-Jag önskar hon vore en duva, säger Esther helt plötsligt när vi sitter vid matbordet och håller på att avsluta vår måltid. Vem då, frågar jag? Då berättar Esther att hon önskar att mormor vore en duva för då kunde hon snabbt flyga hit, och när hon landar kunde den förvandlas till min mormor. Hoppas du känner dig välkommen i morgon, mormor Ingrid även om du inte flyger hit. Ja för i morgon kommer mormor, men inte som en duva utan som en mormor som åker tåget från Stockholm till Göteborg. Det skall bli roligt att hon kommer för barnen uppskattar verkligen att leka tillsammans med henne även om det skiljer väldigt många år emellan dem.
Självklart ser jag också fram emot att hon kommer och är tillsammans med oss och får se huset som renoverat. Jag anar hon hon tycker det är väldigt stor skillnad mot när hon såg det i februari då alla väggar var nedtagna och det såg ut som ett stort kaos.
-Mamma, när vi inte skall bo här längre utan flytta till ett annat hus, då vill jag.........................
-Men lilla gumman tänker du flytta, svarar jag Lydia som började prata om en till flytt ( innan vi fått iordning allt här) -Var har du tänkt och flytta då lilla älskling, frågar jag? Svaret är klockrent.
-Till Stottolm ( läs Stockholm) såklart, svarar hon helt självklart.
-För då kan jag hälsa på mormor ofta.
Ja att barnen saknar sin mormor ( och famor och farfar också) är helt klart. De hör ju andra som skall till sin mormor, morfar, farmor och farfar ganska ofta så visst är det naturligt att längta efter dem.
Tyvärr är de,t det negativa med att flytta till denna kusten, att ha långt till dem som man älskar.
Vi saknar er mormor, famor och farfar och norrlandsmormor Lisbeth.
Kram från oss på andra kusten.
