Nu har Pokemon blivit tam!

I söndags hade Pokémon bott med oss i en vecka. När han kom satt han och tryckte längst inne i buren. I söndags blev han sprudlande av glädje när Esther och Sören satte sig i hagen tillsammans med honom. Han blir nu även glad och kommer och vill heja när vi kommer ut till honom på morgonen på väg till skola och jobb. Då brukar tjejerna och även vi vuxna stanna till och ge ett saftigt maskrosblad och säga god morgon. Nu tillbaka till i söndags. Pokémon blev utsläppt i hagen på gräsmattan och jag skulle försöka fånga en bild på honom när han står så sött på sina bakben. Esther njöt av sin lilla egna kaninunge. Ni kan se hennes glädje på första bilden när Pokémon satte sig på bakbenen.

Men helt oförberedd börjar han sen klättra upp på Esthers sida och naffsa henne i armhålan.

Sen prövade vi att bygga ett enkelt hinder med en sopborste och två  skålar. Vipps så flög han över det till allas glädje. Snart skall här byggas hinder.

Även Esthers kompis mamma ville komma och gosa med Pokémon. Hon hade själv kaniner som ung och erfarenhet av kaninhoppning så Esther lyssnade med spänning hur man kan göra.

Här gjorde vi en enkel liten bro som Pokémon gärna sprang över.

Visst sitter han sött!

Även Sören och Pokemon har fått en speciell relation. Han vill gärna vara med honom och här kom han helt självvalt och började klättra på honom när de satt i hagen.

Hopp upp på axeln!

Så här vill han gärna sitta och Sören brukar gå och bära honom på axeln. Världsvan efter att ha burit på två små bebisar bär han Pokemon med stor kärlek.

Men kanske kan jag klättra ännu högre, tänker Pokemon!

Skutt upp på kepsen!

Ja så här slutade klättrandet och jag tycker att båda ser väldigt nöjda ut!

God natt!

Ulrika

Vi är så glada för alla nya fina vänner vi får här på västkusten!

För någon vecka sedan var vi hos vänner och lekte. Isak och Lydia är lika gamla och går i samma söndagsskolegrupp i vår församling. De har funnit varandra mer och mer och det känns så bra när även barnen får bra vänner i kyrkans gemenskap.

Det blev mycket studsande denna förmiddag och jag höll flera gånger på att få hjärtat i halsgropen, men det gick bra. En liten tröst i min rädsla är att Isaks mamma är läkare så det finns snabb proffshjälp att få om något skulle hända.

Isak drog med Lydia till ett stort träd där han brukar klättra.  Snabbt kom han upp bland alla grenar medan Lydia fick kämpa lite mer.

Ja det var lite snårigt men upp kom de men ner kom endast Isak. Lydia hittade ingen ställe att komma ner så jag fick tränga mig in bland grenarna och försöka lirka ut henne och till slut så gick det.

 

Mamma Elisabet och minstingen Jonatan.

Elisabet jag är väldigt glad att jag fått chansen att börja lära känna dig och din fina familj. Hoppas på många fler lekstunder tillsammans med barnen och samtal om livet och tillvaron.

Ulrika

Hagen är nu rymningssäker TROR vi !

Efter gårdagens rymningsförsök åkte Sören idag och köpte hönsnät som han kämpade LÄNGE med att få fast längst ner på alla kompostgaller. När de äntligen var klart sov båda tjejerna men det hindrade inte Sören från att göra en hage och låta Pokemon hoppa runt och motionera lite. Jag tror att dessa två killar finner varandra mer och mer.  I fall att ni inte ser Pokemon så sitter han vid höger sida av sin bur.

Ulrika

Kaninungar kan rymma genom kompostgaller!

Straxt efter att tjejerna öppnat sina ögon i morse frågade de om de fick gå ut till kaninen och med tanke på det fantastiska vädret så passade de perfekt, till och med i pyjamas. Pokymon verkar trivas i sin nya bostad och hade både bajsat och kissat. För att han inte skulle kunna gräva sig ur buren så flyttade Sören och jag den till plattorna under natten,

Efter lunch insåg jag att vi behövde en hage där tjejerna kan sitta och klappa och leka med kaninen. Sagt och gjort, jag åkte till City Gross och köpte tre förpackningar med kompostgaller. Vår snälla granne hjälpte mig att få ihop dem med små runda fjädrar. Hagen uppskattades verkligen av både Pokymon och tjejerna. Han gjorde riktiga glädjeskutt och hoppade över Esthers hemmagjorda hinder.
Allt var frid och fröjd tills Pokemon stack ut sitt lilla huvud mellan gallret och på en hundradels sekund även tog sig ut på andra sidan och tyckte det kändes fantastiskt att vara en fri kanin någon minut. Nu blir det att fundera på hur vi skall göra den rymningssäker.

Esther njuter av att klappa på sin kaninunge.

Se så  tjusiga hopphinder man kan tillverka av toarullar och tjocka sugrör från IKEA. Detta och MÅNGA till tillverkade tjejerna i väntan på att kaninungen skulle komma. Det var en lång väntan från julafton till påskafton.

Nu har Pokymon fått gå in och lägga sig i sin bur som han verkar tycka om.

