Havet och nyfångad makrill.

Nu har vi hittat fram till våra sängar, gjort barnens rum färdigt, nästan sorterat alla våra kläder i olika garderober men fortfarande stor MASSOR av oöppnade kartonger på golvet. Ibland behöver i en paus så i efter middagen åkte vi till havet som ligger drygt 5 km från huset vi bor i. Det var en underbar kväll vi fick där. Tjejerna badade fötterna ( de hade gärna velat mer men ingen frivillig förälder hade lust att blöta ner sig), de plockade snäckor och vi fikade på klipporna. Den var en lyckad kväll och vi känner oss väldigt lyckliga som äntligen fått ner alla våra saker till Västkusten men mest lyckliga är vi för att vi har varandra.

 Pappa Sören och Esther!

Oj vilken kärlek. Pussar från mina två döttrar samtidigt.

Jag är så lycklig och tacksam att jag får vara deras mamma.

Igår när Esther gosade med mig i sängen viskade hon helt plötsligt i mitt ena öra:- Mamma, du är en riktigt bra mamma, precis en sån som jag vill ha. Det var underbart att höra , trots att jag varit jättearg på henne någon timme tidigare.

Lisbeth, en kvinna med MÅNGA gåvor. Du är toppen på många sätt och det vet du.

VI är så glada att vi fått låna med oss denna vithåriga dam när vi flyttade. När hon frågade vad jag önskade mig i 40-årspresent svarade jag: - Jag önskar att hjälper oss när vi ska flytta och att du åker med mig och tjejerna medan Sören är kvar och städar klart. Att vi nu fått ha henne här flera dagar är vi så tacksamma för.

Att hon blivit sjuk och fått halsfluss mm är mindre kul, men vi har redan fått uppleva ett otroligt positivt mottagande på vårdcentralen. Jag kan säga att var STOR skillnad från den vi kom ifrån ( även om det fanns bra läkare där också). Ringer man på morgonen får man prata med en levande människa och inte en telefonsvarare. Sedan har Lisbeth fått tid redan samma dag vid två tillfällen.

När Lisbeth var på vårdcentralen idag tog Sören och jag en promenad och tjejerna cyklade. Jag kan säga att det INTE är samma cykelvägar här som i vårt radhusområde i Nykvarn. Det är en liten grusväg med gräs i mitten och den är inte speciellt lång för sedan går den upp på en smal väg där det ABSOLUT INTE går att cykla för barn. Vi tog andra håller och hann passera en åker, ett hus med 7 skällande hundar innan vi hamnade på en tomt där vägen tog slut. Där stor två undrande människor som tittade på oss. -Hej vi är nyinflyttade och hur huset där uppe, sa jag och tog paret i hand och hälsade. De var mycket trevliga och vi pratade på om allt möjligt. När Jag berättade att jag fått ett jobb som familjediakon kom samtalet genast in på både begravningar och hur olika präster här i området är.

Sedan frågade de om vl tycker om fisk. Jag gör det och även vår extramormor som är med oss, svarade jag snabbt. ( Sören tycker INTE om fisk nämligen) Genast gick mannen in och kom ut med tre makrillar som han själv fiskat några timmar tidigare. Hans fru plockade dill i landet som vi också fick med oss. Lisbeth blev MYCKET glad när jag berättade att vi skulle äta kokt potatis och nystekt makrill till middag.

Tänk så många trevliga människor det finns överallt.

Nu väntar vi på några regniga dagar. Får se hur tjejerna gillar det? Nu har de sprungit ut och in hela tiden. De har lekt tillsammans över förväntan så det känns jätteroligt.

Här nedan två bilder på Lisbeth och tjejerna. 

För er som undrat så kan vi tala om att detta är huset vi hyr.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Nu är jag så trött och kudden väntar på mig.
Vi höres.
Allt gott

ulrika