Året som gått i bild och text. Gott Nytt År alla vänner och bloggläsare!

Detta har varit ett år med mycket väntan, spänning och en stor omställning i livet för oss alla fyra, när vi flyttade till västkusten.

 Jag tror att det var i januari förra året som jag såg en annons i Kyrkans Tidning som attraherade mig. Jag sökte både den och andra.






En kall dag på vårkanten tog jag tåget till Göteborg och gick på en intervju i Ytterby församling. Vilka trevliga medarbetare det fanns där, som verkade ha samma syn på bl.a. familjediakoni som jag.

Jag fick jobbet och då blev den stora frågan om vi skulle kunna tänka oss att rycka upp familjen från ett samhälle som vi trivdes väldigt bra i. Efter mycket bön och funderingar svarade vi ja. Nu satte allt igång på riktigt

Vi ringde mäklaren och det kändes väldigt konstigt när Sören spikade upp ”till salu”-skylten på vårt staket.  Oj vad vi fixade med radhuset innan fotograferingen och visningarna. Vi ”lightrenoverade” med hjälp av en firma och det blev riktigt fint. Sören var så duktig och fixade småfinish utanpå huset. Jag tror aldrig vi städat och plockat så mycket som inför visningarna men så gav det bra resultat också. Huset blev sålt och vi började läsa på Hemnet om hus i Kungälvs kommun.

 Den 10:e juni blev jag en mogen kvinna och eftersom vi var i Thailand när Sören blev en mogen man så hade vi en gemensam 40-årsfest den 11:e juni. Här och nu vill vi passa på att tacka er alla för den fina uppvaktningen

Anna och Astrid, mina kära vänner från Enhörnatiden. Ni betyder så mycket för mig. Känns tråkigt att bo så långt ifrån er, men ni vet att ni alltid är välkoma till oss på västkusten.

 Familjen Ceder, Stigberg och Henrixon, vi saknar er också. Det var så skönt att veta att ni fanns nära oss. Det var också trevligt att promenera förbi er med barnen och småprata lite om allt möjligt. Vi hoppas att vi även kommer att får besök av er i vår/sommar. Elliot och Edit, Esther och Lydia pratar om er då och då och skulle bli jätteglada om ni tog era föräldrar och kom till oss. Esther saknar sin "djurvän".

Dagen efter festen började vi att packa inför flytten.  Först röjde vi på övervåningen och nästan tömde den. Mycket gamla möbler och annat fick Pingstkyrkans second hand komma och hämta. Sedan fyllde vi garaget från golv till tak med banankartonger, som vi hämtade vid varje besök på en mataffär. Eftersom vi inte visste hur snabbt eller länge det skulle ta att hitta ett eget hus så packade vi på två sätt. Allt som vi skulle kunna vara utan upp till 6 månader packades i kartonger som markerades med ett stort kryss. Nu är vintern här, och vi har ett STORT behov av att få packa upp alla ”X- kartonger”.

På bilden så sitter tjejerna med mormor Ingrid bland alla kartongerna och tittar på film.

Det tråkigaste med flytten är att flytta från alla fina vänner som vi fått under våra år i Nykvarn. Det har känts jätteroligt och skönt att få ha haft Sörens kusin Anna och barnens gudmor med familj i samma område.  Att inte kunna gå till dem och småprata lite känns trist. Vi saknar er Anna, Uffe, Cornelia, Adrian och Edward.

 Att säga farväl till alla fantastiska fröknar på Sandtorps förskola var inte heller lätt. Det var med stor sorg i hjärtat vi sa tack och hej då. Det har känts jättebra att ha tjejerna där. Vi minns alla fröknar och barn där med stor glädje. Som tur är har vi fått en ny jättebra förskola där tjejerna går på samma avdelning och stormtrivs.

