Höststädning i trädgården och en liten fotostund.

Jag uppskattar verkligen lördagsmorgnar dår man ta det lugnt på morgonen. Här brukar det blir så att hela familjen ligger och myser och småpratar en ganska lång stund innan vi går upp och äter fruktost. Oftast är det jag och Lydia som går upp först medan Esther o pappa ligger kvar och myser en stund.

I morse var det mulet ute och vi hade mycket att göra ute i trädgården och så hade jag ett litet fotoprojekt på gång så jag blev ganska besviken. Väderappen hade igår talat om för mig att det skulle bli sol idag även om det skulle vara kallt. Vi fixade inne på förmiddagen och tvättmaskinen har gått varm hela dagen. Jag har börjat planera vilja kläder som vi skall ha med oss på semestern. Det är så roligt att en gång till få plocka fram alla söta sommarklänningar innan de blir för små.

 

Efter en pannkakslunch så gick vi ut hela familjen och Lisbeth, vår norrlandsmormor som är på besök. Lisbeth är helt otrolig på att fixa både ute och inne så det blir alltid mycket gjort när hon är här.

 

Efter en stund tog jag med mig tjejerna och en tunna ner till ett ställe där det finns många fina höstlön på marken. Tyvärr hade löven på det fina trädet tappat alla sina löv under de sista dagarna.

 

De sista fina höstäpplena plockade vi ner men innan tog jag två fotografier på dem.

På gården har Lisbeth kämpat på och fixat med allt möjligt. Här klipper hon vid alla kanter, något som vi själva inte varit så duktiga med.

Två medhjälpare fick hon också när vi kommit tillbaka från vår fotostund.

 

Sören kämpade på han också. Här klipper han av staketet mellan oss och grannen eftersom det skall borras efter bergvärme för oss båda nästa vecka. Grannen skulle ta ner sina träd för att få in "borrmaskinen" och eftersom den förstör ganska mycket så är vi glad att ej behöva ha den rullandets på framsidan. De kommer nu att kunna rulla den från grannen till oss och tillbaka.

Av någon positiv anledning så har Sören blivit riktigt intresserad av att elda i vår brasa och då behövs ved. När han var på tippen och slängde saker så passade han på att ta hem lite virke som han genast sågade upp som ved.

Nu ska jag snart lägga om mitt sår på benet och jag hoppas verkligen att det har börjat läkas nu.
Tjejerna och Sören skall just påbörja en Wiimatch.

Önskar er fin fin lördagskväll.

Ulrika

Ombytta roller och en panna som det forsar vatten ur!

Det senaste dygnet har varit innehållsrikt med både positiva och negativa upplevelser.

Det mest positiva var nog avslutningen på PREP-kursen. Jag och Tord ägnade eftermiddagen åt att laga avslutningsmiddag till våra par. Då bytte vi  roller. Jag var chef och Tord min medarbetare. Det klarade han galant. Jag instruerade och han gjorde så snällt vad jag sa. Hoppas han tycker att jag också gör det jag ska när han är min chef. Vi trivs bra ihop och jag är så glad att jag ÄNTLIGEN hittat en manlig präst att dela detta uppdrag med. Som sagt, nu är kursen slut och det känns bra att ha provat konceptet "en vända" nu. Vi hoppas på att komma igång med nästa kurs den 17:e  januari nästa år. Bor du i Kungälvsområdet och läser detta så gå gärna in på vår hemsida och läs mer om kursen.

www.svenskakyrkan.se/kungalv

Info om PREP ligger under rubriken Barn och familj. Har ni frågor så hör gärna av er via mail eller telefon: ulrika.algesund@svenskakyrkan.se eller 073 707 70 09 

 

 

Innan jag hade kursen på kvällen var jag iväg på ett litet fotouppdrag. Jag tycker väldigt mycket om att fotografera, speciellt barn och gärna tillsammans med deras föräldrar. Solen kom  fram en stund och de färgglada löven satt fortfarande kvar på vissa träd så det gällde att ta vara på tillfället.
Hoppas att de blir nöjda med resultatet. Kanske blir det julkort av dem och även en canvasväv.

