tisdag 4 november 2008

Tre fiskpinnar och en potatis!

Igår var det åter dags att gå till dagis. Glatt berättar Esther att det är snälla Lena som lärt henne alla roliga sånger. Oj vad bra tänker jag att hon är glad när hon pratar om sin fröken. När jag då passar på att säga, -Skall vi klä på oss och gå till Dagis och se om Lena är där, blir svaret snabbt och bestämt NEJ! Usch, då är det inget roligt att klä på henne och gå dit ändå men trots detta gjorde vi så. De hade ingen värme på hennes avdelning den dagen så alla barn och fröknar var på en annan avdelning. När Esther och jag kom in så var det dubbelt så många barn och fröknar än vanligt och då kände hon dessutom inte igen hälften. Mitt i denna röra fick jag lämna över henne gråtandes till en fröken som hon känner och gillar. Sedan var det dags för vårt första föräldrasamtal med Esthers inskolningsfröken. Fick vet att de tycker att hon är en glad tjej som kan mycket. De berättade vilka hon leker med och det är ju oftast tjejerna i dryga treårsåldern men det som var positivt är att hon nu säger nej när de bestämmer för mycket vad de/hon skall göra och det känns skönt. de sa också att hon har väldigt bra ordförråd och ordförståelse, har väl utvecklad motorik och är otroligt intresserad av att läsa böcker. Allt detta kände jag ju till men det var roligt att höra från någon annan som hon träffar på dagarna. Nu äter hon bra och dricker mjölk till maten varje gång. Hemma får hon kräkkänslor av mjölk så det är spännande att det kan vara så olika beroende på var hon dricker den. Tyvärr fick vi ej svar på våra frågor angående hennes tider efter nyår då pappa skall vara ledig på halvtid men de skulle återkomam så fort de fått besked från chefen.

När jag hämtade Esther åkte vi direkt till MVC och där i väntrummet fick Esther mellanmål innan vi skulle in till barnmorksan Lisa. Esther satt lika still på sin stora stol och tittade som förra gången. När Lisa skulle lyssna på bebisens hjärtljud hör man Esther säga: dunk, dunk, dunk. Hon hade full kontroll på vad som skulle ske. Efter att ha tagit blodtrycket fick jag veta att jag hade för högt övertryck och att hon ville kolla upp detta efter några dagar igen. Föreslog fredag då jag änå skall till sammas ställe för att gå till en sjukgymnast pga foglossning men Lisa är ledig på fredagar. Frågade då om det är OK att en av mina väninnor som är barnmorska tar blodtrycket och att jag mailar in uppgifterna. Det var OK så det känns skönt att ej behöva åka till stan en extra gång denna vecka. Känner mig så priviligerad som har privat rådgivning bnär det gäller allt inom graviditet, förlossning och amning.

De sista veckorna har vi verkligen fått truga och lura i Esther mat men när vi satt oss och skulle äta middag tillsammans igår när pappa hade kommit hem så tog Esther sin gaffel och åt 3 fiskpinnar och en potatis som hon doppade i en ganska stark sås gjord med vilök och andra kryddor. Även tomat och gurka i dressing åkte inmed full fart och både pappa och jag bara tittade på varandra och uttryckte vår glädje och tacksamhet att hon åt så bra utan att vi behövde göra något.

Vid 21-tiden somnade Esther snabbt efter en flaska vällning men redan klockan 22 vaknade hon och skrek så att man tror att hon håller på att dö. Jag hade redan lagt mig där ner och pappa hade lovat att ta henne om hon vaknade men efter att hon skrikit en kort stund och samtidigt ropat på mamma så innerligt sprang jag upp till henne. Jag tog henne i famnen med hon fortsatte och skrika. Försökte att massera magen men inget hjälpte. Två små pruttar kok och jag tyckte att det luktade lite så vi öppnade blöjan och kikade. Ovanligtvis hade hon bajsat så här sent på kvällen som hon aldrig brukar göra men att hon kunde skrika av detta lilla lösa bajs är obegripligt. Vi undrar så vad det är såom gör att hon får så ont ibland när hon skall bajsa. Det är riktigt smärtsamt att se sitt barn skrika och ha så ont. Då får man nästan tårar i ögonen själv också. Sedan somnade hon om bredvid pappa och sov till 6:50 i morse då hon ville komma upp.
Idag lämnade jag henne ute på dagis och då går det en aning bättre men hon ville inte kliva ur sin vagn när vi körde in på gården. När jag kom hem gick jag och lade mig och lyckades somna en stund och det var så otroligt skönt. Nu skall jag gå och fixa lite lunch till mig och försöka hitta på vad vi skall äta till middag ikväll.

Ulrika

2 kommentarer:

Anonym sa...

Oj va mycket du skrivit :-) Skönt att hon åt fiskpinnar med aptit!

Du, vet du vad!? Jag hittade ert kuvert med dopinbjudan i bilen igårkväll!! TUR att jag såg det så ni inte tror att ni ej är bjudna.
Hoppas det är ok om jag meddelar dig såhär istället :-) Dopet är iaf sönd den 23/11 kl 12.30. Vi bjuder endast på fika den här gången så det kan ju vara bra att veta innan.
Hoppas att ni kan komma iallafall, jag postade alla inbjudningar innan vi reste nämligen, men jag håller verkligen tummarna att ni ändå har möjlighet att vara med.
Stor kram

Anonym sa...

Hejsan
Jag tänkte på en sak, jag kan ju oxå hjälpa till att ta blodtryck och sånt om det behövs....

Spännande att se vad de säger på vårat samtal imon då :) Jättesnällt att du berättar, känns bättre att veta att hon skriker. Så fortsätt berätta, du behöver inte fundera :)

Massor av kramar från oss i 44:an