I fredags eftermiddag packade vi ihop hela vår familj och for till Bobergsgården utanför Falkenberg. Där var vi med på Ytterbys församlingshelg. För mig som kommer från " den andra sidan" där solen skiner lite mer än här och där man inte behöver slita på sina paraplyser lika mycket som här, tycker det är helt fantastiskt att en församling från Svenska kyrkan anordnar församlingshelger där det kommer drygt 65 personer. I mitt" tänk" gäller detta enbart aktiva frikyrkoförsamlingar. Jag är så glad att jag får jobba i den här församlingen där det finns så många aktiva och trevliga medlemmar där väldigt många även är småbarnföräldrar som vi. Jag var ansvarig för barnens aktiviteter så jag har inte tagit del av så mycket av undervisningen och samtalen med de vuxna men jag fick glädjen att få umgås med de yngre åldrarna i vårt gäng. Vi har pratat om att Gud har skapat alla djuren. När vi hade en gemensam bönestund fick alla barnen själv välja ett djur som de ville tacka Gud för att Han skapat. Sedan pysslade vi och skapade egna sköldpaddor, nyckelpigor och lejon men hjälp av papperstallrikar, färg, ståltråd och lite annat.
När vi skulle äta lunch igår började Lydia hålla för näsan och gnälla att det luktade mindre gott ( hon uttryckte det dock annorlunda) och att hon inte kunde andas. Själv tyckte jag att det vare n underbar laxlunch som serverades. Jag tog potatis till vår envisa lilla dam och mosade det i hopp om att hon skulle glömma bort fiskdoften som jag hellre kallar det, men icke. Där satt hon och höll för näsan med båda händerna och bad att jag skulle mata henne. Det var dock inte det lättaste att hitta den lilla munnen med en stor gaffel när båda hennes händer var i vägen. Till slut blev jag så trött på det och föreslog att hon skulle ta sin tallrik och gå ut och sätta sig på bron och äta, vilket hon nappade på direkt. Jag hjälpe henne att bära ut den stora tallriken och hon satte sig på en bänk och åt utan händer för näsan. Efter en stund tittade jag ut till henne och frågade hur det gick? ( Tänkte på att vissa som var där kanske trodde att hon fick sitta ute och äta som straff, men så var det absolut inte) Lydia var så nöjd och sa att det gick jättebra. Alla potatis och morötter försvann från tallriken och sedan lekte och lekte hon med sin kompis Emeline.
Vår älskade lilla envisa Lydia.
Här tillverkars en sköldpadda.
Och här med
och samma här med.
Många papperstallrikar gick det åt. Här hade vi kommit halvvägs.
Vår Esther är VÄLDIGT FÖRTJUST i Leon som går i en årskurs över henne i skolan. De ses varje dag på skolgården och på fritids. Förra veckan delades det ut faddrar från årskurs 1 till de i 6-årsgruppen och då fick även Esther Leon som fadder. STOR LYCKA!!!!!!!
Under helgen har de busat och lekt. Ibland sitter de och bygger och bygger med lego men ibland är det bara bus och stoj och man får stoppa farten på dem lite.
Esther har ju som favoritlek på skolan att springa och jaga killar på skolgården så vid två tillfällen har lärarna ringt hem och berättat att hon gjort sig ordentligt illa. Detta hände också i fredags. Själv märkte jag det inte eftersom jag hade så bråttom när jag hämtade henne och hon har ganska lång lugg, men när vi satt i bilen ringde en lärare från skolan och sa att hon hade glömt bort att berätta att Esther hade fått en jättebula i pannan och det såg jag ju när jag vände mig om i bilen och lyfte på luggen. Igårkväll hade hon blåa streck bredvid båda ögonen och en stor bula i pannan. Att leka i dockrummet med tjejerna är inte det minsta intressant. Hur skall detta gå?
En glad Lydia som fått låna min barnkära chefs glasögon och knä.
På lördagskvällen hade vi 5-kamp för alla familjer. Jag hade försökt att hitta på grevar som både barn och vuxna kunde tävla i tillsammans. Här håller Esther på att fortsätta pappa Sörens försök att få på så många små minipärlor som möjligt på en tunn tråd. Esther var jätteduktig och deras lag vann den grenen tack vare Sörens och Esthers snabba små fingrar.
Pappa Harry och sonen Sammy ( Leons storebror) var inte så dåliga dom heller.
Här var det dags att bygga ett så högt och fint torn som möjligt. Familjen Algesund har här hjälp av vår organist T.
De vann inte i grenen högst torn men fick stilpoäng för finaste bygget. De andra byggde med mer stadig grund medan Algesundarna och T satsade på ett smalt torn till sist. Någon undrade om det var byggt i "thaistil"?
Jag kan säga att barnen var helt slut efter denna helg. Lydia somnade c:a en minut efter att vår bil började rulla hemåt. Lydia var så arg och besviken när jag sa att det var dags att åka hem. Hon ville minsann inte vara där tre dagar bara utan minst 7 veckor. Det var så roligt att se hur bra de lekte tillsammans alla barnen.
Fina Emeline ( lillasyster till Esthers favorit Leon)
Här fick Lydia chansen att nå riktigt höga höjder för att se det vackra spindelnätet som Imse vimse hade växt ute vid taket. Det är inte alltid hon kommer så här långt upp i luften.
Under söndagens gudstjänst medverkade barnen med sång. Här en lycklig Esther med glimten i blicken. Vem tror ni att hon tittar på?
Visst var de söta tillsammans i kyrkbänken!
Återigen en lycklig blick som spanar på , gissa vem?
FINA LEON!
Mycket lek och gemenskap blev det men också viktiga samtal. En kristen polis besökte både de vuxna och barnen. Barnen var mycket imponerade att få besök av en polis i uniform och de fick sälla alla sina frågor om tjuvar, fängelse, vapen mm.
För de vuxna hade han bl.a berättat om att han var med och fånga Mattias Flinck i den tragedin som utspelade sig i Falun för några år sedan.
På gudstjänsten pratade jag om att jag tror att alla föräldrar som var där hade tackat Gud när de fick veta att de väntade sina barn. Sedan tror jag också att ett antal böner sänds upp för sina barn under åren. Igår gjorde vi tvärt om. Barnen fick vara med och tacka och be för sina föräldrar. Det kändes fick att få göra det. Alla barn som vågade, och de var de flesta bad högt och tackade för sina föräldrar med namn. Jag tror att det betydde en del för dem som fick mottaga förbönerna.
Nu skall jag snart åka iväg och ta emot 25 barn på öppet hus.
Allt gott
Ulrika
