Hej jag heter Adrian och min mamma och moster hade bestämt att jag och min kusin skulle fotograferas hemma hos Ulrika. Jag är bara 1,5 år så jag hade ingen pejl på vad som skulle hända men det verkade som att mamma hade bestämt att jag och Vendel skulle sitta tillsammans och le in i kameran så mormor skulle kunna få en bra bild av oss tillsammans. Ulrika försökte locka med allt möjligt och mamma, moster och hon sjöng massor med roliga sånger och visst ibland kunde vi titta mot Ulrika och hennes kamera, men INTE samtidigt.
Min kusin lyssnade på instruktionerna och försökte få mig att göra som de sa men jag hade absolut ingen lust så jag blev både arg och ledsen och mamma fick trösta mig.
Till slut fick jag nog och reste mig upp och gick iväg.
Men mamma gav sig inte utan lyfte tillbaka mig till den gamla sockerlådan i hopp om att jag skulle sitta still den här gången.
Till och med Vendel pratade nu allvar med mig och sa att vi skulle se glada ut och titta på Ulrika och den där kameran. Han tog ett rejält grepp runt min hals och jag blev så less på allt.
Men jag lyckades ta mig loss den här gången också och skyndade mig iväg. Nu hade vi fått russin också för att vi skulle sitta still men det hjälpte inte mig men Vendel tyckte det var gott och satt still och väntade på mig.
När jag inte ville sitta still på sockerlådan plockade Ulrika fram en gammal resväska och sa till mamma att om man försöker sätta oss både in den kanske vi sitter still. Ja ni känner ju mig nu så ni kan ju gissa vad jag gjorde. Efter efter en hundradelssekund så var jag på väg ur den gamla väskan medan Vendel snällt satt still och ropade efter mer russin.
Då testade de om det skulle gå bättre om vi satt PÅ väskan men jag tog mig för pannan och reste mig upp direkt.
Men till slut så orkade jag inte med allt och ville åka hem så jag satt still en sekund och tittade en sekund år samma håll som Vendel och nästan log. Då hade alla vuxna och en av Ulrikas döttrar hunnit sjunga både Imse vimse spindel i två versioner och diverse andra sånger så man kan säga att vi fick oss en trevlig sångsamling i alla fall.
Till sist gick jag med på att Vendel fick hålla om mig och så tittade vi på Ulrika och såg i alla fall nöjda ut. Nu ropade Ulrika, YES där satt den och så fick jag äntligen kliva ner och leka med de där fina bilarna som Ulrika hade på golvet. Då fick jag också på mig kläderna igen för innan hade jag mitt i vintern fått ta på mig shorts och kortärmat bara för att Ulrika hade peppat mamma att det ser gulligt ut med bara ben och armar på barn.
Ja så här såg min förmiddag ut för några dagar sedan.
Hälsningar Adrian.
p.s Jag vet att Ulrika har många flera bilder på både mig och Vendel där vi ser jätteglada ut och ler men de får ni se en annan dag.
FOTO: Ulrika Algesund