 Sören tog inskolningen och är den som oftast hämtar och lämnar, så nu är det han som har full pejl på allt som skall med till dagis och det är han som har koll på fröknarna och barnen bäst. Han är den som ser till att tjejerna äter frukost, borstar tänderna, kissar, och kommer iväg i tid på morgonen.  Det har varit väldigt skönt för mig att bara behöva koncentrera mig på nya jobbet utan att behöva tänka på lämningar och hämtningar.  På måndagar har tjejerna varit hos mig på Kyrkans barntimmar, vilket har varit väldigt uppskattat, både av dem och av mig

 Ett stort tack till barnens norrlandsmormor Lisbeth som åkte med mig och tjejerna ner när vi flyttade. Utan dig hade det aldrig gått så bra som det gjorde. Eftersom Sören jobbade några dagar efter att flyttlasset gick fick vi åka i förväg. Men vi var väldigt glada när han äntligen kom med ett extrasläp eftersom allt inte fick plats i flyttbilen

Den 16:e augusti började jag alltså som familjediakon i Ytterby församling

. Jag blev väl mottagen av både arbetskamrater och församling. Det känns lite annorlunda att efter 4,5 år som hemmamamma åter ta på mig diakonskjortan och gå till jobbet. Jag har hand om öppna förskolan, barntimmar, en grupp för låg- och mellanstadiebarn, familjegudstjänster och håller nu även på att starta upp verksamhet för alla barnens föräldrar.

Tjejkväll för trötta mammor, familjefrukostar, samtalsgrupp för kristna familjer och relationskurser är annat spännande som väntar framöver

 Efter några veckor på västkusten kom vår bästa vänner från Nykvarnstiden och hälsade på oss. De flyttade samtidigt som oss fast till Mjölby där de bygger ett nytt hus. Esther och Erik har varit vänner sedan de var 3 månader och de skiljer 3 dagar på dem. Jag har under min föräldraledighet umgåtts med både Linda och Lasse och vi har haft så mycket roligt tillsammans.
Här är Erik och Esther på stranden vid Aröd, ett ställe som vi gärna åker tillbaka till i sommar.

Eriks lillsyster Elina är bästa kompis med vår Lydia och nu har det just varit här en andra gång. Vi föräldrar fick mycket tid att prata och umgås för barnen lekte så bra tillsammans. Det känns hårt att det är 30 mil emellan oss när de är vara att ses och leka nästan varje dag. Jag saknar också alla handlingresor till ICA Maxi eller Coop som jag och Linda gjorde tillsammans. Tänk så trevligt att få en pratstund tillsammans i bilen och sedan shoppa och sedan få en pratstund till på vägen hem.

Här i Ytterby har tjejerna varit på mina kyrkans barntimmar och ibland har de fått vara med och sjunga med barnkören på familjegudstjänsterna.

Det är något som de uppskattat väldigt mycket.

Här är de fullt engagerade i en av rörelsesångerna som heter: Gud är inte liten, nej Han är stor, Han i mitt hjärta bor.

.När man är ny i Kungälvs kommun får man många olika rabattkuponger. Band annat till Universeum som verkligen var ett fantastiskt ställe. Här står tjejerna och tittar på en svärdfisk som kommer simmande i ett jätteakvarium.  För er som varit på Tom Tit i Södertälje kan jag säga att detta är något liknande men med så mycket mer saker, bl.a massor med levande djur. Har ni vägarna förbi Göteborg kan detta ställe varmt rekommenderas.

Nu väntar vi med spänning på vilket jobb Gud har tänkt att Sören skall få. Igår föll en pusselbit på plats. Från och med den 1:e februari har vi tillgång till vårt nya hus på Aspvägen i Ytterby. Det känns så skönt att veta att vi får ett eget hus efter nyår. Vi kommer att bo kvar här ett tag eftersom huset skall renoveras mycket innan vi kan flytta in. I sommar är ni varmt välkomna att hälsa på oss. Gästrum kommer att finnas i källaren så tveka inte, men ring gärna innan.   Vi har nu bara 12 mil till Ullared vilket ni gärna kan kombinera med en visit hos oss. Trevliga vänner har vi redan hunnit få vilket känns jätteroligt.  Vi ser med spänning fram emot vad nästa år har att erbjuda.  Till sist: Glöm inte bort vad julen handlar om. För drygt 2000 år sedan, i ett stall föddes Jesus, världens Frälsare.  Hans underbara frid önskar vi att ni skall få ta emot i jul och under hela nästa år.

GOTT NYTT ÅR OCH GUDS RIKA VÄLSIGNELSE ÖNSKAR VI ER.

Ulrika, Sören, Esther och Lydia Algesund

Vi behöver din hjälp och dina råd!

Nu närmar det sig med stormsteg att vi får nycklarna till detta hus.

