Jag var så tjock!

Idag har jag kommat klart för detta året, förutom ett kort inhopp på självaste julafton då jag och min chef skall hålla i julkrubban i Ytterby kyrka. Ni som bor här i omgivningarna är varmt välkomna dit kl:10. Det känns i alla jätteskönt att få lite jullov tillsammans med familjen nu även om terminen varit jättebra. Nu har Sören åkt till Göteborg för att hämta sin mamma, pappa och svärmor vid tåget.
Det skall bli riktigt roligt att de kommer hit. Speciellt Esther tycker att det är långt mellan varven som de kommer i jämförelse med hur det var när vi bodde i Nykvarn.  Då kunde mormor komma ofta och snabbt, som hon själv uttryckte det häromdagen.


För tre år sedan såg jag ut så här. Oj vad vi väntade på lillasyster då. Den stora frågan var om hon skulle vilja komma ut före eller efter jul eller möjligtvis den på självaste julafton. Dem 22:a december 2008 när Sören och jag skulle gå och lägga oss säger han till mig:- Ulrika, jag är så trött så trött så denna natten får du INTE föda barn för det skulle jag aldrig orka.

Esther hade vid flera tillfällen varit med mig till mödravården så hon visste precis hur barnmorskan gjorde. Här lyssnar hon på lillasysters hjärta.

Allt gott
Vi ses här imorgon igen.

Ulrika

Ulrika tycker till ordentligt.

Idag har jag haft två krubbsamlingar med c:a 35 st 4- och 5-åringar i Ytterby kyrka. De verkade uppskatta besöket mycket - både personal, en ledig förälder och alla barnen. Även om inte barnen kommer från kristna familjer tycker jag det tillhör allmänbildning att de får veta varför  de sätter upp en stjärna i fönstret och varför de firar jul. Men om de inte får chansen att komma så går troligvis kunskapen förbi dem. För vem skall berätta för dem om inte vi i kyrkan? Många föräldrar till dessa barn har gjort ett aktivt val och låtit döpa sina barn, varför skall de då undanhållas kunskap om vem Jesus är? I barnkonventionen står det att ett barn HAR RÄTT TILL EN ANDLIG UTVECKLING. Vem skall hjälpa dem till det? Jag tror knappast att det ingår i varken lärarutbildningen eller förskollärarutbildningen. Efter att ha läst en insändare i en tidning gick jag in på skolverkets hemsida där de nu ger rekommendationer om hur förskolor och skolor skall göra med krubbsamlingar, julspel och avslutningar i kyrkan. Kopierar in lite text här nedan.

"En förskola eller skola bör alltid noga överväga om det är lämpligt att hålla en avslutning eller en samling i samband med en religiös högtid i kyrkan eller en annan religiös lokal. Avslutningen är en betydelsefull del av skolans verksamhet. Det är därför viktigt att skolan utformar avslutningen eller en samling i samband med en högtid så att alla elever kan delta och att föräldrarna kan låta sina barn delta utan att de känner att de blir ensidigt påverkade i någon trosriktning"

ENSIDIGT PÅVERKAD I NÅGON TROSRIKTNING, hur skall de överhuvudtaget kunna ta ställning en vacker då de inte vet något om någon trosinriktning. Jag har själv som tonåring varit på studiebesök i flera olika religiösa byggnader från olika religioner och hört deras ledare berätta om deras religion . Som uppvuxen i Södertälje var det en självklarhet att vi som elever fick åka till Hare Krishna och vara med på en måltid och möta de som bodde där. Inte blev jag positivt påverkad att bli en medlem där inte, snarare tvärtom. När man får en möjlighet att höra en annan människa berätta om sin tro kan man ju antingen känna att detta berörde mig verkligen ,eller så känner man att så här tror jag verkligen inte. Är jag säker på mig själv och vad jag står är det inget som påverkar mig negativt att våga höra hur en annan människa tror.

Tillbaka till skolverkets juridiska vägledning som finns på deras hemsida:

"Avslutningen eller samlingen kan ske i kyrkan om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse."

Tonvikten skall ligga på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron. Wow säger jag bara. I LPO 94 ( läroplanen) står det att värdegrunden bygger på en kristen tradition och västerländsk humanism. Varifrån kommer många av våra traditioner om inte från Bibeln. Nästan alla våra helger utom första maj har en biblisk innebörd. Idag har jag sagt till alla barnen att om inte Jesus hade fötts i stallet för 2011 år sedan hade vi inte haft detta jullov som snart kommer. Vårt lands tideräkning utgår ifrån Jesu födelse. När jag jobbade i Timrå kommer jag ihåg att min chef vid ett tillfälle då vi var i skolan berättade för eleverna att det står om Jesus på alla kaviartuber, och mjölkpaket och , ja allt man köper i matväg på en affär. Nej sa alla, men då berättade han så här. - Denna kaviar bör ätas upp innan den 5 maj 2003 år efter att Jesus föddes i stallet. Det låter kanske lite långsökt men så är det faktiskt.

