Kosläpp hos Gunnar och Lena och massa fina barn!

Igår lördag var det äntligen dags för årets kosläpp hemma hos Gunnar och Lena. Det är en ganska familjär och mysig upplevelse att få vara med när alla deras kossor släpps lös på bete efter en hel säsong i ladan. Här står Sören och tjejerna och spanar ut över de stora ängarna.

Mina fina!

Så kom den första kossan galopperande ut mot sommaren och friheten!

Undrar om en ko visar glädje genom att springa med svansen rakt upp?

 

Lite kobrottning blev det också som underhållning för oss som stod och tittade.

Gänget från kyrkan, Noa, Isak, Lydia och Esther, oj så mycket fina bibliska namn på en gång.

Solstrålen Amanda snart 2,5 år gammal tyckte också att det var roligt att vara på kosläpp.

Mycket bus blev det också. Här en lycklig Noa.

Vet inte riktigt vad som hände här men en riktig  grimasuppvisning stod i alla fall Amanda för. 

 Efter att kossorna hoppat ut i den stora sommarhagen på bete så blev vi bjudna på korv med bröd och underbart gott tunnbröd med pålägg, kaffe,te och saft.

På framsidan av ladan hade Gunnar tagit fram två småkalvar. Den ena var bara 2,5 veckor gammal och den andra något äldre. Jag passade på att fråga ut Gunnar om både hur länge en ko är dräktig och hur en förlossning i ladan går till. Här försöker Lydia mata kalven med maskrosblad.

Sen kom Gunnar och visade att om man tog på sig en plasthandske kunde man stoppa in fingrarna i kalvens mun så sög den på dem. Esther tycket det såg sött ut men ändrade sig när hon insåg att kalven faktiskt "dreglade"  ganska ordentligt så hon tog ut handen direkt. Kan berätta att när vi satt och fikade en bit bort från dessa små söta kalvar så ser jag het plötsligt hur lilla Amanda har tagit sig in i kalvarnas lilla hage och ser så nöjd ut. Hennes snabba pappa fick rycka ut och fånga henne. Tyvärr hann jag inte med med kameran.

Vännerna Isak och Lydia!

Den här dagen lekte de från 11-18:30 och när det var dags för Isak att åka hem från oss undrade Lydia mycket förvånat varför han redan behövde åka hem.

Noa med sin lillebror Jonatan!

Jonatan på storebror Isaks rygg!

Noa med en bukett maskrosor!

Jonatan trivdes bra bland alla maskrosor!

Väldigt målfokuserat fångar han en egen blomma i handen!

Ja visst måste även en maskros stoppas i munnen för att smaka på i denna ålder !

Maskrosor smakar mums!

Men han fick inte behålla den så länge vill jag tillägga.

Här Isak är nyckelpigan jag fotograferade i dina händer som jag lovade att du skulle få se.

Och till sist min egen favoritbild från igår. Det är så fantastiskt roligt att få fotografera dessa små underbara bebisar och barn nu när det börjar blir så grönt och blommigt i naturen.

Tusen tack Lena och Gunnar för att ni lät oss komma och vara med på ert kosläpp och tack även för allt ätbart som ni bjöd på.

Ulrika

Pokemon förstod sig inte på vår leksak!

Hej alla bloggläsare. Vill visa några bilder på tjejerna och Pokemon. Han har bott några veckor här nu och det är så roligt när man kommer ut på morgonen och när man kommer hem på kvällen för han blir så otroligt glad och visar tydligt hur sällskapssjuk han är. Efter middagen gick vi ut och då satt Pokemon på övervåningen i buren. Direkt när Esther öppnade och räckte fram sina armar så kom han till henne.

Tror vår nya familjemedlem trivs bra hos oss faktiskt.

Innan middagen var jag och handlade på Ica Maxi. Då hittade jag en kaninleksak på djuravdelningen och eftersom den inte kostade så mycket så kunde jag inte låta bli att köpa den. Till detta så köpte jag några kaningodisar och så skall man gömma en godis under en av bollarna. Men denna leksak kan man lära dem att tänka logiskt och söka under bollarna efter godisen.

