Vårblommor!

I morse började jag dagen med att åka på en kvinnofrukost i Pingstkyrkan i Kungälv. Grannen och några mammor från Öppna förskolan gjorde mig sällskap. Det var en hel underbart vacker frukost. Ja de hade lagt upp allt ( och det var MYCKET) så otroligt fint. Vi njöt av risgrynspudding med kardemumma och hallonsylt, färska frallor, laxparfe, kex och brio-ost med mycket mera.. Sedan fick vi lyssna på ett föredrag av Berit Simonsson som talade över ämnet" Finns de någon/något man kan tro på.

När jag kom hem hade Lydia en förskolekompis här och de lekte i sandlådan, cyklade och körde elbilen som äntligen blev laddad och framplockad. 

Till lunch blev det grillad korv efter Lydias önskemål och det kändes riktigt "vårigt" när Sören plockade fram gillen. Sedan åkte Lydia och jag till City Gross och köpte lite vårblommmor.

  Här förbereder jag måndagens andakt jag skall ha med 25 skolbarn i församlingshemmet.

Tänkte säga något om att det behövs bra jordmån, vatten och värme för att fröet skall gro och växa. För att vi människor skall växa som kristna behövs också en bra jordmån med Guds ord, bön och värme.

Se vilken underbar liten bukett jag fick av Lydia idag. Rabatten utanför är full av dessa små vårblommor. Jag minns när jag själv som liten flicka plockade dessa blommor till min mamma. Minns du det Mammis?

Nu väntar snart Tacco efter Esthers önskemål och sedan skall jag förbereda det sista inför morgondagens familjegudstjänst.

Guds Frid!

Ulrika

Från början till slut! Nu är badrummet klart!

Ja så här såg det ut i vårt badrum på nedervåningen för start tre veckor sedan. Massor med srora fula rör som jag störde mig på.

Det gick väldigt snabbt när killarna väl satte igång med arbetet. Här bilas det för fullt.

 Toastolen byggs in.

 

Så var det dags att börja sätta upp kakelplattorna på väggen.

Jag ville ha något som bryter av allt vitt så det fick bli lite glasmosaik runt fönstret och som en rand på väggen.

Det blev en enkel spegel från IKEA tillsammans med en lampa från Bauhaus.

Här är det kaklade duschutrymmet. Är riktigt nöjd med duschsilen.

Här är "randen" på väggen.

 

I hörnan här stod pannan när vi flyttade in i huset.

Och så här blev slutresultatet. Det känns väldigt skönt att det är klart och att jobbarna varit så smidiga och gjort efter våra önskemål.

Allt gott

Ulrika

Marcus Birro, vilken modig man!

Ikväll har jag varit i Pingstkyrkan i Kungälv och lyssnat på Marcus Birro. De som är vänner med mig på Facebook vet att jag ganska ofta har länkat till hans blogg eftersom jag tycker att han skriver så rakt och så bra om livet och tron. Jag såg med spänning fram emot att få lyssna på honom live och jag kan säga att han gjorde mig inte besviken.

Marcus berättade väldigt öppenhjärtigt om sitt liv, sin kamp med alkoholen, sin sorg efter att ha förlorat två för tidigt födda barn och sitt möte med Jesus.

Han berättade att efter den dagen han inte bara bett till Gud utan direkt till Jesus så hade han inte känt något behov av droger på hela dagen. Innan hade det varit en kamp varje timme under dagen att försöka sluta tänka på spriten han längtade efter. Men efter att ha bett till Jesus om hjälp så försvann det. - Jag märket verkligen att bön fungerar, sa Marcus.

På ett väldigt rakt och ärligt sätt försökte han också beskriva hur man hanterar att förlora två barn, vilket naturligtvis var otroligt tufft och omtumlande.
Revanschen, som han uttryckte det,  att förlora en son och en dotter som de alltid kommer att minnas och sedan få en son och en dotter som är helt underbara är fantastiskt.

Birro beskrev också hur hans liv gick i bitar men att Gud hade tagit en bit i taget och gett honom ett nytt liv. Det har varit mycket dyrköpta erfarenheter och insikter och han slutade att gå i kyrkan och att be. Han beskrev det också som en form av narcissism. - Jag kände mig så utvald att Gud inte kunde se mig.
-Hur hemskt det än låter kan jag idag säga att det finns en mening med allt som händer, sa Birro.

Sedan berättade han också om en händelse som utspelade sig på Älvsjömässan för några år sedan.  De väntade äntligen barn efter många tuffa omständigheter och Marcus hade hållt något slags panelsamtal med en präst från Svenska kyrkan. När de hade slutet så hade prästen sagt att han inte fick gå förrän några präster och diakoner hade fått be en förbön för bebisen som han väntade tillsammans med sin fru. De lade händerna på honom och bad och han drabbades av en enorm kraft och började gråta. Marcus som inte varit med om detta förut frågade förbedjarna vad som hänt och de berättade att han hade blivit berörd av Guds kraft. -Resultatet av förbön och Guds ingripande med dåliga odds blev ett friskt barn. DET FUNGERAR ATT BE  TILL JESUS, sa Birro från djupet av hjärtat.

