÅ morgonen förstår man inte hur dagen skall kunna gå för man är så trött men nu är det kväll och den gick uppenbarligen ganska bra även om jag är jättetrött. Vid 10-tiden hade vi fått på oss alla vinterkläder inklusive skridskor på Esther och så drog jag henne på snowracern och Lydia i vagnen tills vi kom till skridskobanan, där vi ägnade förmiddagen. Det var riktigt mysigt och Esther har blivit så duktig på att ta sig fram på sina fina skridskor. Att sedan mamma fick träffa andra trevliga mammor där och prata en stud gjorde förmiddagen ännu mysigare och jag kunde glömma bort hur trött jag var.

Igår var vi hos Erik och Elina och deras föräldrar för deras mamma Linda ville så gärna spela monopol men Lasse ville inte så Sören ställde gärna upp. Lasse och jag fick ta hand om barn och matlagning. Barnen lekte och lekte och även småtjejerna hade roligt med varandra.

Sören och Linda spelar medan Esther och Lydia tittar på en stund


Lydia och Elina tillsammans på golvet.


Tänk vad vi är glad att Lydia fått Elina som kompis.


Väl framme vid skridskobanan med tjejerna.


Mammas lilla skridskoprinsessa.


Till Esthers stora glädje kom även Erik till skridskobanan och de åkte tillsammans.


En annan tjej som också var där var Stina som går på Esthers avdelning på förskolan.
De är jämngamla och leker ofta på dagis så nu skall de få börja leka hemma hos varandra också.


Efter en rejäl vurpa och ett stort blåmärke bytte vi skridskorna mot vanliga vinterskor och så fortsatte leken i snödrivan.


Nu har tjejerna just badat och leken pågår i lekrummet med pappa. Oj vad vi är glada för att vi har världens bästa pappa som är så bra på att läsa böcker, leka, stoja och gosa med tjejerna. För min egen del blir det nog en tidig kväll, kanske med en tidning innan jag släcker sänglampan. Detta ör mina planer men man vet ju aldrig när tjejerna tänker stänga sina ögon och möta John blunds värld.
God natt.