Att fånga 4 syskon på samma bild var inte så lätt.

För några veckor sedan skulle jag göra försöket att fånga 4 Löndahlsbarn på samma bild. Det blev inte enkelt. Men först ut var lilla Salome, en helt exemplarisk liten fotomodell som satt still och mest log hela tiden. Jag hann knäppa av många bilder innan vi ropade på mormor som passade Salomes storebröder på övervåningen. Här nedan kan ni se några av de första bilderna på lillprinsessan. Salome.

Min väninna, mamma Elisabet hade själv med sig några tankar och idéer hur hon önskade några bilder och här är en av dem som jag själv tycker blev väldigt gullig.

Mor/Dottermys!

Detta är helt klart en av mina favoriter.

Så började då uppdraget att fånga Salome tillsammans med sina fyra storebröder, vilket inte skulle bli ett så lätt uppdrag. Alla utom Jonatan fick först inta sina positioner och sedan skulle vi snabbt lyckas ställa honom på rätt plats. Mormor försökte försiktigt fösa dit honom men han hade bestämt sig för att detta inte alls var roligt. Detta var nog en av de minst dåliga bilderna på alla fyra trots mormors hand som försöker hålla Jonatan på plats.

När det inte fungerade vid vagnen så lyfte vi dit den lilla vita soffan som jag själv hade i min lekstuga som liten. Där lade vi russin med hopp om att Jonatans kulle vara mer intresserad av att äta dem än att springa därifrån.

Ja nästan alla fyra på bild men vem har sagt att man skall stå bredvid varandra?

En annan av mina favoriter på Isak och Noa!

Isak fick hitta på lite egna poser och jag knäppte av bilder i full fart.

Också en favorit på Noa med son lillasyster.

Så gjorde vi då allt för att fånga Jonatan på  bild med sin  lillasyster.

Ja här  står Jonatan still och ser ganska nöjd ut. Att då lillasyster tittade åt ett annat håll, ja sånt är livet.

Men jag tror det var EN bild jag lyckades ta innan minsta lillebror var på språng med en elefant i handen.

3 av 4 möjliga!

Så testade vi idén med att både mamma och mormor fick vara med på bild med alla barn/barnbarn och då måste jag säg att jag tycker att jag blev nöjd. NI ÄR SÅ FINA! Tack att jag fick förtroendet att testa denna syskonfotografering. Nu ser jag fram emot en familjefotografering hemma i kohagarna i vår när det är lite varmare och gröna blad på träden.

FOTO: ULRIKA ALGESUND

Kusinfotografering med Adrian och Vendel!

 Hej jag heter Adrian och min mamma och moster hade bestämt att jag och min kusin skulle fotograferas hemma hos Ulrika. Jag är bara 1,5 år så jag hade ingen pejl på vad som skulle hända men det verkade som att mamma hade bestämt att jag och Vendel skulle sitta tillsammans och le in i kameran så mormor skulle kunna få en bra bild av oss tillsammans. Ulrika försökte locka med allt möjligt och mamma, moster och hon sjöng massor med roliga sånger och visst ibland kunde vi titta mot Ulrika och hennes kamera, men INTE samtidigt.

Min kusin lyssnade på instruktionerna och försökte få mig att göra som de sa men jag hade absolut ingen lust så jag blev både arg och ledsen och mamma fick trösta mig.

Till slut fick jag nog och reste mig upp och gick iväg.

Men mamma gav sig inte utan lyfte tillbaka mig till den gamla sockerlådan i hopp om att jag skulle sitta still den här gången.

Till och med Vendel pratade nu allvar med mig och sa att vi skulle se glada ut och titta på Ulrika och den där kameran. Han tog ett rejält grepp runt min hals och jag blev så less på allt.

Men jag lyckades ta mig loss den här gången också och skyndade mig iväg. Nu hade vi fått russin också för att vi skulle sitta still men det hjälpte inte mig men Vendel tyckte det var gott och satt still och väntade på mig.

När jag inte ville sitta still på sockerlådan plockade Ulrika fram en gammal resväska och sa till mamma att om man försöker sätta oss både in den kanske vi sitter still. Ja ni känner ju mig nu så ni kan ju gissa vad jag gjorde. Efter efter en hundradelssekund så var jag på väg ur den gamla väskan medan Vendel snällt satt still och ropade efter mer russin.

Då testade de om det skulle gå bättre om vi satt PÅ väskan men jag tog mig för pannan och  reste mig upp direkt.

Men till slut så orkade jag inte med allt och ville åka hem så jag satt still en sekund och tittade en sekund år samma håll som Vendel och nästan log. Då hade alla vuxna och en av Ulrikas döttrar hunnit sjunga både Imse vimse spindel i två versioner och diverse andra sånger så man kan säga att vi fick oss en trevlig sångsamling i alla fall.

Till sist gick jag med på att Vendel fick hålla om mig och så tittade vi på Ulrika och såg i alla fall nöjda ut. Nu ropade Ulrika, YES där satt den och så fick jag äntligen  kliva ner och leka med de där fina bilarna som Ulrika hade på golvet. Då fick jag också på mig kläderna igen för innan hade jag mitt i vintern fått ta på mig shorts och kortärmat bara för att Ulrika hade peppat mamma att det ser gulligt ut med bara ben och armar på barn.

Ja så här såg min förmiddag ut för några dagar sedan.

Hälsningar Adrian.

p.s Jag vet att Ulrika har många flera  bilder på både mig och Vendel där vi ser jätteglada ut och ler men de får ni se en annan dag.

FOTO: Ulrika Algesund