tisdag 26 mars 2013

Syskonkärlek och lite berättelser från jobbet.

Idag när jag kom hem från jobbet hade friden infunnit sig så ljuvligt underbart. Barnen var lyckliga och hade en sådan fin eftermiddag tillsammans.
 
De kramades och sa så fina ord till varandra.
 

De spelade tre i rad på Esthers mage.
 

Esther läste högläsning för Lydia ur en nyinköpt bok.
 
 
De spelade fin med knuff, och allt detta utan minsta tjat eller gnäll.
Då kan till och med jag som är så bebiskär tycka att det är skönt att de blivit stora och kan klara sig lite själva. Mormor har just åkte hem efter att ha varit här i en vecka och jag kan intyga att hon fått spela fia mer än andra kanske har gjort under hela sitt liv. Tack mormor för ditt engagemang. Vi saknar dig redan och saknar att inte kunna åka och hälsa på dig under en dag. Varför är detta landet så avlångt, och vaför fanns mitt fantastiska jobba "på andra sidan"? Är dock väldigt glad för många nya fina kontakter vi fått här på västkusten. Allting har sin tid och nu är vår tid här.


Nu ligger de bredvid varandra i soffan och tittar på en film innan det är dags för nattning. Pappa Sören fick en ledig kväll och är på Betakväll i församlingshemmet.

Tidigare idag på jobbet så hade vi minstinggudstjänst med efterföljande påskluch. Jag tror att det blev väldigt uppskattat och vår präst Tord gjorde samlingen så fin. Han berättade om påskens händelser med hjälp av flanellograf och vi sjöng Jesus för världen givit sitt liv och även några "riviga" kristna barnsånger.

Så här fint hade Anna och jag dukat för alla barn och föräldrar på Öppna förskolan i Ytterby,
och på torsdag gör vi om detta . Välkomna, vi öppnar som vanligt kl 9:15. Samlingen blir kl 10:30 och sedan blir det påsklunch.

 

 I morgon väntar två samlingar i kyrkan med förstaklassare som ville komma och veta allt om kyrkan
Jag och min arbetskamrat Mattias hade två klasser även i måndags morse och det var två spännande timmar. Vi hade gjort upp en liten plan om hur vi skulle lägga upp det men med 25 aktiva frågvisa 7-8-åringar så vet man aldrig var samtalen slutar. Vi berättade om hur gammal kyrkan är och sedan bad vi dem lägga av sina vapen i vapenhuset och så fick vi ett samtal om vad det innebär. Sedan fortsatte Mattias och berätta om vad en predikstol är och vad den används till. Efter det blev det lite mattelektion med alla psalmnummer på psalmtavlan och vi sjöng några psalmer och barnen fick gissa om de brukar sjungas på dop, bröllop eller begravning. Sedan blev det dop av min docka Lovisa. Ett barn fick komma fram och vara präst och sedan kom två till för att vara föräldrar och sist en fadder. De fick lite rekvisita och sedan hällde faddern vatten i dopfunten. Därefter döptes Lovisa i Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn. Ljuset tändes och fick påminna oss om att Jesus är världens ljus. Därefter delades barnen in i två grupper. En grupp gick med Mattias och tittade på de olika målade kyrkfönsterna som berättar olika händelser från bibeln. Den andra gruppen gick med mig till sakrestian och fick veta lite mer om prästens och diakonens klädsel. Vi hann också med att prata om den första nattvarden och jag visade en oblat. De hade just pratat om skärtorsdagen och långfredagen i skolan så jag passade på att repetera det. När jag tyckte att vi var klara i vår grupp tittade jag ut men Mattias pratade på om alla målaningar på fönstrena så jag passade på att fråga om några av barnen hade någon fråga jag kanske kunde svara på. Om de hade, där kom de djupaste funderingarna en människa kan ha och jag försökte i min enkelhet att ge tendens till ett svar samtdidigt som jag bollade tillbaka frågorna för att veta hur de tänkte och refkelterade själva. Vilket djup det kan finnas i en liten 7-åring.

Allt gott önskar jag er.

Ulrika