Bä bä svarta får.....med Lisbeth!

Idag är det fredag och varannan sådan är jag ledigt tillsammans med barnen. Då brukar jag uppskatta att ta en lugn morgon med lite mys och samtal i sängen och sedan frukost och lite morgontv. Igårkväll kom vår norrlandsmormor Lisbeth och hennes bästis Mariana på besök. De är på väg till Västerås med kom förbi här en natt. Tjejerna var jätteglada i morse när de insåg att de sov i källaren. På förmiddagen gjorde vi en liten utflykt till fästningen där vi parkerade bilen och gick en fin promenadslinga runt fästningen. Där finns det även får.

 

Esther väl älskade djurvän blev så lycklig när hon såg djuren. Ännu lyckligare blev hon när fåren kom när hon ropade på dem och lockade dem med lite äppelbitar och äppelskal.

 

Djuren känner nog att Esther verkligen tycker om dem. Lydia var mest rädd och klängde på mig när de kom närmare.

När vi gått ett tag satte vi oss på en bänk och skulle ha fruktstund. Vipps så kom alla får dit och ville vara med på kalaset. Även jag själv tyckte att de blev lite väl närgångna.

Så blev det till slut dags att säga hej då till alla fåren.

Idag var Lydia inte alls så pigg på att vara med på bild men Esther och Lisbeth ställde snällt upp på en bild vid "frälsarkransen".

Denna bilden tyckte jag blev väldigt fin på två som jag tycker väldigt mycket om.

Tack Lisbeth och Mariana att ni tog er tid att titta in när och umgås med oss en stund. Lydia var INTE lycklig när de åkte. Med en tår i ögat sa hon bestämt: Lisbeth, nästa gång kan du väl stanna några veckor. Och JA du är så välkommen tillbaka. Skall genast titta på om vi kan hitta någon prisvärd flygbiljett.

Ulrika

Puss och kram mormor!

Barnen har varit mycket glada att ha sin mormor här i en vecka och även deras föräldrar som hunnit med att tömma många banankartonger i källaren. Även ett och annat fönster i huset har övergått från att ha mörkbruna fönsterkarmar till att få vita fina. Förra torsdagen åkte vi ut till havet och badade och idag när det nästan kändes som höst är jag så glad att vi hann med att ta vara på det doppet.

Igår försökte jag förklara för barnen att mormor inte skulle vara här när vi kom hem från dagis och skolan idag . Det resulterade i många kramar och pussar för Esther och mormor.

 

 

När jag skulle pussa på Esther igår kväll sa jag: -Mamma älskar dig Esther. Då svarande min Esther: -Mamma, jag älskar dig också jättemycket och jag älskar mormor jättemycket också.

Idag jobbade jag länge för jag hade dopträff på kvällen. När jag kom hem fick tjejerna munkar som jag hade köpt och det är verkligen deras favoritfika, eller vad man kan kalla det. Lydia är ju inte den som äter allt som ser sockrigt och gott ut så det känns bra att veta att det finns något som man kan köpa när man vill ha "det lilla extra". Så på hennes 4-årskalas blir det nog tjockpannkaka med äppelmos och munkar till efterätt.

Vi har tidiga morgnar här nu. Sören går upp straxt efter 5 och jag brukar gå upp runt 5:30 eftersom jag ändå är vaken och ofta här värk i kroppen.  Lydia har börjat vakna vid 6 och det resulterar i att hon inte orkar med hela dagen utan somnar i någon frökens knä på dagis. Ja ni kan säkert gissa hur kvällarna blir då. Hoppas hon inte somnar på imorgon så att det kan bli en normal kväll imorgon.

Allt gott

Ulrika

Upprop i skolan!

Så var det då dags för upprop i Kastellegårdens skola, i förskoleklassen.

Efter två veckor på fridids blev det idag upprop inför den riktiga skolstarten. Mormor var hemma med lillasyster och både mamma och pappa gick stolt med Esther på uppropen som var på kvällen.

En glad Esther pekade försiktigt på sina nya klasskamrater och berättade vad de heter. Nu är det många nya namn för mamma och pappa att lära, för vi vill gärna veta vilka vår dotter umgås med.

Imorgon väntar samling, namnlekar, målning av självporträtt och att å veta vilken plats man får i klassrummet. Oj så mycket  spännande som ligger framför. Kanske även en del vånda. Önskar av hela vårt hjärta att detta skall bli en fin tid i vår dotters liv.

