Är det de här man kallar kärlek?

Idag efter dagis stämde vi träff med Esthers Erikar i parken med lekstugan. Vi har verkligen m¨nga lekparkar i området men idag lekte vi som sagt var i den med lekstugan. På hemvägen gick Erik och Esther i förväg och då såg jag att de gick och höll varandra i handen och som tur var hade mamma den lilla kameran i vagnen. Snabbt sprang jag med vagnen för att fånga de bilderna jag såg i mitt inre när jag såg de vandra tillsammans hand i hand. Ganska nöjd visar jag dem nu. Skärpan är inte helt OK med motivet är perfekt enligt mig i alla fall.

Två glada dagiskompisar, Erik och Esther

-Du Erik, vad säger du om att vi skulle pussas lite?
- Det måste jag nog fundera lite på, säger Erik

Esther: -Jag kan börja att pussa dig min vän.

Erik: Det var ju inte så dumt, här får du en puss av mig Esther.

Mamma, när Erik pussade mig blev jag alldeles blöt, säger Esther till mig.

Erik: - Kom Esther, nu går vi hem till mig.

Som mamma undrar jag ju hur detta kommer att sluta. Kommer de att pussas om 15 år också, vem vet? Malin vi kanske blir släkt, vad tror du?

Gulliga är de i alla fall.

Ulrika

Känner ni igen dessa ögon?

Igår hade vi en träff på Herrgården med vår mammagrupp som nu blivit mer en pappagrupp.
Vi har fått låna lokalen där för att kunna träffas tillsammans med våra barn. Att vara hemma hos någon med två barn var är inte så lätt. Vi hade så trevligt och de två gångerna som vi träffats sedan sommarupehållet så har pappor haft med fikabröd utan att jag behövt säga till, vilka pappor!!!!! Vi lekte, hade sångsamling, lekte igen, åt mat och sedan sövde vi våra små och gick ut och lekte i parken med de stora. Denna dag hade jag min nya kamera med mig och försökte fånga barnen ( och pappor) på bild. Efter ett tag kom jag på idén att fotografera ögon så att det skulle bli en liten tävlig för er föräldrar om ni känner igen vilka som tillhör era barn. Tyvärr hade en del hunnit gå när jag började men jag fick i alla fall med 6 st. Känner ni igen era barn?
1,

2,

3,

4,

5,

6,

Som tur vad hade Viktors och Axels pappa med sig en fotboll för jag kan lova att det blev en riktig höjdarmatch.

Kolla Esthers utkast, jag lyckade fånga bollen i luften.

Irma försöker skjuta mål på pappa Magnus.

Esther, Danny spelar backar medan Irma spelar forward och försöker göra mål.

Min lilla Esther får stå ut med alla mina fotoexperiment, här testade jag att fotografera med olika slutartider så hon gungade.

En lycklig Viktor.

De yngsta sandlådegrävarna var Leo och Lydia.

Viktor och Irma spelade i samma fotbollslag denna eftermiddag.

Lovisa passade på att gosa ner sig i lillebrors vagn då den blev ledig.

Lovisas lillebror Leo.

Irmas lillebror Emrik ( stavas det med ck?) gungade med pappa Magnus.

Dags för lilla Axel att sova middag, sövd av pappa Anders.

Danny med sin coola frisyr. (Kul att ni kom Anna.)

Lovisa fixar uppe i klätterställningen.

Här kan man prata om sandkakor

Viktor fixar kakor.

Esther och Viktor jobbade tillsammmans med sandkaketillverkningen.

Tack alla trevliga mammor, pappor och barn att vi får umgås med er.

Ulrika, Esther och Lydia

Skogsförmiddag!