MYCKET skall renoveras men det är svårt när man inte har så stor kompetens i ämnet "Storrenovering. Först och främst funderar vi på hur vi vill att köket skall se ut. Beskriver mer våra frågor och funderingar längre ner i bloggen.

Kan berätta att det är enenorm häck som är RANDIG. Några tycker den är fantastiskt snygg andra erbjuder sig att låna ut en motorsåg. Vad tycker ni?

Så har vi första bilden på köket som det ser ut nu. Nya köket skall svänga ut till höger och gå förbi det första fönstret. Under fönstret skall diskbänken vara.

Här är köket från andra hållet. Väggen på höger sidan skall tas bort för att öppna upp till vardagsrummet. Väggen bakom skåpen skall också bort och där bakom går en trappa ner till källaren. Detta för att få så stora öppna ytor som möjligt och för att det skall bli lite mer öppet till källarvåningen som bl.a kommer att användas till sällskapsrum. Det skall alltså inte finnas någon källardörr utan vara öppet ner.

Här är vardagsrummet. Allt mörkbrunt runt fönstren skall bli VITT. En stor fråga här är om väggen skall bort helt mellan kök och vardagsrum förutom den vita murstocken som måste stå kvar, eller om vi bara skall ta bort väggen från murstocken och mot oss? Kan man spara detta parkettgolv och göra någon slags "skarv till ett nylagt parkettgolv i köket eller måste vi lägga nytt golv överallt? Taket har vi tänkt att spara på de olika ställena ( kanske måla) men eftersom det blir en limträbalk på den bärande väggen känns det ok ( vad jag tror)  att ha olika tak.

Här kan ni tydligt se den väggen som till 100% skall tas bortfrån murstocken och bort. Skall man spara de två öppna dörrarna eller skall man bara ha en öppning ut till hallen? ( Det finns ju en i köket också)

Här är planritningen för kök och vardagsrum som det var i grundutförandet. Om du senare klickar på någon av länkarna till våra förslag på IKEAS hemsida så är det denna ritning vi utgått ifrån med vardagsrum bredvid köket. Högst upp till vänster ser du trappan ner till källarvåningen

Här ser du planlösningen för hela övervåningen. När det gäller sovrummen har vi en hel del förslag på hur man kan flytta väggar för att få mer lika storlek på rummen  men det återkommer jag senare till.
Det är också en väldigt konstig planlösning när det gäller att hänga av sig kläderna. Som ni ser är det ett rum direkt till höger som man måste gå förbi för att komma till kapprummet och extratoan. Här finns förslag på att ta bort kapprummet och toan ( det finns ju ett badrum på denna våning med toa och en toa på källarplan) för att få ett större sovrum till Esther. I detta första rum funderar vi på att bygga in en garderob från 2 håll så att det finns någonstans att hänga ytterkläder redan när man kommer genom dörren. Kommer med ett förslag på riktning renare för att få höra era åsikter även om detta.
Strecken i vågrätt riktning nere till höger är plattorna utanför huset.

Här har Sören gjort tre olika ritningsförslag till ett kök med jag är inte riktigt nöjd ännu. Vi vill gärna ha någon slags bänk som går ut från höger sina i köket där vi skall kunna sitta och äta men just nu är det ganska långt ifrån den bänken som sitter fast i väggen till det som skall gå ut. Skulle vilja ha det lite "tajtare" men då krockar mycket i murstocken som står där den står. Var vi skall få in en inbyggnadsugn och mikro är inte heller löst. Jag skulle gärna vilja utnyttja vänster uppehörn bättre med en bänk eller skåp för tyvärr går det inte in både kyl och frys innan murstocken. Tycker ni det skulle se konstigt ut om kylskåpet sår på ena sidan av murstocken och frysen på andra sidan?

Vad skall man tänka på när man skall köpa en diskbänk? Hur visar sig en dålig kvalitet jämfört med en bra kvalitet på en diskbänk? Priserna varierar ju MYCKET. Och så är det detta med fläkt, har ni tips på bra och snygga och prisvärda fläktar?

Vilka märken på kyl och frys rekommenderar ni? Vilka skall man akta sig för? Vad tycker ni om IKEAS vitvaror? Var köper man ett bra och prisvärt parkettgolv?

Hoppas några orkar svara på några frågor. Slå gärna en pling eller maila eller svara här eller på FB.

