VEM ÄR MIN NÄSTA?

Idag kallas söndagen ”Trettonde söndagen efter trefaldighet!

Texterna handlar mycket om hur vi ska vara mot varandra.

I Episteltexten  (ett av breven i bibeln) står:
Till de kristna i Rom kapitel 13, vers 8 - 10
Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden 'Du skall inte begå äktenskapsbrott', 'Du skall inte dräpa', 'Du skall inte stjäla', 'Du skall inte ha begär' och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: 'Du skall älska din nästa som dig själv.' Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.’

Kärleken till våra medmänniskor är så viktigt att texten säger att vi har uppfyllt lagen om vi visar varandra kärlek. Viktigast är att ”Du ska älska din nästa så som dig själv”. Idag är det väldigt många människor som har svårt att älska sig själva och då får man svårt att visa andra kärlek. Men det får jag skriva mer om en annan gång.

Men vem är min nästa?
Kanske kan man säga att det är dem jag delar min stund på jorden med.
Vad har vi för attityder till varandra?

Utslagna vi ser sitta och tigga på stan, mannen som sitter på parkbänken och luktar både sprit och skiss, invandrare som har svårt att komma in i samhället, små människor som aborteras bort för att de blev till mitt i karriären mm,  ja listan kan bli lång, men de är ALLA ÄLSKADE OCH SKAPADE AV GUD.  Ser vi allas okränkbara människovärde?

Vi människor har tyvärr ofta värderingsskalor där vi graderar olika människor beroende på mängder av faktorer. Vi kristna är absolut inte bättre är andra men vi måste öva på att ha Jesu människosyn och attityder när vi ser på varandra. Vi behöver öppna våra hjärtan och ge en hand till dem som behöver och välsigna dem. DET MAN HAR KVAR I LIVET KAN OFTA VARA DET MAN GETT BORT, den kärlek man gett. Jesus skulle ha visat sin kärlek och dött på korset även om det bara var för att rädd dig, en enda människa.

 ÄLSKA GUD ÖVER ALLTING OCH DIN NÄSTA SOM DIG SJÄLV.

Vad är det att älska?
Handlar det bara om känslor?
Nej det handlar om den gudomligt utgivande kärleken. Däri består kärleken, att Gud givit oss sin son. ÄLSKA är HANDLING.  Stå inte i skuld till någon utom i kärleken, står det i texten. Hur ska då detta förverkligas för oss som finns här? I församlingen tror jag att cellgrupper, gemenskapsgrupper där man delar livet på djupet med varandra, är jätteviktigt. Man kan visa kärlek genom att hjälpa varandra praktiskt.  Själv glömmer jag aldrig när min kollega ( och ett gärna andra starka män) som är lång och STARK hjälpte oss att flytta för ett drygt ett år sedan. Han bar minst 3 banankartonger samtidigt och han behövde i stort sett aldrig vila. Han sprang i trapporna som han hade duracellbatterier i sig som aldrig tar slut. Det var kärlek för oss eftersom vi aldrig hade orkat bära allt själva. Ibland får vi dela med oss av vårt överflöd när det kanske fattas pengar för att kunna betala en räkning.  Oftast kallas det kollekt, de pengar som man samlar upp i kyrkan och sedan skänker till något viktigt ändamål. Ibland kallas det offer. För att det skall kunna kallas offer måste det vara att vi själva fått avstå från något för att kunna ge ett offer.  Tyvärr blir det nog oftast (inte alltid) kollekt i alla fall. Vill dock tillägga att offer också kan vara att ge av sin tid till en annan människa. Att avstå från något man tänkt göra för att hjälpa en annan människa.  Det är minst lika viktigt det.  Vi kan också kalla det för vardagsdiakoni.( Diakoni kan översättas med  ” göra tjänst”) Det behövs från alla människor, inte bara från de anställda i församlingen . Att älska behöver alltså inte alls alltid handla om känslor. Vi vill göra detta för Guds skull. Det kristna livet skall levas här och nu, 24/7.

Kan du se dig själv med Guds ögon?  Vem ser du i spegeln när du tittar en tidig morgon? Du behöver se dig själv med Guds ögon, en värdefull människa som är skapad och älskad av Gud.

På samma sätt ska du se på dina medmänniskor. Vi ska försöka förverkliga Jesu vilja här och nu, försöka transformera ned det i det som är vår vardag.  Våga säg: Jesus, vad vill du med mig idag? Hur kan jag möta min nästa?  Vi får vara som en solkatt som sprider Guds kärleksljus i världen och jag behöver arbeta med fördomar jag har i ljuset av Guds ord. Jesus får styra och hans sett att ge får bli vardagsnormen för oss.

AMEN.