I morse ville Lydia gå upp riktigt tidigt och det var Sörens tur att gå upp med henne eftersom jag gjorde det igår. Efter att ha hört henne gnälla så gick även jag upp och gav henne lite "mammamjölk" och så hann vi gosa med henne i soffan innan Esther ropade uppifrån och ville tala om att även hon var vaken. Efter frukosten så gjorde vi i ordning oss och gick till skogen med Erik, Elina, Linda och Lasse. Förra veckan var de bortresta några dagar så Esther hade verkligen sett fram emot att få leka med Erik. När vi kom till skogen plockade jag upp min kamera som jag tycker så mycket om och testfotograferade lite med olika bländare och slutartider. Jag behöver verkligen öva mig på detta för det var väldigt många år sedan jag fotograferade med min gamla systemkamera. Linda blev också lite sugen så hon fick prova och då fick ju jag lite bilder på både mig och Sören tillsammans så det passade bra. (Tack Linda för dessa bilder, här kan du se några av resultaten.)

Pappa Lydia och Mamma. Esther ville som vanligt inte vara med på en familjebild.
Varsågod, här får du Erik!
Esther gick runt och plockade blåbär och lingon men hon ville att Erik skulle äta upp dem för själv tycker hon att de är alldeless för sura.

Erik gör snällt som Esther säger och äter till och med ur hennes hand.

Mamma med sin gosiga lyckliga Lydia

Hela familjen Algesund på samma bild, bra jobbat Linda .

Synd bara att Sören inte tog av sig bärstolen.

Mamma Ulrika

Lydia trivs bra på pappas rygg.

Erik och Elinas mamma Linda, min kära väninna som jag hittar på så mycket roligt tillsammans med. Tänk vad roligt att vi är hemma tillsammans igen Linda.
Jag är glad att du vill vara min vän.

Min ljushåriga blåögda lilla underbara dotter.

Nu ser väl även farfar att jag kan ta bättre bilder med nya kameran. Detta lilla lingon skulle aldrig kunna fångas på detta sätt med den gamla.

En glad liten Elina 5 månader gammal.

Elina tillsammans med pappa Lasse.

Eftersom Lydia vaknade så otroligt tidigt idag så blev sovschemat helt ruckat. Mitt i skogen på en sten somnade Lydia i mammas trygga famn. Puss på dig min lilla prinsessa.

Min fina friluftsman Sören.

När vi kom hem ritade Esther en huvudfoting med armar, ben. ögon, mun och hår på sin nya tavla som jag köpte på barnbasaren igår.

Nu sover prinsessorna gott i sina sängar och ikväll gick det faktiskt att få Esther att somna i sin egen säng. Hade hon varit så rädd för mörkret även i kväll hade jag burit in hennes säng till vårt rum men nu hoppas vi att hon ligger kvar hela natten så vi får sängen för oss själva. I morgon är dagis stängt så då skall vi till herrgården och träffa lite andra barn och deras mammor eller pappor.

Allt gott.

Ulrika

Fotobok från Fuji!

Hejsan alla vänner!

Var alldeless nyss inne och läste min väninna Elsas blogg och då fick jag inspiration att likom henne surfa in på: Fuji´s hemsida http://www.fujidirekt.se/blogga/. Där blir man erbjuden en gratis fotobok om man kommenterade fotoboken i sin blogg, som jag nu gör. Som många av er vet älska jag att fofografera mina och andras barn. Jag fotograferar dock mer än jag hinner med att sätta in i album. Jag har gjort ett fint album till Esther med hennes första 3 månader och sedan satt in i vanliga " fickalbum" tills hon var 8 månader. Två fotoböcker har det blivit men nu funderar jag och funderar på hur jag skall göra med resten av alla fina bilder jag har på barnen. Har surfat runt på olika företag där man kan göra sin egen fotobok men nu lutar det naturligtvis åt att jag gör minst en, kanske fler på http://www.fujidirekt.se/. Gå själv in och läs där om ni är intresserade. Hur har ni själva gjort med alla era bilder på era barn?

För några dagar sedan gjorde jag och Esther chokladbollar till hennes stora glädje. Nu är det verkligen roligt att göra saker tillsammans. Det är så fantastiskt att kunna säga: Esther kan du gå och hämta ditt förkläde och ställa en stol här och klättra upp på den, och så gör hon det.
Tillsammans rörde vi ihop smeten, sedan formade jag bollarna och hon rullade dem stor entusiasm i pärlsockret.

Titta så fina de blev.

Att få provsmaka var verklig lycka, mums!