Åter tillbaka till den juridiska vägledningen.

Att en förskola eller skola ska vara icke-konfessionell innebär att det inte kan förekomma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.

Till sist i detta inlägg ställer jag mig frågan: Vad skall skolan i kyrkan att göra om det inte får finnas med någon form av bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.

Då kan de ju lika gärna ha sin avslutning på Folkets hus eller i idrottshallen.

Man kan undra vad det är som gör det högtidligt och traditionellt att vara i en kyrka utan kyrkans budskap.

Händer det senare en stor olycka eller katastrof då strömmar folk till kyrkan och tänder ljus och vill vara med på minnesgudstjänster och samhället räknar med att alla kyrkor och församlingshem öppnas för samtal med alla präster och diakoner som ställer upp dag som natt.

Vart är vårt land och vårt samhälle på väg? 

Avslutar med några bilder på tjejerna från dagens familjepepparkaksbak.

Lydia i sin nya klänning på församlingens terminsavslutning och julfest för alla barngrupper.

Ulrika

Barnen har varit så friska sedan vi flyttat till "storm och regnkusten"

Under våra år i Nykvarn hade vi kunnat köpa årskort eller klippkort till Huddinge barnsjukhus.

När vi flyttade hit var jag noga med att ta reda på vart vi skulle åka när någon av tjejerna blev sjuka och behövde antingen vätskeersättning efter höga febertoppar eller inhallationer vid förkyldningsastma, men peppar peppar ta i träd har vi ännu inte behövt åka till Östra sjukhuset.

Det känns helt fantastiskt att barnen varit så friska som denna termin. Ingen av oss har legat nedstoppad i sängen med feber och det känns så skönt. Jag var noga med att påpeka på jobbet att jag kommer att behöva vabba och visst kommer jag naturligtvis behöva göra det, speciellt när Sören börjar jobba. Ja han har inte fått sitt arbete ännu men vi fortsätter att tacka Gud att Han som har all makt vet var jobbet finns där Sören skall jobba. Just nu tar vi emot alla böner vi kan för det finns ett jobb som Sören VÄLDIGT GÄRNA skulle vilja ha och det är i dagarna som företaget skulle börja titta på alla ansökningarna som kommit in.

För precis 4 år sedan, på dagen var Esther jättedålig och bara sov och sov och vägrade äta eller dricka. Er er som känner oss vet ni att Esther i stort sett aldrig sover mycket, så hon var verkligen dålig. Jag kommer ihåg att jag inväntade Sören när han kom från sitt jobb och så åkte vi in till sjukhuset. Där insåg de direkt att hon var riktigt dålig så de satte sond på henne. Esther bara hängde i min famn kommer jag ihåg. Att sätta in sonden var INTE roligt varken för dotter eller mor.

 Vid denna tidpunkten var Esther helt fascinerad av Mora Träsk så den filmen fick åka med i väskan och till vår stora glädje fanns det tv på rummet. Trots att hon var så dålig åkte armarna upp i luften då Mora Träsk sjöng: Sträck upp händerna och vifta, .......................

 Vi turades om att titta på denna show med vår lilla sjukling så  att inte skulle bli helt tokig, för det kan man bli av för mycket Mora Träsk

 Pappa Sören dansade runt med Esther på axlarna de stunder hon orkade vara uppe.
Den dagen vi fick åka hem kändes som en stor seger för att bo på sjukhus, på en isoleringsavdelning är ingen höjdare, speciellt inte då det fanns ett lekrum utanför dörren som vi INTE fick leka i.

Nog om detta. Men när jag ändå tittade in i mappen på datorn för att plocka fram sjukhusbilderna tog jag med vårt julkort för 4 år sedan. Jag tror att vi alla tre ser lite annorlunda ut idag.

 Esther är en tjej som verkligen kan känna stor omsorg om sina vänner, och det gläder mitt hjärta MYCKET. Förra helgen var det riktigt stormigt och regnigt här. När jag pratade med vår norrlandsmormor Lisbeth som bor några mil utanför Sundsvall berättade hon att de var insnöade. De hade snöat 30 cm på några timmar. Efter vårt samtal berättade jag det för Esther och då säger hon direkt: Mamma, kan vi inte ta på oss alla våra galonbyxor och stövlar och åka till Lisbeth och hjälpa henne?  Då fick jag berätta att det tar JÄTTELÅNG tid att åka till henne så hon skulle nog får hjälp av någon annan.

