Vi är så glada för nya vänner!

I morse var det rena vinterkylan. Esther var ledig från dagis idag för vi har bytt dag för att hon skall få vara med på skogsdagen. Är det lika kallt i morgon så är det ju nästan vinteroverallen som gäller. När jag skulle söva Lydia vid niosnåret var det fortfarande kallt så hon åkte faktiskt för första gången i vinteroverallen. Kändes så konstigt när det nästan var sommarvarmt för någon dag sedan. September har ju varit en helt underbar månad med sol och relativt varmt väder ( Kära Sören, jag vet att du vill ha 40 grader men för att vara Sverige så är 18 grader varmt i september). På dagis är det väldigt många nya barn så det känns verkligen som en helt ny grupp och Esther har fått nya vänner som är yngre än henne. När jag skolade in henne förra augusti tyckte jag att hon var i minsta laget och nu är hon bland de äldre. Som mamma är det jätteroligt för två av de nya barnen har mammor som är hemma med småsyskon så vi har börjat träffas lite både i parken och hemma hos varandra. Så Lydia har också fått nya vänner. Jag känner en stor glädje att jag får lära känna så många nya trevliga mammor som bor i vårt område. När tjejerna blir äldre och börjar skolan kommer man ju att känna många av klasskompisarnas föräldrar och det känns så bra.

Lydia med sin nya kompis Maria.

För ett tag sedan fick vi komma hem till Saga och hennes lillebror Philip (stavas det så?)

och leka i deras uppblåsbara hoppborg. De bor på samma gata så det är så otroligt smidigt när man skall ses.

Esthers dagiskompis Sofia som är storasyster till Lydias kompis Maria.

Nu har Lydia blivit så stor att hon kan gunga och känns roligt att hon inte behöver sitta i vagnen hela tiden.

Nu har Sören och jag haft lite tid utan barn och suttit i köket och ätit nygräddade vofflor, så mysigt att sitta där bara vi två. Tjejerna sover fortfarande ( peppar peppar).

Lydia har ju tyvärr börjat att vakna minst 3-4 gånger efter att hon somnat och så är hon otröstlig om jag inte kommer och kramar henne. Sedan går det bra att lägga ner henne i sin säng om hon får hålla i ett finger. Det känns som om hon har ett otroligt närhetsbehov just nu. Esther har en enorm vilja och bestämmer hon sig för att bara mamma får ta på pyjamasen så blir hon tokig om någon annan försöker göra det. En annan gång kan hon komma på att det bara är pappa som får göra välligt och så äter hon den inte om jag gjort den så nu gäller det att ta fighterna när vi inte kan tillgodose hennes önskningar annars kommer hon tro att hon kan bestämma jämt. Idag var det BARA mamma som skulle ta av kläderna och sätta på pyjamas och borsta tänderna men eftersom jag låg och ammade Lydia så kändes det opraktiskt att avbryta det för att tillgodose hennes önskningar. Det resulterade i skrik och vilda protester inne i badrummet men när hon väl låg i sängen och fick vällingen som jag hade hunnit springa ner och fixa när Lydia "släppte" så somnade hon med flaskan i handen. Hon var riktigt trött och då är det inte alltid så lätt att få henne att förstå verkan och konsekvenser. Helt enkelt med barnuppfostran kan man inte säga att det är. Det känns ändå väldigt skönt att Sören och jag pratat ganska mycket om hur vi önskar uppfostra våra barn redan innan vi fick dem, även om det är något helt annat att göra det " live". Denna trötta aktiva tid i livet ingår verkligen i min utbildning som familjediakon. Oj vad min kompetens i ämnet har breddats dessa år som hemmamamma och mer lär det blir hela tiden. Nu känns det lagom att avrunda denna bloggkväll för nu väntar kudden på mig.

Allt gott.

Ulrika