Vi är trötta på lite av varje

Tiden går fort. Nu är all feber borta men nu tampas vi med ett enormt 3,5-årstrots. Hur envis kan en 3,5-åring bli? Hon är underbart faktastisk men nu kan hon verkligen även vara bedrövligt jobbig. Ofta så skriver ju föräldrar om hur duktiga och fina deras barn är och det har ju jag också gjort men nu är inte allt fantastiskt. Vårt tålamod prövas varje dag, flera gånger om dagen, för att inte säga ständigt. Jag kan i mina ljusa stunder tänka att denna erfarenhet kommer jag ha stor nytta av som familjediakon. I andra stunder får man ibland bita sig i läppen eller verkligen skärpa sig för att inte bli för arg, som i och för sig aldrig hjälper även om vi tycker det är viktigt att sätta gränser och säga stopp. Hoppas denna period försvinner snabbt.

Här är i alla fall en lycklig Lydia som skall få följa med mamma på studiebesök på ett jobb som jag eventuellt funderar på att söka.



I fredgas ringde en läkare från Huddinge sjukhus och berättade att Lydias njurar ser jättebra ut så det känn skönt.


Esther i sina nya solglasögon. Vill bara poängtera att det är pappa Sören som tagit denna bild.


För några veckor sedan fick Esther en sparkcykel och naturligtvis vill även Lydia prova att åka sparkcykel.


Vad underbart det är att det är ljusare på kvällarna ny så att man kan gå ut och leka en stund efter maten. Såpbubblor är roligt, det tycker även pappa.


Att få blåsa dem tillsammans med sin dotter är jätteroligt.


I morgon får Sören veta hur det blir med hans jobb. Alla kontorstjänster skall flytta till Göteborg så nu hoppas vi och ber för att Sören skall hitta något annat jobb i SÖdertäljetrakten som han tycker verkar spännande och intressant. Han var på en intervju i måndags så vi väntar med spänning på om det blir någon fortsättning där eller om det blir något annat. Själv läser jag också jobbannonser men tyvärr är de attraktiva tjänsterna inte på pendligsavstånd från oss. Inte enligt mina mått mätt i alla fall. Kan säga att jag sökt ett annat jobb som inte har något med diakoni eller kyrka att göra men jag har inte hört något alls därifrån.
Nu har båda tjejer vaknat ett antal gånger och skrikit och klockan är bara 22. Måtte denna natt ge oss föräldra mer sömn än förra. Man orkar faktiskt inte hur mycket som helst och det har min kropp visat. Förra veckan kom flera av mina gamla utbrändhetssymptop tillbaka och då kan jag känna rädsla för att hamna där igen. Jag tar det på allvar så jag har avsagt mig en hel del jobb framöver och det känns faktiskt bra. Nu längtar jag efter värme också för då mår min kropp lite bättre.
Nu väntar sängen på mig. God natt.

Ulrika