Idag efter middagen har vi haft höststädning på tomten. Alla hjälpte till mer eller mindre.
Lydia och jag städade i växthuset, vilket bestod i att plocka MÅNGA små tomater. Grannkillen som vi vet gillar dessa fick en fylld glasslåda av Lydia. Sedan började projektet att städa bort alla tomatplanter mm. Vi klippte och ryckte bort allt och stoppade i stora plastsäckar.
Lagom till semestern fick Lydia ta med sig sin egna lilla planta som hon själv sått och vattnat på förskolan. Den var då c:a 10 cm hög och ganska vinglig. Vi satte den i växthuset efter någon vecka och där trivdes den toppen. Ganska snabbt nådde den taket och då skulle jag ta ut den men rötterna hade växt ur de små minihålen i den lilla, lilla krukan och ner i jorden så den fick snällt stå kvar där och "ducka" med sin fina blomma. Idag var det dags att ta ut den och det fick vi göra genom att låna pappas såg och såga av stammen. Ni kan kanske tänka er hur grann den såg ut när det blommade i en underbas gul färg. Så här såg det ut när Lydia själv skulle försöka hålla i den. Den var dock tå otroligt tung så pappa fick hålla ett stadigt grepp i den samtidigt.
I helgen som var åkte vi med våra vänner på församlingshelg utanför Falkenberg. Jag är stolt att jag får jobba i en församling i Svenska kyrkan där 75 personer åker på församlingshelg. För mig brukar det bara gälla frikyrkan men i Ytterby finns det verkligen en gudstjänstfirande församling som tar sin tro på allvar.
Undervisningen handlade om Andlig tillväxt och Nådegåvorna. Det var en man som heter Staffan Ljungman som höll i undervisningen.
Han delade mycket från sitt eget liv och sa bland annat:
Andlig tillväxt och utveckling är ett livslångt projekt.
Han hade också några bra samtalsfrågor som vi fick dela med bänkgrannen under några minuter.
1, Är det bra eller dåligt att ha kvar son barnatro?
2, När är det som mest viktigt att läsa Guds Ord och be?
3, Ske din vilja, är det den frommaste eller fegaste bönen vi kan be?
Sedan handlade mycket av undervisningen också om Andens gåvor.
De kan ses som en Andens julklappskorg för benådade barn. Ända kravet är att man skriver en önskelista till Gud.
Han slutade med att tala om det svåra ämnet " Helande och lidande" där han verkligen hade mycket att säga och dela från sitt eget liv.
Bilden nedan är inte Staffan utan min arbetskamrat Per-Olof som här höll i söndagens gudstjänst innan vi åkte hem till Ytterby igen.
Redan i bilen hem började Lydia gråta för hon ville åka tillbaka till lägret nästa dag. När jag sa att det är ett år kvar till nästa gång kom krokodiltårar. Ja våra barn trivs verkligen i vår församlingsgemenskap och det känns så gott.
Avslutar med en bild på pappa Sören och Esther.
God natt.
Ulrika