 

Igår morse åkte Sören iväg på tjänsteresa. Vår snälla norrlandsmormor Lisbeth är här och tog hand om barnen igår när jag var  på relationskursen. Jag kom i säng sent och kl tre vaknade Lydia och skrek så då haltade jag iväg och hämtade henne ( jag har skadat benet). Straxt före fyra kommer Lisbeth upp som sover där nere, och berättar att det forsar vatten ur pannan. Vad gör man så mitt i natten? Jag kan säga att jag är VÄLDIGT TACKSAM att jag inte var helt ensam. Sören fick jag lov att ringa och väcka, han som skulle ha en skön nattsömn på hotellet. Jag satte på datorn och googlade på vvs jour och fann ett nummer för göteborgsregionen så det ringde jag. Där svarade en trött man som säkert som gott. Han kunde inte göra något men sa åt mig att stänga av vattnet i hela huset. Ja det kunde jag naturligtvis gissa men inte har jag tagit reda på var man gör det. Men Lisbeths hjälp så fann vi kranarna för vattnet efter en stund och försökte stänga av, men det var svårt. Lisbeth kom då på idén men att använda en kofot och då gick det bra. Då var det dags att försöka somna igen för att ta tag i allt på morgonen. Efter en stund somnade jag men väcktes av Sörens väckarklockan kl fem som han glömt att stänga av. JA jag är trötti dag, väldigt trött, men glad och tacksam att vi fick av vattnet.

 

På förmiddagen var jag på vårdcentralen för att lägga om mitt sår som jag lyckats få i benet när jag ramlade på löv i måndags. En läkare fick komma och titta om jag skulle få antibiotika och han frågade om jag sågat mig i knät, vilket jag då inte gjort. Det hade inte läkt något alls sedan i måndags och det vätskar och luktar mindre gott. Nu är min bön att det skall läka under veckan som kommer eftersom vi snart ska besöka sommaren.

 

Under dagen fick jag kontakt med firman som ska installera vår bergvärme och de skickade hit en kille i eftermiddagens som konstaterade att varmvattenberedaren gått sönder. Han tömde kärlet och satte på vattnet igen men det kommer bara kallvatten. Senare ikväll ska det komma en annan kille som ska montera en reservvarmvattenberedare tillfälligt eftersom vi troligtvis få den nya pannan inkopplad redan nästa vecka på grund av allt detta. Inget dåligt som inte för något gott med sig.

 

Nu pågår fredagsmyset här i huset med lite godis, brasa och en barnfilm på tv:n. Lydia var så trött så hon ville gå och lägga sig med mig så hon sover redan gott och det tänker jag också göra straxt.

 

Önskar er en fin helg.

Du har aldrig tänkt på att det kan vara du som underreagerar för att du är underkänslig?

På torsdag har vi vår sista PREP-kursdag. Det har varit ett spännande arbete på många sätt.

 

Sist pratade vi bl.a om livsåskådningar och värderingar. Vissa kanske inte tror att de har en livsåskådning men det har alla på något sätt även om den inte är uttala. På något sätt skådar vi alla på livet och möter de existentiella frågorna. Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? Vad är meningen med livet? Finns det någon högre makt som styr våra liv?

I mitt arbete som familjediakon möter jag ofta vuxna som undrar hur man pratar med barn om döden och vad man skall säga när de undrar var tex gammelfarmor är? Då brukar jag vända på allt och fråga vad de vuxna själva tror. Det brukar bli en aha-upplevelse och den vuxne inser att de kanske själv måste jobba med frågan. Ju större barnen blir ju mer konkreta blir frågorna. Innan de är fem är det ofta svårt att förstå begreppet död. Men sedan när åren går kan ett barn inse att den som är död aldrig kommer att komma tillbaka. Men vart finns då den som dött och hur förklarar man en sak som man inte själv reflekterat över?

Jag är glad att jag själv har ett hopp om att döden bara är en del av livet. Att vi sedan skall få mötas igen i himlen och att vi även där skall få möta vår Skapare och Herre. Gud har i Bibeln sagt att Han skall göra en ny himmel och en ny jord och att det inte skall finnas några sjukdomar eller tårar där. Det tycker jag låter fantastiskt, vilket hopp.

