Farväl till vännerna och på väg mot något nytt!

Så blev det då dags att säga farväl till våra vänner.

Här är tjejerna och leker med Elliot och Edit. Esther och Elliot sitter som vanligt med alla plastdjuren och leker.

 Sedan gick Lydia och Edit ut med paraplyer men regnet lyste med sin frånvaro, vilket inte spelade dem någon roll, bara de fick ha paraplyer.

Esther ger sin syssling Cornelia en bamsekram.

 Sista kvällen i radhuset kom Linda förbi med Elina. Oj så sorgligt det känns att dessa fina flickor inte kommer att få leka med varandra varje dag längre.
Linda och Lasse, vi saknar er redan. Hoppas verkligen att ni tar vangen med er och kommer.

 Flyttbilen skulle komma på onsdagen sen em, De kom kl 20:00 och började packa in allt. Nästa dag kom de tillbaka straxt efter 7 på morgonen. DÅ blev det full fart igen och vi städade och städade så mycket det gick. Barnens gudmor Anna tog barnen några timmar så Lisbeth och jag kunde städa övervåningen och alla köksskåp klart. Flyttgubbarna varnade under morgonen att allt troligtvis inte skulle få plats in bussen. Vi som hade räknat och gissat hur många kubik vi hade, vilket inte är helt lätt. Vi hade 40 kubik när vi flyttade till Nykvarn så vi hade dragit till med att vi hade 55 kubik nu. Trots att vi slängt och skänkt bort massor hade vi 10 kubik som inte fick plats i bilen. Nästa lass som de skulle packa in på Lidingö hade mindre kubik än släpets storlek så vi fick lägga lite där också som tur var. Vid 14:30 satte vi tjejerna i bilstolarna och så åkte Lisbeth och jag söderut med bilen. Vi stannade i Mjölby för att äta på Mc Donalds och när jag skulle betala kom jag på att jag inte hade min handväska med. Då insåg jag att flyttgubbarna hade lyckats packa in den i en av kartongerna eftersom jag hade väskan liggande i kökssoffan. En anings oroligt kändes det att veta att plånboken med allt vad den innehåller ligger någonstans bland 65 kubiks kartonger. Slarvig som jag var tänkte jag inte på att den försvann. Tur att jag hade Lisbeth med mig som kunde lösa ut oss både på matstället och på bensinstationen. Klockan 22 kom vi fram i ösregnet. Där stod Marianne och Janne och tog emot oss i huset. De hade gjort en ost och broccolipaj som stod på ett dukat bord i huset. Det kändes verkligen välkomnande. Stackars lilla Lydia tjatade och tjatade hela kvällen och dagen efter att vi skulle åka hem NU. Hon vägrade att äta gröten på morgonen som hon ALLTID brukar äta, för den skulle kom åka HEM och äta. Esther har accepterat läget och tycker att huset är OK tills vi hittar vårt eget.

 Den här pallen är Lydias favorit och även Esthers så den slåss dom om att sitta på. Ägarna har lämnat lite saker i huset som vi får använda. Lampor finns kvar i alla rum så de tror jag får sitta kvar.

 På lördag kväll skulle vi få våra saker så jag hade planer för förmiddagen. Klockan 7:30 ringer de och säger att de kommer om en kvart. Då fick jag fart skall ni veta. Snabbt upp med Lydia som jag försökte få i lite frukost. Själv hade jag hällt upp fil och flingor när jag ser att Lydia håller på att ramla ner från stolen. Snabbt sträcker jag fram armen och lyckas fånga Lydia i ena benet så fallet inte blir så hårt i golvet. Tyvärr lyckades jag putta till min frukostskål, vilket resulterade i att min fil med flingor hamnade i Lydias hår. D´å var det 10 minuter till bilen skulle komma och Esther sov fortfarande. In i badrummet och av med kläderna på Lydia som jag skulle snabbduscha. Hon vägrade kliva in i duschen så hon fick gå med fil och flingor i håret hela dagen.

 Någon timme senare kom Sören med släpet han fick hyra, för alla sakerna fick ändå inte plats i lastbilens släp. Tappra Sören jobbade på torsdagen och åkte sedan hem och städade till 04 på morgonen mot fredagen. Efter någon timmes sömn åkte han tillbaka till jobbet för att avsluta sin anställning, sedan hyrde han ett släp och packade och gjorde det sista i huset. Då var det bara att åka och lämna nycklarna till mäklaren för alla papper har vi redan skrivit på. Det var VÄLDIGT SKÖNT att vi inte behöver åka upp igen på måndag då nya ägaren tar över vårt radhus. Därefter åkte Sören till Norrköping och sov hos sin mamma och pappa. På kvällen insåg Sören att han fortfarande var jättetrött så han tog ett beslut att sova en hel natt och sedan åka jättetidigt. Det var VÄLDIGT ROLIGT att så se min älskade man igen.

 Barnen tyckte detsamma och gav honom det bästa välkomnande man kan få.

 Oj vad de hängde och klängde på honom igår.

 Sedan var det dags att försöka få ihop sängarna. Lisbeth och Sören lyckades riktigt bra med den uppgiften.

 Så här ser vår vardag ut ett tag framöver. Idag har vi tagit lite paus och begett oss till Bushuset där Sören och tjejerna springer och klättrar och åker stora långa rutschkanor. I morgon skall vi gå på jakt efter våra kläder och försöka få fram en hörna där vi kan sätta upp tv och dvd.

 Mitt i all röra  tar Esther med sin lite djur och går och sätter sin på altanen och leker,

Fortsättning följer.......

Allt gott

Ulrika