Vi gjorde ett tappert försök men Pokemon förstod inte ens att han skulle smaka på godisen så vi får se hur det går. Kanske kan pappa Sören lära honom för de verkar ha en mycket speciell kontakt. I morse när Sören väntade på skjuts till skolan ( de är tre härifrån som turas om att köra till skolan)  så såg jag hur han hann ta ut Poekmon och stå och gosa med honom en stund. Önskar att jag kunde göra det också men jag får nöja mig med att ge en liten klappa då och då.

Tjejerna ser dock ganska nöjda ut trots att kaninen inte förstod deras leksak.

Kaninhälsningar från Ulrika

Gud är värd all min lovåsng och tillbejdan!

Är just hemkommen från en lovsångsgudstjänst vi hade i Ytterby kyrka ikväll. I mitt kristna liv betyder lovsången väldigt mycket.  När jag var 20 år jobbade jag på en kristen förskola och ett föräldrapar som hade sina barn där, brukade gå till en kyrka i Stockholm.  En helg tog de med mig på en lovsångskonferens i deras kyrka. Jag hade sjungit många bibelvisor och körer innan man aldrig fått undervisning om lovsång och tillbedjan. Där mitt under sånger ” Tack för Golgata, tack för den seger som Du vann. Tack för ditt dyra blod. Tack för att du återuppstod” möttes mitt och Guds hjärta och jag fick uppleva en ny dimension i sången jag sjöng till Herren. I lovsången får jag ge mitt hjärtas tack till Honom som offrade sitt liv för din och min skull. Till Honom som genom Jesus har öppnat vägen till himmelriket. Det finns många sätt att ära Gud på.

( När jag fotade Esther bland vitsipporna säger hon helt plötsligt: -Mamma, du kan väl ta en bild på "bön och lovsång" så det gjorde jag.)

Vill dela med mig lite av det jag delade på gudstjänsten ikväll.
 

1, VI ÄRAR GENOM ATT TILLBE HONOM.

Tillbedjan är vårt främsta ansvar inför Gud. Vi tillber genom att glädjas över honom.

2, VI ÄRAR GUD GENOM ATT ÄLSKA ANDRA TROENDE

     Det handlar om att tillhöra och lära sig älska Guds familj. Johannes skriver:    Vi vet att vi har gått över döden till livet, ty vi älskar våra bröder.  Paulus säger: Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära. Jesus säger: Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra

3, VI ÄRAR GUD GENOM ATT FÖRSÖKA BLI SOM KRISTUS

 När vi väl fötts in i Guds familj vill han att vi ska växa och bli andligen fullvuxna. Hur blir man det då? Andlig mognad är att försöka bli som Jesus i fråga om sättet att tänka, känna och handla. Bibeln säger: Måtte ni alltid göra sådana goda kärleksfulla gärningar som visar att ni är Guds barn, för det leder till att Herren blir ärad.

4, VI ÄRAR GUD GENOM ATT TJÄNA ANDRA MED VÅRA GÅVOR.

Var och en har fått en unik förmåga, begåvning och anlag. Din sammansättning är ingen slump. Vi har fått detta för att vara andra till nytta. Bibeln säger: Gud har gett var och en av er speciella gåvor. Se till att ni använder dem till att hjälpa varandra och till att förmedla Guds många välsignelser

5,    VI ÄRAR GUD GENOM ATT BERÄTTA OM HONOM FÖR ANDRA: Gud vill inte att hans kärlek och vilja ska hållas hemlig.  När vi fått veta sanningen väntar han sig att vi ska dela den med andra. Att visa andra på Jesus, att hjälpa dem finna Guds vilja och att förbereda dem för evigheten. Bibeln säger: Allt detta sker…. För att nåden skall nå allt fler…. Till Guds ära.

Allt du gör som gläder Gud är en slags tillbedjan. Precis som en diamant är tillbedjan mångfasetterad

VARFÖR SKALL VI LOVSJUNGA OCH TILLBEDJA?

·        För att han är värdig och för att Guds ord säger att vi skall göra det. ”Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn” skriver Paulus. (Ef 5:19).

·        När vi lovprisar sätter vi uppmärksamheten på vad Han är och vi talar om vad Han har gjort för oss. När vi riktar uppmärksamheten till Honom kan Gud göra vad han vill med oss, vi blir mottagliga för vad han vill med oss.

HUR SKA VI LOVPRISA OCH LOVSJUNGA HONOM?

