Tjejernas lekglada pappa!

Idag började vi dagen vid poolen och Esther ville visa pappa att hon vågade åka delfinrutschkanan själv. Pappa blev så sugen på att  prova till Esthers stora glädje.

 -Pappa, om jag håller Dig i handen och räknar till 8 så kan du åka sen, sa Esther. Naturligtvis gjorde pappa som Esther sagt.

Nästa åktur i delfinrutschkanan gick med huvudet före och mamma låg redo i poolen för att få en bra bild.

Tredje åket skulle pappa åka som vanligt efter att Esther räknat till 14.

Esther verkligen älskar när pappa leker tillsammans med henne och jag tror faktiskt att det är ömsesidigt.

-Pappa, vad du är rolig och vet du vad, jag kommer faktiskt ihåg att du tycker om mig jättemycket, sa Esther.

När vi badat klart gick vi upp och fikade på rummet. Klockan 12 åkte vi med en buss från hotellets till ett varuhus. Där strosade vi omkring och tittade och shoppade. Esthers bästa inköp var nog ett gäng dinosaurier för 23 kr. Om Elliots mamma läser detta får du tala om för honom att han gärna får komma och leka med dem när vi kommer hem.

När vi skulle äta lunch hade de massor med figurer och bilar som man kunde stoppa 10 bath i som rörde sig och snurrade. Först åkte tjejerna en karusell med två hästar och kan ni tänka er att musiken som dånade ur högtalarna till denna var en psalm av Lina Sandell. Inte direkt vad vi hade förväntat oss.

När Lydia fick välja helt själv valde hon naturligtvis en moppe.

 Esther hittade en annan favorit, en rosa figur som hade ett slags dataspel i sig. Där kunde hon ha suttit fortfarande om hon fått bestämma.

När vi hade ätit lunchen klart gick Esther och jag fram till luckan där man fick maten. Där i fönstret hängde två kycklingar upphängda med huvudet kvar, men fjädrarna var borta. Då fick jag förklara för Esther att några hade dödat kycklingarna och tagit bort fjädrarna för att de skulle göra mat av dem, Hon tittade mycket förvånat men tog på hennes nivå in det jag sade.

Lite senare när vi var i ett varuhus och tittade på kläder så pekade jag på en skyltdock som var klädd i en väldigt vacker klänning. Vi stod och tittade på den en stund innan Esther plötsligt säger:- Mamma har någon dödat den flickan så att de kunde sätta på henne den där klänningen?

Ja ibland är det inte lätt att förstå hur allt fungerar och går till.
Jag inser i alla fall att det gäller att vara väldigt tydlig när man skall förklara något för ett barn. Kan också vara bra att ibland ställa några följdfrågor för att höra vad barnen uppfattat.

När vi åkte hem med tvåradsbussen började det regna igen och det skvätte ordentligt. Nu har tjejerna ätit makaroner, korv och majs som vi handlade på varuhuset. Esther sitter nu och spelar spelet Lusen med Lisbeth. Pappa håller på att ta på Lydia pyjamasen. Vi hoppas på en relativt tidig kväll för att pappa skall få lite lugn och ro att kolla jobbanonnser på datorn. Här har vi uppkoppling inne i lägenheten vilken känns toppen.

Allt gott

Ulrika

Biologisk släktträff i Bang Chang.

Eftersom Sörens biologiska släkt bor i närheten av där vi nu är så bestämde vi att vi skulle åka och hälsa på dem. Sörens biologiska mamma blev väldigt glad när vi berättade att vi skulle åka så innan vi åkte från Sverige ringde hon flera gånger i veckan för att kolla läget och dela med sig av telefonnummer till sina systrar och bröder som bor där. Igår ringde Sören upp sin kusin som på thai kallas "Röd". De bestämde att hon och hennes pojkvän skulle komma och hämta oss vid 12-tiden idag och så blev det. Efter nästan en timme var vi i Ban Chang och hemma hos biologisk moster och 2 morbröder. Vi blev väl mötta och blev serverade alla möjliga sorters frukter, kokosmjölk direkt från kokosnöten som en morbror just klättrat upp i ett träd och plockat ner. Tyvärr är det ju så att barn ofta väljer det man känner igen och är van vid så tjejerna åt bara äpple fast de hade så många spännande exotiska frukter att välja på.

Så här ser huset ut från framsidan. Insidan var väldigt enkel.

Vid sidan fanns ett stort skjul som användes till snickarverkstad. Ena morbrodern var snickare och den andra elektriker.

