Äntligen skiner solen från en blå himmel. Trodde att solen glömt bort att det finns en västkust i detta land som också vill se annat än grådis.
Idag jobbar Sören första dagen efter ledigheten och tjejerna och jag har en sista dag hemma tillsammans innan det åter är dags för skola, förskola och arbete. Jag tycker att vi hunnit njuta av att få vara hemma tillsammans så många dagar då man inte behövt sätta på en väckarklocka eller haft bråttom till något. Jag har i och för sig varit inne och jobbat på två gudstjänster men det har bara varit roligt.
Här nedan var det nyårsafton och vi inväntade våra gäster, vänner från kyrkans gemenskap.
När året tar slut och man inväntar ett nytt blir det automatiskt så att man summerar hur året varit, så gör i alla fall jag. Vi är väldigt tacksamma att vi hittade ett hus som vi i april kunde flytta in i. Nu har vi som projekt att göra iordning hallen innan våren, för då är det lite utomhusjobb som väntar.
Bland annat måste vi lära oss hur man vet vilka grenar man skall såga av på träden.
Att det går bra för Esther i skolan och Lydia på förskolan är också stora glädjeämnen. Pratade igår med en väninna vars son inte alls har det så lätt i skolan. Usch så jobbigt det måste vara när ens barn inte har det bra. Jobbet är också oftast ett stort glädjeämne. Tack Gud för att jag får möjlighet att tjäna Dig här. Att Sören fick förlångt uppdrag på Volvo är också ett tacksägelseämne.
Böneämnen har vi också. En av mina väninnor är väldigt sjuk och behöver alla förböner som kan bedjas. Idag kunde jag prata med henne själv för första gången eftersom hon haft något inopererat i halsen under en tid. Innan dess har det varit sms-kontakt som gällt. Vid sådana situationer känns det lite tufft och ledsamt att jag bor på denna kusten. Hade gärna velat vara där och gett henne en stor kram. Livet blir inte alltid som man trott. Det gäller att ta vara på den tid vi har, för vi vet aldrig när den är slut. Mitt stora hopp är dock att vi efter detta livet skall få leva tillsamman i himmelen och där finns inga tårar, ingen sjukdom och smärta. Tänk att få möta Jesus själv och få lovsjunga vid Guds tron tillsammans med alla änglar. Det kan man kalla PRAISEPARTY.
Nu ber vi dock om ett gudomligt ingripande, ett helande att Gud skall ta bort den cancer som finns där den inte skall vara. Vi ber också om att familjen får den kraft och styrka den behöver för att finnas för min väninna.
Sören har en vän som har en sjuk son som är 7 veckor. Han finns också med i våra förböner.
Ni som tror på bönens kraft får gärna vara med och bedja för både min väninna och den lilla pojken.
Tack Gud att jag fått uppleva undret att bli mor till dessa två tjejer.
Tack också att de har världens bästa pappa.
Ni som är trogna läsare här vet att jag förut skrivit om en bok som heter Kärlekens fem språk av Gary Chapman. Den rekommenderas fortfarande.
Nu har samma författare skrivit en andaktsbok för par. Den fick vi av mina kära svärföräldrar i julklapp, vilket jag verkligen uppskattar. Vi har nu hunnit läsa i den några kvällar och har som målsättning att fortsätta göra det. Hittills verkar den också väldigt bra. En sida men lite eftertanke och en bön utifrån ett "relationsperspektiv". Kanske någon annan som också söker en ny andaktsbok att dela med sin respektive. Köp gärna denna. Tror den finns till ett vettigt pris på bokus.se
Nu är lunchen intagen och vi skall passa på att gå ut i det vackra vädret.
GOTT NYTT ÅT ALLA BLOGGLÄSARE!
