Pippi har flyttat in i Esthers rum!

Igår efter maten hade Esther fått ett brev som låg under mattan i hallen. HOn öppnade det och pappa läste vad som stod. Som jag nämt förut så fick Esther ett dockskåp i julklapp men det var helt fel. Det var inte alls vad hon önskat sig utan det skulle vara ett riktigt Pippihus som hennes dagiskompis Sofia har. Esther har pratat om detta Pippihus så mycket så jag beslutade att köpa ett sådant till henne när hon fixade att gå på toa helt själv. Det tog ju lite tid att få henna att förstå att det är ganska skönt att slippa blöja men när hon väl bestämde sig så gick det på tre dagar att även vara utan blöja på natten. Sedan har vi försökt få henne att sluta med potta och använda toaletten i stället och sedan en tid tillbaka fungerar detta perfekt. I brevet stod att Pippi, Tommy och Annika nu hade flyttat in i Villa villekulla som stod i Esthers sovrum.
En lycklig Esther utbrister: Mamma är det verkligen sant?


Ja för er som undrar hur detta Pippihus ser ut så vet ni nu. Lundby dockskåp var inget för Esther, i alla fall inte än så länge.



Ja Esther blev verkligen glad för denna present som också får kallas hennes namnsdagspresent, för idag är det Esther.



Precis innan jag gick från dagis igår säger en av fröknarna: Ulrika, du vet väl att det är påsklunch imorgon och att barnen får klä ut sig om de vill.
Ja ha, vad skall vi nu hitta på att klä ut Esther i? Inte har jag några påskkärringskläder och inte vill jag att hon skall vara det heller. Har fortfarande svårt att förstå att det står i förskolans målsättning att de vill berätta och lära barnen om våra högtider och traditioner men inte berätta varför vi firar dem. Det skapas påskkycklingar och påskris och det målas ägg och påsklamm men ingen har berättat varför. Tycker man att berättelsen om Jesus på korset är för hemsk?
Glömmer de att Jesus faktiskt besegrade allt det onda och blev levande igen? Kanske vet de inte om det själva? Jag tror att alla barn har sett hemskare saker på tv än en man som spikas upp på ett kors. Det räcker ju att sätta på Aktuellt eller Rapport. Men för att komma tillbaka till utklädandet eller vad man kallar det så fick Esther vara en blandning av prinsessa och påskkärring. Som tur var hade Etshers moster gett henne en rosa prinsessklänning i 3-årspresent så den kom mycket väl till användning denna dag. Och visst blev hon söt, min lilla prinsessa!



Lydia blev VÄDLIGT intresseradav vad Esther gjorde och ville också vara med på bild.
Vill också berätta att hon igår började gå helt själv länge sträckor. Oj vad vi blev både förvånade och lyckliga. Som vi väntat på detta. Idag gick hon runt själv ute också och jag bara tittade på henne och njöt. Jag trodde nästan att det var något fel på henne men det var det inte. Ja vi tackar faktiskt Gud för detta.


Ulrika

Lite av varje!

Nu var det väldigt länge sedan jag tog mig tid att uppdatera bloggen så här kommer lite av varje från den senaste tiden.

I söndags hade vår lilla Lydias dopdag. Då stod hennes ljus på köksbordet och lyste för oss när vi åt mat. När jag i fredags jobbade på öppna förskolan och vi hade sång
och tände ett ljus med Kristusmonogrammet på ( sånt som finns på alla dopljus)frågade jag om det var någon annan som tänt dopljuset någon gång efter att deras barn döpts.Tyvärr blev svaret nej. Varför är min fråga? Hur viktigt är dopet för alla föräldrar? Varför döper man sina barn? Hoppas någon kommer ihåg att tända ljuset under året som är och påminna sig om dopdagen och vad som då skedde.
Lydia växer så det knakar men hon vill ABSOLUT inte släppa vårt lillfinger och springa iväg själv fast att hon kan. Oj vad Sören och jag väntar på att hon skall gå själv. Men som jag sa till några tidigare, hon kommer antagligen att gå själv innan hon blir konfirmand i alla fall.




Med en pedagog och diakon till mor så får Esther lära sig allt om påskens budskap på olika sätt. Här här håller vi på att så gräs för att kunna göra ett påskbord (liknande krubba fast med påsktema i stället för jultema) . Kullen skall föreställa Golgata och där skall vi ställa ett kors. Sedan skall vi ut och leta stenar i eftermiddag som vi kan skapa en grav av. Förhoppningsvis kommer gräset att växa FORT tills på torsdag. Jag tror att gräsfröna som vi efter mycket jobb fick tag i inte är helt färska så alla frön vill inte gro.




