Fotobok från Fuji!

Hejsan alla vänner!

Var alldeless nyss inne och läste min väninna Elsas blogg och då fick jag inspiration att likom henne surfa in på: Fuji´s hemsida http://www.fujidirekt.se/blogga/. Där blir man erbjuden en gratis fotobok om man kommenterade fotoboken i sin blogg, som jag nu gör. Som många av er vet älska jag att fofografera mina och andras barn. Jag fotograferar dock mer än jag hinner med att sätta in i album. Jag har gjort ett fint album till Esther med hennes första 3 månader och sedan satt in i vanliga " fickalbum" tills hon var 8 månader. Två fotoböcker har det blivit men nu funderar jag och funderar på hur jag skall göra med resten av alla fina bilder jag har på barnen. Har surfat runt på olika företag där man kan göra sin egen fotobok men nu lutar det naturligtvis åt att jag gör minst en, kanske fler på http://www.fujidirekt.se/. Gå själv in och läs där om ni är intresserade. Hur har ni själva gjort med alla era bilder på era barn?

För några dagar sedan gjorde jag och Esther chokladbollar till hennes stora glädje. Nu är det verkligen roligt att göra saker tillsammans. Det är så fantastiskt att kunna säga: Esther kan du gå och hämta ditt förkläde och ställa en stol här och klättra upp på den, och så gör hon det.
Tillsammans rörde vi ihop smeten, sedan formade jag bollarna och hon rullade dem stor entusiasm i pärlsockret.

Titta så fina de blev.

Att få provsmaka var verklig lycka, mums!

Sedan rullade hon vidare men vissa bollar fick mer och vissa mindre socker. Tror att hon började tröttna på uppgiften på slutet och då blev det mindre socker på de sista bollarna.
Pappa smakade med STOR glädje på Esther chokladbollar när han kom hem från jobbet.

Idag fick jag lite egentid på förmiddagen pch då åkte jag iväg på barnbasar med Johanna till Gnesta. Bästa fyndet där blev en leksaksvideokamera som Esther blev väldigt glad för. Nu kan vi fila tillsammans och hon filmar Lydia och ropar till henne som om det var jag som filmade: -"Lydia kolla hit då".

På kvällen när det var dags att gå och lägga sig fick vi ett fint samtal om mörker. De sensate dagrana har hon velat ha en lampa tänd, helst i rummet där hon sover. Jag försöker fråga vad hon är rädd för och då kommer hennes fantasi fram. - Mamma jag är rädd för att ett lejon skall komma och äta upp mig och då finns jag inte mer. Som mamma försöker jag på ett klokt sätt försöka förklara att ett lejon inte kan äta upp henne. Jag berättar hur Gud skapade både dag och natt och att det är meningen att vi skall sova på natten för att orka leka på dagen. För att vi skall kunna sova på natten så har Gud fixat så att det är mörkt för våra ögon så vi skall sova bättre.

-Men mamma så tokigt det skall Gud inte göra, blev Esthers reaktion då. Hon tackade dock ja till pappa Sörens erbjudande om att vi skulle be att Gud skulle ta bort hennes rädsla för mörker så nu hoppas vi på bönesvar.

Allt gott önskar jag er.

Ulrika