Avslutar med en fantastisk psalm som vi sjöng på gudstjänsten i förmiddags. Det är en bön jag vill bära med mig i hjärta den här veckan, nästa månad , nästa år och ända tills jag får möta Herren ansikte mot ansikte i himlen.                                                                                                                                           

Jesus, min Herre, dig vill jag älska,
du som i döden älskade mig.
/: Dig vill jag lyda, dig vill jag tjäna,
giva mig villigt, Herre åt dig :/  

Giv mig, o Jesus, mer av ditt sinne,
gör mig barmhärtig, ödmjuk och mild.
/: Giv mig mer kärlek, mod att försaka,
djupt i mitt hjärta prägla din bild :/ 

 Tag mina händer, tag mina fötter,
öga och öra, tag Herre kär.
/: Hela mitt hjärta vill jag dig giva,
Jesus, min Herre, din blott jag är.:/  

Under eftermiddagen hade en av mina döttrar en kompis här och det var så underbart att se deras vänskap så tydligt.  Sist några vänskapsbilder.

 

 

Önskar er en fin vecka. Själv ser jag mycket fram emot att få träffa "mina mammor och barn" på öppna förskolan och gruppen med 7-9-åringar som vi hämtar från skolan.

Flera familjer har växts i sommar och det ska bli så spännande att få möta deras små bebisar.

Ulrika

Första skoldagen och en liten tillbakablick!

Måndagen den 19:e augusti 2013 började vår Esther 1:a klass. Hur kunde tiden gå så fort?

Igår kväll berättade jag för Esther hur länge jag hade längtat efter henne och hur lyckliga vi var när vi fick veta att hon var på väg. Inte var det så väldigt länge sedan hon kom till oss en kall höstdag i oktober. Redan då visste både Sören och jag att vi ville vara hemma länge med henne. Det är inte många heltidsdagar hon vari på förskolan och vi ser det som en otroligt värdefull investering att vi fått så mycket tid tillsammans med henne. Vi har njutit av skogspromenade då vi tittat på myror, plockar blåbär och haft en liten minipicknick med oss i ryggsäcken.

 

6 år och 10 månader har gått sedan vi fick henne på Södertälje BB, då min väninna Tina hjälpte henne till världen. Enligt mina planer fick hon födas till lovsång och Carolamusik. Idag fick vi följa henne till skolan där hon fick leta reda på sin egen skolbänk, hälsa på alla klasskompisarna efter ett långt sommarlov, och vi fick för första gången hälsa på den lärare som skall undervisa vår dotter.

Det var en stor dag. Lillasyster fick också följa med och prova att sitta i bänken bredvid. När vi gick ut på skolgården frågade hon mig hur många dagar det är kvar till hon också ska få börja i skolan. Det är inte alltid så lätt att vara minst. Jag har kikat tillbaka lite på mina bilder och sett vad vi gjorde i augusti för 6 år sedan då Esther var 10 månader. 

 

 

Så här såg vår lilla familj ut då.

 

Esther och bästisen Erik försöker lära sig cykla.

Vi åkte båt till Åland tillsammans med farmor, farfar och mormor.

 

Esther älskade att äta själv.

Vi fick besök av" Oma", Sörens "magmamma".

 

Så här unga såg mamma och pappa ut för 6 år sedan.!

 

Farmor och farfar var på besök!

Vi var på skansen tillsammans med mormor och Oma

 

Norrlandsmormor Lisbeth var på besök!

Älskade lilla unge vad tiden har gått fort. Om 7 år till är du tonåring. Hoppas vi får mycket tid tillsammans under de kommande åren också. Jag fortsätter gärna att gå skogspromenader och tittar på småkryp. Idag har vi varit ute och cyklat och Esther ville cykla till fotbollsplan för att se om det fanns någon match vi kunde titta på, och det gjorde det. Väl där satte vi oss på första parkett ( vi var de enda som satt och hejade på läktaren. Det ena laget hade gröna västar på sig och det andra laget hade bara svarta t-shirts. - Mamma vilket lag hejar du på, undrade Esther när vi satt där. -Jag hejar på det gröna för det svarta är så ofärgigt. Jag höll med Esther så där satt vi och hejade på det gröna laget medan lillasyster tjatade om att vi skulle cykla i nedförsbackar så vi kunde öva på att bromsa. Livet innehåller olika önskemål i olika åldrar. Nu sover båda gott efter en innehållsrik dag. I morgon är det ÄNTLIGEN dags för Lydia att få gå till förskolan efter MÅNGA veckors ledigt.

Ulrika

Barnligan i Sandtorp!

