Att leva i tro på att Gud vill oss det bästa!

När livet inte var helt på topp åkte jag på en semesterresa med min "Norrlandsmamma" till Thailand. Vi njöt som vanligt att värmen, den goda  maten, härliga bad, trevliga människor och massor av spännande upplevelser. Vi avslutade resan med två dagar i Bangkok. Där gick bl.a runt och shoppade. En kväll var vi på ett stort varuhus o som ganska ofta hamnade jag på barnavdelningen och drömde mig bort. Då fanns inte ens Sören i sikte. Då såg jag den perfekta brudnäbbsklänningen, så jag tog den och gick och visade Lisbeth.

-Visst är den söt, sa jag till henne.

-Ja verkligen, sa hon och tyckte vi skulle vandra vidare sen.

-Lisbeth, tycker du att jag är knäpp om jag köper den till brudnäbbsklänning till jag skall gifta mig?

-Ja det tycker jag, kan du inte vänta till du åtminstone vet vem du skall gifta dig med, svarade hon.

-Då tar jag den, blev mitt svar.

Där kände jag att, nu väljer jag att gå i tro. Om nu Gud skulle kunna ge mig den där fantastiska mannen som jag drömde om  så hade jag ju i alla fall brudnäbbsklänningen klar. Sedan tog jag klänningen och gick och betalade den.

Den 11 juni 2005 fick Sörens väninnas dotter Ellen vara vår brudnäbb iklädd den söta klänningen jag köpte i Bangkok i tro på att jag skulle får mina böner besvarade.

TACK GUD ATT DU HÖR BÖN!

Just nu är Esther väldigt intresserad av släktgenerationer och hon frågar och undrar.-Mormor, vem var din mormor och hur såg hon ut, är typiska frågor för Esther just nu. Hon undrar också mycket om din morfar och farbror Hans som hon aldrig fick träffa.

En annan fråga jag fick häromdagen var:- Mamma kan man verkligen få barn om man inte har gift sig?

En ganska logisk fråga men som samhället ser ut idag så blir frågansvårare och svårare att besvara.

Esther är just nu inne på att hon inte vill gifta sig men att hon vill ha 5 barn. Två killar och tre tjejer.

När mormor frågade vad de skulle heta svarade hon: - Men mormor, det behöver jag väl inte bestämma nu, det kan jag göra sedan. Något som hon dock oroat sig för är hur hon skall kunna ge barnen mat.

En dag sa hon till mig: - Mamma hur skall jag kunna ha barn, jag vet ju inte ens hur jag skall göra mat till dem? Hon oroar sig för matlagningen, min lilla gumma. Då har jag lugnt försökt berätta att hon har massor med år på att lära sig laga mat. Denna oro gäller även när det gäller val av framtida arbete. Hon har nu kommit fram till att hon skall bl veterinär eller simlärare men frågar ibland hur honskall kunna jobba med det när hon inte vet hur hon skall göra om det kommer ett sjukt djur. Det där med att hon skall plugga i flera år och göra praktik, det har hon inte riktigt insett. Det blir nog bra med det till slut för hon har ett enormt sug på kunskap och är så intresserad av det mesta ( utom att leka med dockor).

Igår berättade jag i alla fall om klänningen jag köpte en varm dag Bangkok. Jag frågade även om hon ville prova den och vara min fotomodell. - Självklart mamma, blev svaret, till min stora glädje.

När kvällen kom och solen låg lågt, tog jag kameran och Esther och gick ut på baksidan och knäppa många bilder. Här får ni se några av resultaten.

-Mamma, nu är jag klar, och så vände hon på klacken och gick. Lika söt bakifrån kunde jag inte låta bli att knäppa ett kort.

Lillasyster som inte alls brukar vilja vara med på bild sprang efter oss hela tiden. Hon kunde inte förstå att jag bara fotograferade Esther. Till slut ropade hon: -Mamma, jag också. Naturligtvis fick hon också vara med på en bild. Nästa gång är det hennes tur att få gå ut på en modellrunda med mamma Ulrika.

Allt gott.

Ulrika