 Han som är snickare hade som hobby att göra modellfartyg. Hans nästa målsättning var att göra Vasaskeppet som han hade på lite bilder på. När jag frågade om han ville att vi skulle leta upp en bok om Vasaskeppet med många bilder lyste ögonen på honom och svaret blev JA.

Inne i det stora skjulet hittade Esther en sopkvast så hon började genast att sopa och städa efter att morbror jobbat och hyvlat och lämnat massa sågspån efter sig.

Moster ger Esther lite instruktioner hur hon skall sopa ner allt från bordet på golvet.

En gång till for morbror upp i ett träd och kom ner med frukter som vi fick smaka.

 Esther tillsammans med thaimorbror 2

 Kokosmjölk direkt från kokosnötterna som just hade plockats ner.

Esther gungade med thaimoster i en hängmatta.

 Esther gungar lillasyster i hängmattan.

Jag själv tyckte att thaimorbröderna var väldigt gulliga så de kom på bild vid ett flertal tillfällen. Thaimoster log inte lika många gånger som sina bröder.

 Sören berättade att moster hade kommenterat mig så här: Ja hon var ju inte så stor som faranger kan vara. Hon är ju ganska lagom.
Inte alla dagar man blir bedömd så.

Vi tog med datorn för att kunna visa lite bilder hemifrån  Sverige. De var mest nyfikna att titta på de med snö på.

Svetten rann verkligen i pannan på båda tjejerna. De frågade om barnen ville bara och Esther blev överlycklig och trodde att de skulle få bad i en pool. När de kom ut med två baljor blev hon lite besviken men snart åkte kläderna av att de badade i varsin balja. Lydia uppskattade det verkligen.

Sören med sin ena thaimorbror och tjejerna.

Bus med pappas thaimorbror.

Till en början satt Lydia helst hos mamma eller pappa.

Men ju längre tiden gick så började hon acceptera att vara hon kusinens pojkvän som verkade väldigt barnkär.

  Kusin "Röd" tillsammans med sin pojkvän och Lydia

 Sören med sin thaimorbror.

 Sören med sin thaimoster!

 På hemvägen vill kusin "Röd" att vi skulle åka en annan väg för att stanna och titta på en Buddafigur som var målad på ett stort berg.

När vi tittat klart och skulle gå kom en hel grupp kineser med kameran i högst hugg. En ung tjej kom direkt fram till mig och gav mig sin kamera: -Can I take a photo with your babies? Innan jag svarat hade hon satt sig och tagit Lydia i sitt knä, vilket hon verkligen inte uppskattade. Esther klättrade upp bredvid och jag tog bilden innan jag snabbt tog tillbaka Lydia i min famn.

Ja det finns mycket att reflektera över efter denna dagen. Hur mycket betyder kött och blod egentligen?

Jag är i alla fall glad att vi tog chansen att få träffa lite människor från Sörens biologiska släkt. Det är i all fall tjejernas historia och  för mig är det viktigt att ta reda på det som är möjligt medan chansen finns.

Sörens mamma och pappa finns i Norrköping och ingen kan ta ifrån dem den identiteten. De kommer alltid att vara mamma, pappa, farmor och farfar, svärmor och svärfar. Att det sedan är så att det finns dubbelt upp på andra sidan jordklotet känns som en spännande bonus.

Tack Gud för en spännande och upplevelserik dag.

Ulrika

Nu har vi flyttat till Jomtien.

Igår när vi precis kommit ner till stranden för att bygga sandslott och plocka snäckor så blev himlen mörk och öppnade sig totalt. Ett skyfall kom och vi fick snabbt samla ihop allt vårt pick och pack och springa så gott det går med händerna fulla med saker, två barn och en vagn. Vi sökte skydd utanför toaletterna vid poolområdet. Alla utom jag hade keps så mina ögon blev helt blöta så jag inte kunde se något alls. Väl under skydd så underhöll Esther med många sånger hon lärt sig på dagis. Jag kan säga att det blev många för skyfallet höll i sig en stund. Sedan när de slutat hoppade vi i poolen och njöt.

Efter Sörens ögonoperation skall han inte få vatten i ögonen på minst 1 månad vilket inte är så enkel att undvika när man är på bad och solsemester i Thailand. Detta löste han dock genom att inhandla ett par bra simglasögon som verkligen hållet tätt.

Oj vad tjusig han blev då!

Idag på förmiddagen gjorde vi ett nytt försök att leka på stranden vilket blev en mycket mysig sista stund på vår egen strand som vi haft för oss själva. Solen sken och tjejerna lekte i pappas egenbyggda sandpool. Själv fick jag lite tid att promenera och filosofera på stranden, vilket jag verkligen uppskattar.