Om ni orkat läsa ända hit och tänker klicka på länkarna kan jag säga att när bilden kommer fram så måste ni trycka på en liten fyrkant under bilden till vänster, där det står Planritning ( när ni för musen över fyrkanten)
http://kitchenplanner.ikea.com/SE/UI/Pages/VPUI.htm?LoadDesign=9f7a8603f84340588151e8b4caf8e5cb&UIContext=Kitchen&IsSharedDesign=1


http://kitchenplanner.ikea.com/SE/UI/Pages/VPUI.htm?LoadDesign=f24773658fa74e079f66414798b72a37&UIContext=Kitchen&IsSharedDesign=1


http://kitchenplanner.ikea.com/SE/UI/Pages/VPUI.htm?LoadDesign=464fd90fc43c4a5c973a9424979a518f&UIContext=Kitchen&IsSharedDesign=1

Ulrika & Sören ( mest Ulrika)

Nu är julen slut för detta året.

Så har julen 2011 tagit slut. Vi har haft våra föräldrar här och njutit av att vara hemma tillsammans hela familjen. Julafton började med att jag själv jobbade en stund och hade "Julkrubban" i Ytterby kyrka tillsammans med min chef Tord. Lydia ville  absolut inte sitta på en stol bland de andra barnen och inte heller i bänken med pappa utan BARA I MAMMAS KNÄ. Jag läste det jag skulle men fick koncentrera mig så att jag inte skulle tappa bort var Tord var i texten så jag kunde ta över det jag skulle. Samtidigt försöker Lydia förhandla med mig att hon skall få en reflexängel till som hon ser att jag har gömt i en korg vid altarringen. Först viskar jag ett tyst  men bestämt NEJ men när jag inser att hennes envishet är ENORM så får hon en nick av mig och hon tar glatt upp en reflexängel och går och sätter sig hos pappa. Phu, så skönt. Det är fantastiskt att ha sin familj med sig men ibland tar det på krafterna. Esther är det absolut inga problem med,hon sitter så snällt bland de andra barnen och lyssnar och även när hon var med sin dagisgrupp på  Krubbsamling i kyrkan så gick det bra. Hon räckte upp handen och ville svara som alla andra. Men det är skillnad att vara 3 eller 5 år.

Väl hemma igen blev det egen Krubbsamling med Lydia. Oj vad denna krubba är vällekt.

Efter jullunchen och lite lek så blev det dags för pappa i huset att läsa Julevangeliet.
Därefter blev det julklappsuttdelning utan tomte.

Esther som älskar djur fick bl.a en hind med koppel som kan gå. När jag såg den på affären kunde jag helt enkelt inte låta bli att köpa den till henne och när jag såg hennes glädje när hon såg vad som fanns i paketet kände jag också en stor lycka. Jag önskar att hon skulle kunna få ett eget djur någon dag i framtiden för hennes omsorg om djur är enorm.

 Naturligvis fick jag köpa en katt till Lydia också, och tjejerna har verkligen lekt med sin djur.

 Kan tillägga att kopplena blinkar och att djuren skäller respektive" mjauar"

En annan julklappa som blev en hit var en dansmatta. Esther fattade direkt hur man gör och när jag skulle försöka så stod och klappade i takt och peppade mig att kämpa på.

 Även pappa Sören har dansat på mattan med ENORMA RESULTAT. Oj vilken duktig make jag har.

 En lycklig mamma till Lydia 3 år med sin lilla tjej.

 En lycklig mamma med sin Esther 5 år. Tänk så mycket glädje dessa barn har gett oss dessa år vi fått ha dem hos oss. Vilket rikt liv vi lever.

 Även mormor Ingrid gick lite gos med barnbarnen denna helg.

Tack Gud att du kom till oss som ett litet barn i Betlehem för drygt 2000 år sedan. Tack att du v ill bo i våra hjärtan och att du är vår Frälsare. Nu ber vi om att få lägga hela det nya året i dina händer. Omslut oss alla med din kärlek och din frid.
Amen.

GRATTIS LYDIA 3 ÅR!

Så blev det morgon den 23:e december 2008 och efter mycket blod, svett och tårar kom en stor bebis ut 4330 gram och 53 cm lång. Världens bästa barnmorska Chatarina på Södertälje sjukhus hjälpte oss på ett proffsigt sett. Hon är en vän till mig men i detta ögonblick titta hon  mig skarpt i ögonen och sa:- Ulrika, nu är det jag som bestämmer om det händer något. Som tur var gick allt bra men det kändes otroligt säkert och skönt att veta att Chatarina men sin stora empati och kunskap fanns vid vår sida.

