Är det de här man kallar kärlek?

Idag efter dagis stämde vi träff med Esthers Erikar i parken med lekstugan. Vi har verkligen m¨nga lekparkar i området men idag lekte vi som sagt var i den med lekstugan. På hemvägen gick Erik och Esther i förväg och då såg jag att de gick och höll varandra i handen och som tur var hade mamma den lilla kameran i vagnen. Snabbt sprang jag med vagnen för att fånga de bilderna jag såg i mitt inre när jag såg de vandra tillsammans hand i hand. Ganska nöjd visar jag dem nu. Skärpan är inte helt OK med motivet är perfekt enligt mig i alla fall.

Två glada dagiskompisar, Erik och Esther

-Du Erik, vad säger du om att vi skulle pussas lite?
- Det måste jag nog fundera lite på, säger Erik

Esther: -Jag kan börja att pussa dig min vän.

Erik: Det var ju inte så dumt, här får du en puss av mig Esther.

Mamma, när Erik pussade mig blev jag alldeles blöt, säger Esther till mig.

Erik: - Kom Esther, nu går vi hem till mig.

Som mamma undrar jag ju hur detta kommer att sluta. Kommer de att pussas om 15 år också, vem vet? Malin vi kanske blir släkt, vad tror du?

Gulliga är de i alla fall.

Ulrika