-Om ingen annan predikar så får jag göra det. Jag känner mig ledd i det. Jag vill vittna om det livet jag fått uppleva i Jesus, sa Birro.

Till sist berättade han om fördomar han fått möta i profan media. 2010 hade han skrivit sin första kristna blogg. När han frågat Expressens chefer om han fick skriva om sin tro hade de först sagt nej för att ingen skulle vilja läsa det. Till slut fick han lov att prova. Han fick mycket stor respons och han upplevde att ALLA brys sig om Gud men att ingen möter upp den andliga längtan som alla människor har och som de kanske inte har någon att dela med.  Birro beskrev att det inte finns så många mötesplatser  men att han genom sin blogg ville skapa en.

Sedan ringde Expressen och sa att han inte fick skiva mer om tro och Jesus . Detta efter att han skrivit följande mening . " I mellanöstern är det muslimer som fördriver kristna".
_Är det lögn då, frågade Birro, mannen från Expressen?
-Vi kan absolut inte skiva den meningen, sa mannen från Expressen.
Till slut blev den krönikan publicerad och aldrig någonsin har den översatts till så många språk och haft så många delningar som då. Efteråt hade en syriansk familj kommit och stått utanför hans bostad för att tacka honom. De hade haft med sig hembakat bröd som de ville ge honom som tack. Aldrig hade någon beskrivit deras situation så sant och rakt på de 7 åren de varit i Sverige, hade de berättat. Efter det ringde Birro och berättade det för Expressen som då svarade:- Men så roligt att vi fick trycka denna krönika som du skrivit.

Men tacksamhet i hjärtat tassade jag försiktigt ner från läktaren och hämtade min jacka eftersom jag inte hade någon lust att trängas med alla som sedan skulle gå hem samtidigt.

Tack Gud för Marcus Birro. Det  behövs verkligen fler modiga män och kvinnor som vågar berätta om vem Jesus är och vad Han kan göra när vi vill ta emot honom i våra liv.

Ulrika

Oskar Binett 6 veckor besökte min lilla fotostudio tillsammans med mamma och storebröderna.

Johanna Binett lärde jag känna i föräldragruppen på bvc när Lydia var nyfödd. Hela det mammagänget träffades troget många gånger efter att bvc-träffarna var slut. Först så hade vi träffar i parken, i pulkabacken, på stranden eller hemma hos varandra tillsammans med bebisarna och deras syskon. När de var lite större hade vi "Mammaträffar" hemma hos varandra då vi bjöd på mat och pratade om livet och tillvaron. Det var där tanken om "Tjejträff för trötta mammor" föddes i min tanke som jag sedan startade här i Ytterby församling när vi flyttade hit. Jag tror ofta jag har nytta av erfarenheten att ganska nyss ha varit föräldraledig själv och då insett vad man saknade när det gäller gemenskap och samtal med andra mammor. Johanna och hennes två killar ( nu har hon tre) Axel och Viktor bodde i samma radhusområde som oss i Nykvarn, innan vi flyttade hit. Jag fick också förmånen att lära känna hennes man Anders när vi träffades på Öppna förskolan eller i parken.
Förra gången vi var i Thailand gjorde vi också sällskap med dessa fina vänner, men då fanns som sagt inte den minsta lilla Binettkillen som heter Oskar. Han är 6 veckor och igår var de hos mig för att jag skulle föreviga dem på bild.

Den här bilden tycker jag blev väldigt fin. Helt klart en av mina favoriter. ( Jag tog MÅNGA bilder)

Det är inte så lätt att orka håll upp huvudet för att fotografen skulle få en sån här bild men Oskar gjorde ett tappert försök och då var jag snabb att knäppa av några bilder.

Så fick Oskar posera i min gamla sockerlåda.

Precis innan de kom hittade jag den här korgen inne i pingisrummet på jobbet. Undra om en 6-veckors får plats i den om man böjer benen, undrade ja. Här ser ni svaret. Lite trångt blev det, men det gick.

En liten ny människa som precis har börjar sin resa genom livet.

Att han är älskad av sina fina storebröder råder det inget tvivel om.

Så var det dags för storebröderna Viktor och Axel att posera medan lillebror fick en slurk mammamjölk.

 Lite syskonbus hanns också med.

Jag gillar mammor som har speciella önskemål om en bild och det hade Johanna.

-Jag vill att du fångar Oskars fötter på bild, sa hon när vi hade börjar fotograferingen. Här är två av fotbilderna.

Så kom det svårast uppdraget, att fånga alla tre barn samtidigt med en önskan och målsättning att få alla att titta in i kameran samtidigt. Johanna och Anders, ni har verkligen fått tre underbara små killar att ta hand om. Jag tycker faktiskt att denna bild blev ganska fin, speciellt när mamma Johanna hade matchat dem så fin i kläderna.

 Johanna och Anders, det finns fler bilder med syskontrion och mamma med alla killar att välja på. Detta är bara ett exempel.

Kanske en bild till skrivbordet på jobbet Anders?

Tusen tack för ert tålamod med alla mina fotoideér. Ni var verkligen doppenduktiga och tappra. Johanna, Dig skulle jag verkligen kunna anställa som min fotoassistent.

Kramar till er alla från min.

Ulrika