Pappa Sören gosar för första gången med sin andra dotter, Lydia, Sara Elisabeth.

Mamma Ulrika med sin lilla nyfödda dotter Lydia

 Dags att åka hem och hämta Esther på självaste julafton. Det är inte alla dagar man får äta jullunch på bb.

 Esther älskade sin lillasyster från första början. Direkt när vi kommit hem ville hon bädda ner sin lillasyster i sin dockvagn.

 En MYCKET STOLT 2-barnsfar, en tidig morgon.

 Nu fick mamma Ulrika två små döttrar att fotografera. Jag kan lova att det blivit många bilder under dessa barnår.

Idag fyller du äntligen 3 år, vår älskade lilla tjej. Som du längtat, ända sedan Esther fyllde år i oktober. Varje dag de senaste månaderna har du frågat varje morgon om det är din födelsedag. Igår slog du in ett paket till dig själv som du dessutom själv tillverkat. Idag har du öppnat det och själv sjungit Ja må hon leva, minst 100 gånger. Senaste veckan har du påmint oss föräldrar  att vi på din födelsedag skall sjunga och hurra för dig, och det har vi gjort idag. Du blev lycklig för dina presenter och har spikat, ritat och lekt affär mm. Till varken dig eller Esther är det någon idé att köpa docksaker, eller prinsesskläder. Av mormor har du önskat dig en stor lastbil i julklapp men eftersom vi inte är säkra på vad du menar så skall vi åka med dig till en leksaksaffär så du själv får peka på det du önskar dig.

3 år, min lilla tjej. När vi bodde i Nykvarn sa du inte många ord även om du förstod allt men nu pratar och sjunger du konstant. Du älskar din förskola och vill inget hellre än att åka dit till dina fina fröknar. Andra favoritsysselsättningar är att klippa, klistra, räkna pengar i spargrisen m.m. Nu väntar vi med stor iver och spänning på att vi skall unna flytta till vårt nya hus. Då kommer vi återigen kunna cykla och göra små promenader till affären mm. Jag tror även att det blir "Hoppas och Skuttis" under  vårterminen för det tyckte du var roligt. Nu önskar vi dig ett gott nytt år och Guds rikaste välsignelse över det.

VI ÄLSKAR DIG LYDIA!

Mamma och pappa och storsyster Esther

Jag var så tjock!

Idag har jag kommat klart för detta året, förutom ett kort inhopp på självaste julafton då jag och min chef skall hålla i julkrubban i Ytterby kyrka. Ni som bor här i omgivningarna är varmt välkomna dit kl:10. Det känns i alla jätteskönt att få lite jullov tillsammans med familjen nu även om terminen varit jättebra. Nu har Sören åkt till Göteborg för att hämta sin mamma, pappa och svärmor vid tåget.
Det skall bli riktigt roligt att de kommer hit. Speciellt Esther tycker att det är långt mellan varven som de kommer i jämförelse med hur det var när vi bodde i Nykvarn.  Då kunde mormor komma ofta och snabbt, som hon själv uttryckte det häromdagen.


För tre år sedan såg jag ut så här. Oj vad vi väntade på lillasyster då. Den stora frågan var om hon skulle vilja komma ut före eller efter jul eller möjligtvis den på självaste julafton. Dem 22:a december 2008 när Sören och jag skulle gå och lägga oss säger han till mig:- Ulrika, jag är så trött så trött så denna natten får du INTE föda barn för det skulle jag aldrig orka.

Esther hade vid flera tillfällen varit med mig till mödravården så hon visste precis hur barnmorskan gjorde. Här lyssnar hon på lillasysters hjärta.

Allt gott
Vi ses här imorgon igen.

Ulrika

Ulrika tycker till ordentligt.