När jag jobbade på mitt sista läger var farmor och farfar här och hjälpte Sören med barnen. Esther är expert på att lägga beslag på farmor och hennes sagoläsande. Tusen tack kära svärföräldrar för era insatser när jag varit och jobbat helger. Ni är så värdefulla för oss.




I lördags hade vi först besök av min väninna Stina och hennes pojkvän Olof. Det var verkligen jätteroligt att träffa Stina igen och även att få lära känna hennes Olof. På eftermiddagen körde Esther och jag dem till Södertälje och då passade vi även på att gå på stan och shoppa lite. Pappa valde att stanna hemma med Lydia. Esther är så stor nu och vi hade riktigt trevligt och både hon och jag fick lite nya kläder. Jag frågade henne om det var OK att jag provade några plagg på Indiska och hon sa ja och satte sig så snällt på en stol precis utanför min provhytt. Jag kikade ut ofta för att se att hon satt kvar och vi småpratade hela tiden. Rätt som det var hör jag hennes lilla röst säga: Hej,hej. Då hade hon böjt sig ner och kikat in i en annan provhytt. Snabbt hämtade jag henne och berättade att man vill vara ifred när man provar kläder , precis som hon vill, när hon är på toa. Det tog dock inte många sekunder innan jag hör hennes lilla hej, hej igen och inser att hon snart hälsat på alla som provade kläder på Indiska just då. Vi var också både i leksaksaffären, sportaffären och Lindex och kom hem med flera kassar. Jag är inte bortskämd med att hinna springa runt på stan och kunna prova kläder eller skor, så denna eftermiddag gjordes en hel del inköp. När vi var på Lindex ringde det i telefonen och det var en gammal kär arbetskamrat från skolkyrkan i Timrå. Hon berättade att hon var på Öhmans möbelvaruhus utanför Nykvarn så senare på dagen kom Kristina och hennes pojkvän John på besök. Så jätteroligt med spontana besök, speciellt eftersom det passade när vi var hemma. Barnen verkligen älskade både Kristina och John. De flyttar nu in i ett hus i Knivsta så jag kan garantera att de kommer att få besök av oss framöver.
Tack att ni kom.

Idag är det Esthers 3:e dopdag

Esthers döptes 11:e mars 2007



Idag är det precis 3 år sedan vi bar fram vår förstfödda dotter Esther till dopet i Hagabergs kapell. Tiden går så fort och vi tänker ofta på att försöka njuta så mycket det bara går av småbarnsåren, trots öroninflammationer, sjukhusbesök och vakna nätter. Dopet, ja det är något stort för oss även om vi som föräldrar döpts på olika sätt och i olika åldrar. Det viktiga är dock att det är samma dop, dopet i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn.
Det var inte i dopet Esther fick vårt namn, de fick hon redan innan dopet när vi skickade in det till lokala skattemyndigheten. Gud har skapat oss och vill att vi skall leva i gemenskap med Honom. I dopet möter Gud oss på ett speciellt sätt. Han ger oss sin vattenstämpel som ett bevis på att vi tillhör Honom. När vi valde att Esther skulle döpas tog vi ansvar för och sa ja till att hon skulle få leva i församlingens gemenskap. När Esther var runt 5 månader började vi gå till kyrkans öppna förskola och vi tog även med henne när vi själva gick på gudstjänst och gör det fortfarande. Eftersom Esther inte själv fick välja om hon skulle döpas eller inte känner vi ett stort ansvar att låta henne få ta del av livet tillsammans med Jesus Kristus. Vår önskan och bön är att när hon blir stor och själv kan ta ställning skall vilja fortsätta att leva i församlingens gemenskap och med Gud själv. Sören och jag har ofta pratat om vad vi vill förmedla till henne när det gäller tron och även hur vi vill göra det. Esther är snart 3,5 år och jag tror faktiskt att hon kan ganska många bibelhistorier och fler hoppas vi att det skall bli. Nästan varje kväll pratar vi om hur dagen varit och så frågar vi henne om det är något särskilt vi skall tacka och be för. Då brukar hon ränka upp alla sina vänner och deras syskon och föräldrar som vi skall be för. Ibland kan hon säga någon som vi inte alls pratat om på länge och sedan efter någon dag har vi fått reda på att just den personen blivit sjuk eller haft stort behov av förbön. Ingen är för liten i Guds ögon. Tänk vad fantastiskt att Han kan använda små barn, mina döttrar. Nu ler mamma stolt.