Ibland får jag höra kommentarer som :- Men Ulrika tänk om du har fel och efter döden inser att det verkligen var slutet. Hur kommer du att tänka då om det liv du levt när du gått i kyrkan, läst Bibeln, bett osv. Ja om det nu är så så har jag i alla fall haft min tro som min styrka och hopp under jordelivet för ingen kan ju helt säkert veta. MEN, hur blir det om det jag trott är sant. Om det är så att den som i sitt hjärta tror och med sin mun bekänner att Jesus är Herre verkligen blir frälst, räddad och får komma till en underbar plats och får leva där i evig harmoni tillsammans med Gud själv och alla andra som valt att tillhöra Jesus, då är det värt allt.  Vad tror du själv händer efter döden?

 

Avslutar med en scen från söndagens Solsidan.

Mickans man tycker att Mickan ofta överreagerar och får då denna replik tillbaka.

 

Varför är det ofta kvinnor som uttrycker mest känslor och har ett stort behov av att prata?

Detta skulle helt klart kunnat vara en replik från mig till Sören. Jag känner ofta för mycket i ett visst ämne eller teman och säger då till Sören: Men Sören, känner inte du något allt?

Nu är det inte så att jag har en känslolös man, tvärtom är han väldigt duktig på att prata och verbalisera sig men jag tror att mina känslor oftare åker berg och dalbana än hans. Någon som känner igen sig? Om ja, vad tror ni det beror på?

 

Jag tror jag får ta med denna bild till torsdagens relationskurs.

 

Önskar er en fin måndagskväll.

Ulrika

Höstfoto med nya objektivet!

Idag kom det äntligen lite solsken på eftermiddagen. Då passade jag på att ta med Esther ut på en cykeltur och samtidigt tog jag med mig mitt nya objektiv och provade för första gången.

Här nedan kan ni se några av resultaten. Höstlöv i bakgrunden är en av mina favoriter när det gäller fotografier.

 

 

 

 

Tittade igenom mina fotomappar för oktober några år tillbaka. Här var det höst i Nykvarn för tre år sedan.

Utanför Herrgården i Nykvarn, där kyrkans Öppna förskola ligger, låg denna "lövmatta" när vi skulle promenera hem.

 

Lydia 10 månader.

Här nedan, tre prinsessor bland höstlöven. Först prinsessan Lydia och sedan prinsessan Estelle och sist prinsessan Esther.

 foto lånat från hovets hemsida

En lycklig föräldraledig Ulrika på höstpromenad i skogen tillsammans med Esther och Lydia.
Varje dag tänker jag på alla fantastiska dagar tillsammans med tjejerna i Nykvarn. Oj vad bra vi hade det. Jag har det i och för sig väldigt bra idag också men min långa föräldraledighet är verkligen ett stort tacksägelseämne jag bär med i hjärtat.

Önskar er en fin vecka.

Ulrika

Kalasdags!

Idag var det dags att ha 6-årsklas för några klasskompisar!

Ja efter att ha funderat mycket på vilka vi skulle bjuda km vi överens om att bjuda 5 killar och 5 tjejer och det blev riktigt bra. Sören och jag hade gjort ett kalasschema och det följde vi. Vi är ett riktigt bra team min man och jag. Först när alla kommit blev det paketöppning och Esther fick en chans att verkligen säga tack till den som gett paketet. Jag har lite svårt för när det rivs upp direkt när man kommer innanför dörren och sedan är det glömt.

 

Efter hälften av paketen var jag klar med mitt försök till att skapa en "Prinsessborg av glass och lite annat, så då blev det en paus med fika.

 

Mina små älsklingsprinsessor!

Mitt i denna blogg kommer några bilder från den riktiga födelsedagen. Här är Esther med favoritkortet. Tack fina faster Chana för det.

Pappa och Lydia på en bild som mamma tycker blev ganska bra.

Kram min stora fina födelsedagstjej. PÅ sidan syns den stora fina kartboken Esther fick av norrlandsmormor Lisbeth och den fina jordgloben hon fick av mormor Ingrid.