Idag har jag haft två krubbsamlingar med c:a 35 st 4- och 5-åringar i Ytterby kyrka. De verkade uppskatta besöket mycket - både personal, en ledig förälder och alla barnen. Även om inte barnen kommer från kristna familjer tycker jag det tillhör allmänbildning att de får veta varför  de sätter upp en stjärna i fönstret och varför de firar jul. Men om de inte får chansen att komma så går troligvis kunskapen förbi dem. För vem skall berätta för dem om inte vi i kyrkan? Många föräldrar till dessa barn har gjort ett aktivt val och låtit döpa sina barn, varför skall de då undanhållas kunskap om vem Jesus är? I barnkonventionen står det att ett barn HAR RÄTT TILL EN ANDLIG UTVECKLING. Vem skall hjälpa dem till det? Jag tror knappast att det ingår i varken lärarutbildningen eller förskollärarutbildningen. Efter att ha läst en insändare i en tidning gick jag in på skolverkets hemsida där de nu ger rekommendationer om hur förskolor och skolor skall göra med krubbsamlingar, julspel och avslutningar i kyrkan. Kopierar in lite text här nedan.

"En förskola eller skola bör alltid noga överväga om det är lämpligt att hålla en avslutning eller en samling i samband med en religiös högtid i kyrkan eller en annan religiös lokal. Avslutningen är en betydelsefull del av skolans verksamhet. Det är därför viktigt att skolan utformar avslutningen eller en samling i samband med en högtid så att alla elever kan delta och att föräldrarna kan låta sina barn delta utan att de känner att de blir ensidigt påverkade i någon trosriktning"

ENSIDIGT PÅVERKAD I NÅGON TROSRIKTNING, hur skall de överhuvudtaget kunna ta ställning en vacker då de inte vet något om någon trosinriktning. Jag har själv som tonåring varit på studiebesök i flera olika religiösa byggnader från olika religioner och hört deras ledare berätta om deras religion . Som uppvuxen i Södertälje var det en självklarhet att vi som elever fick åka till Hare Krishna och vara med på en måltid och möta de som bodde där. Inte blev jag positivt påverkad att bli en medlem där inte, snarare tvärtom. När man får en möjlighet att höra en annan människa berätta om sin tro kan man ju antingen känna att detta berörde mig verkligen ,eller så känner man att så här tror jag verkligen inte. Är jag säker på mig själv och vad jag står är det inget som påverkar mig negativt att våga höra hur en annan människa tror.

Tillbaka till skolverkets juridiska vägledning som finns på deras hemsida:

"Avslutningen eller samlingen kan ske i kyrkan om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse."

Tonvikten skall ligga på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron. Wow säger jag bara. I LPO 94 ( läroplanen) står det att värdegrunden bygger på en kristen tradition och västerländsk humanism. Varifrån kommer många av våra traditioner om inte från Bibeln. Nästan alla våra helger utom första maj har en biblisk innebörd. Idag har jag sagt till alla barnen att om inte Jesus hade fötts i stallet för 2011 år sedan hade vi inte haft detta jullov som snart kommer. Vårt lands tideräkning utgår ifrån Jesu födelse. När jag jobbade i Timrå kommer jag ihåg att min chef vid ett tillfälle då vi var i skolan berättade för eleverna att det står om Jesus på alla kaviartuber, och mjölkpaket och , ja allt man köper i matväg på en affär. Nej sa alla, men då berättade han så här. - Denna kaviar bör ätas upp innan den 5 maj 2003 år efter att Jesus föddes i stallet. Det låter kanske lite långsökt men så är det faktiskt.

Åter tillbaka till den juridiska vägledningen.

Att en förskola eller skola ska vara icke-konfessionell innebär att det inte kan förekomma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.

Till sist i detta inlägg ställer jag mig frågan: Vad skall skolan i kyrkan att göra om det inte får finnas med någon form av bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.

Då kan de ju lika gärna ha sin avslutning på Folkets hus eller i idrottshallen.

Man kan undra vad det är som gör det högtidligt och traditionellt att vara i en kyrka utan kyrkans budskap.

Händer det senare en stor olycka eller katastrof då strömmar folk till kyrkan och tänder ljus och vill vara med på minnesgudstjänster och samhället räknar med att alla kyrkor och församlingshem öppnas för samtal med alla präster och diakoner som ställer upp dag som natt.

Vart är vårt land och vårt samhälle på väg? 

Avslutar med några bilder på tjejerna från dagens familjepepparkaksbak.

Lydia i sin nya klänning på församlingens terminsavslutning och julfest för alla barngrupper.

Ulrika

Barnen har varit så friska sedan vi flyttat till "storm och regnkusten"

Under våra år i Nykvarn hade vi kunnat köpa årskort eller klippkort till Huddinge barnsjukhus.