Huset längsta till vänster har vi bott i på högsta våningen.

För att få lite helhet i hur det ser ut klev jag ner i vår jacuzzi på balkongen och fotograferade polområdet uppifrån.  Sören och tjejerna står uppe till vänster i poolen för er som har bra syn.

Mellan poolen och stranden finns några nybyggda hus som var till försäljning.

  Här är andra halvan av poolen.

 På andra sidan vårt hus var det skog och höjder.

Efter lunch idag kom Mr Clean och tog emot nycken och lite annat och så åkte vi vidare till Jomtein där vi nu bor på www.sunrisebeach.se/theresort/r_default.asp ( Anar en någon kan vara intresserad av hur det ser ut och vart de ligger)

Här är vi just framme. Båda tjejerna somnade som stockar i bilen. Denna lägenhet är inte lite tjusig som den förra men duger gott till oss. Precis när vi skulle prova poolen så började det regna så det blev en eftermiddag och kväll inne. Vi har en jättebra balkong med två sköna skolstolar. Vi se havet här med och en massa lampor i olika färger som hänger överallt. Det märks att det mera stad här och att tempot är högre. Nu skall vi prova på ett annat sätt att bo. Båda tjejerna var imponerade av alla lampor så när det var dags att sova satte jag mig i en stolstol med Lydia i knät som intresserat tittade på allt. Sedan kände jag hur hon blev tyngre och tyngre och nu sover hon gott.

När de somnat båda två ringde Sören till två av sina biologiska mostrar som han inte sett. De pratade på som vilka som helst,( enligt mig) men det måste ju kännas på ett speciellt sätt att ringa till personer som sett honom som bebis och som säkert också undrat hur det gått för sin systerson. Eventuellt skall vi träffa dem i morgon, annars blir de under de närmaste dagarna. Hoppas nu verkligen att chokladaskarna med Viktoria och Daniel inte har smält helt utan att de uppskattar vår gåva. Fortsättning följer.

Allt gott önskar en trött och myggbiten Ulrika

Sörens 40-årsdag!

Oj vad vi väntade på att pappa Sören skulle komma hem så vi fick krama om honom och säga grattis på 40-årsdagen och grattis på Fars dag. En stund efter lunch kom han och såg ut att må bra trots operationen dagen innan. Barnen blev väldigt glada att se honom och Esther lade 100%-igt beslag på honom. de badade i jaccusin på balkongen LÄNGE och lekt med Esthers alla små plasthundar. När Esther väl sätter igång med sina rolllekar kan man faktiskt få skavsår i öronen. Vid flera tillfällen hörde man Esther säga till pappa:- Men pappa, voven pratar ju med dig, hör du inte det? Sedan skulle pappa kallas för något annat eftersom de lekte att de var några andra personer. Pappa försökte relaxa i jaccusin men det var svårt eftersom han var tvungen att hänga med i leken med Esther.

Här är vår underbara jaccusi som hänger ut från balkongen. Här kan ni också se stranden i bakgrunden.

Det känns faktiskt roligt att få använda årets sommarklänningar till barnen en gång till innan de är för små. Visst är hon söt vår lilla docka!

Åter en bild som avslutning på våra tjejer.

Vid 15-tiden vinkade vi av Astrid som skulle åka taxi till Bangkok och sedan vidare till Sverige via Helsingfors. Vi saknar henne redan jättemycket. Esther var och knackade på hennes dörr i morse men kom sedan besviket på att hon åkt hem. Det har verkligen varit både fantastiskt roligt och en enorm tillgång på massor med sätt att ha Dig här . Vi älskar Dig Astrid.

På kvällen tog vi moppen med sidovagn för att åka och äta 40-årsmiddag med Sören. Det blev ett enkelt ställe med väldigt god mat som Sören själv valde.
Lisbeth skulle betala och tog upp  en 500-bathsedel ( c:a 120 kr) men den var för stor för att växla. Det visade sig att vi ätit en 40-årsmiddag 3 vuxna och två barn för 140 bath ( c:a 35 kr) , helt otroligt. Hur är det möjligt?
Kvällen ägnade vi åt att försöka hitta boende för nästa stop vilket inte var så lätt som vi trodde. Jag kan inte förstå att människor har annonser ute på sin hyrobjekt men inte svarar på varken telefon eller mail. Om en timme skall Sören ringa tillbaka till ett objekt som dock verkar intressant. Jag återkommer med stället så ni som undrar vet var vi finns.

Allt gott

Ulrika