För några veckor sedan fick jag ett telefonsamtal från en f.d arbetskamrat i Timrå som berättade av våt gemensamma vän Kicki fått flytta hem till Jesus. Det var helt oväntat och alldeles för tidigt. Kicki, Kristina och jag var skolkyrkoteamet när jag jobbade i Timrå församling och jag tyckte verkligen jättemycket om dem båda två. Vi hade så mycket roligt tillsammans när vi var ute och jobbade. Vi pratade och undervisade mycket om värdegrunden och eftersom vi hade med barn att göra ville vi göra värdegrunden till en person. Då skapades Clownen VÄRDE-GUGGE! Bakom allt smink och alla clownkläder fanns vår vän och arbetskamrat Kicki!
När vi skulle åka till Timrå i somras hade jag planer på att hälsa på Kicki, men det hann jag tyvärr inte. Det gäller verkligen att ta vara på den tid vi får tillsammans. En del får långa liv och andra kortare. När jag jobbade som skoldiakon på låg och mellanstadiet fick jag ofta frågan om hur gammal man är när man dör? Ja vad svarar man på den frågan till ett litet barn som just börjar reflektera över liv och död? En del människor dör redan i mammas mage och andra kan bli 100 år, brukar jag svara och ibland nöjer de sig med det svaret och ibland blir det långa samtal med både tårar och skratt.
KICKI, vi är många som kommer att sakna Dig.
Tack för alla fina skolbesök vi gjort tillsammans och för all sång och gemenskap.
Idag tänker jag speciellt på hennes egen familj som fått gå på begravning.
Gud ge dem den tröst och styrka som de behöver för att leva vidare.
Mina två fina medarbetare från Skolkyrkan i Timrå, Kicki och Kristina.
Här en bild från en av våra julvandringar som vi gjorde för alla 2:a klassare. Den vise mannen i mitten är vår vän Kicki!
Vi har också sjungit tillsammans en hel del. Kicki är min andra goda vän och arbetskamrat från Timrå som inte finns med oss längre. Även min kollega, diakon Barbro, längst till vänster är i sitt himmelska hem. Efter mycket kamp orkade hennes kropp inte längre pga cancer. Det är snart två ( kanske tre) år sedan jag var på Barbros begravning. Barbro och jag hade en väldigt fin "systragemenskap". Vi jobbade med Alpha och sjöng ofta tillsammans. Tack för allt du gjorde för mig, kära vän och kollegna. Vid flera tillfällen har jag tänkt att: Detta måste jag ringa och berätta för Barbro, och sen kommit på att det inte går. Jag vet att hon skulle glädja sig om hon fick veta vilket bra jobb jag fått här på Västkusten.
Det finns mycket positivt från min Timråtid. Här hittade jag en gammal bild på Maria som var församlingens informatör och webbansvarige. Hon blev som en "norrlandsstorasyster" för mig och jag är så glad att jag fick lära känna henne. Vi har delat mycket på våra raster och även på fritid. Senaste i sommar sågs vi och fick några fina sommartimmar tillsammans. Hoppas vi ses snart igen Maria.
Gud är en god Gud. Han gav mig även en "norrlandsmamma" som ni sett mycket av tidigare på denna bloggen. Lisbeth du är toppen, från tårna till knoppen. Oj vad vi har gjort mycket spännande tillsammans.
Så till sist i denna bloggen hittade jag en bild på Lennart. Han träffade jag också under Timråtiden. Han är mannen som dök upp som ett bönesvar när jag behövde hjälp att få klar en halvrenoverad villa. Det började med att han lade om taket på mitt garage. Sedan blev han kvar skulle man kunna säga. Sedan blev det nya golv, nya tapeter, målning mm. så jag kunde sälja huset. Under denna renoveringstid blev han "norrlandspappsen. Han har lärt mig att både angla och pimpla under de kalla och snörika vintrarna.
Ja vad livet har i beredskap åt oss vet vi inte, men en sak som är säkert är att vi alla en dag skall dö.
Hur vi vill ha vår evighet är en viktig fråga under detta liv som vi fått som en dyrbar gåva.
Själv är jag så tacksam att jag vet att Jesus kommer att stå där och vänta på mig den dag mitt liv tar slut. Ibland säger någon till mig:- Men Ulrika, hur kan du vara säker på att det där är sant? Tänk om du bett och gått i kyrkan och läst din bibel helt i onödan. Då brukar jag vända på det och säga:- Om det nu är sant, det som står i Ordet att den som i sitt hjärta tror och med sin mun bekänner bli frälst ( räddad) så har ju jag min evighet i himlen tillsammans med Jesus. Det tycker jag känns fantastiskt.
Vänner, det är aldrig för sent att börja söka Gud. Han tror på dig, även om du inte tror på honom.
Knacka och så skall dörren öppnas. Sök först hans rike så skall allt det andra tillfalla dig.
Ulrika