När vi flyttade hit var jag noga med att ta reda på vart vi skulle åka när någon av tjejerna blev sjuka och behövde antingen vätskeersättning efter höga febertoppar eller inhallationer vid förkyldningsastma, men peppar peppar ta i träd har vi ännu inte behövt åka till Östra sjukhuset.

Det känns helt fantastiskt att barnen varit så friska som denna termin. Ingen av oss har legat nedstoppad i sängen med feber och det känns så skönt. Jag var noga med att påpeka på jobbet att jag kommer att behöva vabba och visst kommer jag naturligtvis behöva göra det, speciellt när Sören börjar jobba. Ja han har inte fått sitt arbete ännu men vi fortsätter att tacka Gud att Han som har all makt vet var jobbet finns där Sören skall jobba. Just nu tar vi emot alla böner vi kan för det finns ett jobb som Sören VÄLDIGT GÄRNA skulle vilja ha och det är i dagarna som företaget skulle börja titta på alla ansökningarna som kommit in.

För precis 4 år sedan, på dagen var Esther jättedålig och bara sov och sov och vägrade äta eller dricka. Er er som känner oss vet ni att Esther i stort sett aldrig sover mycket, så hon var verkligen dålig. Jag kommer ihåg att jag inväntade Sören när han kom från sitt jobb och så åkte vi in till sjukhuset. Där insåg de direkt att hon var riktigt dålig så de satte sond på henne. Esther bara hängde i min famn kommer jag ihåg. Att sätta in sonden var INTE roligt varken för dotter eller mor.

 Vid denna tidpunkten var Esther helt fascinerad av Mora Träsk så den filmen fick åka med i väskan och till vår stora glädje fanns det tv på rummet. Trots att hon var så dålig åkte armarna upp i luften då Mora Träsk sjöng: Sträck upp händerna och vifta, .......................

 Vi turades om att titta på denna show med vår lilla sjukling så  att inte skulle bli helt tokig, för det kan man bli av för mycket Mora Träsk

 Pappa Sören dansade runt med Esther på axlarna de stunder hon orkade vara uppe.
Den dagen vi fick åka hem kändes som en stor seger för att bo på sjukhus, på en isoleringsavdelning är ingen höjdare, speciellt inte då det fanns ett lekrum utanför dörren som vi INTE fick leka i.

Nog om detta. Men när jag ändå tittade in i mappen på datorn för att plocka fram sjukhusbilderna tog jag med vårt julkort för 4 år sedan. Jag tror att vi alla tre ser lite annorlunda ut idag.

 Esther är en tjej som verkligen kan känna stor omsorg om sina vänner, och det gläder mitt hjärta MYCKET. Förra helgen var det riktigt stormigt och regnigt här. När jag pratade med vår norrlandsmormor Lisbeth som bor några mil utanför Sundsvall berättade hon att de var insnöade. De hade snöat 30 cm på några timmar. Efter vårt samtal berättade jag det för Esther och då säger hon direkt: Mamma, kan vi inte ta på oss alla våra galonbyxor och stövlar och åka till Lisbeth och hjälpa henne?  Då fick jag berätta att det tar JÄTTELÅNG tid att åka till henne så hon skulle nog får hjälp av någon annan.

En annan dag hade vi två bilar parkerade vid församlingshemmet och skulle åka hem på kvällen efter vår julfest. Jag frågar då tjejerna om de ville åka silverbil med mamma eller röd bil med pappa. Lydia skriker:  Jag vill åka silverbil med mamma. Då öppnar jag båda dörrarna för att  tjejerna skulle kunna hoppa in men Esther stannar utanför och säger: Men om jag åker med dig mamma, då måste ju pappa åka helt ensam. Och så gick hon till röda bilen och åkte med sin pappa så han skulle få sällskap på vägen hem. Det kallar jag stor empati. Hoppas, hoppas att hon kommer att vara lika empatisk mot sina vänner i skolan framöver också.

Till sist vill jag bara berätta att igår när jag skulle gå hemifrån och sagt hej då kommer Esther springande och säger: Mamma, du har väl inte glömt bort att be om änglarnas beskydd när du skall ut och åka bil. Jag är så glad att hon tror på änglarnas beskydd.

Allt gott

Ulrika