Oj vad vi har haft det bra här "hemma" i Sandtorp tillsammans med våra gamla vänner. För att kunna fortsätta skriva vill jag också säga att vi har fått många jättefina nya vänner i Ytterby med omnejd som vi verkligen uppskattar och vi trivs jättebra i vårt hus och jag har det toppen på mitt jobb. MEN att vara här känns så skönt eftersom flera av våra gamla vänner sedan länge finns här. Här i sandlådorna har jag suttit MÅNGA dagar och lärt känna andra föräldrar som var föräldralediga samtidigt som mig. Den gemenskapen känns så värdefull.

 

Igår träffade vi en av tjejernas gamla fröknar från förskolan här och det var så trevligt att sitta och småprata en stund på bänken i parken.

 

Senare gick vi förbi vänner till både barnen och oss och vi fick en pratstund med. Barnen har lekt när de var små men nu tittade Esther lite konstigt när vi stannade vid deras hus, och undrade vad vi skulle göra där. Hon var 4,5 år när vi flyttade och Lydia 2,5 så för dem är det LÄNGE sedan medan för oss är det bara 2 år. Det tog dock bara några minuter så var leken i full gång och vi vuxna hann prata lite minnen och lite nutid. Malin, jag blev väldigt glad för de du sa om våra samtal, de gladde mitt hjärta. Skulle gärna vilja att det blev fler någon annan gång.

 

Idag har det lekt ett helt gäng barn här i familjen Ceders hus, där vi bor.

Det är så härligt när de bara dyker upp, eller kanske var det vår lilla Lydia som gick och bjöd in alla till hennes lek? Ja kul var det i alla fall att höra så mycket glada skratt från barn i olika åldrar.

 

En stund in i leken frågade jag om de kunde tänka sig att ställa upp på lite fotografier och de ville de. Här är resultaten.

 

Lydia har fått en ny idol. Han heter Pontus och är en jättefin grabb. Han har snällt följt med Lydia på cykeltävlingar och kan ni tänka er att Lydia vann varje gång, till hennes stora lycka.

 Helt plötsligt föreslår Pontus att de skall göra "våningssängen" och de ställer upp. Esther och jag fattade först inget men sen såg vi. Hon var dock inte lika inövad så jag fick lyfta upp hennes på Stina som snällt stod underst.

Oj vad vi kommer att sakna det här gänget. Några som vi saknat hela veckan är sysslingarna och Sörens kusin med man. De har varit på semester i norr så vi fick låna deras hus och det är vi väldigt tacksamma för. TACK snälla ni.

Jennie, det var jätteroligt att få träffa Dig också. Tråkigt att vi inte hann ses en gång till, men jag pratar gärna vidare på telefon någon dag.

Johanna och Anders, tack för badkvällen och de goda rabarbermuffinsarna. Alltid lika roligt att ses igen. välkommen åter till Ytterby nästa gång ni kommer till "andra sidan".

Stigbergs, tack för en jättegod grillkvällsmiddag och alla spontana småbesök. Vi uppskattar verkligen er gästfrihet och våra samtal. Ulrica, jag fortsätter dem gärna en annan gång.

Nu ska jag snart iväg på tjejträff med mina två bästa väninnor och det känns så värdefullt.

Barnen fortsätter att leka med sina gamla vänner i husen bredvid här, men imorgon far vi väster ut med ett stopp hos farmor och farfar i Norrköping.

Allt gott
Ulrika

1987 mötte jag Katalin i en kö innan en Carolakonsert i Rättviks kyrka.

 

En blåsig dag 1987 stod jag i en kö utanför Rättviks kyrka för att få vara med om en skivinspelning med min stora förebild Carola och Per-Erik Hallin. Jag hade åkt tåg dit tillsammans med en vän jag träffat på en TV-inspelning med Carola på Cirkus. Vi hade hyrt ett rum på stiftsgården för att kunna vara med hela dagen på skivinspelningen. I den långa kön träffar jag en annat tjej och vi börjar prata och blev snabbt vänner. Hon hette Katalin och bodde då i Ösmo och jag i Södertälje. Eftersom vi båda stod så längst fram i kön så lyckades vi få de bästa platserna i kyrkan längst fram till höger. De skulle både spela in en skiva och göra en TV-inspelning. Carola började och sjunga några sånger innan teknikerna kom fram och förklarade att tjejerna på första bänken sjöng med så högt att det hördes lika mycket som Carola själv på inspelningarna. Då fick de börja om och vi ombads att vara tysta. Så kan det bli.

 

Katalin och jag fortsatte hålla kontakten och vi gick på flera konserter och TV-inspelningar tillsammans.

 En och annan tokig utflykt gjorde vi också. En dag åkte vi till Arlanda för att vinka av Carola då hon skulle åka på bibelskola i USA. Då fick Carola en gurka  med massa tandpetare på. På dessa satt små gelehallon och annat . En fantastisk present tyckte vi, men ganska opraktisk kan jag tycka idag.