LYCKA TILL NU VÅR ÄLSKADE ESTHER!

Mormors havrekakor!

Nu har vi vår mormor Ingrid här. Igår fick Esther baka bullar med mormor och idag var det Lydias tur att få baka.

På förmiddagen åkte mormor, Lydia och jag iväg för att se om vi kunde hitta nån tvbänk eller skåp till min nya stereo och dvd. Den skall stå bredvid den öppna spisen och eftersom den får vara högst 115 cm bred så finns det inte så många riktiga tvbänkar att välja på. Nu har jag dock hittat det jag sökte, på en returseconhand. Ett fyndskåp i gammaldags stil som skall målas vitt. Tyvärr fick jag inte med det hem eftersom de inte hittade rätt nyckel. De lovade dock att leta igenom den stora lådan med nycklar tills på måndag så jag får skicka Sören att hämta det efter jobbet nästa vecka.

Esther var hemma med pappa undertiden men till henne hittade vi en hel hög med Bamsetidningar för 20 kr. Hon blev väldigt nöjd med sina tidningar och sitter nu i soffan och tittar och tittar,

 medan pappa passade på att få sig en stunds vila. Han är otrolig att ta vara på de små stunderna som helt plötsligt dyker upp för att vila på.

Idag fick jag ett sms från en mamma till en av Esthers nya klasskamrater. De bor bara en gata ifrån oss så hennes son ville gärna leka med Esther. Sören gick dit med henne och när vi kom hem gick jag dit med Lydia som fick leka med deras dotter som nästan är jämngammal med Lydia.

Själv hann jag få en trevlig pratstund med deras mamma, som också bloggar så nu skall jag in och läsa på hennes sida.

All gott

Ulrika

Vilken kille, kolla in hans hopp!

Idag har vi haft en jättefin dag med sol, värme och trevliga vänner. I fredags var tjejerna och jag i Stenungsund och fixade pass till Esther eftersom hennes snart går ut. Där passade vi på att fynda lite, bla solskyddskläder till Lydia. Hon kunde inte förstå att jag genast lade ner kläderna i "thailandslådan". Hon ville absolut ha dem på sig. På eftermiddagen ville hon till och med bada med dem i badkaret, vilket hon också gjorde.

Här en bild från badet i morse.

På förmiddagen fick vi trevligt besök från Nykvarnsbor som var på väg hem från legoland. Viktor och Esther byggde lego, hoppade på studsmattan mm. Viktor var en höjdarkille på att hoppa och göra volter. Så avancerat hoppande brukar vi inte ha hos oss annars. Vilken kille.

HEJA VIKTOR!



Jag hoppas att inte tjejerna försöker sig på dessa konster innan de gått på gymnastik. På tal om det vill jag glatt berätta att Esther ÄNTLIGEN fått plats på simskolan i höst. Hon ser verkligen fram emot det.

Dagen tillsammans med Binett har ägnats åt att planera vår thailandsresa. Oj vad mycket beslut som skall göras om vart man vill åka och om man vill hyra hus/lägenhet eller bo på hotell. Allt har sina för och nackdelar. Nu är dock klockan mycket så jag skall inta sängläge.

Allt gott

Ulrika

Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans!

För några veckor sedan fick jag ett telefonsamtal från en f.d arbetskamrat i Timrå som berättade av våt gemensamma vän Kicki fått flytta hem till Jesus. Det var helt oväntat och alldeles för tidigt. Kicki, Kristina och jag var skolkyrkoteamet när jag jobbade i Timrå församling och jag tyckte verkligen jättemycket om dem båda två. Vi hade så mycket roligt tillsammans när vi var ute och jobbade. Vi pratade och undervisade mycket om värdegrunden och eftersom vi hade med barn att göra ville vi göra värdegrunden till en person. Då skapades Clownen VÄRDE-GUGGE! Bakom allt smink och alla clownkläder fanns vår vän och arbetskamrat Kicki!

När vi skulle åka till Timrå i somras hade jag planer på att hälsa på Kicki, men det hann jag tyvärr inte. Det gäller verkligen att ta vara på den tid vi får tillsammans. En del får långa liv och andra kortare. När jag jobbade som skoldiakon på låg och mellanstadiet fick jag ofta frågan om hur gammal man är när man dör? Ja vad svarar man på den frågan till ett litet barn som just börjar reflektera över liv och död? En del människor dör redan i mammas mage och andra kan bli 100 år, brukar jag svara och ibland nöjer de sig med det svaret och ibland blir det långa samtal med både tårar och skratt.

