Nu har vi vinter!

Igår fick vi lämna tjejerna vid 10:30 på dagis för att få tillfälle att gå på en jobbmässa som var på Stadshuset i Södertälje. Innan hann vi med att äta lunch tillsammans i stan på en thairestaurang. Det kändes så otroligt lyxigt att få göra det bara vi två. Vi hann också med att gå på stan och Sören gick på Claes Ohlsson och jag sprang på Lindex mm. Esther behövde en täckjacka och Lydia en varm overall. Som en gåva så fick man ta tre varor och bara betala för två på barnavdelningen så det blev en overall till Lydia och både täckjacka och täckbyxor till Esther som INTE var rosa utan turkosa. Tänk att denna färg blivit så inne igen. I mitten på 80-talet var det också mode och jag färgade allt som gick i turkos färg. Tjejerna gillade kläderna.

Lydia tyckte till och med att hennes nya turkosa overall var supersnygg . Hon ville genastmed stor glädje  prova den.

I morse fick vi oss en riktig överraskning när vi tittade ut. Vem hade kunnat tro att det skulle vara vinter idag? Inte vi i alla fall för vi hade inte sett på nyheterna igår. Tur vad väl i alla fall att jag slog till och handlade vinterkläder igår.

När Lydia tittade ut och såg att det låg massa snö på sin trehjuling blev hon olycklig och ville ut direkt för att ta bort det . Då var klockan 7 på morgonen så hon fick snällt vänta i nästan två otåliga timmar då hon stod vid ytterdörren och ropade.

Esther blev jätteglad när jag lyfte upp henne till fönstret så hon kunde kika ut och se hur landskapet blivit förvandlat. Hennes önskan var att bygga en snögubbe som hon och Lisbeth gjorde förra året men snön var ingen snögubbesnö. -Men mamma, då får vi ju ringa till Lisbeth och fråga när hon kommer och bygger en snögubbe med mig, sa Esther. Det lär nog dröja för nästa gång vi träffar Lisbeth så är det på flygplatsen eftersom hon följer med oss till varmare bräddgrader.

 Pappa fick snällt kila upp på vinden och plocka fram skidor, stavar, pulkor, snowracer, fårskinn mm. Sedan fick vi en härlig stund ute hela familjen.

 Efter att vi kommit tillbaka och lekte här utanför vårt hus så gick pappa ner och satte på vinterdäcken på bilen. Snart skall vi iväg till Willys för att handla taccogrejer för Esther har önskat maten idag.

 Nu när Lydia snart fyller två år har hon liksom Esther gjorde börjat att vilja sova med ett gosedjur. Precis som Esther så blir det endast Poo från Teletubbies. Här har hon två stycken och då var det absolut inte några problem att somna i vagnen. Kanske den lilla Poo får följa med till värmen.


Pappa och Esther pusslar det nya Pipplång strumppusslet hon fick i födelsedagspresent av farmor och farfar.

Nu väntar mellis.

Ulrika

Grattis på 4-årsdagen vår älskade ESTHER!

 Så kom hon då äntligen efter LÅNG väntan. Och med det menar jag att Esthers pappa som också är väldigt barnkär och jag först fått vänta LÄNGE på att finna varandra.




Tänk att jag nu skulle få köpa babykläder till min egenbebis och till och med en barnvagn som mitt eget barn skulle ligga i. Jag som har passat SÅ MÅNGA andras barn vilket varit JÄTTETROLIGT fick nu äntligen ett eget barn att ta ansvar för och uppfostra.

Efter MYCKET och LÅNG smärta tittade hon äntligen ut som en dyrbar Gudagåva till oss. Glädjen var total och vi tacksamma för varje dag under dessa 4 år. Tänk vilken resa vi redan fått vara med om.

Idag är hon tjejen som funderar på väldigt mycket och som verkligen kan uttrycka vad hon tänker. Hon sätter oss ofta på prov då vi inte riktigt vet hur vi skall svara på hennes smarta frågor. Hon sitter gärna vid sitt nya skrivbord och pysslar. Hon klipper, klistrar, målar, ritar och gör diverse teckningar som man nu kan börja se vad de föreställer. Ibland ser man det inte men frågar man vad det är får man ofta en väldigt avancerad förklaring och berättelse. Man får tänka på att det gäller att ha tid att lyssna när man frågar. Något annat som fått en stor betydelse detta år är att hon själv går och plingar på hos kompisar och frågar om de skall leka. Ibland är det kompisar här och ofta är det lättare för oss föräldrar då för att de leker och leker och man behöver inte hitta på något att göra utan hinner kanske läsa en tidning eller fixa med annat som behöver göras.