En annan dag hade vi två bilar parkerade vid församlingshemmet och skulle åka hem på kvällen efter vår julfest. Jag frågar då tjejerna om de ville åka silverbil med mamma eller röd bil med pappa. Lydia skriker:  Jag vill åka silverbil med mamma. Då öppnar jag båda dörrarna för att  tjejerna skulle kunna hoppa in men Esther stannar utanför och säger: Men om jag åker med dig mamma, då måste ju pappa åka helt ensam. Och så gick hon till röda bilen och åkte med sin pappa så han skulle få sällskap på vägen hem. Det kallar jag stor empati. Hoppas, hoppas att hon kommer att vara lika empatisk mot sina vänner i skolan framöver också.

Till sist vill jag bara berätta att igår när jag skulle gå hemifrån och sagt hej då kommer Esther springande och säger: Mamma, du har väl inte glömt bort att be om änglarnas beskydd när du skall ut och åka bil. Jag är så glad att hon tror på änglarnas beskydd.

Allt gott

Ulrika

Vi har köpt hus!

Hej alla bloggläsarvänner!
Igår föll en av våra pusselbitar på plats. Klockan 13 åkte jag i det blåsigaste vädret jag någonsin kört i, till Axelssons fastighetsbyrå i Ytterby och skrev kontrakt på vårt nya hus. Nu kan vi kasta alla huskataloger för det blir inte något nybygge för oss denna gången. Vi känner av flera olika anledningar en stark längtan att komma in till civilisationen, även om vi är jättetacksamma att vi fått möjlighet att hyra detta huset av mycket trevligt värdfolk. Det blev en 1-plans tegelvilla  från slutet av 60-talet med hel källare 104 + 104 kvm. Det är mycket renovering som väntar på markplanet men då får vi det precis som vi själva vill ha det. En del väggar behöver flyttas och en stor vägg mellan kök och vardagsrum skall bort helt. Nu skall vi jaga snickare som vill sätta igång och renovera i februari, då vi får nycklarna till huset. Om någon Västkustbo läser detta och har tips på snickare så snälla, hör av dig till mig på något sätt.

Så här ser köket ut nu. Ni som är 70+ kommer säkert att tänka: Men det ser ju så fint ut, inte behöver de göra något åt detta. Ja ja, så kan man tänka men när vi ska fixa detta till vårt eget så vill vi göra om köket. Nedanför denna bild finns en bild jag hämtade från www.styleroom.se. Det är något i den stilen som vi tänkt oss. Har någon något annat tips eller förslag mottages det tacksamt.

Så här ser vardagsrummet ur. Stora fina fönster med allt är SÅ BRUNT. Vi får önska oss vit målarfärg i julklapp. Mitt förslag är att vi försöker måla ett fönster i veckan så kanske vi blir klara till sommaren.

Här är vardagsrummet från andra hållet. Öppen spis känns mysigt och efter den skall väggen rivas så det blir öppet in till köket. Ni som kan och vet, skal man byta tak över hela den gemensamma delen eller kan man skarva med något? Antar att vi måste lägga nytt golv över hela delen. Någon som just köpt och lagt ekparkett och vet var man kan få tag på det till ett vettigt pris?

Vi skall också låta ta bort väggen och dörren ner till källaren så det blir mer sammanhängande för jag tror att vi kommer att vara där nere ganska mycket eftersom det är stora gemenskapsytor där nere. Något som man får i ett gammalt hus men inte i ett nytt är stor tvättstuga, snickarrum mm. Jag ser verkligen fram emot att kunna hänga stora tvättar i källaren och inte behöva ställa en tvättställning i vardagsrummet.

Nu till något annat. Esther har ju länge varit väldigt intresserad av bokstäver. Innan hon fyllde tre kunde hon hela alfabetet så Sören trodde hon skulle kunna läsa straxt därefter. Oj vad han väntat, men nu är väntan slut. Äntligen fixar hon att både läsa och skriva enkla ord och det är så roligt.

I morgon skall jag jobba.  Då blir det julspel med låg och mellanstadiegruppen och jag och en kollega haft denna terminen. Sedan blir det julfest i församlinsghemmet med fika och dans kring granen.
På måndag väntar julspel för alla 6-årsgrupper, låg och mellanstadieklasser som anmält sig från skolan i Ytterby. Det är alltid full fart i december om jag jobbar i kyrkan. Hade jag kunnat ta semester nu hade vi kunnat åka till Thailand för 1698 kr per person ( i och för sig endast flyg) men oj så billigt. Såg en resa MED hotell för 3500 kr för två veckor. Samma resa runt jul och nyår kostar 18-23 000 kr.

