onsdag 17 december 2014

Dagens ros gör mig faktiskt glad!

Nu har det varit dåligt med uppdateringar på bloggen för jag har vilat från fotograferingar eftersom jobbet tar ganska mycket tid och kraft denna tiden på året  för medarbetare i kyrkan.  Idag har jag haft den sista krubbsamlingen för det här året.  Förskolornas 5-åringar brukar bjudas in men jag frågade även om 4-åringar ville komma och några nappade på erbjudandet. Nytt för i år var att jag bjöd in alla förskoleklasser på Kastellegårdens skola så det blev c:a 125 st  6-åringar som kom också.

Några lärare från årskurs 1 ringde och klagade på att de ej blivit inbjudna till något i kyrkan och det kan vi ju se som positivt. Årskurs 1 och 2 får komma på vår julvandring men den anordnar vi bara vartannat år eftersom det är ganska mycket att fixa inför den. Eftersom vi hade den förra året är det paus för den i år men nära år kommer vi bjuda in alla 1:or och 2:or så då får de som var svika i år komma då. Jag har också sagt till de lärare jag pratat med att om det är något annat som de pratar om i skolan som har med kyrkan eller livsfrågor i stort att göra så kommer vi mer än gärna och medverkar på lektioner eller bjuder in dem till en samling i kyrkan eller i församlingshemmet.
Det är ju inte säkert att samma frågor är aktuella i alla klasser så min önskan är att vi skall kunna vara flexibla beroende på behov och önskemål.

Men nu tror jag att i alla fall barnen som varit på besök i kyrkan vet varför vi firar jul. Jag har försökt berätta om "SUPERSTJÄRNAN" som började lysa högt upp på himlen då Jesus föddes och att det är därför som vi hänger upp stjärnor i våra fönster även idag. Jag har också berättat om skattskrivningen att att alla skulle gå till den stad man kommer ifrån. -Är det någon som varit på Borås djurpark? Många har räckt upp handen varje gång. Då brukade jag fråga om de tog sin mamma o pappa i handen och gick dit, men det var det ingen som gjorde. Sen förklarar jag att det var ungefär så långt som en höggravid Maria och hennes Josef fick gå precis innan hon skulle föda Jesusbarnet. Vi pratade också om fina vaggor, bebiskorgar med sänghimmel, spjälsängar mm som deras mammor och pappor  hade förberett när de skulle födas. Så plockar jag fram Jesus lilla babysäng och berättar att det är djurens matskål  fylld med halm som madrass. Då tittade de konstigt på mig och undrade om det kunde vara skönt. Sedan varierade följdfrågorna MYCKET. Flera såg Jesus som hänger på korset längst fram i kyrkan och hade raka frågor om det.  Då fick det blir en mycket snabb berättelse om påsken också. -Tror du verkligen att Gud finns, frågar en 6-årig kille. JA DET TROR JAG, fick jag då svara. Tänk att få ge ett hopp i denna ganska ofta mörka värld. Jag tror också att det finns änglar som vill beskydda oss och kanske också komma med små eller stora meddelanden från Gud.  Efter det plockade jag från min korg och visade alla små reflexänglar som jag sedan delade ut till alla som ville ha. Det är fantastiskt att få dela med sig av Gud själv som valde att komma till oss som ett litet barn som föddes i en krubba av fattiga föräldrar , som började sitt liv med att bli flykting som sedan växte upp och berättade om vem Gud är och att Han älskar varje människa som han har skapat och att Han vill ha gemenskap med oss. Och denna Jesus kan ge människor upprättelse, befrielse och helande, något som jag tror att vi alla människor behöver för att må bra i livet.




Och som en glädje fick jag för detta dagens ros i Kungälvsposten av fröknarna på en av förskolorna.
Kanske ser ni det som skryt att jag lägger bilden här men även jag mår bra av bekräftelse för det man gör


ÖNSKAR ER EN FIN OCH VÄLSIGNAD JUL OCH NYÅRSHELG.
Ulrika