Ikväll har vi haft lite ”dopkvällsfika” och tänt dopljuset. Esther fick själv välja vad vi skulle ha för fika och då valde hon mariekex som vi tyvärr inte hade. Som tur var gick det även bra med mammas hembakade kokosdrömmar. Tack gode Gud för vår dotter Esther Ingrid som du gett oss som gåva. Nu ber vi att vi skall kunna förmedla tron på livets Gud till henne och att hon som tonåring skall vilja bekräfta det i konfirmationen. AMEN



Ulrika Algesund

Nu kommer våren!

Hurra, nu kan man börja ana att våren är i antågande.
Igår hade vi en ledig måndag tillsammans hela familjen eftersom jag hade jobbat hela helgen och bott borta. Vi hade planerat ett besök på badhuset men vi kände oss lite krassliga så vi nöjde oss med att tillsammans gå ut i den underbara solskenet. Redan nu kan man se att snön har smält några centimeter. Mot vårt hus sken solen så att man faktiskt kunde ta av sig en jacka om man satt i lä. Esther lekte länge utanför dörren med en spade och lite bilar. Oj vad vi längtar att vår altan skall bli snöfri och att vi skall kunna sitta där och njuta när barnen leker i parken bredvid.

Något annat som tillhör våren är tulpaner. Tack snälla Lisbeth för dessa gula du gav oss.



När Lisbeth var här förra veckan fick tjejerna varsin bok. Det är så roligt att se att även Lydia gillar böcker. Det är så mysigt att sitta i soffan och läsa med henne.


Som sagt, när Lisbeth kommer är det fest. Esther lägger helt beslag på denna vithåriga kvinna och de fixar, läser och leker tillsammans. Vi hade planer på att åka upp till Norrland och hälsa på henne för att få uppleva snö men efter denna vinter här hemma så får nog det besöket vänta tills i sommar. Men då kommer vi Lisbeth!




Nu väntar vi bara på att mer snö skall smälta bort.

Ulrika

Lite glädjeämnen!

En söndagseftermiddag när jag kom hem från ett ungdomsläger jag jobbat på hittade tjejerna min väska. Oj vad roligt de hade med den. Esther gömde sig i den och Lydia Letade efter henne.

Syrran var är du?


En lycklig Lydia inser att hon tittat sin syster!


Naturligtvis ville även Lydia sitta i väskan tillsammans med sin syster. Oj vad mysigt det var att komma hem efter en lyckad lägerhelg till dessa små gudagåvor.


Under februari månad hann även en av mina bästa vänner från Timrå komma och hälsa på oss. Maria blev under min Timråtid min "norrlandsstorasyster" och vi hittade ofta på roliga saker, lunchade tillsammans och startade "Skelettklubben" ( Något jag kan blogga om vid ett senare tillfälle för er som undrar vad det är). Maria jobbar som informations och webbansvarig i församlingen som jag var skol och familjediakon i.

Maria o Lydia


Tjejerna gillar verkligen Maria och här pysslar Esther och hon med lite saker Esther fick i present av Maria.


Något annat som hände i februari var att jag fick en egenkväll tillsammans med mammorna från vår trevliga föräldragrupp. Jag tror att jag kom hem vid 23:30, något som är väldigt sällsynt, så jag kan säga att jag hade MYCKET trevligt. När vi först möttes var vi precis i samma livssituation, nyblivna 2:a gångsmammor och vi pratade jättemycket om hur vi skulle få livet att gå ihop med en nyfödd bebis och ett äldre syskon. Vi tipsade varandra om olika saker, vi lyssnade på varandas bekymmer och försökte stötta varandra. Något annat som betydde mycket för att vår gemenskap växte var att vi hittade på olika aktiviteter där vi hade med de stora barnen också. På sätt fick de barnen nya vänner. När vi nu ses har vi en gemensam "bassituation"( kom just på ordet) som småbarnsfamilj, men vi har väldigt olika arbetsplatser och arbetsuppgifter, något som är otroligt berikande även det. När vi sågs gick vi vår "runda" och berättade hur livet såg ut för var och en och jag tror att den rundan tog nästan 3 timmar. Trots det lyssnade alla ihärdigt och satte sig in i de andras arbetssituation. Nu har vi precis bestämt att vi skall gå på teater och se Karlsson på taket med våra stora barn och innan blir det gemensam middag på Mc Donald. Jag är så tacksam för gemenskapen med dessa trevliga mammor och kvinnor.
Trevligt också att få klä på sig några andra kläder än dem man ständigt går i som hemmamamma.


Allt väl och Guds Frid önskar jag er.