Det är mycket som behöver göras när han har hus och familj. Undrar just om Sören kunde föreställa sig hur livet skulle se ut 7 år efter att han lämnade sin trygga ungkarlslya i Kista. Då hade han 5 minuters promenadväg till både jobbet och den stora foodcourten där han flitigt använder sig rikskuponger. Idag har Sören gett sig på det stora projektet att klippa vår enorma häck. Vår snälla granne erbjöd sig att låna ut sin häcksax och ge en snabblektion innan Sören tog vid själv. Innan vi köpte hus pratade vi om vi önskade häck eller staket och svaret blev STAKET, men nu hade huset vi köpte en ENORM häck.
Ja här kan ni se att det är MYCKET häck som skall klippas, och detta är bara ena sidan. När Sören klippte på ena sidan så visade det sig att det fanns ett getingbo där så där gick det inte att fortsätta klippa. Jag gissar att det blir fortsättning på klippandet imorgon för nu ville Lydia ut och cykla med Sören och senare ikväll kommer en av Sörens killkompisar sedan internatskola i Hua-hin med familj som skall sova över här.
Som jag skrivit förut så är Lydia MYCKET envis. En dag tog jag tjejerna till skogen där vi plockade blåbär som vi sedan gjorde en paj av. Då berättade jag att man även kan köra muffins med blåbär, och det nappade Lydia på. Jag sa även på skoj att det får du fråga pappa om i morgon så kan ni göra det tillsammans. Morgonen efter vaknade Lydia tidigt och då gick hon direkt in till Sören och berättade att han skulle gå upp för att de skulle gå till skogen och plocka blåbär som de skulle göra muffinsar av. För er som känner Sören väl så vet ni att han inte direkt är snabb på morgonen ( om han inte ska till jobbet) men efter att Lydia höjt tonart några gånger på sin stämma och befallt Sören att resa på sig så fick han snällt gå upp, äta en snabb frukost, klä på sig och vandra bort till skogen tillsammans med en lycklig Lydia och två små hinkar. Vad gör man inte för den man älskar!
Efter ett tag kom de hem med lite blåbär i en av hinkarna. Sören fick själv googla på "muffins" och hittade ett recept. Lydia var så lycklig att nu få baka tillsammans med sin fina pappa. Efter en stund skulle jag gå och tipsa Sören att inte hälla så mycket smet i formarna eftersom de lätt rinner ut men det var för sent. Alla formarna var redan fyllda och det blev mycket muffins kan jag säga. De flöt ur sina formar men vad gör de. för gott blev det, tyckte alla utom Lydia som helt plötsligt bestämde sig för att hon inte gillar blåbärsmuffins. Men det hon gillade och uppskattade mycket var att pappa tog sig tid och gick i skogen med henne och ställde sig och bakade muffins tillsammans med henne. Önskar att alla pappor skulle göra sådana ta sig tid att göra så enkla aktiviteter med sina söner och döttrar som kan betyda så mycket. Hoppas att Lydia minns denna dag när hon blir stor.
Nu skall jag straxt plocka ut min matbröd som står i ugnen.
Ulrika
p.s Titta vilken superfin muffins som också fanns med på plåten!
