Påskris, fjädrar och annat.

Idag när jag hämtade Esther på dagis frågade jag personalen om de möjligtvis berättat något om varför vi firar påsk. Svaret blev som jag trodde, nej. Det är Ok för mig eftersom vi gärna delar den berättelsen själva för våra barn men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite konstigt att man klär ut barnen till påskkärringa ( om än oskyldigt och kanske lite gulligt) för de är ju faktiskt häxor. Jag tror att det finns både onda och goda makter i denna värld och häxor tror jag hör samman med det onda och Jesus med det goda. Nu är det påsktid och idag tänker vi särskilt på när Jesus instiftade den helga måltiden, nattvarden. Då sa Jesus till Petrus: Innan tuppen gal i natt skall du ha förnekat mig tre gånger. ( Där kommer tuppen in Camilla) Imorgon är det långfredag och vi får följa Jesus på smärtans väg, Via dolorosa. Han blev slagen och piskad ( därav riset )På korset tog han alla våra synder på sig för att vi skulle kunna bli försonade med Gud och få förlåtelse, helande och upprättelse. Han besegrade dödens makt en gång för alla och vi kan välja om vi vill ta emot allt detta i frälsningen.

Detta påskris hade Esther med sin hem idag.

Stolt hänger Esther upp äggen vi köpte i sitt påskris.


Ett tjusigt påskägg med lite klistrade paljetter fanns också med bland sakerna vi tog hem idag.

Igår berättade Esther stolt att hon gjort en gul tupp som hon hade

klistra en blå fjäder i rumpan på.

När vi kom hem från dagis tog vi mellanmål på altanenför första gången. Lydia fick snällt sitta i sin babysitter medan Esther och jag åt smörgås.

Lite kallt var det, speciellt när Lydia skulle ha sin mammamjölk precis när vi börjat äta.Nu måste vi bara bestämma oss vad vi vill ha för slags möbler på altanen.

Visst har vi fina påskfjädrar ( camilla, från tuppen som gol när Petrus förnekat Jesus)

på altanen. Kvisten sågade jag ner för någon dag sedan från vårt körsbärsträd på baksidan.

Efter mellanmålet lekte vi i sandlådan och Lydia fick ligga i vagnen och kika på himlen.

En lycklg Lydia fick äntligen gå in då pappa kom och tog över sandlådeleken med Esther. TAck farmor och farfar för påskkortet vi fick idag.

Det är så otroligt skönt att sanden har blivit mjuk så att man kan gräva och ha den aktiviteten när man är ute. Har redan märkt hur otroligt stor skillnad det är att vara med Esther i sandlådan i år till skilland med förra sommaren. Nu kan hon verkligen sysselsätta sig själv där länge medan jag kunde sitta med Lydia på parkbänken.

Nu har juvelerna somnat och det gör jag snart också. Jag blir trött när dagen börjar klockan 5.

Nu ser jag framn emot några dagar tillsamman med min man och våra barn.

Ulrika