Idag är det precis 3 år sedan vi bar fram vår förstfödda dotter Esther till dopet i Hagabergs kapell. Tiden går så fort och vi tänker ofta på att försöka njuta så mycket det bara går av småbarnsåren, trots öroninflammationer, sjukhusbesök och vakna nätter. Dopet, ja det är något stort för oss även om vi som föräldrar döpts på olika sätt och i olika åldrar. Det viktiga är dock att det är samma dop, dopet i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn.
Det var inte i dopet Esther fick vårt namn, de fick hon redan innan dopet när vi skickade in det till lokala skattemyndigheten. Gud har skapat oss och vill att vi skall leva i gemenskap med Honom. I dopet möter Gud oss på ett speciellt sätt. Han ger oss sin vattenstämpel som ett bevis på att vi tillhör Honom. När vi valde att Esther skulle döpas tog vi ansvar för och sa ja till att hon skulle få leva i församlingens gemenskap. När Esther var runt 5 månader började vi gå till kyrkans öppna förskola och vi tog även med henne när vi själva gick på gudstjänst och gör det fortfarande. Eftersom Esther inte själv fick välja om hon skulle döpas eller inte känner vi ett stort ansvar att låta henne få ta del av livet tillsammans med Jesus Kristus. Vår önskan och bön är att när hon blir stor och själv kan ta ställning skall vilja fortsätta att leva i församlingens gemenskap och med Gud själv. Sören och jag har ofta pratat om vad vi vill förmedla till henne när det gäller tron och även hur vi vill göra det. Esther är snart 3,5 år och jag tror faktiskt att hon kan ganska många bibelhistorier och fler hoppas vi att det skall bli. Nästan varje kväll pratar vi om hur dagen varit och så frågar vi henne om det är något särskilt vi skall tacka och be för. Då brukar hon ränka upp alla sina vänner och deras syskon och föräldrar som vi skall be för. Ibland kan hon säga någon som vi inte alls pratat om på länge och sedan efter någon dag har vi fått reda på att just den personen blivit sjuk eller haft stort behov av förbön. Ingen är för liten i Guds ögon. Tänk vad fantastiskt att Han kan använda små barn, mina döttrar. Nu ler mamma stolt.
Ikväll har vi haft lite ”dopkvällsfika” och tänt dopljuset. Esther fick själv välja vad vi skulle ha för fika och då valde hon mariekex som vi tyvärr inte hade. Som tur var gick det även bra med mammas hembakade kokosdrömmar. Tack gode Gud för vår dotter Esther Ingrid som du gett oss som gåva. Nu ber vi att vi skall kunna förmedla tron på livets Gud till henne och att hon som tonåring skall vilja bekräfta det i konfirmationen. AMEN
Ulrika Algesund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar