Marcus berättade väldigt öppenhjärtigt om sitt liv, sin kamp med alkoholen, sin sorg efter att ha förlorat två för tidigt födda barn och sitt möte med Jesus.
Han berättade att efter den dagen han inte bara bett till Gud utan direkt till Jesus så hade han inte känt något behov av droger på hela dagen. Innan hade det varit en kamp varje timme under dagen att försöka sluta tänka på spriten han längtade efter. Men efter att ha bett till Jesus om hjälp så försvann det. - Jag märket verkligen att bön fungerar, sa Marcus.
På ett väldigt rakt och ärligt sätt försökte han också beskriva hur man hanterar att förlora två barn, vilket naturligtvis var otroligt tufft och omtumlande.
Revanschen, som han uttryckte det, att förlora en son och en dotter som de alltid kommer att minnas och sedan få en son och en dotter som är helt underbara är fantastiskt.
Birro beskrev också hur hans liv gick i bitar men att Gud hade tagit en bit i taget och gett honom ett nytt liv. Det har varit mycket dyrköpta erfarenheter och insikter och han slutade att gå i kyrkan och att be. Han beskrev det också som en form av narcissism. - Jag kände mig så utvald att Gud inte kunde se mig.
-Hur hemskt det än låter kan jag idag säga att det finns en mening med allt som händer, sa Birro.
Sedan berättade han också om en händelse som utspelade sig på Älvsjömässan för några år sedan. De väntade äntligen barn efter många tuffa omständigheter och Marcus hade hållt något slags panelsamtal med en präst från Svenska kyrkan. När de hade slutet så hade prästen sagt att han inte fick gå förrän några präster och diakoner hade fått be en förbön för bebisen som han väntade tillsammans med sin fru. De lade händerna på honom och bad och han drabbades av en enorm kraft och började gråta. Marcus som inte varit med om detta förut frågade förbedjarna vad som hänt och de berättade att han hade blivit berörd av Guds kraft. -Resultatet av förbön och Guds ingripande med dåliga odds blev ett friskt barn. DET FUNGERAR ATT BE TILL JESUS, sa Birro från djupet av hjärtat.
-Om ingen annan predikar så får jag göra det. Jag känner mig ledd i det. Jag vill vittna om det livet jag fått uppleva i Jesus, sa Birro.
Till sist berättade han om fördomar han fått möta i profan media. 2010 hade han skrivit sin första kristna blogg. När han frågat Expressens chefer om han fick skriva om sin tro hade de först sagt nej för att ingen skulle vilja läsa det. Till slut fick han lov att prova. Han fick mycket stor respons och han upplevde att ALLA brys sig om Gud men att ingen möter upp den andliga längtan som alla människor har och som de kanske inte har någon att dela med. Birro beskrev att det inte finns så många mötesplatser men att han genom sin blogg ville skapa en.
Sedan ringde Expressen och sa att han inte fick skiva mer om tro och Jesus . Detta efter att han skrivit följande mening . " I mellanöstern är det muslimer som fördriver kristna".
_Är det lögn då, frågade Birro, mannen från Expressen?
-Vi kan absolut inte skiva den meningen, sa mannen från Expressen.
Till slut blev den krönikan publicerad och aldrig någonsin har den översatts till så många språk och haft så många delningar som då. Efteråt hade en syriansk familj kommit och stått utanför hans bostad för att tacka honom. De hade haft med sig hembakat bröd som de ville ge honom som tack. Aldrig hade någon beskrivit deras situation så sant och rakt på de 7 åren de varit i Sverige, hade de berättat. Efter det ringde Birro och berättade det för Expressen som då svarade:- Men så roligt att vi fick trycka denna krönika som du skrivit.
Men tacksamhet i hjärtat tassade jag försiktigt ner från läktaren och hämtade min jacka eftersom jag inte hade någon lust att trängas med alla som sedan skulle gå hem samtidigt.
Tack Gud för Marcus Birro. Det behövs verkligen fler modiga män och kvinnor som vågar berätta om vem Jesus är och vad Han kan göra när vi vill ta emot honom i våra liv.
Ulrika