November och början av december är en riktigt bra tid att åka om man vill komma undan billigt.

Ösnkar er en trevlig 3:e advent.
Ulrika A

Tidig lucia och lite av varje!

Så var det då äntligen dags för en ny blogg. Veckorna bara rinner på fyllda med jobb, husfunderingar, barn, handling mm. men nu tog jag mig tid.

Som sagt så har vi de sista veckorna tänkt på hus många % av dygnets timmar. Vi har gjort + och - sidor med olika hus kontra att bygga ett nytt. Vi har nu också fått papper på tomten vi kan få köpa, men den kostar mycket. Drygt 1,4 miljoner med vatten och avlopp och anslutningen till fjärrvärmen som man måste ha där tomten ligger. Idag var jag och en arbetskamrat, som är snickare, och tittade på ett hus som vi gett ett bud på. Det är mycket som behöver göras men det är för att vara Ytterby inte jättedyrt utgångspris. I morgon skall vi få förtitta på ett annat hus med en annan mäklare. Snart måste vi ta ett beslut hur vi vill, men ett av de stora problemen är att varken Sören eller jag känner att just detta vill vi. Sören är så trött på hus så han gick inte ens med och tittade på huset idag.

Annat som uppfyller min vardag är jobbet. Just nu är det mycket inför julen. Med låg och mellanstadiebarn håller vi på att öva in ett julspel som skall framföras på söndag och måndag. I morgon börjar jag med krubbsamlingar för 4 och 5-åringar, s å idag fick jag hjälp av en vaktmästare att sätta upp alla figurer och rekvisita på stora bord i kyrkan. Det är en uppgift som jag ser mycket fram emot även om jag är en anings nervös. Det var så länge sedan jag gjorde detta inför så många personer.

Sören fortsätter att vara hemmapappa och tjejerna är nog jätteglada för det. Pappa och mamma i vår familj har liksom olika gåvor när det gäller "lek med barn". Sören och tjejerna  leker och busar ofta i sängen och det klättras och hoppas. Här ser de ganska nöjda ut och pappa koncentrerar sig och försöker hålla tungan rätt i minnen.

Vår nya vän Harry Nygård han föreslog för ett tag sedan på Facebook att Sören borde träna mer när han är hemma med tjejerna och här ser ni resultatet. Armhävningar med två tjejer på ryggen är inte illa, men hur många orkade Sören?

 Ja så många blev det inte, kanske skulle min älskling få en kväll i veckan då han kunde åka och träna?
Själv har jag just varit och köpt ett klippkort på Friskis och svettis.

 Idag började tjejerna inte dagis förrän kl 11:30 så på förmiddagen passade Sören på att ta med sig dem till min öppna förskola i kyrkan. Lydia stod länge vid ett stafli och målade.

 Och nöjd blev hon med resultatet, min lilla Lydiaälsklingsgumma.

 Så var det då dag, en vecka för tidigt att fira lucia på dagis. Fröknarna var iklädda lucialinnen med glitter och krona och en av dem spelade gitarr. Barnen sjöng med stor glädje i massor av olika tonarter samtidigt, men alla vi föräldrar tyckte det var fantastiskt.

 Min lucia Esther

 och min lucia Lydia. Efter ett tag tyckte Lydia att det var dags att ta av kronan så då gjorde hon det. Den kom hon och lämnade till mig, sedan sprang hon tillbaka till de andra och fortsatte sjunga.

 Oj vad jag är lycklig som får gå på ett luciatåg som mina tjejer är med i. Tänk att jag får vara mamma till två små underbara människor som tar så mycket tid och kraft och ger så otroligt mycket kärlek tillbaka. Nu har de just somnat i vår stora säng. Det är så mysigt att ligga i mitten och gosa ihop sig med båda samtidigt.

 Sören har fått lite egentid ikväll så efter lucia så åkte han med sin tidning till Mc Donalds och satte sig innan han skulle gå på bibelstudium och lyssna på en av mina duktiga arbetskamrater.

Nu vet ni vår läge just idag.
Önskar er en fortsatt bra vecka.

Ulrika

Hur är det möjligt att människor behandlas så här i vårt land?

