För några dagar sedan kom en stor fina lurvig katt och var väldigt kontaktsökande. Igår kväll tyckte han nog att det var dags att bekanta sig med vår kanin. Jag blev lite rädd att den skulle anfalla Pokemon men Sören stod bredvid och var beredd att rädda Pokemon om något skulle hända. Själv sprang jag in och hämtade kameran, trots att fredagsmyset pågick inne tillsammans med tjejerna.
Katten lade sig en bit ifrån och spanade in Pokemon, som jag tror blev lite fundersam och stampade med bakbenen för att göra klart att detta är hans revir. Katten tog även några svängar in i kaninburen och kollade läget på båda våningarna. Där tyckte vi faktiskt inte att han skulle vara.
Katten kom närmare och närmare och Pokemon lyfte på öronen och iakttog katten men verkade ganska avspänd. De verkligen spanade in varandra och luktade med nosarna.
Och så kom katten ännu lite närmare,
Helt plötsligt visar katten sina vassa tänder och jag blir lite skrämt och tänker att nu hoppar den nog på kaninen, men de gjorde den inte.
Här har nog Pokemon tröttnat lite på katten så han har fällt ner sina öron och sitter och funderar för sig själv.
Helt plötsligt hoppar katten iväg men kommer snabbt tillbaka. Det var dock inte så lätt att hoppa in som den trodde. Hela staketet vek sig och jag blev jätterädd att Pokemon skulle hinna rymma., men han blev nog så paff av vad som hände så det verkade inte finnas några planer på att fly hemifrån .
Så var denna saga slut för den här gången.
Ulrika
