En vanlig lördag!

Idag har det varit en ganska vanlig lördag där vi lekt, pusslat, promenerat omkring i området, ätit, tittat på film, varit i skogen och fotograferat, haft lördagsmys med taccomiddag, ny film, lördagsgodis mm. Ganska trevligt faktiskt förutom att vi är lite krassliga.

Förra veckan hade ju tjejerna hög feber och var riktigt dåliga. I förrår natt ropade Lydia förtvivlat på mig och när jag kom in till henne hörde jag hur hon rosslade och snoret rann utmed hela hennes ansikte. På morgonen var hon så otroligt förkyld att jag inte sett någon som snorar mer. När hon hade nyst låg en pöl på golvet. Natten efter den blev en mardröm. Lydia vaknade vid 01:30 och skrek och jag hörde hur luftrören var fyllda med slem. Hon ville inte ligga hos oss, inte ligga på min mage som hon annars älskar, utan hon ville gå upp och gå ner. Då får man välja att inte känna efter om man orkar gå upp utan bara gå upp. Väl nere så gick hon med på att halvsitta i vagnen vilket gjorde att hon domnade till. Jag passade på att slänga mig på gästsängen till hon några minuter senare skrek igen. Så höll vi på natten igenom. Vid 06:30 ringde jag dagis och frågade om Esther kunde få komma dit tidigt för att vi tillsammans skulle kunna åka med Lydia till Huddinge sjukhus. Båda Sören och jag var så trötta att vi kände att vi ville åka tillsammans. Straxt efter kom Esther gående i trappan och hon blev jätteglad när hon skulle få gå till dagis tidigt och få äta frukost där.

Väl inne på sjukhuset såg det ut att vara folktomt men eftersom vi kom straxt efter 7 så hade de precis haft personalbyte och nya personalen skulle först upp på barnavdelningarna på själva sjukhuset.

Efter drygt tre timmar kunde vi åka därifrån och då hade Lydia fått inhallera två gånger med 45 minuters mellanrum och jag hörde hur mycket bättre hon lät.

Då åkte vi och hämtade Esther och sedan vidare hem. Efter en halvtimme lät hon likadan och jag började redan då bäva inför kommande natt. Jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen och fick en tid 14.15, vilket var tur.

Vi träffade en jättetrevlig läkare som lyssnade på henne och upptäckte att det lät jätteslemmigt på ena lungan. Först fick hon inhallera igen, vilket är en katastrofupplevelse för lilla Lydia. Jag verkligen lider med henne,bara tanken på att någon håller i henne och hon gör ALLT för att komma loss. Ingen roligt upplevelse för en mamma, även om jag vet att det gör henne bättre efteråt.

Läkaren frågade vilka prover som tagits på Huddinge och jag svarade inga. Pga slemmet i lungan ville han ta ett blodprov för att se om det eventuellt var lunginflammation och det var det. Tur att vi gick dit och inte bara väntade på att hon skulle blir bra. Så nu är det penicilin 3 gånger per dag och inhallering som gäller. Det har varit i stort sett omöjligt för oss att inhallera henne här hemma med som ett under så gick det utan skrik på kvällen. Tack och lov för det.

Något annat som vi också tackar för idag är att ingen av oss fått ett nytt jobb ÄNNU. Tänk dig situationen att man är ny på en arbetsplats med nya arbetsuppgifter som man inte gjort förut och så hade man dessa sjuka barn samtidigt. Nej vi tar dessa dagar som en gåva men hoppas och ber naturligtvis att vi snart skall få arbete. Vi har hittat ett väldigt intressant arbete som Sören skall söka där hans specifika kompetens och erfarenheter skulle komma till användning. Nu väntar han bara på lugn och ro för att kunna skriva en bra ansökan.

Idag så har Lydia mått mycket bättre. Det är svårt att tro att hon var så dålig igår. Efter att vi ätit mellanmål så föreslog jag en promenad till skogen för att kunna ta några nya bilder och då främst en till presentationen av bloggen. Precis när vi var på väg ut kom Linda och plingade på och hade Elina och en kamera med sig. Hon skulle ta och ta kort på Elina så vi gick tillsammans vilket innebar att vi kunde få hjälp att ta en bild på hela familjen tillsammans. Elina har likadan kappa som Lydia så vi tog med den tog en bild på dem tillsammans. Mössan är Elinas med den fick Lydia låna. 

Här är tjejerna tillsammans i sina fina kappor.

Lydia och Elina

Sedan hade jag en tanka att Sören skulle kunna ta några bilder på mig och tjejerna som jag skulle ha på bloggen högst upp men Lydia var inte alls intresserad av att göra som jag tänkt. Esther däremot var mycket samarbetsvillig.

Mamma Ulrika & Pappa Sören.

På förmiddagen när vi lekte inne så plockade jag fram ett alfabetspussel som jag köpt på en barnbasar för länge sedan. Esther och jag satt länge på golvet och pusslade dess 56 bitar. Bokstäverna var i ordning och så hände det ihop en sak som började på den bokstaven, mycket pedagogiskt. Jag såg hur hon tyckte dte var roligt och hur hon myset över att vi satt där tillsammans och pratade om bokstäverna. När vi på kvällen tittat klart på lördagsmysfilmen och hon hade lagt sig i sin säng och vi släckt och jag gått ut så ropade hon:

Mamma, jag blev väldigt glad för bokstavspusslet jag fick, men jag tror att du måste hjlpa mig lite i morgon också för det var lite svårt.

10 kronor hade jag betalt för pusslet och hon blev så glad för det. Jag blir så lycklig när jag ser att hon kan glädjas över det lilla. Hon blev helt klart gladare för bokstavspusslet än för den blå elbilen med släp, som vi för överigt har sålt.

Imorgon är det en liten barnbasar i Enhörna som Linda och jag skall på så nu är det nog dags att gå och lägga sig.

Natthälsningar från Ulrika