Breaking news – chockerande – sprid – så här gick det till när pastor Jean skulle utvisas

Så här gick det till enligt advokat Claes Strömwall när pastor Jean Kabuidibuidi skulle utvisas från Sverige tidigare i veckan. En människa med normal moral och samvete blir inte annat än upprörd över hur svenska myndigheterna och politiken behandlar utsatta och hjälplösa flyktingar. Läs, bli chockerad och engagerad – gör något!:
1/ Han omhändertas av 5 poliser den 15 november i Förvaret Märsta ca kl 1800. Man sätter på honom handbojor, fotbojor samt fängsel (kedjor) runt livet som i sin tur är fastkedjat i hans ena ben. Advokaten informeras inte om detta.
2/ Jean förs ut till transportbilen av 5 poliser. Ytterligare 1 polis kör bilen mot Skavsta. Under transporten till Skavsta flygplats misshandlas Jean av 1 polisman i samband med att Jean ber till Gud om hjälp i den situation han befinner sig i. Polismannen slår med knuten näve två gånger mot Jeans bröst så att smärta uppstår. Jean är ju försvarslös med sina bojor och kan givetvis inte skydda sig mot detta övergrepp. Jean börjar gråta och frågar varför han misshandlar honom. Inget svar ges.
3/ Klockan 2000 den 15 november är transporten framme på Skavsta flygplats. På flygplatsen noterar Jean att 30 poliser! är
utkommenderade för bevakning. Jean får sitta i transportbilen från kl 2000-2200 och vänta på vad som skall hända.
4/På Skavsta flygplats får Jean sitta inlåst ensam i ett låst rum från kl 2200-0130 på natten. Vid två toalettbesök han tvingas be om sker detta under bevakning plus att handbojor, fotbojor samt livfängsel fortfarande påsatt honom. Han tvingas att öppna sina byxor med bojorna på!
5/ Klockan 0200 den 16 november avgår det chartrade planet med Jean samt ytterligare 3 kongoleser mot Kairo. 15 poliser medföljer flygplanet. Samtliga kongoleser är fängslade på samma sätt som Jean utom en kvinna med barn.
6/ Klockan 0730 den 16 november anländer planet till Kairo.
7/ Jean får sitta i flygplanet från kl 0730 till kl 1900 den 16 november. Då ges besked att landningstillstånd inte ges i
Kongo. Jean tror sig veta att det beror på att presidentval skall hållas den 28 november.
8/ Klockan 1950 åker flygplanet tillbaka till Sverige och Arlanda. Anländer Arlanda kl 0130 den 17 november. Jean förs till häktet Sollentuna. Under denna totala transporttid varken äter Jean eller sover!! Den 18 november transporteras Jean till
Förvarsanläggningen i Flen.
Advokaten uppskattar flygplanskostnaderna till cirka 400.000:- plus polisens kostnader i form av utkommendering på
flygplatsen. Obekväm arbetstid samt traktamenten. Därtill har vi kostnader för 15 poliser som medföljt planet tur och retur (traktamenten samt obekväm arbetstid). Hotellkostnader för poliser.

Min lilla fotomodell Esther

Vi har haft en väldigt bra början  på helgen. Igår jobbade jag fram till lunch, sedan fick vi helt oväntat tilla på ett hus som vi fick info om från ett barns föräldrar som jag känner till genom en grupp jag har i kyrkan. Sedan åkte vi vidare till Kungsbacka där min väninna Maria var och hälsade på sina små gulliga syskonbarn. Jag tror att både vi vuxna och alla barnen fick en mysig kväll tillsammans. Trötta åkte vi tillbaka till Kungälv. Idag har Esther och jag haft mamma/dotterförmiddag. Vi har varit och shoppat och ätit lunch ute. Sedan fick Esther för sig att hon ville ha pappiljotter i håret som vi fixade till några. Sedan fluffande vi till håret och hon fick lite lite läppstift, till hennes STORA glädje. Sedan gick vi ut och fotograferade lite med objektivet jag fått låna av en snäll kollega. Här kan ni får se några smakprov på de bilder jag tog. Sören tog också en ny bild på mig och tjejerna som ligger högst upp på bloggen. Hoppas få lite hjälp att få texten i rätt storlek och på rätt plats också.

Efter ett tag kom även Lydia och pappa ut, så de fick också vara med på varsin bild.

I morgon blir det familjegudstjänst i Ytterby kyrka med Tord. Jag skall vara med och leda barngrupperna i sång och dans. Sedan är vi även hembjuden till en av tjejerna på kyrkans barntimmar och hennes familj. De har ganska nyss byggt ett hus så det lär säkert bli mycket husprat.

Sören ligger och busar med tjejerna på sängen samtidigt som han spelar wordfreud med både Linda och min chef Tord. Han blev liksom VÄLDIGT intresserad när jag installerade det på min nya telefon.
Om någon vill spela med mig  heter jag Ancilla domini där.

Allt gott

Ulrika