GLAD MIDSOMMAR ÖNSKAR FAMILJEN ALGESUND!
Just nu förbereder Sören maten vi ska ha med oss till midsommarknytkalaset vi skall på. Själv så har jag ägnat förmiddagen åt att börja sortera kartonger i källaren. Jag var först och främst på jakt efter en prinsessklänning som Esther ska ha på sig på ett kalas hon ska till på söndag.
I veckan som gått blev det ju faktiskt lite solsken som förgyllde vår tillvaro. Efter kvällsmaten i onsdags åkte vi ut till havet och myste en stund. Det gäller ju att ta vara på möjligheterna nu när vi bor på västkusten.
Lydia fortsatte att posera framför kameran med sin speciella stil.
Esther är lite lugnare på klipporna. Hon gillar att titta på maneterna som simmar omkring i vattnet. Lydia hade valt en bok vi skulle läsa på klipporna men det var nog Esther som var mest intresserad och satt sill och myste med pappa som läste.
En stund var det dock båda tjejerna som satt och lyssnade på Mamma Mu. På hemvägen somnade båda tjejerna i bilen, helt efter mammas plan. Äntligen fick mamma och pappa en stund för oss själva i soffan.
Sömn har verkligen varit en bristvara denna vecka. Båda tjejerna har vaknat och inte kunnat somna om, vilket de alltid brukar göra annars. Att vara 4 i vår säng är inte heller en höjdare om man skall sova ordentligt. Jag vet inte hur många gånger jag bytt säng för att kunna sträcka ut mig. De brukar gå eftersom speciellt Lydia brukar somna om snabbt och då inte vet att jag går till en annan sängplats. Detta gick inte denna vecka så jag har sovit med Lydia i 80centimeterssäng och det är trängt. När jag trodde hon somnat smög jag tillbaka med inte hade hon somnat. Då låg hon och skrek efter mig men eftersom jag inte orkade resa mig bytte hon och ropade pappa som snällt fick gå dit och lägga sig. Det fungerade en stund men sedan ropade hon på mamma som gått in till Esthers tomma säng för att kunna sova. Då inser Esther att hon ligger ensam i vår stora dubbelssäng och även hon börjar ropa. Det slutar med att Lydia gråtande kommer in till mig i Esthers säng som i alla fall är 90 cm bred och pappa får gå tillbaka till Esther i vår dubbelsäng. Denna rundvandring mellan våra sängar pågick mellan 02-04:30 och sedan ringde Sörens väckarklocka 5:30. Dem dagen efter förstår jag inte hur vi klarade av. Jag varnade förskolepersonalen att de kunde somna men icke, de var full fart i alla fall på tjejerna och inte somnade de tidigare än vanligt kvällen efter. De är verkligen små duracelltjejer som kan gå hur länge som helst utan att behöva vila. Nu skall vi njuta av att vara lediga tre hela dagar tillsammans.
Önskar er en bra dag.
Ulrika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar