Nu har Pokemon blivit tam!

I söndags hade Pokémon bott med oss i en vecka. När han kom satt han och tryckte längst inne i buren. I söndags blev han sprudlande av glädje när Esther och Sören satte sig i hagen tillsammans med honom. Han blir nu även glad och kommer och vill heja när vi kommer ut till honom på morgonen på väg till skola och jobb. Då brukar tjejerna och även vi vuxna stanna till och ge ett saftigt maskrosblad och säga god morgon. Nu tillbaka till i söndags. Pokémon blev utsläppt i hagen på gräsmattan och jag skulle försöka fånga en bild på honom när han står så sött på sina bakben. Esther njöt av sin lilla egna kaninunge. Ni kan se hennes glädje på första bilden när Pokémon satte sig på bakbenen.

Men helt oförberedd börjar han sen klättra upp på Esthers sida och naffsa henne i armhålan.

Sen prövade vi att bygga ett enkelt hinder med en sopborste och två  skålar. Vipps så flög han över det till allas glädje. Snart skall här byggas hinder.

Även Esthers kompis mamma ville komma och gosa med Pokémon. Hon hade själv kaniner som ung och erfarenhet av kaninhoppning så Esther lyssnade med spänning hur man kan göra.

Här gjorde vi en enkel liten bro som Pokémon gärna sprang över.

Visst sitter han sött!

Även Sören och Pokemon har fått en speciell relation. Han vill gärna vara med honom och här kom han helt självvalt och började klättra på honom när de satt i hagen.

Hopp upp på axeln!

Så här vill han gärna sitta och Sören brukar gå och bära honom på axeln. Världsvan efter att ha burit på två små bebisar bär han Pokemon med stor kärlek.

Men kanske kan jag klättra ännu högre, tänker Pokemon!

Skutt upp på kepsen!

Ja så här slutade klättrandet och jag tycker att båda ser väldigt nöjda ut!

God natt!

Ulrika