KICKI, vi är många som kommer att sakna Dig.

Tack för alla fina skolbesök vi gjort tillsammans och för all sång och gemenskap.

Idag tänker jag speciellt på hennes egen familj som fått gå på begravning.

Gud ge dem den tröst och styrka som de behöver för att leva vidare. 

Mina två fina medarbetare från Skolkyrkan i Timrå, Kicki och Kristina.

Här en bild från en av våra julvandringar som vi gjorde för alla 2:a klassare. Den vise mannen i mitten är vår vän Kicki!

Vi har också sjungit tillsammans en hel del. Kicki är min andra goda vän och arbetskamrat från Timrå som inte finns med oss längre. Även min kollega, diakon Barbro, längst till vänster är i sitt himmelska hem. Efter mycket kamp orkade hennes kropp inte längre pga cancer. Det är snart två ( kanske tre) år sedan jag var på Barbros begravning. Barbro och jag hade en väldigt fin "systragemenskap". Vi jobbade med Alpha och sjöng ofta tillsammans. Tack för allt du gjorde för mig, kära vän och kollegna.  Vid flera tillfällen har jag tänkt att: Detta måste jag ringa och berätta för Barbro, och sen kommit på att det inte går. Jag vet att hon skulle glädja sig om hon fick veta vilket bra jobb jag fått här på Västkusten.

 Så här såg vi tre diakoner ut i Timrå. Ulrika,  Anna-Lisa  och Barbro.

Det finns mycket positivt från min Timråtid. Här hittade jag en gammal bild på Maria som var församlingens informatör och webbansvarige. Hon blev som en "norrlandsstorasyster" för mig och jag är så glad att jag fick lära känna henne. Vi har delat mycket på våra raster och även på fritid. Senaste i sommar sågs vi och fick några fina sommartimmar tillsammans. Hoppas vi ses snart igen Maria.

Gud är en god Gud. Han gav mig även en "norrlandsmamma" som ni sett mycket av tidigare på denna bloggen. Lisbeth du är toppen, från tårna till knoppen. Oj vad vi har gjort mycket spännande tillsammans.

Så till sist i denna bloggen hittade jag en bild på Lennart. Han träffade jag också under Timråtiden. Han är mannen som dök upp som ett bönesvar när jag behövde hjälp att få klar en halvrenoverad villa. Det började med att han lade om taket på mitt garage. Sedan blev han kvar skulle man kunna säga. Sedan blev det nya golv, nya tapeter, målning mm. så jag kunde sälja huset. Under denna renoveringstid blev han "norrlandspappsen. Han har lärt mig att både angla och pimpla under de kalla och snörika vintrarna.

Ja vad livet har i beredskap åt oss vet vi inte, men en sak som är säkert är att vi alla en dag skall dö.
Hur vi vill ha vår evighet är en viktig fråga under detta liv som vi fått som en dyrbar gåva.
Själv är jag så tacksam att jag vet att Jesus kommer att stå där och vänta på mig den dag mitt liv tar slut. Ibland säger någon till mig:- Men Ulrika, hur kan du vara säker på att det där är sant? Tänk om du bett och gått i kyrkan och läst din bibel helt i onödan. Då brukar jag vända på det och säga:- Om det nu är sant, det som står i Ordet att den som i sitt hjärta tror och med sin mun bekänner bli frälst ( räddad) så har ju jag min evighet i himlen tillsammans med Jesus. Det tycker jag känns fantastiskt.
Vänner, det är aldrig för sent att börja söka Gud. Han tror på dig, även om du inte tror på honom.
Knacka och så skall dörren öppnas. Sök först hans rike så skall allt det andra tillfalla dig.

Ulrika

Även Lydia har blivit stor!

Pappa var lika stolt den 23:e december 2008 då lillasyster Lydia kom till världen.

Tänk vilken gåva, att få två friska döttrar som vi nu får följa och se växa upp.

Esther älskade sin lillasyster från dag 1. Hon var mycket mån om att hon skulle få vara med och leka. Här har hon föreslagit sin lillasyster att de skall spela innebandy.