Allt gott

Ulrika

Fantastiskt att få träffa den lilla babyn, endast 9 dagar gammal!

Igår fick jag glädjen att träffa en ny liten världsmedborgare för första gången. Hon är verkligen en liten tjej som endast vägde dryga 2790 gram ( om jag minns rätt) när hon kom till världen för 9 dagar sedan. Jag hade frågat den lyckliga mamman redan innan hon var född om jag fick komma och fotografera henne tidigt och igår gjorde jag det. Jag tror att mamman, min fina väninna var lite skeptisk först beroende på att hon var undrande till hur samarbetsvillig babyn skulle vara men det gick bättre än jag hade hoppats på. Hon bara låg där och såg söt ut och fann sig i att bli placerad både i en korv, i en balja och liggandes på mage. Under tiden strömmade varm luft ur en liten fläkt precis bredvid så hon tyckte nog att det var riktigt varmt och gott. Här kommer några bilder som mamman godkänt att jag fick ha härpå bloggen.

Tack min fina vän för att jag fick låna din fantastiska dotter till mitt lilla fotoprojekt.
Hoppas vi ses snart igen
Kram Ulrika

Första dagen med kaninungen Pokemon!

Så efter 4 månader väntan vad det idag dags att åka och hämta lilla Pokemon drygt 7 veckor gammal.
Först firade vi Jesus uppståndelse på påskdagshögmässan och efter kyrkfikat åkte tjejerna och jag iväg till Sundhammar och hämtade den lilla kaninungen som Esther valde för en dryg vecka sedan.
Jag kan säga att Esther var VÄLDIGT lycklig när hon lyfte ut transportburen ur bilen och visade pappa vad vi hade med oss. Pappa fick stanna hemma och skruva fast taket på buren medan vi åkte och hämtade Pokemon.

Grannarna var snabbt på plats och ville få en skymt av vår nya lilla familjemedlem. Den första tiden var han nog lite chockad av bilfärden så han låg hoptryckt på övervåningen i ditt fina nya hus.

Men när eftermiddagen kom så blev han lite nyfiken och vågade sig ut på balkongen .
Jag tror pappa Sören tycket det var ganska mysigt att få en lurvig liten unge i trädgården för han låg vid buren och bekantade sig med den lille.

EN NYBLIVEN LYCKLIG KANINÄGARE!

Även lillasyster tyckte det var spännande att få vara med och hålla och klappa Pokemon.

 

 Jag tror Sören höll den lille lika varsamt som tjejerna som nyfödda.

 

Mys på Sörens axel!

Så skulle jag försöka mig på att ta lite fina bilder med kameran så vi släppte Pokemon lös i trädgården. Jag fick låna grannens påskliljor eftersom jag såg en fin bild framför mig med Pokemon mitt emellan blommorna.

Pokemon var inte alls med på mina planer utan vände rumpan till och där satt han minsann så fint.

Till slut efter ett antal bilder smattrande i kameran så vände han på sig en sekund och jag hann ta denna bild.

Denna blev nog den bästa idag. Färgen på vår lille kaninunge kallas japantecknad.

Nu är den lille instoppad i buren och vi önskar honom välkommen till vår familj och hoppas att han kommer att sova gott i allt sitt hö och halm.

Kaninhälsningar från Ulrika

Ett besök på Molekylverkstan i Stenungsund.

Idag åkte vi med några vänner till Molekylverkstan i Stenungsund. För er från "andra sidan" dvs, Stockholmstrakten kan jag berätta att det var som en mini-mini Tom Tit. Vi spenderade några trevliga och intressanta timmar där. Här nedan får Esther lära sig hur olika tung bojen blir beroende på vilket rep man vill dra upp den med.

Här har Lydia och pappa byggt en bana som kan kan rulla  en boll i. Träbitarna har kardborrband på baksidan så man kunde placera dem som man ville. En spännande lek för dem båda.

I rummet längst in fick barnen göra egna experiment. Man skulle hälla kallt vatten i den stora bägaren. Sedan varmt i den lilla. Sedan skulle det droppas 20 färgämnedroppar i den lilla.Här räknas det under störta koncentration.

Som publikfanns våra vänner Karolina och Olof med sina tjejer, som var lite för små för just denna aktivitet.

När de blåa dropparna spridit sig i den lilla bägaren skulle den doppas ned i den stora.

Lydia var MYCKET intresserad och koncentrerad.

Vad skulle nu hända?

Nästa experiment v ar att vända på dessa flaskor och se hur snabbt vattnet rann ned i den andra flaskan. Det rann ganska sakta. Men vad händer om man först skakar flaskorna och sedan vänder? Det rann SNABBT som en virvel.

Det här rummet var nog Lydias favorit så hon gjorde detta experiment  några gånger till. Kanske en blivande kemiexpert?

Så en bild på tjejernas minivän Amanda. En fantastisk go tjej som vi gillar väldigt mycket,

Även pappa Sören hittade flera saker att roa sig själv med.

På hemvägen hittade jag en annons på Blocket som jag ringde på. Det resulterade i att vi åkte och tittade på kaninungar utanför Kärna. Mer om det i nästa blogg.

Ulrika