Sedan rullade hon vidare men vissa bollar fick mer och vissa mindre socker. Tror att hon började tröttna på uppgiften på slutet och då blev det mindre socker på de sista bollarna.
Pappa smakade med STOR glädje på Esther chokladbollar när han kom hem från jobbet.

Idag fick jag lite egentid på förmiddagen pch då åkte jag iväg på barnbasar med Johanna till Gnesta. Bästa fyndet där blev en leksaksvideokamera som Esther blev väldigt glad för. Nu kan vi fila tillsammans och hon filmar Lydia och ropar till henne som om det var jag som filmade: -"Lydia kolla hit då".

På kvällen när det var dags att gå och lägga sig fick vi ett fint samtal om mörker. De sensate dagrana har hon velat ha en lampa tänd, helst i rummet där hon sover. Jag försöker fråga vad hon är rädd för och då kommer hennes fantasi fram. - Mamma jag är rädd för att ett lejon skall komma och äta upp mig och då finns jag inte mer. Som mamma försöker jag på ett klokt sätt försöka förklara att ett lejon inte kan äta upp henne. Jag berättar hur Gud skapade både dag och natt och att det är meningen att vi skall sova på natten för att orka leka på dagen. För att vi skall kunna sova på natten så har Gud fixat så att det är mörkt för våra ögon så vi skall sova bättre.

-Men mamma så tokigt det skall Gud inte göra, blev Esthers reaktion då. Hon tackade dock ja till pappa Sörens erbjudande om att vi skulle be att Gud skulle ta bort hennes rädsla för mörker så nu hoppas vi på bönesvar.

Allt gott önskar jag er.

Ulrika

Lika som bär ? Knappast

Att fånga mina tjejer på samma bild är inte lätt så nu har jag bestämt att vi skall gå till en fotograf. Hoppas bara att Esther är med på det så hon inte vägrar att sitta framför fotografen. man kan ju aldrig veta med tanker på att hon vägrade gapa för tandläkaren igår.

Här äter de varsin majsbåge.

Esthers hår är välkammat och hon ser ganska glad ut men då ser Lydia inte allt för glad ut. Hur gör man???????

En ljushårig tjej.................

Och en mörkhörig, att det kan bli så olika med samma pappa. Undrar just hur den tredje skulle se ut?

Mina tjejer.

Nu har Sören just målat halva köket ljusgrönt. Har vart helt lycklig att det blev en annan färg än vit han fck måla med. Sedan är det kaklet som skall få annan färg eller bytas men jag har inte bestämt vad det blir. Beror lite på tid och budget.

Ulrika

Hon vägrade gapa!

Idag är det onsdag och Esther är ledig från dagis. Just nu är det inte så roligt att lämna henne på dagis för personalen är så ofta sjuka och de har så mycket vikarier som knappt hälsar när man kommer. Igår var Esther till tandläkaren för första gången. Jag hade verkligen peppat henne innan och vi hade pratat om Emma boken, där Emma går till tandläkaren men det hjälpte inte. Jag berättade att vi skulle gå och köpa varsin glass efteråt men inte ens det hjälpte. Väl där så lekte hon lite i väntrumet och hade inte allt tid att gå in i underslkningsrummet när tandläkaren kom ut och skulle hämta oss. Väl där inne hade hon bestämt sig för att ha munnen stängd hela tiden. Tandläkaren var från ryssland och det var väldigt svårt att förstå vad hon sa så jag förstod att Esther inte begrep ett ord av vad hon sa. Jag fick sätta mig i tandläkarstolen med Esther i knät och så blev vi upphissade men Esther gapade INTE. En tandsköterska kom in men det hjälpte inte heller. Esther fick två tandborstar, ett tandborstfodral och ett litet plastdjus som var en kamel men munnen fortsatte vara totalstängd så vi fick en ny tid i februari. På vägen ut passade jag på att boka en egen tandläkartid ochd et var inte en dag för sent för jag har inte varit sedan jag bodde i Timrå. Helst skulle jag ocksåv vilja slippa öppna munnen hos tandläkaren men det är ju ett ont måste. Nu skall vi nog stänga av Bollibompa och hitta på något annat att göra denna dag.

Ulrika