För tre år sedan hade vi en liten 7-månaders bebis. Det är faktiskt så att både Sören och jag ibland kan längta efter att få gosa med små bebisar igen. Som tur är får jag göra det på jobbet. Det ska bli riktigt roligt att få träffa alla små bebisar igen efter en hel sommar och se hur de har växt och utvecklats. En del kommer att börja förskolan nu och andra kommer säkert att komma nya. Just nu spanar jag efter mammor med stora magar som skulle kunna medverka till att vi får låna några små "Jesusbarn" till julvandringen vi skall göra för skolan i december.. Finns det någon höggravid Ytterby eller Kungälvsbo som läser detta och som skulle vilja låta sin bebis spela Jesusbarnet så får ni gärna mail till mig. Jag jobbar som familjediakon i Ytterby församling och håller även i Öppna förskolan där.


Puss på dig vår älskade lilla Lydia som nu har blivit 3,5 år och som har lärt sig cykla utan stödhjul!

En lycklig mor och far tillsammans med sin yngsta dotter Lydia Sara Elisabeth!



När jag letade reda på några bebisbilder fann jag även denna. Här är vi på väg till Norrland för tre år sedan. Vill med denna bild bara göra min älskade make uppmärksam på att vi faktiskt hade mindre packning med oss detta året, eller hur älskling? Han brukar ganska ofta anmärka på vår packnings kubik. Just nu är vår stora fråga hur många väskor och hur mycket packning vi skall ha med oss på vår Thailandsresa i höst. Är det två eller tre resväskor för 4 personer?

Ja hon har blivit stor vår Lydia. För ett år sedan var hon väldigt fåordig. Farfar Jörgen var faktiskt till och med lite orolig och föreslog att vi skulle gå till doktorn och fråga vad  det var för fel. Lugna Sören tog allt med ro och jag sa att om ett tag kommer vi få skavsår i öronen för att hon pratar så mycket, och där är vi nu. Det finns ingen som skulle kunna ana hur lite hon pratade då. Nu har hon ett väldigt stort ordförråd och använder mer och mer avancerade ord och förklaringar när hon pratar. Vi övar dock på ord med k och sch- ljud.

 Lydias stora passion är att pyssla, klippa, tejpa, rita, limma och skriva. Ja hon kan inte skriva så många av våra svenska bokstäver men hon skriver och hon skriver rad efter rad. När man frågar vad hon skrivit tar hon sitt papper och läser som om hon precis kunde läsa vad det står. Kanske är det något annat språk hon använder. Någon som känner igen orden?

Förra veckan hittade jag tre Dorafilmer på en secondhand affär för 5 kr, ja för alla tre. Det kallar jag kap. Igår insåg vi dock att de är på engelska men det verkar inte göra tjejerna något. Esther är väldigt intresserad av både engelska och thaiord och frågar ofta vad saker heter och det är så roligt.

Att lämna Lydia själv på förskolan utan Esther känns jättekonstigt, men hon klarar sig så bra.

Önskar dig lycka till vår älskade lilla gumma på din fina förskola tillsammans med dina fina vänner och fröknar.

Mamma Ulrika

Även Lydia har blivit stor!

Hon var ju nyss min lilla bebis!

Det var ju nyss som jag började må illa och jag med stor glädje insåg att vi väntade vår lilla älskade dotter. Vipps så gick tiden och idag var det dags att lämna henne på skolan. Hur kunde tiden gå så fort?

Jag är så otroligt tacksam att jag har fått förmånen att vara hemma med henne och lillasyster så länge.

En trött med väldigt lycklig nybliven far på Södertälje bb 16:e oktober 2006

Älskade lilla gullunge, hur kunde tiden gå så fort?

 Idag, 5,5 år senare ser hon ut så här min lilla gullunge! Hon är en mycket nyfiken och livsreflekterande tjej som kommer att stormtrivas i skolan.

Idag när jag för första gången skulle lämna tjejerna på två ställen så var Esther mycket mån om att vi först skulle till skolan och lämna henne, men också mån om att Lydia skulle gå med in och få se hur Esthers nya skola ser ut och vilka leksaker som finns där.

Lycka till Esther med alla dina år i skolans värld.

Det kommer säkert att bli tufft ibland men glöm aldrig att du har en mamma och en pappa och en lillasyster som älskar dig och som tror på dig.

Kram mamma Ulrika