Måndagen den 19:e augusti 2013 började vår Esther 1:a klass. Hur kunde tiden gå så fort?
Igår kväll berättade jag för Esther hur länge jag hade längtat efter henne och hur lyckliga vi var när vi fick veta att hon var på väg. Inte var det så väldigt länge sedan hon kom till oss en kall höstdag i oktober. Redan då visste både Sören och jag att vi ville vara hemma länge med henne. Det är inte många heltidsdagar hon vari på förskolan och vi ser det som en otroligt värdefull investering att vi fått så mycket tid tillsammans med henne. Vi har njutit av skogspromenade då vi tittat på myror, plockar blåbär och haft en liten minipicknick med oss i ryggsäcken.
6 år och 10 månader har gått sedan vi fick henne på Södertälje BB, då min väninna Tina hjälpte henne till världen. Enligt mina planer fick hon födas till lovsång och Carolamusik. Idag fick vi följa henne till skolan där hon fick leta reda på sin egen skolbänk, hälsa på alla klasskompisarna efter ett långt sommarlov, och vi fick för första gången hälsa på den lärare som skall undervisa vår dotter.
Det var en stor dag. Lillasyster fick också följa med och prova att sitta i bänken bredvid. När vi gick ut på skolgården frågade hon mig hur många dagar det är kvar till hon också ska få börja i skolan. Det är inte alltid så lätt att vara minst. Jag har kikat tillbaka lite på mina bilder och sett vad vi gjorde i augusti för 6 år sedan då Esther var 10 månader.
Så här såg vår lilla familj ut då.
Esther och bästisen Erik försöker lära sig cykla.
Vi åkte båt till Åland tillsammans med farmor, farfar och mormor.
Esther älskade att äta själv.
Vi fick besök av" Oma", Sörens "magmamma".
Så här unga såg mamma och pappa ut för 6 år sedan.!
Farmor och farfar var på besök!
Vi var på skansen tillsammans med mormor och Oma
Norrlandsmormor Lisbeth var på besök!
Älskade lilla unge vad tiden har gått fort. Om 7 år till är du tonåring. Hoppas vi får mycket tid tillsammans under de kommande åren också. Jag fortsätter gärna att gå skogspromenader och tittar på småkryp. Idag har vi varit ute och cyklat och Esther ville cykla till fotbollsplan för att se om det fanns någon match vi kunde titta på, och det gjorde det. Väl där satte vi oss på första parkett ( vi var de enda som satt och hejade på läktaren. Det ena laget hade gröna västar på sig och det andra laget hade bara svarta t-shirts. - Mamma vilket lag hejar du på, undrade Esther när vi satt där. -Jag hejar på det gröna för det svarta är så ofärgigt. Jag höll med Esther så där satt vi och hejade på det gröna laget medan lillasyster tjatade om att vi skulle cykla i nedförsbackar så vi kunde öva på att bromsa. Livet innehåller olika önskemål i olika åldrar. Nu sover båda gott efter en innehållsrik dag. I morgon är det ÄNTLIGEN dags för Lydia att få gå till förskolan efter MÅNGA veckors ledigt.
Ulrika