 

För 18 år sedan fick jag förmånen att bli fadder/gudmor till Katalins andra barn Rebecca. Jag vet att jag sjöng sången: Du vet väl om att Du är värdefull.

 

 

Sen gick det 19 år och min guddotter har blivit mamma till en fantastisk liten kille som heter Elliot.

 

Min "Carolaväninna" har alltså blivit mormor. Grattis Katalin!

Idag åkte vi till Nynäshamn och träffade Katalin med familj efter att vi inte setts på många år. Tack Katalin att vi fick komma.

 

Katalin och jag.

Min guddotter Rebecca tillsammans med sin son Elliot, mina tjejer och jag själv. Det var verkligen JÄTTEROLIGT att få träffa både Dig Rebecca, Fredrik och er lilla son.

En stolt mormor tillsammans med sitt förstfödda barnbarn.

 

Jag önskar Dig allt gott i livet lilla Elliot

Tänk vilka vänner man kan få genom att stå i en kö för en Carolakonsert.

Nu är vi åter i Nykvarn och barnen sover gott i syssling Edwards rum.
Imorgon ska Esther få leka tillsammans med sin gamla dagiskompis som bor några hus bort och som kommit hem från sin semester ikväll. Vi vuxna ser fram emot en "softdag" i våra gamla kvarter.

Ulrika

Lådbilslandet i Nykvarn!

Just nu befinner vi oss på andra sidan landet på den östra kusten. Det känns väldigt gott att få träffa gamla goda vänner och min kära mor som vi för två år sedan flyttade 50 mil ifrån.

 

Idag har vi för första gången besökt Lådbilslandet. Även fast vi bott typ 5 km därifrån så kom vi aldrig för oss att åka dit. Det gjorde vi dock idag och det blev en väldigt fin och innehållsrik dag. För er som inte vet vad det är har jag försökt dokumentera dagen med fotografier för att ni ska förstå.

Man betalar hemska 300 kr per barn och då ingår 5 åkkuponger för lådbilarna och lite andra saker. Karusellen kan man åka hur många gånger som helst och det gjorde verkligen tjejerna. 

 

Även detta lilla tåg kunde man åka fritt antal gånger. Barnet i loket körde med en spak och såg till när de skulle åka och stanna, vilket speciellt Lydia tyckte var jätteroligt.

Sen hade de också byggt som en liten flod som gick i en bana. På den kunde man åka flotte. Ja åka och åka, man fick staka sig fram med två långa stavar.

På en stor grusplan kunde barnen också köra små traktorer.

Hoppborg fanns det också

Ibland måste man också få vila och reflektera över tillvaron.

Precis innan för ingången ligger denna enormt fina körbana där det finna massor med olika lådbilar som barnen får köra omkring med på vägar. Det var långtradare, polisbilar, brandbilar, vanliga små bilar  mm och alla drivs med gräsklippemotorer som de sätter igång genom att dra i ett snöre under motorhuven.

 Lydia var mäkta stolt där hon körde omkring med ett stort släp. Tur hon hade övat innan hemma med sin egen bil.

Här far tjejerna runt på små motorcyklar, även dem med gräsklippemotorer.

Detta stora rör ingår i en hinderbana som finns på en annan del av området.

Även mormor Ingrid var med oss denna fina sommardag.

Här ett litet fotoexperiment. Först en bild tagen utan blixt.

Sedan en tagen med blixt.

Här fick man svaja sig mellan lianerna.

  Efter balansgång på stockar, svingande mellan ringar och annat spännande så avslutades hinderbanan med denna lilla åktur.

En stor fin lekplats fanns också.

Ikväll när jag nattade tjejerna frågade jag dem vad som varit roligast idag. Båda svarande i kör: att åka karusell MÅNGA gånger

 Hoppborgen var enormt stor.

Så blev det dags att köra lådbil igen.

Mamma o Esther.

När vi hade parkerat träffade vi några som just varit på lådbilslandet och var på väg hem. De gav oss sin biljett de hade kvar så tjejernas sista åk fick de göra tillsammans i en brandbil och Lydia fick sitta vid ratten.

Här har de stannat så Esther kunde gå ur och tanka.

Innan vi gick hem fick tjejerna hämta ut sina körkort.

Ännu en underbar sommardag är slut, tjejerna sover gott sedan länge och Sören och jag gläds över hur bra vi har det. Imorgon väntar nya möten med vänner jag inte träffat på länge och det ser jag verkligen fram emot. Men först ska Sören få lite egentid då han ska vandra runt i Stockholm. Tjejerna och jag åker till mormor i Årsta innan vi far vidare mot Nynäshamn.

Allt gott
Ulrika