Av mamma och pappa fick Esther äntligen sitt efterlängtande Wii-spel. Tur att hon varit hos en av sin killkompisar A och lärt sig hur man gör.

Här är mammas försök till att skapa en Prinsessborg.

Avslutar med en bild på Esther och mormor Ingrid.

Tack mormor för all hjälp med denna dagen

Nu sitter två trötta  tjejer och tittar på en film i soffan. Själv skall jag börja förbereda mig inför morgondagens familjegudstjänst i  Ytterby kyrka.

Önskar er en fin lördagskväll.

Ulrika

GRATTIS ESTHER 6 ÅR!

GRATTIS ESTHER PÅ 6-ÅRSDAGEN!

 

Om några timmar är det precis 6 år sedan vi efter mycket blod svett och tårar fick ta emot lilla Esther i våra armar. Med hjälp av min väninna Tina som är barnmorska så kom hon äntligen ut. När jag var 5 år började jag längta eter en egen bebis så jag kan säga att jag vet vad det är att längta efter barn. 30 år senare kom hon , vår lilla Gudagåva.

Nu är det 6 år sedan och mycket har hänt under den tiden. Idag är hon en skoltjej som just tappat en tand.

För 6 år sedan såg hon ut så här.

 

På den tiden jobbade pappa Sören på Ericsson i Kista så det blev långa dagar för honom , men när han kom hem ville han ligga på soffan med Esther på bröstet och bara njuta av hennes närvaro.
Jag kan säga att de fortfarande älskar att ligga tätt tillsammans och bara mysa.

Det är så svårt att komma ihåg hur liten hon var. Här får Esther en ny blöja av en nybliven stolt mormor.

En liten bebisfot i mammas hand!

Idag ser Esher ut så här. Undrar just vad de nästa 6 årenkommer att innebära och vad som kommer att hända? Den som väntar får se.

TACK GUD FÖR VÅR FÖRSTFÖDDA DOTTER ESTHER!

Nu ska jag går och väcka Lydia och sedan ska vi gå och sjunga för Esther.
I eftermiddag kommer mormor och ikväll blir det taccomiddag med prisesstårta till efterrätt enligt Esthers önskemål.

Höst och kalasplanering.

Nu är det verkligen höst. För en stund sedan var jag iväg och hämtade Esther som varit på tjejträff med alla tjejer i klassen. En ambitiös och jättetrevlig mamma skickade ut en inbjudan till alla tjejer i klassen som idag blev inbjudna till Tjejträff hos N.

 

Igår ringde en mamma till en av Esthers killklasskamrater och sa att hennes son ville leka med Esther. Detta är en ny värld för mig, eller kanske inte. Esther är van att leka med killar sedan hon var bebis, men nu är det nya killkompisar som ringer varje vecka. Snart är det dags för vår Esther att ha 6-årskalas och just är är frågan: VILKA SKA HON BJUDA? Hon kan ju inte bjuda hela klassen på 24 barn och eftersom hon mest leker med killar så känns det konstigt att bara bjuda alla tjejer. Men vi kan ju som sagt inte bjuda alla killar och tjejer så hur gör man för att det skall bli rättvist? Jag har försökt fråga vilka hon leker med mest och utifrån de svaren har vi gjort en lista.

 

 

Här är Esther och hennes gamla pojkvän Erik precis 1 år.

Tänker på gamla tider och inser hur otroligt underbart det var att vara föräldraledig tillsammans med sina barn. Under första föräldraledigheten gjorde Eriks mamma och jag väldigt mycket trevliga utflykter tillsammans med våra barn. Här var vi på en höstutflykt till Hötorget i Stockholm.

Här en bild från parken utanför Öppna förskolan i Nykvarn. Där tog vi många fina höstbilder på barnen tillsammans.

 

Esther bland alla fina höstlöv!

Två är senare tog jag denna höstbild på samma ställe på lillasystrarna Lydia och Elina!

Oj vad vi saknar er familjen Almgren/Meijer. Nu får ni snart komma och hälsa på oss.

Ulrika