Klockan 10:30 kommer det 7 andra 4-åringar som är bjudna på Esthers barnkalas och vi har verkligen laddat, både Sören och jag. Vi har faktiskt kommit på en riktigt bra skattjakt som vi kallar " Mysteriet med de försvunna väskorna". Solen skiner även om det är 3minusgrader så vi får nog vara nöjda med vädret med tanke på att det skulle kunnat vara spöregn och då hade nog inte skattjakt och grillning varit en bra ide. Nu skall vi snart gå ner och öppna lite paket.

En stolt nybliven pappa med allvarlig blick.

 Kan man som nyfödd ligga bättre än i trygga pappa Sörens famn? Nej jag tror inte

Älskade Esther, du har fått den bästa pappa kan man få.

Esther 1 år.

Esther 2 år.

Esther 3 år.

Vår pyssliga 4-åring!

klippaRita

Nu ber vi om Guds välsignelse över ditt fortsatta liv . Att Han skall bekydda och bevara Dig från allt ont och att du skall få vara frisk och utvecklas som en 4-åring ska. Vi ber också att vi skall få vishet och kraft att vara de bästa föräldrarna för dig.

ÄLSKAR DIG ESTHER!

Puss och kram mamma och pappa.

Vi har en apa i badet!

Ja så här såg han ut igår kväll, min älskade make.

När letade efter en sak igår, hittade jag en annan sak som Esther fått i present tidigare men som vi glömt bort att vi hade. Båda tjejerna nappade direkt när jag berättade att de skulle få bada och måla med badkritor på sina kroppar och på badkaret. Pappa tyckte också att det lät spännande och hoppade i med tjejerna som genast började måla sin pappa med stor entusiasm. Se bilen på Lydia och pappa nedan.

MIN ÄLSKADE SÖREN, målad till en apa, enligt Esther.

Att Lydia tyckte detta var jätteskoj går inte att ta miste på.

När jag skulle komma och hjälpa till att ta upp tjejerna fick jag höra att Sören var borta och att de badade med en apa. Esthers fantasi är enorm och hon kan ha långa utläggningar om olika saker men i detta all så gällde det apan som hoppat i deras badkar. Hon skrattar så hon håller på att storkna av det hon själv berättar. Undrar just vad som dyker upp i badkaret nästa gång jag skall bada?

Ulrika

Vi är glada för goda vänner och naturen.

Vi njuter verkligen av goda vänner och närheten till naturen där vi bor.

Igår stämde vi träff med tjejernas vänner Elliot, Edith och deras pappa och farmor.

Tillsammans vandrade vi in i skogen och hittade grillplatsen som Lasse visade oss för några dagar sedan. Esther och Elliot lekte med plastdjuren jag tagit med nästan hela tiden vi var där. De är fantastiska konversationer man kan få lyssna till när de pratar och diskuterar med varandra om vad djuren skall säga och göra.

Småsystrarna hade en anings problem med att terrängen inte var helt lättpromenerad men hjälpt till att hämta kottar och annat som skulle bli djurens mat.

Elliots och Edits pappa Göran hade fullt upp med att få fyr på den lilla engångsgrillen jag hade med. Inte var det som det stod på instruktionen, att bara tända och vänta på en bra glöd. Tusen tack Göran för jobbet du lade ner för att vi skulle få njuta av grillad korv med bröd ute i skogen.

För någon vecka sedan var vi på en kvällsskogspromenad med tjejernas vänner Erik, Erik, Ida och Elina och deras mammor. Det var också en mysig stund efter middagen. Det gäller verkligen att ta vara på de stunder på kvällen som de fortfarande är sol och ljust. Snart är det mörkt redan efter meiils, men då får man tända levande ljus och mysa lite oftare istället.

Min väninna Malin och hennes lilla Ida som går på samma avdelning som Lydia.

Esther på väg till skogen

Lydia på väg till skogen.

Elina, Lydia och Ida fick åka en bit för att vi snabbare skulle komma fram.