·        Genom sång: Ef 5:19, Heb 13:5

·        Med instrument: Ps 81:3,  2Krön 5:11-14

·        Med dans: 2Sam 6:14-16, Ps 150:4

·        Stå stilla och tysta i Hans närvaro: 5 Mos 10:8

·        Böja sina knän, falla ner: I Kung 8:54, Upp 4:10, Lukas 22:41, Ps 95:6-7, Esra 9:5

·        Lyfta sina händer: Nehemja: 8:6, 1 Tim 2:8, Ps 63:5, Ps 134:2

NÄR SKALL VI LOVSJUNGA?

·        Heb 13:15-16 Ständigt

·        Paulus och Silas lovsjöng när de satt i fängelse och inför striden i 2 Krön 20:21-22 ställde de lovsångsteamet i fronten. I vår kamp skall vi lovsjunga och det kan vara ett vapen mot det onda.

·        Gud är alltid värd min lovsång. Det är inte bara av tacksamhet för saker som händer i mitt liv som jag lovsjunger. Även i den djupaste smärtan och gråten finns Gud där. Han är den samme igår och idag och i evighet. 

 AMEN

Familjepromenad runt fästningen!

Igår gjorde vi en liten utflykt till fästningen. Det blev en fin familjepromenad runt den. Det är så otroligt fint att promenera där och har man tur så träffar man på massa får. Det gjorde vi dock inte igår men kunde se dem högst upp på kullen.

Mamma med sina tjejer!

Just nu är Esther ganska medgörlig när jag vill fota henne. När det gäller lillasyster så är det tvärt om. Hon vägrar nästan att titta i kameran om jag ropar att jag vill ta en bild. Det gäller att vara med när hon inte ser och oftast blir det bättre spontana bilder då.

Far och dotter!

Det är så otroligt fantastiskt att se alla grönska som spirar i naturen nu.

Utsikten från promenaden runt fästningen.

-Titta mamma, där är alla fåren, ropar Lydia glatt!

Guds skaparkraft är verkligen verksam nu!

 

Esther sjunger för oss med en kotte som mikrofon!

 

Så helt plötsligt när vi satt vid vattenkanten så kommer ett gäng kanadagäss flygande. Mitt mål var att lyckas fånga landningen på vattnet, på bild men det visade bara ändan till då.  Fick nöjda mig med denna.

Önskar er en fin dag!
Urika

Nu har Pokemon blivit tam!

I söndags hade Pokémon bott med oss i en vecka. När han kom satt han och tryckte längst inne i buren. I söndags blev han sprudlande av glädje när Esther och Sören satte sig i hagen tillsammans med honom. Han blir nu även glad och kommer och vill heja när vi kommer ut till honom på morgonen på väg till skola och jobb. Då brukar tjejerna och även vi vuxna stanna till och ge ett saftigt maskrosblad och säga god morgon. Nu tillbaka till i söndags. Pokémon blev utsläppt i hagen på gräsmattan och jag skulle försöka fånga en bild på honom när han står så sött på sina bakben. Esther njöt av sin lilla egna kaninunge. Ni kan se hennes glädje på första bilden när Pokémon satte sig på bakbenen.

Men helt oförberedd börjar han sen klättra upp på Esthers sida och naffsa henne i armhålan.

Sen prövade vi att bygga ett enkelt hinder med en sopborste och två  skålar. Vipps så flög han över det till allas glädje. Snart skall här byggas hinder.

Även Esthers kompis mamma ville komma och gosa med Pokémon. Hon hade själv kaniner som ung och erfarenhet av kaninhoppning så Esther lyssnade med spänning hur man kan göra.

Här gjorde vi en enkel liten bro som Pokémon gärna sprang över.

Visst sitter han sött!

Även Sören och Pokemon har fått en speciell relation. Han vill gärna vara med honom och här kom han helt självvalt och började klättra på honom när de satt i hagen.

Hopp upp på axeln!

Så här vill han gärna sitta och Sören brukar gå och bära honom på axeln. Världsvan efter att ha burit på två små bebisar bär han Pokemon med stor kärlek.

Men kanske kan jag klättra ännu högre, tänker Pokemon!

Skutt upp på kepsen!

Ja så här slutade klättrandet och jag tycker att båda ser väldigt nöjda ut!

God natt!

Ulrika