Mamma och bebisträff hos Linda och Ines!

Idag vaknade jag vid 5:15 som nu är ungefär den tiden jag vaknar varje dag numera. Skulle det varit för 5 år sedan så hade jag efter att ha sett vad klockan var snabbt lagt mig ned på kudden och somnat om och tyckt att det var tidigt att gå upp 6:30 som idag nästan känns som sovmorgon. Allting har sin tid står det i Psaltaren och visst är det så. Jag skulle ju inte vilja byta bort livet jag har nu mot något annat i världen men det känns bra att ibland få klaga lite och tala om hur trött jag är.
Som tur var hade jag något roligt att se fram emot när jag 5:15 gav Lydia dagens första mat. Klockan 10 var mammagänget bjudna till Linda på fika och lunch men 9:30 somnade Lydia helt oväntat i babysittern. Inte nu var min första tanke samtidigt som jag snabbt tänkte att jag kanske skulle hinna lägga mig några minuter. Snabbt fångade jag en kudde och lade mig raklång på sängen i Esthers lekrum så att jag kunde höra när Lydia vaknade. Efter att ha lagt mig så ringde jag Linda och sa att jag tar tillfället i akt att ligga raklång medan Lydia ändå har sina stora blåa ögon stängda. 20 minuter fick jag ligga och det är nog rekord på länge. Sedan åkte Lydia och jag till Linda, Ines och de andra mammorna med barn. Idag vaknade jag vid 5:15 som nu är ungerär den tiden jag vaknar varje dag. Skulle det varit för 5 år sedan så hade jag efter att ha sett vad klockan var snabbt lagt mig ned på kudden och somnat om och tyckt att det var tidigt att gå upp 6:30 som nu nästan känns som sovmorgon. Allting har sin tid står det i Psaltaren och visst är det så. Jag skulle ju inte vilja byta bort livet jag har nu mot något annat i världen men ibland känns det skönt att ibland få klaga lite och tala om hur trött jag är. Jag är tacksam att jag fått en man som är bra på att lyssna.
Som tur var hade jag något roligt att se fram emot när jag 5:15 gav Lydia dagens första mat. Klockan 10 var mammagänget bjudna till Linda på fika och lunch men 9:30 somnade Lydia helt oväntat i babysittern. Inte nu, var min första tanke samtidigt som jag hann tänka tanken att jag kanske skulle hinna lägga mig några minuter. Snabbt fångade jag en kudde och lade mig raklång på sängen i Esthers lekrum så att jag kunde höra när Lydia vaknade. Efter att ha lagt mig så ringde jag Linda och sa att jag tar tillfället i akt att ligga raklång medan Lydia ändå har sina stora blåa ögon stängda. 20 minuter fick jag ligga och det är nog rekord på länge. Sedan åkte Lydia och jag till Linda, Ines och de andra mammorna och barnen som redan var där .


Här sitter barnen i åldersordning. Äldst är Inez 6 månader längst till vänster. sedan kommer Leo, Axel, Emma, Emrick och Lydia. Att få alla att kika in i kameran samtidigt var som ni säkert kan gissa ganska omöjligt.

Emrik 5 månader och Lydia 4 månader.

Axel 6 månader och Emma 5 månader hand i hand. ( rätta mig om åldern är fel mammor)

Emrik med en tjej på varje sida.

Inez, Leo och Axel.

Efter några sekunder började bebisgänget både luta och falla .

Emrik och Lydia var länge ganska nöjda i soffan.

Vid 12:30 då de hälften av barnaskaran lades ut på altanen för att sova fick vi en god salladslunch, passade mig pefekt som just börjat ett försök med VV mat.

Emrik hade sovit precis innan vår lunch så han fick hänga i hoppgungan och Lydia satt glad och spanade in honom i babysittern

Att alla dessa barn UTOM Lydia sover så gott under dagarna är mig förunderligt. Trodde benhårt att Lydia skulle somna i bilen när vi åkte och hämtade Esther på dagis men det gjorde hon inte. På väg till en annan väninna som ville bjuda på mellanmål somnade hon. Jag bar försiktigt in bilstolen och skulle lyfta upp Lydia för att lägga henne i barnvagnsliften när jag bestämde mig för att låta henne sova kvar i stolen för att hon ej skulle vakna av lyftet. Nu kan kan ägna mig lite åt Esther tänkte jag och när jag satt mig på golvet i deras vardagsrum för att bygga legotorn och tågbana med Esther och Erik såg jag att bilstolen började gunga. Ja, ni gissar rätt, Lydia vaknade. Ni som tror att denna lilla bebis skulle vara gnällig denna eftermiddag har helt fel. Hon satt länge och gurglade i stolen och låg sedan i babygymmet innan hon ville äta igen. Väl hemma igen vid 18:30 slumrade hon till i vagnen. Då passade jag på att tömma kameran på bilder och redigera dessa bilder. Klockan 21 är det tyst i huset och jag skulle egentligen slänga mig i säng men det känns också värdefullt att få vara Ulrika och pyssla men det jag tycker är kul i några minuter( fixa med fotografier, blogga, kanske titta på nyheterna) och inte bara vara småbarnsmamma. Jag kan verkligen inte förstå hur en liten kan sova så otroligt lite men så är läget just nu och då får jag istället försöka tänka positivt och med taksamhet tänka på de 20 minuterna jag hann lägga mig på förmiddagen. När dessa rader är färdigskrivna så skall jag gå och äta lite mer fruktsallad och krama om min man i soffan innan jag går och lägger mig i sängen i lekrummet för att kanske få sova ostört till 5:30 i morgon. Tack Linda och alla mammor för en trevlig förmiddag. Ser med glädje fram emot nästa träff.

Ulrika