Esther tillsammans med en av sina "Erikar" som går på samma avdelning på dagis.

 

Ibland reflekterar jag över var vi bor, jobbar och vad vi har träffat för människor på olika ställen i livet.
Både Sören och jag har i alla fall kommit fram till att vi är så glada och tacksamma för så många människor som vi fått möta och lära känna här i Nykvarn. Hur hade vårt liv sett ut utan er?

Just nu är tjejerna på dagis och jag och Sören har just kommit in efter att ha varit ute och promenerat för att förbereda en spännande aktivitet som vi skall ha på Esthers kalas på lördag. Skulle gärna velat vara 4 år och bjuden på Esthers kalas.

Ulrika



Esther kan cykla!

Idag när vi hämtat barnen gick vi till en park och lekte. Efter en stund kom Esthers bästa kompis Erik cyklande med sin mamma. Esther tittade med stora ögon och sa att: Idag skall jag också cykla som Erik, dvs utan stödhjul.

Jaha,, tänkte Sören och jag. I somras plockade vi bort hennes stödhjul men hon var verkligen inte redo då. Hon kunde inte ens sitta rakt på sadeln utan hennes lilla rumpa åkte både hit och dit och det blev ingen balans alls.

Men  Sören och Esther gick hem för att hämta cykeln medan Lydia och jag var kvar i parken och åkte rutschkana. Helt plötsligt ser jag Esther komma cyklande med Sören springande efter . Det var lite vingligt i början men det märks att hon övat med sin springcykel. Hon behärskade att stanna och ramlade inte då hon tappade balansen. Efter ett tag ville hon vila och dra cykeln men när vi senare träffade hennes kompis Elliot blev hon så peppad att kunna visa honom att hon kunde cykla. Då helt plötsligt kunde hon cykla själv runt kvarteret.

 När jag frågade Esther vad det var som gjorde att hon kunde cykla idag svarade hon genast: Men mamma, ja sa ju till min rumpa att den skulle sitta still på sadeln, och då kunde jag cykla.

Hon hade helt enkelt bestämt sig, det är nog där det sitter.

Efter middagen var det bara för pappa att klä på sig och springa med Esther runt i vårt radhusområde där hon cyklade omkring.

Full fart i backen ner och pappa var på hugget ifall att någon skulle gå galet.

 

Pappa fick springa efter i backen men behövde inte göra någon annat än att finnas där.

Min duktiga lilla tjej kan cykla själv 10 dagar innan sin 4-årsdag. Hela sommaren har hon sagt att hon skall lära sig cykla när hon blir 4 år.

Här höll det dock på att bli en olycka men pappa var snabb och stoppade Esther från att köra in i bilen.

Nu skall jag packa klart det sista för i morgon åker jag till Sundsvall för att på fredag vara med på en kär vän och kollegas begravningen. Det var verkligen en kvinna som jag tyckte väldigt mycket om.

Ulrika

Lördagsutflykt till farmor som fyllde år!

I lördags packade vi ihop oss i bilen vid 9-tiden och åkte till Norrköping för att fira farmors födelsedag

 (en dag för tidigt). Mormor följde också med så det kändes som om hela familjen var samlad.

Vi fick verkligen en fin dag tillsammans med gemenskap, god mat (som alltid), lite egentid Sören och jag, och så blev det naturligtvis mycket lek både inne och i en fantastisk park. Bilder finns nedan.

Esther och farmor Inger höll på med en pysselbok och fixade länge med den. Esther fick lära sig hur man rimmar, lite om bokstäver mm. Bokstäver och siffror är verkligen poppis just nu. Oj vad Esther över både på att läsa bokstäver och skriva bokstäver. Nu måste jag verkligen sätta upp en klocka i hennes rum för nu kan man säga: Esther när den lilla visare står på 8 är det dags att gå och lägga sig.

-Mamma, mamma, kan du fotografera mina bokstäver, bad Esther. Naturligtvis gör mamma det men passar också på att få med sin lilla älskling på bilden.

 Lydia hade jätteskoj med farmor och farfars dörrar som man kan öppna och stänga på mitten. Där lekte hon kurragömma och blev överlycklig när vi hittade henne på andra sidan efter att hon stängt dörrarna.

 Så promenerade vi till den fina nya lekplatsen som kommunen verkligen satsat på. Solen sken och det blåste men det blev en fin och rolig stund vi fick där tillsammans. efter ett tag kom pappa Sören och farfar Jörgen också dit.






Rutschkanorna var på en konstgjord kulle som bestod av något mjukt material, typ gummi. Perfekt för föräldrar som är oroliga för att barnen skall ramla och slå sig.

 Här nedan kunde man öva balanden på olika sätt. En slags hängbro med hängande plankor att balansera på  var kul. Sedan fanns det stubbar i olika höjder och annat kul  man kunde trampa och klättra på.

Lydias klara favorit var en slags karusell med cyklar som körde runt om några hjälpte till att trampa.

Lydia nådde inte ens ned till tramporna så när de bara var små barn som satt där fick jag själv snällt sätta mig på en och trampa runt alla barnen. Lydia satt som fastklistrad på sin sadel och skrek som en siren när jag var tvungen att ta bort henne därifrån.

Flera klätternät fanns också att öva sin klättringsförmåga i.

När det var dags att gå hem så promenerade Lydia hela vägen hem. Perfekt att trötta ut barnen så mycket som möjligt inför bilresan hem.

Här går jag med de som jag tycker allra mest om förutom min älskade make som befinner sig på andra sidan kameran.

Tack farmor och farfar för en fin dag vi fick tillsammans med er.

Ulrika

Idag är det 11 år sedan jag av biskopen blev vigd till diakon.

Inför vigningen har jag lovat följande:

Att i Guds den treeniges namn åtaga sig uppdraget att vara diakon

och utöva det så att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds

vilja förverkligad i världen,

att stå fast i kyrkans tro, hjälpa dem som behöver diakonens tjänst

och stå på de förtrycktas sida,

att följa vår kyrkas ordning och förverkliga sin kallelse med Kristus

som förebild,

att leva så bland människor, att diakonen blir ett vittne om Guds

kärlek och försoningens hemlighet.

Som en påminnelse om diakonens egen ofullkomlighet och Guds

nåd bekräftas dessa löften med följande försäkran:

Jag, NN, vill med Guds hjälp och förtröstan på Guds nåd leva enligt

dessa löften.

Det var en stor dag för mig att få ta emot diakonemblemet och stolan vid altaret i Ersta kyrka. Efter flera års studier, praktiker och samtal blev jag klar och stod där med min rundkrage och skulle söka jobb. På olika vägar kom det sig sedan att jag fick min första tjänst i Timrå där jag blev kvar tills vi flyttade hit till Nykvarn. Nu är min högsta önskan att hitta en diakontjänst med familjeinriktning där jag kan få använda mina kunskaper, både från studier och från livet. Tyvärr är chansen ganska liten att den önskan blir uppfylld för det är så otroligt lite lediga tjänster  runt om i landet. Kanske har Herren en annan plan för mig som jag inte känner till nu. Ibland är det frustrerande att "läget" är så, men man kan ju välja att se saker från olika synvinklar så oftast väljer jag att tänka så här: Oj så spännande att få se vad Herren har för planer för oss nu och framöver. Han som har omsorg om den lilla sparven kan nog se till att vi också har kläder att ha på oss och mat på bordet.

 
Sören är kallad till en spännande jobbintervju den 13:e okt och naturligtvis är hans jobbsituation också styrande till vad jag kan söka för tjänster. Skall någon jobba kvällar och helger eller är det bara dagtid som vi skall jobba. Ja det är mycket som skall gå ihop för att en barnfamilj skall kunna fungera på ett bra sätt.

Om någon undrar vad en diakon skall göra kan ni läsa följande:

En diakon skall

uppsöka, hjälpa och stödja dem som är i kroppslig och själslig nöd,

ge kristen fostran och undervisning i tron,

i församling och samhälle vara ett barmhärtighetens tecken

och i allt tjäna Kristus i sin nästa.

En diakon skall leva som Kristi tjänare

och hjälpa människor att gestalta Guds kärlek.

Diakonen skall försvara människors rätt,

stå på de förtrycktas sida

och uppmuntra och frigöra Guds folk till det som är gott,

så att Guds kärlek blir synlig i världen.

 

Tack gode Gud att Du vill använda mig som ditt redskap.

Tack att jag får vara Din Ancilla Domini.

 

Ulrika Algesund